Världens godaste bullar samt en dotter i sin egen säng

Ja, som rubriken lyder...
Jag och Mamma bakade så grymt goda bullar idag. Med äppelmos, mandelmassa och kanel i..... mmmmmmmm... smaskens!
Lillan fick vara med och knåda en egen liten deg, men mycket hamnade såklart i munnen. Hoppas bara att hon inte får ont i magen inatt pga det.

För kanske två tre veckor sedan flyttade vi in Lillans säng i lekrummet, från vårat sovrum. Hon har hittills sovit mellan oss i stora sängen men nu med växande mage och en allt större liten tjej som gärna lägger sig på tvären, så börjar det bli ganska jobbigt.
Spjälsängen stod mer eller mindre oanvänd i fotändan på vår säng och användes bara som förvaring det sista halvåret ungefär.
Så vi tog in den i det pyttelilla barnrummet vi har. gjorde jättemysigt runt om och med gosiga sängkläder osv.
Sen dess har jag försökt (förutom när hon varit sjuk) utan några krav att ha en liten stund i hennes säng varje kväll. Hon ligger och dricker sin välling medan jag läser en saga vanligtvis.
Efter det har vi gått in till vår stora säng som vanligt. och så har hon somnat där.
Men det roliga är att hon verkar tycka att det är så himla mysigt och speciellt där i sin säng så ett flertal gånger har jag hittat henne liggandes där under täcket med en docka eller bok mitt på dagen.
den senaste tiden, går hon dit när hon är trött på kvällen och väntar på mig.
Jag trodde först att det bara var för att hon ville höra saga.
Men idag, låg vi i soffan och läste saga istället. Hennes rum var nedsläckt, men när jag gick för att göra välling efter sagan så gick hon in där i beckmörkret kravlade upp i sängen och la sig.
Jag behövde bara ge henne vällingen där i sängen och sjunga några rader så sov hon!
helt otroligt!
Utan gråt och skrik, bara sådär!
Men hon kommer med största sannolikhet vakna inatt och krypa in till oss. Hon brukar vakna massor av gånger per natt. Men det gör absolut ingenting. Nu är första steget taget i alla fall.
ska bli spännande, och väldigt konstigt att gå och lägga sig utan henne. Hoppas bara att hon inte blir rädd när hon vaknar och allt är tyst och mörkt.
kanske ska lämna en lampa tänd någonstans.

Bitska prinsessor

Okej, jag börjar tappa tålamodet fullständigt med lilla fröken och hennes bitande!
Det är fan inte kul längre. Hur länge ska det hålla på? Mina armar är fulla med blåmärken, och idag bet hon så hårt i mitt lillfinger att jag på fullaste allvar trodde att det gått av.
Det gjorde så ont att jag började gråta som ett litet barn, kändes ungefär som att få en bildörr smälld över fingret. Nu är jag svullen och öm men inget verkar vara seriöst skadat. Men shit, vad damen kan bitas! och jag kan inte rå för det men jag skriker rakt ut, och bannar sedan ibland med lugnare ton om jag kan behärska mig.
Alla säger att det kommer gå över, att när barn inte kan uttrycka sig med ord än ordentligt, så blir de frustrerande och bits.
och det känns ju faktiskt rätt troligt eftersom hon för varje dag som går experimenterar med nya ord, men lyckas ändå inte riktigt få fram vad hon vill när hon är arg eller ledsen.
Men! varför biter hon nästan bara mig?
Hon har vid några tillfällen bitit M och Mamma, men aldrig någon på dagis eller sin Morfar. Och mig biter hon en fem tio gånger per dag.
Hon reagerar inte om jag skriker, och bryr sig inte när jag låter arg. Vad mer kan man göra?

Ultraljud!

Igår var vi på det efterlängtade ultraljudet.
Så härligt och nervöst på samma gång.
Allt såg ut som det skulle. Blev framflyttad en dag. 3/2 är det som gäller.
och det visade sig vara en POJKE!
jag är fortfarande lite i chock, var helt inställd på att det skulle bli en tjej. Så det tar ett tag att vänja sig, men vad häftigt med en av varje egentligen!

Tror att Nemi kommer bli en underbar storasyster... åååå nu börjar dt bli sådär läskigt verkligt.
iiiiiiii.... hur gör man med två småttingar??

Scheman och dagis

Alltså jag är heeeelt färdig!
Min skalle känns som en påse jordnötter.
de senaste veckorna har jag inte haft en lugn stund för mig själv att sitta ned och reflektera utan bara kört full rulle så huvudet knakade.
Jag har med andra ord meckat och pulat med jobbet för att få ihop ett vettigt schema som funkar för alla parter. Detta visade sig vara omöjligt.
Så stackars lilla fina mamma kommer få leka räddande ängel mest hela tiden och hämta på dagis samt även ge henne middag och natta henne eftersom mina idiot-tider på jobbet kommer vara 12-20. plus en restid på minst 1.5 timmar.
Så med andra ord kommer plutt vara i säng innan jag kommer hem, M börjar jobba kl 21 så han åker 20, går upp runt 18-19 så han hinner precis ta Nemi en stund innan han måste åka iväg.
Jag kommer hem med tur runt 21.30, ska sen göra de vanliga göromålen plus helst duscha, äta osv. Sen sova. gå upp vid 7, för att hinna med 8.40 bussen till dagis. M kommer hem först 9 så honom hinner jag inte se alls, varken på kvällen eller morgonen.
Lämna på dagis 9.15 ca, och ta 10 bussen till jobbet igen....
Sen kommer jag gå till en sjukgymnast och vattengympa varje tisdag, så dom kan jag inte jobba.
Intressant schema va!


Men okej så här illa kommer det inte vara, Jag har fortfarande inte fått mitt slutgiltiga schema än, men jag har bara sagt att jag kan 2-3 dagar i veckan och då varannan dag. Sen jobbar ju M 4-5 nätter och är ledig lika mycket. Men tänk själv, att försöka pussla ihop denna sörja av tider!
Varje vecka ser annorlunda ut!
Sån fruktansvärd tur att vi har möjligheten att jag bara jobbar halvtid samt att mamma kan hjälpa oss så mycket, annars skulle vi verkligen sitta i klistret.
Allt detta för att Nemi ska få lite socialt umgänge, komma in i dagis-svängen innan nr två kommer, och för att min SGI inte ska gå i botten och jag plötsligt står där sjuk utan ersättning en dag.

Dagiset är måttligt imponerade av att vi inte har kunnat komma med något schema än, de vill ju såklart planera, men jag har försökt så mycket jag kan. Hoppas få de slutgiltiga svaren nästa vecka.
Nu är inskolningen klar i alla fall. vi vart tvungna att skjuta upp den en vecka för att vi blev sjuka hela bunten.
Det har gått bra, bättre för henne än för mig, Jag tycker det är fullkomligt vidrigt att lämna henne, och ovanpå detta så blir det ungefär hundra gånger värre när hon börjar gråta. Hon gråter knappt en minut, men det är rena vrålen och skriker ut MAAAAAMMAAAA!!!!
Jag blir sjövild i hjärtat och vill gå tillbaka och ta mitt barn därifrån även om jag vet att hon är tillbaka till sitt glada jag någon minut senare. mammainstinkter antar jag.

Det hjälper väl inte direkt heller att jag ogillar hennes ena fröken, självklart den som har hand om just henne och de andra yngsta av barnen.
Jag får vibbarna av att hon inte riktigt tycker om sitt jobb längre. Hon nämner stup i kvarten att hon är van vid allt för att hon jobbat på dagis i 20 år. Hon suckar och stönar, är lite blasé och verkar tycka att föräldrars frågor bara är störande element.
de andra två som jobbar där är helt underbara, som jag kommer hur bra som helst överens med. Men den här tanten är lite knepig. Hade hon varit en dagmamma och ensam med alla barn hade jag nog faktiskt bytt, men eftersom det är andra där och Nemi verkar ändå trivas jättebra så får jag väl knipa min lilla käft.

Nä, nu ska jag försöka få mig själv i säng, imorgon är städ dag och på söndag fyller M år och vi ska fira det genom att åka till Kålmården hela familjen. Supermysigt! Hoppas bara att det inte regnar. På måndag är det ultraljud och jag tok längtar! Vill veta att allt är okej med nr 2 och så hoppas jag på att vi får se om det är en hon eller en han.
God natt på er!

Morgonpigga galningar

Hur gör ni morgonpigga människor???

Vi gick upp klockan 07.30 i morse och jag trodde att jag skulle tuppa av. Jag började faktiskt grina för att jag var så sjukt trött. Men å andra sidan hade jag inte någon lyckad natt direkt heller.
22.30 gick jag och la mig.
23.00 släckte jag lampan.
fram till 01 låg jag och hade tre miljoner tankar som vägrade lämna huvudet.
01.30 M snurrar runt i sängen och hamnar så att an börjar toksnarka. Vill inte väcka men är tillslut så illa tvungen.
mellan 2 och 3 tror jag att jag sov.
vaknar kl 3 av att lillan vaknat och följt med M på toaletten.
Slumrar till igen efter att konstaterat att M har kolla på henne.
vid 4 vaknar jag igen av att Nemi är vaken. Nu är det min tur att försöka få henne att somna om.
Lyckas efter en halvtimme ungefär.
4.30-07.30 vaknar ca en gång i halvtimme av att min rygg bråkar och krampar.

07.30 vaknar och grinar.....

okej... kanske inte så konstigt att jag flärpade ur fullständigt i morse.
Men jag förstår ändå inte hur folk gör, eller hur jag är funtad för oavsett hur trött jag än är på dagen så kickar extrabatterierna igång lagom till 22-23 tiden och det är fullständigt omöjligt att sova. Hjärnan spinner på som värsta fabriken.
ja ja nog om det.

Dagis gick jättebra idag. M gick dit med henne och det funkar såklart mycket bättre med honom än med mig. Det brukar ju vara så har man hört...
Sen lekte vi i parken, käkade lunch och gick till barnmorskan.
Jag ska gå till sjukgymnast med ryggen var väl det vi konstaterade. och konstigt nog har jag inte gått upp ens ett halvt kilo sen inskrivning som var veckan efter midsommar. Jag gick upp två tre kilo de absolut första veckorna vet jag men sen inskrivningen har det stått still. Men det var inget konstigt med det, speciellt eftersom jag redan har ett antal extra kilon. De finns tydligen dom som inte går upp något alls under graviditeten. Så jag hoppas såklart att jag inte kommer gå upp så mycket mer. Blir kanske lite lättare att röra sig än förra gången.

En riktigt skön barnmorska med många kilo humor och rak på sak, jag gillade henne rejält.
Hon sa att vi kunde försöka lyssna efter bebis hjärtljud men att vi inte skulle bli rädda om vi inte hörde något eftersom det är så tidigt. Så vi testade, M och Nemi fick vara med såkart.
Lillfisen därinne visade sig ha en rejäl puls och så pass mycket kaxighet i sig att den sparkade till på apparaten de lyssnar med!!
hehe
cooolt!!
Jag har inte känt några riktiga sparkar än men barnmorska var helt övertygad.
ååååå.... nu börjar det kännas lite mer verkligt.

Mer av vad som har hänt

Ska försöka vara kortfattad. Inte min bästa sida dock...
Först det stora avslöjandet.
Skälet till att jag varit så tyst på nätet är att jag är GRAVID!
Igen...
Jag har i princip inte haft mer ork än att diska och sen gå och lägga mig på kvällen. Datorn har varit det sista jag tänkt på.

Det här är både sjukt kul och jätteläskigt. Nu vet jag ju vad som väntar. Vet allt underbart, men också allt som är så galet jobbigt. och hur man ska lyckas ta hand om TVÅ barn är för mig ett mysterium. Det löser sig när man väl är där, men det känns lite svindlande att tänka på. Som om att plötsligt drabbas av höjdskräck på marknivå. Spännande men läskigt!
Jag är i vecka 16 (15+3 för att vara exakt)
Detta innebär att bebis 2 är beräknad till den 2/2 2010. tre dagar efter Nemis födelsedag..
Men det kommer bli kejsarsnitt den här gången också och då blir det ju oftast en vecka tidigare, 26/1, gissar jag.

I vilket fall som helst kommer den här familjen att ha 3 födelsedagar inom loppet av 1-2 veckor.
Lite osmart planerat.... om man nu kan säga att det är planerat????
Vi får se hu vi gör. För den här gången ska vi nog flytta Nemis födelsedag och fira henne ordentligt med kalas och hela grejjen kanske i november eller så. Eftersom det kommer bli så bökigt och stökigt kring hennes födelsedag, vem vet vi kanske inte ens är hemma från BB då. Och självklart ska vi i familjen fira henne på hennes riktiga dag också. Men något kalas känns lite orealistiskt att planera in.

Vad som händer nu under hösten är fortfarande lite osäkert vilket driver mig till vansinne.
Jag måste tillbaka till mitt gamla jobb för att inte förlora min "SGI" (orkar inte förklara vad det är, ni som talar försäkringskassianska förstår nog) och för att man måste jobba minst halvtid för att få ha sitt barn på dagis. Vi vill ju ha henne där för att hon ska få det sociala umgänget, (vi umgås ju inte med så många småbarnsföräldrar) och för att hon ska känna sig trygg med dagis sen när nr 2 kommer. Det skulle ju vara väldigt taskigt att försöka skola in henne precis i samma veva som hon får ett syskon.
Men jag är lite tudelad, dagis känns inte helt rätt, men det är för mig det... Jag tycker det känns galet att hon ska gå på dagis när hon är så liten och vi dessutom har möjlighet att stanna hemma med henne ett tag till.... Men jag har blivit lite hjärntvättat av dom som säger att barn behöver träffa andra barn ofta och regelbundet.
Men i alla fall.... Det blir nog bra såhär ändå med tanke på att hon kan få komma iväg och träffa kompisar sen när mamma och pappa ligger utslagna hemma för att de varit uppe hela natten med nr 2.

Så jag ska tillbaka till jobbet, i september. Men eftersom jag inte får tag på rätt person på jobbet så vet jag ingenting... Jag har ingen aning om vad de kan hitta på till mig vilka tider eller något. Jag ska jaga dom i nästa vecka för nu börjar tiden rinna ut.
Lillan är förmodligen färdiginskolad om två veckor och då måste jag ha ett jobb att gå till. Jag kommer dock bara gå tillbaka på 50%. och vara hemma med Nemi 50%. jag tror att föräldradagarna ska räcka till. Men med tanke på att min rygg redan börjat spöka så är det möjligt att den planen spricker. vi får se.

Så nu vet ni vad som här hänt och händer!
Ja just det, sommarens pysselobjekt blev att måla om husen utvändigt. Så nu är det inte den fula betong grå färgen längre utan gräddvitt med allmoge ljusgröna fönsterkarmar. jättefint är det! inte riktigt färdig på alla håll och kanter men första lagret är på överallt i alla fall.

Nattinatt

Gulligaste ungen

Ville bara berätta att min fina unge är underbar!
I förra veckan började inskolningen på dagis och det går hur bra som helst. Hon får hela tiden beröm för att hon är så självständig. Ständigt på nya upptäcksfärder, springer nästan lika fort som de äldre barnen. Lite småsur var hon i fredags och lite mammig, men det berodde nog mycket på att hon sovit så lite de senaste dagarna.
Vi får se hur hon reagerar när jag går därifrån. Vi ska öva på att vinka nästa vecka och jag tror nog att jag kommer ha större problem med det än henne. Det känns bra jobbigt att någon främmande människa ska ta hand om min tjej.

För två veckor sedan ville hon plötsligt lära sig äta själv. Det började med att hon vägrade äta när vi försökte mata och vi trodde först att hon höll på att bli sjuk.
Sen testade vi bara för skojs skull att ge henne en sked och vips så var maten nere i magen.
Vi har försökt att vara rätt fria med allt sånt där som barn måste lära sig och tänkt att hon säger till när hon är redo. och jisses vad det fungerar bra!
Hon hade två riktigt kladdiga dagar då hon fick sitta ute i gräset och äta i sin stol. Efteråt fick vi ta högtryckstvätten och spola av hela stolen, hehe
Men sen gick det hur bra som helst. Nu har vi en bit vaxduk under stolen för hon tappar fortfarande en del och nu är det inte lika varm ute heller så middagarna blir inomhus Funkar klockrent.
Likaså det här med pottan. Vi köpte en docka som kunde kissa för att demonstrera för henne hur det funkar. Hon nästa dag sa hon till och ville prova själv och visst kom det några droppar. Nu springer hon till toaletten hela tiden och säger kissa och vill sitta där. oftast kommer det inget men hon vet vad det handlar om i alla fall. Men vi kör med blöjja ett tag till. Men när hon säger till tar vi av den och hon får sitta där. och tycker det är hur kul som helst.

Har bestämt mig nu för att försöka komma igång med bloggandet igen. Det är så rysligt mycket som händer just nu så jag vill kunna komma ihåg den här perioden sen.

Ska försöka skriva lite till ikväll men måste ladda batteriet på datorn först.

Har inte glömt bort er!

Jag ville bara säg det lite snabbt så att ni vet.
I mitt liv känns allt lite kaosartat just nu. Mestadels i mitt huvud, men det är mest pga att hösten bjuder på stora förändringar och även om förändringar kan föra mycket gott med sig så blir jag automatiskt orolig och nojjig och sover extremt dåligt.
Därav dålit humör och orkeslös på kuppen.
Jag ska berätta allt sen när jag har fått lite mer klara besked och vet hur landet ligger med saker och ting. Men det är både bra och jobbiga saker, så långt vågar jag säga. ;)
Mycket nytt. hehe

Puss och godnatt på er

äntligen lite ordning

oj,oj oj är så tokigt trött och lilla skrutt hade visst somnat till en stund på kvällen innan jag kom hem från jobbet. och nu är det full fart... klockan är 23.15 och hon är fortfarande vaken.... suck....
När hon börjar på dagis blir det andra bullar. då ska det gås upp tidigt och läggas tidigt minsann. då är semestern över för den lilla damen som får vara uppe halva kvällarna.

Imorgon ska vi till min farbror på midsommarlunch, dansa lite runt stången och fika lite på eftermiddagen sen blir det ingen mer aktivitet. Vilket är rätt skönt och lagom. Kanske hinner jag dammsuga och göra lite fint här till på lördag då bror och hans tjej kommer ut för att midsommra sig och sova över. Ska bli skitkul. Hoppas såklart på bra väder men det spelar inte så stor roll för lördagen i alla fall. Vi tänkte basta och bada lite i vilket fall som helst.

Igår fick vi äntligen tillfälle att rensa ut badrummet som fungerat som lager hittills Vi hade två stora feta bokhyllor därinne där vi förvarade alla målarprylar och verktyg i en enda röra. Rummet har verkligen retat gallfeber på mig under så lång tid men det har känts menlöst att göra något åt det så länge som vi varit i behov av alla saker.
Men nu äntligen!!!
Vi var på ikea i söndags, (med resten av halva stockholm som hade tråkigt en regnig söndag) köpte lite hyllplan, en matta, ett skötbord och lite annat smått och gott.
Allt det gick in i badrummet.
Badrummet som det är nu är ganska ofunktionellt. Det är ingen idé att använda duschen för att varmvattenberedaren bara får till någon fisljummet variant av varmvatten. Det är en stor läcka i taket så att det regnar in när det är riktigt oväder. Vi har mulltoa och handfatet sitter snett.
Men vi kommer inte göra några riktiga renoveringar förrän vi fått kommunalt avlopp hit ut. Då blir det förhoppningsvis vattentoalett och då har vi förhoppningsvis råd att riva ut allt och börja om från början. kakla hela rummet, ny varmvattenberedare och hela kittet
Så tillsvidare satte vi upp lite hyllor för diverse förvaring och struntade i att det är ett våtrum eftersom vi ändå inte använder någon dusch.
Jag ska ta någon bild sen och visa hur det ser ut.

Nu ska jag ta och smyga in i sovrummet och titta ifall M lyckats få skrutt att somna.
Kram på er!

Dagis

Ni kanske undrar varför det är så tyst numera...
Just nu har jag noll kraft och ork att göra mer än det absolut nödvändiga. Inget konstigt med det, är bara väldigt väldigt trött.
Min pyttelilla fritid på kvällarna går åt till att städa, diska och ett litet projekt jag långsamt tar mig igenom. Nämligen att göra en fotobok för hela år 2008.
Kommer bli många sidor, och det är mycket pyssel. Men det kommer verkligen att vara värt det när den är klar.
Utöver det försöker jag planera framtid, hitta på något förbaskat namn till min nästkommande hemsida, fundera ut vad jag ska bli när jag blir stor samt att göra några tafatta försök till att plugga inför körkort.
Jag har inte börjat övningsköra än, och jag tror iofs att det inte kommer bli så himla svårt att lära sig när jag väl sätter mig bakom ratten. det som är riktigt svårt är teorin. Jag har så svårt att memorisera, speciellt namn på de dumma skyltarna. Jag vet mycket väl vad de betyder men att komma på vad de heter exakt känns som en omöjlighet....
BLÄ!
Så det är vad jag sysselsätter mig med numera.
Idag var vi på besök på lillans dagis som hon ska börja på i höst.
Det är det minsta dagiset med bara 14 barn och tre fröknar. Jättefina lokaler, snäll personal och verkar vara alldeles underbart.
Dom var så gulliga att de hade sänt ut alla barn i skogen medan vi var där så att Nemi fick utforska dagiset i lugn och ro. Och hon vart helt förälskad. ville inte gå därifrån.
Hennes fröken tyckte att Nemi var väldigt tidig i sin utveckling. Hon säger säkert det till alla men jag tänker ta åt mig och vara stolt ändå!
Nemi hittade någon leksak som spelade en liten truddelutt och direkt satte hon igång och började dansa och sjunga. fröken vart riktigt imponerad över att hon redan kunde sjunga. Jag har inget att jämföra med så det är väl bara att suga i sig berömmet.
Jag och Nemi brukar ju sjunga varje dag så det kanske inte är så konstigt att hon börjar att lära det.
men istället för att sjunga Lilla snigel.... akta dig.... ni vet vilken. Så sjunger hon Lilla GRODA, Lilla groda, lilla groda... om och om igen. har ingen aning om vart hon har fått det ifrån men så ska tydligen låten gå i alla fall.

Jag tycker det är så himla ballt hur mycket som har hänt de senaste 4 månaderna. Nu har hon så mycket personlighet som man kunde ana förut men som man inte riktigt såg. Det går så otroligt snabbt nu att det är svårt verkligen observera alla nya kunskaper. alla nya tekniker hon lär sig. tex hur hon ska göra för att lägga sand i en hink med en spade. helt plötsligt kan hon det bara. Idag lyckades hon klura ut hur hon skulle få av sig blöjjan. (en mindre rolig kunskap, för oss i alla fall) Hur hon när hon är trött på kvällen meddelar oss det genom att (om vi är inne hos mina föräldrar) gå till dörren och vinka till mormor och morfar. Hon härmas hela tiden, gör man en min så ser man hur hon försöker skrynkla ihop ansiktet likadant. Säger man ett ord försöker hon forma munnen och få till det.
Dagisfröken tyckte hon var i startgroparna för en riktig pratspurt. eller vad man ska kalla det. Hon trodde i alla fall att vi nog kommer ha en liten pratkvarn under sommaren.
Hon kan förstå så himla mycket, ber man henne tydligt att gå och hämta boken så gör hon det. Hon kan en himla massa ord fast hon använder de inte så ofta. Favoritordet är fortfarande bajs.
som kan betyda, bajs i blöjan, någon fes högljudt eller jag ville bara få er att skratta....
andra plats kommer nog lilla groda. för det går hon och sjunger konstant.

Hon är riktigt mysig och underbar nu. Det mesta fungerar bra.
Jag trodde helt ärligt aldrig att det skulle vara så här kul att ha bebis. Jag har alltid trott att de bli roliga först när de bli äldre och man kan pyssla tillsammans och prata ordentligt. och jag måste erkänna att det första spädistiden, eller egentligen det första året var inte särskillt jättekul. det går mest ut på att mata, byta blöja och vänta på att de ska lära sig nästa grej. Men nu! Nu är det som att ha en egen stand up komiker boende hemma. Hela tiden är det nya hyss och uppträdanden.
Men det som imponerar mest på mig är ändå barns envishet och oförmåga att tycka synd om sig själva eller att ge upp. Som härom dagen när Lillan gick omkring med sin gåvagn i trädgården. Hon gick in i och fastnade med vagnen i ett par vita plast trädgårdstolar. Hon stod länge och försökte knuffa sig framåt men utan att rubba stolarna. I vagnen hade hon även ställt en hink. så först prövar hon att ta ut hinken. Som för att se om det ändrade på något. vilket det givetvis inte gjorde. Sen kom hon på att man kunde backa, och efter lite meckande och trixande lyckades hon vända vagnen så att hon kunde gå fritt. Då stannar hon vagnen, hämtar hinken och ställer tillbaka den i vagnen och kör iväg.
Det här var kanske en process på 5-10 minuter. Inte en gång vänder hon sig till mig för att få hjälp, hon blir inte arg eller ledsen och hon ger inte upp.
Det där är så himla häftigt, att barn har det medfött att försöka och försöka till de lyckas.
Det är en sån där sak som man som vuxen ofta slutar med. Man ger upp på tok för lätt, man gnäller och klagar för alla sorters motgångar och man tröttnar efter tre försökt att lära sig något nytt.

Nu e nattinatt
Puss på er till nästa gång

Tillbaka i Sverige

Än en gång blir det bara en snabb uppdatering.
Funderar faktiskt på att lägga ned bloggen eftersom jag inte hittar tiden till att skriva regelbundet. Eller kanske gör en veckogrej så länge det känns roligt.
Det är ju inte så många som läser ändå. Men jag tycker väldigt mycket om er som orkar titta in här då och då! :D

Ungern resan var helt fantastisk.
Än en gång tog jag med på tok för mycket saker.
Jag är så värdelös på att förutse vad man egentligen behöver. När jag packar tycker jag jämt att jag bara tar det absolut mest nödvändiga.
Nu var jag ju även lite nervös över vad Ungern hade för barn utbud så jag tog ju med leksaker en del mat osv... helt i onödan. Allt som finns här finns där med.
Nemi var helt underbar på resan. Hemresan var hon en aning retlig på planet för att hon hade fått nog av att vara stilla. Men fick hon bara stå upp i sätet och prata med grannen bakom så var hon nöjd.

Vi gjorde dock bort oss totalt på en punkt.
Planet var försenat med en halvtimme, så när vi väl kom av på vägen ned hade vi grymt bråttom till bussen (som inte går särskilt ofta) vi haffade väskorna fort som tusan och rusade ut till taxin som skulle ta oss till busstationen. När vi väl åkt en stund inser vi att vi glömt vagnen!
Det var inte så mycket att göra, välja mellan att åka tillbaka och krångla oss igenom kontroller och annat för att få hämta den, och missa bussen och bli rejält försenade. eller åka vidare och hoppas på att vi kunde få tillbaka den på vägen hem.
Vi valde det senare.
Men det var otroligt frustrerande.
Som tur är hittade vi dagen efter en barnaffär med en vagn som kostade runt 400 svenska kronor. och det var det värt alla gånger.
På hemresan sen fick vi ut den gamla vagnen och hade med andra ord två vagnar med oss hem.
Så nu ser det ut som ett vagnlager här i hallen.

Lilla stålmormor sköter fortfarande nästan hela hushållet själv, odlar grönsaker och städar och fixar. Hon får lunchen hemlevererad på vardagarna därför att det är så viktigt att hon äter regelbundet och diabetes vänlig mat. En tant kommer och hjälper henne städa en gång varannan vecka men mer än så är det inte.
Hon är så cool! 88 år och fortfarande helt med i huvudet, går långa promenader med oss och fixar och donar jämt.
Nemi fick en docka och en nalle som hon hade sytt och när vi var där tog mormor alla mått på henne så snart kommer det nog ett paket med hemsydda kläder också.

Vi hade mellan 30-35 graders värme och sol varje dag förutom en kväll då det var lite regnigt men det var så sent att vi knappt märkte det.
Mellan måndagen och söndagen så var vi hemma hos mormor, sov på ofantligt obekväma sängar hela bunten, promenerade runt den lilla byn, lillan fick leka med grannens sandlåda och vi köpte en uppblåsbar pool till henne som hon lekte glatt i när det var som varmast. Brorsan och han tjej var där mellan måndagen och torsdagen och allt flöt på i ganska lugnt och behagligt tempo. Inga gigantiska utflykter eller äventyr den här gången, mest sitta i trädgården och mysa.

Efter en vecka hos mormor åkte vi upp till Budapest och stannade där i två nätter.
En helt fantastisk stad. Stockholm känns som en liten fjantort på landet i jämförelse. Budapest är så otroligt stort. Brorsans tjej tyckte att det påminde om New York. Har aldrig varit där så jag vet inte.. Vi försökte hålla oss borta från de stora gatorna eftersom trafiken är verkligen hysterisk där och låter som tusan. Något som är underhållande med staden är att det är en sån extrem blandning mellan nytt och gammalt. Man kan gå i ett kvarter som liknar våran gamla stan för att helt plötsligt se ett stort glaskomplex hypermodernt centrum inklämt mellan två uråldriga hus. Samma sak med lyxkåkar och fattimanshus.
Vi utforskade bara en liten bit av deras gamla stan, men hjälp vad vackert det är. och så mycket intressant historia. Mamma guidade oss och berättade historier. en den väggar har fortfarande kulhål i sig från kriget.
Mycket håller på att renoveras upp, man kan se lyftkranar och byggarbetare i stort sett överallt.

Vi shoppade en hel del. Kläder smink barnsaker och sånt. För det är billigare än i sverige, men storstäderna är mycket dyrare än landet. Men man kan ändå bli förvånad. Mc donalds priser var inte långt från våra, men en kinakrog tog bara 20 spänn per portion. och det var stooora portioner.
Hotellet vi bodde på var underbart.
Det var egentligen inte ett hotell utan de hyrde ut små lägenheter, med fullt utrustade kök och badrum. Allting var väldigt enkelt men fräscht. (stvn?)
Priset var däremot oslagbart!
600 svenska kronor per natt för 3 vuxna och ett barn.
Dom hade alla möjliga sorters alternativ, hur stort man ville bo osv. Vi valde ett av de billigare rummen men det var perfekt för oss. Sen var det visst så att barn under ett bodde gratis och hon som bokade oss kände sig givmild och räknade Nemi som ett år.
Annars kostar det någon procent extra har jag för mig.
Lägenheterna låg i ett stort hus och på tredje våningen var det vanliga lägenheter, dvs som inte tillhörde hotellet. Där uppe bodde det en helt galen tant som stod och svor på balkong titt som tätt. Men hon var mest bara underhållande.
Vi önskade alla att vi hade haft mer tid att stanna i budapest eftersom det finns så mycket att utforska. Vi hann inte gå till något av de berömda baden ens.
Flyget var försenat hem också, det började bli lite oväder när vi kom in på svensk mark så det kändes lite som att åka berg och dalbana och min mage ville mest vända sig ut och in men jag klarade mig som tur var. Däremot var vädret så förbaskat trist, grått och blåsigt så vi ville helst bara vända om och åka tillbaka.
Nu längtar jag efter att få åka dit igen.
Älskar Budapest!

GODIS

åååååå jag vill han en kokosboll och coca cola!!!!!

HJÄLP!
hittils har det varit oförskämt enkelt att låta bli alla sötsaker. Men idag har det varit helt vidrigt måste jag säga. Men jag ger mig själv två gånger i veckan då jag får unna mig om jag vill. och hittils har jag valt att inte göra det för att jag inte varit sugen. så egentligen är det inget misslyckande om jag nu tar mig en mumsbit. Samtidigt känns det ungefär som för dom som försöker sluta röka. det är antingen allt eller inget. Väldigt få människor klarar av att bara feströka utan att trilla dit och börja röka på heltid.
Men äsch
usch
blä

Sockerfri!

Har nu fått tokspel och bestämt mig för att dra ned på sockermängden jag sätter i mig. Jag tänker inte kalla det för att banta, eller någon annan dum titel, jag går inte på någon diet och jag tänker fortfarande unna mig något gott om jag så vill.
Bara så vi har det klart.
Projekt leva hälsosammare kanske skulle vara en passande beskrivning.
Men för enkelhetens skull får jag väl kalla det "gå ned i vikt" som etikett...

Jag tänker vara helt ärlig och säga att jag väger just nu 98 pannor.... en hel jävla del med andra ord. Inte det mesta jag vägt jag tror personvärsta är på 113 kilo, men det var under den period jag var så deprimerad att jag inte gick ut från lägenheten för annat än att köpa cigg.
En mycket vidrig period i mitt liv som jag gärna inte tänker närmare på numera.
Innan jag vart gravid vägde jag 105 ungefär. och i nionde månaden tror jag att jag vägde 115 någonting.
Anledningen till att jag vägt så mycket är förutom olika varianter av depression, ett extremt konstant sockersug, för lite motion, för lite inspiration, slöhet och på tok för mycket mat som jag inte tycker är gott. Jag är nog en av de värsta människor du kan välja att bjuda på middag för jag äter i princip inga grönsaker som på något sätt att tillagade, ingen fisk, ingen svamp och inga kryddor. Jepp så där är min verklighet.
inte kul alls, men så illa är min smak.
Något jag alltid skämt över och därför gömt mig bakom allt som är lättlagat och färdigmat samt snabbmat.
Jag tycker helt enkelt inte om mat, eller något som har med mat att göra, det är för mig helt ointressant, mat är bara något nödvändigt ont.
Kul inställning va....

Men i alla fall. tragedi tragedi efter tragedi har fått mig att bli skitskraj för hur jag egentligen behandlar min kropp. Jag äter det som går fort och som har mycket socker i sig så att jag bli pigg, jag storröker, jag sover dåligt och jag bäljar i mig kaffe och huvudvärkstabletter för att hjärnan inta ska explodera på morgonen.
Men nu har jag fått nog. insett att det inte går att leva såhär om jag vill kunna se mina egna barnbarn en vacker dag. Så från och med i torsdags förr veckan alltså i fem dygn har jag håll mig sockerfri!
Jag tar ett steg i taget, det går inte att vända alla sina vanor på en gång det är rätt så dödsdömt.
Så nu börjar jag med socker och vitt bröd som är två stora fiender i mitt liv.
Jag tänker inte vara någon pedant som förbjuder precis allt som har socker i sig. som tex müslin (stavn?) på morgonen. Jag har tittat i affären efter den sort som har minst mängd socker i, och valde den framför att hoppa över fil och flingor helt. Jag har några droppar honung i teet för utan kan jag inte dricka det. Men förut kunde jag lätt ha 4-6 sockerbitar om det var en stor kopp. Jag dricker kaffet helt utan socker. Jag har tagit bort all läsk, sylt, kakor, bullar, glass och pommes, som jag tidigare kunde stoppa i mig tre fyra gånger om dagen en mumsbit eller en burkcola.
Jag äter fortfarande hamburgare på jobbet, men utan bröd, ketchup och pommes.
Som sagt ovan tänker jag inte sluta med socker för gott. Men fram till ungern har jag nolltollerans, dvs inget socker! (förutom dom där dropparna honung i teet och den där müslin) i ungern tänker jag ta en kaka eller liknande om jag blir bjuden, men inte köpa själv.
Därefter är mitt mål att jag får ta en läsk, eller en kaka två gånger i veckan. om jag känner för det. Men inte mer.
det känns så jäkla rätt, det är lätt att komma ihåg, inte någon avancerad diet som man ska hålla på och räkna massa grejjer på innehållsförteckningen. Jag ger mig själv tillåtelse att unna mig något litet två gånger i veckan och kan planera därefter. Ska jag fika med en kompis eller blir jag bjuden på en fest, så kan jag gott och väl ta en bit. bara det inte blir som förut och varje dag eller groteska mängder.
Min andra del i planen är att äta regelbundet.
Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, eventuellt en mellis till.
och som mellis käkar jag frukt eller knäckebröd.

Vi får se hur det går.
Det ska bli ett riktigt test att se hur jag klarar av att unna mig utan att svulla. än så länge går det sjukt bra. Har skött mig exemplariskt trots att hela kylen råkar vara full av colaburkar.
Jag äter väldigt regelbundet, det svåraste är väl frukosten, eftersom vi går upp när lillan vaknar. Som idag till exempel så sov hon från 21 till 01 hur bra som helst. sedan vaknade hon och trots alla möjliga försök så somnade hon inte om förrän 4.30! Då är det inte så konstigt om hela familjen sover till 10.30 eller hur.
Nu funderar jag dock på att ställa klockan på nio oavsett hur natten har varit. bara så att vi kan få lite rutiner på det här stället. Har det varit en jobbig natt så kan vi ju alltid gå och lägga oss igen så tillvida man inte ska till jobbet.

så. Där har ni min plan.
Så svårt verkar det väl ändå inte vara eller hur??
haha
vi får väl se som sagt....
Känns lite läskigt att skriva det här, då känns det som om misslyckas jag nu, så kommer alla få veta det. och tycka att man är en looser... eller nått... Man sätter lite extra press på sig själv genom att berätta sin plan...

Nu är jag hungrig igen vilket jag jämt är numera.
så det blir till en liten kvällsfrukt tror jag.

1 vecka kvar till Ungernresan!

Shit vad det är svårt att packa, jag är mästare i att ta med mig på tok för mycket saker. Jag vill alltid vara redo för nödlägen så jag tar med halva apoteket och alla bra-att-ha-grejjer som om vi skulle bo ute i skogen i 8 månader eller liknande. Dumt....
Nu är mitt lilla dilemma att jag inte vet hur mycket tekniksaker jag kan ta med. Jag vet, jag är en nörd som vill ha både kamera, mp3spelare, batteriladdare, 15 minneskort, samtliga objektiv och helst lite andra tillbehör.... hjälp!
Jag har grym ågren över att jag inte tar datorn.. haha...
Mest för att jag är rädd för att mina minneskort inte kommer räcka och har då ingenstans att ladda över bilderna när dom blir fulla... jag vet... snacka om lyxbesvär eller hur...
jaja livet är hårt.... ;)

Nemis första skinnjacka!

Världens bästa aunt A (brorsans flickvän) var här och hälsade på idag. Vi åkte till centrumet för att inhandla lite saker och jag var bara tvungen att visa henne en helt underbar läderjacka jag hittat på lindex till Nemi som jag inte kunde motivera pengamässigt att köpa. Den kostade förut 400 spänn och det känns lite väl mycket att lägga ned på ett klädesplagg som med lite tur räcker en halvår. MEN när vi kom dit in så hade dom bara ett ex kvar, och den var på rea för 279kr! och dessutom i Nemis storlek. Jag tyckte fortfarande att det var lite mycket speciellt nu när vi behöver pengar till Ungernresa osv. A sa då att vi kunde dela på kostnaden som en present från henne. Jaaaaa!!! Men när vi kom till kassan så tog hon jackan ifrån mig och betalade hela.

Så himla snäll!!!!!!

LYCKA!

Min unge har fått sin första skinnpaj! hihi

för er som känt mig länge är ni väl förvånade att hon inte fått det tidigare. När jag var yngre sa jag alltid att om jag skaffade barn skulle barnets första outfit vara skinnpaj, boots och tuppkam!

haha

nu behöver jag bara hitta ett par doc martins i miniformat så är hela bilden komplett. ;)
Inte världens bästa bild direkt, hon var inte så pigg på att fotas idag. Men så här ser den ut i alla fall.

Massa jobb jobb jobb

inte så mycket att rapportera egentligen.
Jobbade förra söndagen, sen tisdag och onsdag, vaccinerade lillan i torsdags och gick på världens mysigaste promenad med M och skrutt, satt ute i solen hela fredagen, jobbade häcken av mig i disken 10 timmar i lördags och 8 timmars diskande idag igen. Mina fingrar känns som sprucket papper och jag är helt slut i ryggen, men ändå så var det roligare än att stå i kassan hela dagen och memorera beställningar. Står man i disken så visst det är inte roligt när det är vansinningt mycket att göra och man känner att tallrikarna snart ska anfalla från både höger och vänster. Men samtidigt har man grymt roligt med kollegorna och man kan pausa när man själv vill, ingen som behöver ta över bara för att man måste på muggen etc. Sånt gillar jag. När man får bestämma lite själv.
Jag har kommit till insikt känner jag. Jag är en extremt rastlös människa, jag behöver omväxling. Jag klarar inte ett heltidsjobb fem dagar i veckan. Då klättrar jag på väggarna och blir sjukskriven pga ångest och depressioner. Men i den här takten fungerar det klockrent. jag skulle lätt kunna ta ett annat deltidsjobb och göra något helt annat i kombination. Visst det blir kruxigt med scheman och sånt men det gäller bara att planera. Så när lillan börjar på dagis när det nu blir så ska jag jaga lite andra jobb tror jag. kanske jag kan behålla mitt gamla men bara som deltidare.
MEN först körkort!!!!!!!
Måste ha!!!!

Annars är det mest Ungernresan som snurrar runt i skallen. Sitter mest och planerar packningslistor och vad man behöver ha i viken väska, ska man köpa ny väska, vad behöver man ta med, vad kan man köpa där. osv osv osv....

Nu ska jag bums i säng, för lilla skrutt kräver numera väldigt mycket underhållning och pigga föräldrar. hon är så jäkla skön den här ungen.
Om någon familjen lägger av en ljudlig prutt så springer hon efter och skriker BAJS! eller bajs i kombination med BLÄ!
Jag har ingen aning om vart hon har fått det ifrån, eller hur hon har fundera ut det, men grymt roligt är det i alla fall.

:D

En mysig helg

Blir en liten snabbis bara så att ni vet att jag inte har försvunnit från jorden yta.
Har haft lite full rulle, och kommer så ha i förmodligen en månad framöver. Eller så blir hela sommaren så här i värsta fall.
Jag och M går verkligen runt varandra nu, möts i dörröppningen säger hej, uppdaterar varandra på telefon och säger vad som måste göras.
Imorgon är vi lediga båda två, men han kommer vara tvungen att sova halva dagen och gå och lägga sig tidigt, på tisdag och onsdag jobbar jag. torsdag är vi lediga men har fullt upp med saker som måste fixas. på fredag jobbar han på lördag söndag jobbar jag medan mamma och pappa tar nemi..... och så verkar det se ut ett tag....
lite trist men vad gör man, måste få in pengar.
Nu i helgen var min brors kanadensiska flickvän här och sov över. Vi hade en asrolig photoshoot! och fjantade oss och var bara allmänt tjejiga. bilderna vart helt okej, jag är ju perfektionist så det är svårt för mig att bli nöjd. men nu har jag något roligt att pyssla med ett tag framöver i alla fall... när jag väl har tid....
idag jobbade jag och det var helt sjukt mycket folk. Stod fastnaglad i kassan i fem timmar innan jag ens hann gå på toa. fy fan säger jag bara... jobbet är kul, men vidrigt stressigt, och jag är inte bra på stress... kortare perioder ja, men inte så där långt då blir jag snurrig och irriterad. Men värst är att jag får så ont i huvudet.
Men men, det var fint väder och söndag, då blir det så det är bara att bita ihop och ta.
på tisdag och onsdag tror jag inte att det blir lika galet i alla fall.

usch jag har verkligen på tok för mycket småsaker att göra, mass telefonsamtal och räkningar plus att jag måste börja jobba på en lista för packningen till ungern. Mindre än en månad kvar. och det är en hel del att tänka på när man har med sig barn.

Nemi är riktigt rolig nu. Vi har gjort en mini sandlåda här på tomten, i stort sett bara en stor plastlåda som vi fyllt med sand och hon är helt galen i den. hon jobbar och står i hela dagen, vill verkligen inte sova på dagen längre. idag som hon max en halvtimme sen hade hon alldeles för mycket att fixa med för att sova trots att hon var galet trött. så halv nio däckade hon. vilket är rätt tidigt för att vara henne.
får väl se när hon vaknar imorgon, jag ska i alla fall gå och lägga mig tidigt idag.

natti natt!!

En vacker dag med dottern

Har haft världen mysigaste dag idag, bara jag och dottern.
Vi åkte ut till vaxholm och promenerade, åt lite lunch, sa hej till en massa folk. köpte ett par spadar och en hink, gick och satte oss i sandlådan och lekte järnet. Nemi ÄLSKAR sandlådan, och satt i den i över en timme. hon brydde sig inte det minsta om resten av lekparken. Det vara bara hon och sanden. ingenting annat verkade existera.

Hade i alla fall en helt underbar dag. En sån där dag då man blir kär i livet.

Jag har lagt ned min foto hemsida, den blev för dyr i längden och ful dessutom. Nu behöver jag desperat göra en ny. Men jag vet inte vad domän namnet ska vara. Mitt hela namn bara sådär tråkigt, eller något som syftar på både foto och design kanske... usch sånt här är så svårt att hitta på. Någon som har något bra förslag??

Blocket missar

Såååå typiskt!
I lördags när vi städade lägenheten, så fick vi erbjudandet att skjutsa bort soffan gratis till tippen, vi hade satt ut den på blocket för fyra hundra spänn men fått ett svar där han ville att vi skulle frakta den till honom och ytterligare ett svar från en tjej som jag mailade tillbaka och gav mitt nummer. hon ringde aldrig och vi hade inga möjlighter att frakta den till killen. Så jag velade fram och tillbaka men eftersom allt vart så bråttom så sa jag ja till att slänga den. Mamma höll på bredvid mig och sa att ingen kommer vilja ha de där soffan, ser du inte hur katterna klöst på den! Så vi slängde den i alla fall, men igår när jag var på jobbet så ringde den här tjejen. Hon hade bokat bil och släp och hela köret. tydligen hade hon inte dator hemma så hon kunnade inte läsa mailet på hela helgen. Hon vart så ledsen att hon frågade vilken tipp den låg på och hon skulle ringa dit och fråga om den fanns kvar.
Så grymt irriterande!!!!
Och jag kan inte släppa att jag gick miste om fyra hundra spänn.... grrrrrr
nu när vi verkligen behöver pengar också.

Satte ut vår gammla dvd spelare också, den för tre hundra.
Men den förbannade tjejen som skulle ha den var så fräck att hon efter mycket krångel om tid och plats då kläcker hon ur sig att hon bara betalar 250. Jag avskyr sådana människor. ska man pruta så gör man det schysst tycker jag ger säljaren en chans att höra andra bud och inte sekunderna innan man hämtar grejjerna. Dålig stil.
Så hon fick det såklart för 250 bara för att jag inte orkade krångla till det, hade redan sagt nej till flera andra och stod där med spelaren i handen. åååå jag blir så sur!

Så med andra ord så gick det åt skogen med min blocket försäljning den här gången. Ska rota fram lite mer skit ur hörnen tänkte jag och försöka sätta ut.

Jobb, jobb, jobb

Håller på att köra slut på mig själv känns det som. Har inte haft en lugn stund på en vecka ungefär. Hela helgen gick åt till att städa och igår och idag har jag jobbat. Idag var det storstädning för att det är någon sorts inspektion imorgon. Imorgon jobbar jag också sen på onsdag När M ska börja jobba igen kommer jag försöka att bara ta det såååå lugnt.
Jag började vid tolv och slutade vid nio idag, inte helt ovanlig arbetsdag alls, men för mig som inte jobbat på så länge är det mäktigt. Jag har ont i hela kroppen och är kolossalt trött. Hade svårt att somna igår också, runt två tror jag att jag somnade och Nemi vaknade klockan åtta. Som tur är, är M helt underbar och har tagit henne själv i sovrummet de senaste dagarna så att jag har haft en chans åtminstone att sova. Jag sov ute i vardagsrummet, och även om jag hör henne vakna därifrån också så behöver jag i alla fall inte gå upp och mecka med henne. Det har varit lyxigt. Hon är ju inne i någon riktigt jobbig sväng nu, vaknar och är ibland vaken ett par timmar mitt i natten. Skitjobbigt.
Men det är kul att jobba i alla fall, även om alla som sommarjobbar där är tio år yngre än en själv och man känner sig plötsligt som en lastgammal pensionär Ibland blir det lite fritids känsla över det hela, många är ju fortfarande tonåringar som står och fnittrar i ett hörn när det kommer en "så-jäkla-gullig-kille"! Men alla har varit trevliga och snälla i alla fall hittills
Jag önskade att vi kunde fixa så att jag kunde fortsätta jobba såhär på halvtid, det är så lagom för mig. Jag pallar knappast att jobba heltid. än i alla fall.
Men det blir ju inte särskilt mycket pengar på en halvtidstjänst. Hoppas verkligen att jag får tummen ur någon gång och sätter igång med fotandet. Jag vill så gärna göra något av det.

Nä nu blir det bums i säng igen... Hoppas nu bara att jag verkligen kan sova, behöver det vidrigt mycket.

mormor bättre

En snabbis bara... är helt fallfärdig från att knappt ha sovit inatt pga av dottern som vaknade kl 1 och inte ville somna om förän klockan 4!

Mormor mår bättre, vilket är så grymt skönt. Men hon är fortfarande på sjukhuset, tydligen så har dom inte stabiliserat hennes sockervärde än så hon kommer nog få ligga kvar ett tag. Men det känns skönt då vet man att hon är under full kontroll. Annars bor hon ensam och med ett minne som flackar så är det lite så lätt för den lilla tanten att komma ihåg allt om sitt insulin och mat osv.

Jag och mamma har varit i lägenheten hela dagen och städat och plockat ur skåp. är inte riktigt färdiga men det blir vi nog imorgon... hoppas jag!
Då kommer vår blivande inneboende dit också så man vill ju ha lite ordning då.
Jag har en så lång att-göra-lista nu så saker som måste göras konstant trillar ur huvudet på mig. Måste hela tiden skriva listor, men dom räcker inte. Skulle verkligen behöva lite barnvakt för att få någonting gjort. Lilla Nemi är som en tornado nu och river ut allt ur lådor och skåp, så man måste verkligen hela tiden vara efter henne och plocka och säga nej typ nittio gånger per dag.
Så det är svårt att få ihop allt som ska hinnas med en vanliga dag, plus att man har en miljon grejjer man ligger efter med.

Nej, nu blir det sängen bums.
ska upp och städa igen imorn och på söndag jobbar jag.
tjohoooooo
bara att glömma tanken på att sitta ivd datorn och photoshoppa som jag drömmer om, eller ännu bättre ha en riktig foto session.
nattinatt

Min söta lilla Mormor

E på riktigt pissigt humör idag.
Allt är bara fel.
Det ringde en tant från Ungern och frågade efter mamma. Jag kan ju bara ett fåtal ord på ungerska så jag kunde inte göra mig förstådd. Som tur är har vi nummerpresentatör på telefonen så jag ringde mamma på mobilen och gav henne numret så hon kunde ringa dit på en gång. Det visade sig att det var Mormors granne som ringde. Hon hade hittat mormor avsvimmad i morse och kallat på ambulans. Hon hade tydligen ett sockervärde på 30, normalt om jag förstått det hela rätt är runt 6. Så det var extremt högt. Hon åkte in till sjukhuset i alla fall och mycket mer än så vet vi inte. Mamma ska ringa imorgon och kolla.
Det känns så jävla typiskt. Alla vet att hon inte har långt kvar, men att hon ser fram emot att vi ska komma ned så hon får träffa Nemi. Jag tror hon hänger kvar mycket pga det. Det vore så förbaskat typiskt om det händer henne något nu när vi har bokat resan, det bara är en månad kvar till vi ska åka och hon får träffa henne.
Jag vill bara så himla gärna att hon ska få se henne. Hon är så stolt över sitt lilla barnbarnsbarn, visar upp bilder på henne för alla sina kompisar, håller på och stickar och syr små kläder och dockor och allting. Det vore så elakt om hon inte fick träffa henne innan hon trillar av pinnen.
Jag vet, ska inte ta ut något i förskott, hon år på sjukhuset och får all vård men jag kan inte låta bli att vara så grymt ledsen. Min fina söta lilla mormor, jag vill så gärna se henne en gång till.
BLÄ för den här dagen, BLÄ för att folk måste dö hela jävla tiden. Jag är så trött på det.

Dessutom så har M hostat sönder revbenet nu och är i konstant smärta, han var hos doktorn idag och konstaterade det, fick lite medicin mot hostan igen, men inget som kan påskynda läkningsprocessen direkt.
Jag har jämt ont i huvudet nu igen och lillans hosta vill heller aldrig ge upp så hon håller oss vakna om nätterna.
GNÄLL!!!
Livet är elakt och luktar illa, ibland!
Nu tänker jag gå och dra täcket över huvudet.

Damen har ett rejält minspel

ett litet kollage på lilla tjejen från i söndags

Hon sitter alltså och pratar när jag tar dom här bilderna. Hon gör så störtsköna miner när hon berättar något på sitt gagga-språk.

Nattningstrubbel

Igår var det lite släkt här. Alltid skoj. Speciellt roligt var det att se hur Nemi reagerade på alla människor. Hon valde direkt ut några stycken som fick bli hennes nya kompisar. Hon tog dom i hand och visade dom runt mer eller mindre. Verkligen bossigt den här tjejen. Eller så är det bara en sån period. Tycker de flesta 1-1.5 åringar verkar rätt kaxiga.

På kvällen gick M till jobbet för första gången på ett bra tag eftersom han varit hemma och varit sjuk och allt. Detta betydde att jag fick ta över nattningsritualen här hemma. Vilket gick åt skogen såklart. Tidigare innan vi hade fått ut sängarna hit så brukade jag ge mig så lätt och tillslut låta henne sova i min säng. M är den som har tålamod när det gäller nattningen så han har ju fått in snitsen på det där och kan få henne att somna på en kvart. Men nu har jag bestämt mig för att det är slut med trixandet när det är min tur. Så igår satt jag där i en timme utan att ta upp henne och tillslut somnade hon för att fem minuter senare vakna av ett hostanfall. Riktigt ordentligt också. Jag gav henne motvilligt lite av den där hostmedicinen sen somnade hon om. Klockan tre började hon hosta igen, och då så mycket så att hon grät emellan hostningarna. då plockade jag upp henne till mig men det tog ett bra tag innan hon somnade om.
Idag var hon mindre hostig men däremot en riktig "speedie" på kvällen. Hon skulle inte sova, så var det bara. Hon skakade galler, pratade, hoppade, rev runt bland alla lakan, kastade nappar och röjde riktigt ordentligt. Jag bestämde mig för taktiken att ställer hon sig upp så ignorerar jag henne och läser min tidning, lägger hon sig ned så får hon min hand som snuttefilt. Det funkade faktiskt rätt bra. Hon blev helt klart förbannad när hon såg att jag inte brydde mig om hennes upptåg men accepterade det ändå. tillslut la hon sig ned, fick min hand och somnade. Men det tog en timme igen. Får se hur morgondagen blir. det är nu man ångrar sig att man inte lärt henne från början att sova hela nätter i sin säng och gärna somna själv. det hade varit mycket enklare att ta itu med då än vad det är nu. Fast å andra sidan tycker jag det är helt underbart att sova bredvid henne, trots att man sover sämre. så jag är lite kluven. Vaknar hon på nätterna så får hon oftast komma upp om inte M är hemma och orkar trösta henne eftersom det går så snabbt för honom. Ser hon mig på natten piggnar hon bara till eller vill upp. Så nu märker man att jag har skämt ort henne lite när det gäller sömnen.... ajaj fy mig.
Jag tror det skulle vara lättare om vi hade lite mer fasta tider, men det är så svårt med alla våra olika krångliga scheman som man ska anpassa sig efter.

Våra små fina plantor håller på att ge upp. Dom är hur stora som helst, men dom vill ha mer ljus och behöver planteras om. Jag har fortfarande inte hittat något bra ställe för dom att sola på och just nu har vi inte råd att köpa krukor, så jag får hoppas att dom överlever tills vi har råd.

Planen sprack

Som sagt, igår flyttade vi möbler hela dagen, kändes rent ut sagt fördjävligt att vara inomhus när det var så underbart väder men det var tvunget. inte blev vi färdiga heller. Vi har alla köksskåp, badrummet och balkongen kvar också. Och sovrummet börjar bli fullt. Vi fick inte in soffan så den måste vi sälja på blocket. Om någon vill ha den. Sen får jag bara hoppas på att resten av grejjerna får plats. Skulle verkligen behöva rensa ut ordentligt. Men jag är så värdelös på att slänga saker. Så länge det inte är trasigt så går det bara inte. För vem vet om man inte kanske kanske kan komma att behöva den där pinalen i framtiden.....

Idag vaknade jag med en vidrig migrän. Lillan grät och hostade hela natten så jag fick knappt en blund. Så M var så gullig och trots att han var skittrött själv efter allt släpande igår så tog han henne på morgonen så att jag fick sova en stund till. När jag vaknade andra gången så mådde jag lite bättre men hade fortfarande migrän så det var bara till att ta den svindyra medicinen. Men då gick den bort i alla fall.

Vågade inte ta ut mig alltför mycket en gång till så idag blev det slappardag i kombination med långsam städning. för imorgon kommer släkten! Båda farbröderna och fastern med sina respektive förutom faster vars man gick bort för ett tag sedan. Ska bli jättekul att se allihop. och de flesta har inte sett Nemi sen dopet, blir spännande att se hur hon reagerar på att ha så många människor här hemma samtidigt. det är hon verkligen inte van vid.

Idag blev det lite småfixande. Har satt upp gardinerna som vi hade i köket i lägenheten, här i vardagsrummet. Vet inte riktigt vad jag tycker om resultatet, rummet känns så mycket mindre och det ser nästan mer rörigt ut än innan. Får se om dom stannar. Några tavel lister åkte upp på väggen i sovrummet, lite skit rensades ut, dammsög och plockade. Så det är väl skaplig ordning här. så gott det går i alla fall. Vi är i desperat behov av mer förvaring. Hyllor och lådor och vart vi ska ha alla kläder är än så länge ett mysterium. Jag borde omorganisera alla lådor också för just nu är det ingen struktur alls. Men när ska man ha tid? Nemi kräver ju konstant underhållning när hon är vaken och när hon sover kan man inte väsnas det minsta utan att hon vaknar.

Jaja, nu ska jag plocka det sista här sen sova. Dom kommer redan vid tolv så det blir till att gå upp tidigt för att hinna med allt.
Nattinatt

Total nybörjarförvirring

HOLY CRAP!
Vad det var full rulle idag. Det fina vädret verkade få alla att vilja komma ut från sina gömslen och trängas i kön framför oss idag. jag som är grym nybörjare fick nästan svindel av alla knappar och maträtter att hålla reda på. Jag fastnade i kassan och stod still där sen i fyra timmar på raken utan ens en kisspaus. Efter kanske två timmar började helt ärligt bli yr och undrade vad fan jag gjorde där. tanken på att säga upp mig på stört dök också upp ett par gånger. Men jag vet ju att det blir så mycket lättare sen när man väl kan allting utantill. Nu var det ju extremt, konstant kö och full rulle i kombination med att jag knappt kan någonting var väl kanske inte den bästa. men jag kan säga att jag kan kassa systemet 300 procent bättre nu än igår i alla fall. men ett tag där ville jag inget annat än att fly fältet. Men det var bara att ta ett par djupa andetag och sen fortsätta köra. dagen gick i alla fall väldigt fort och visst jag gjorde bort mig ett par gånger men förhoppningsvis diffar inte kassan alltför mycket och jag fick i alla fall ingen utskällning. Än så länge ska jag väl säga. Får se sen hur illa kassadiffarna blir.......
Här hemma byggde M en jättefin grind framför poolen så att vi inte behöver oroa oss att Nemi ska springa dit och trilla i. grymt skönt! för hon började bli väldigt intresserad av den härom dagen.
Hoppas på att ha råd med en liten sandlåda till henne sen så att vi kan göra en riktig lekhörna i trädgården åt henne, med gunga och sandlåda och kanske ett litet bord som hon kan baka sandkakor och servera sandkaffe vid. Sandlådan måste dock vara av den modell med lock på eftersom det är så mycket katter som springer i kvarteret och de använder ju gärna barnens sandlådor som toalett. inte så mysigt. Det är så ont om lekplatser här ute tyvärr Det finns en gunga och lite sånt nere vid vattnet men det är en bit att gå. Kommer nog vara mycket där i sommar eftersom det finns en perfekt barn strand där, men nu tycker jag det är för blåsigt där nere.

Ska nog försöka ta mig till sängen nu, imorgon blir en jobbig dag fysiskt. Alla möbler i lägenheten ska jag och M på något sett försöka trolla in i sovrummet. Mamma tar lillan så vi inte behöver springa efter henne också, men det kommer nog bli tungt ändå. allt släpande fram och tillbaka. Hoppas på att kunna göra klart det imorgon så att vi kan slappa på söndag, men vi får se hur mycket vi hinner.

nattinatt!

En trött men bra dag

Grrrrr....
Arg på min dumma dator. Hade skrivit en bra bit på ett inlägg här och plötsligt fick datorn för sig att förnya sidan och vips så var alla text borta...

Dagen gick i alla fall jättebra på jobbet. Var helt färdig när jag vaknade eftersom jag inte somnade förrän någon gång efter 05. Hostandet höll mig vaken till en början, sen vart jag så stressad över att jag inte skulle få tillräckligt med sömn så jag kunde självklart inte somna. Men men det bra ändå. Jag jobbade från 12 till 19.30 och under tiden åkte M in till stan med Nemi, promenerade och lekte i lekpark. När de väl kom hem så klädde M och Mamma ut henne till påsk kärring. När jag stod på jobbet fick jag en bild i telefonen med hennes lilla ansikte på, med massa prickar och röda kinder och en duk på huvudet. Så gulligt! fick ordenligt med hemlängtan då kan jag lova.

Nu ska jag slänga mig i säng för det blir en lika lång dag imorgon på jobbet.
Kommer nog bli grymt mycket att göra, speciellt om det är bra väder.
Godnatt på er!

Hosta och Andningslarm

Vår efterlängtade natt sovandes tillsammans vart inte så lyckad som man kunde önska. Alla tre låg och hostade i omgångar hela natten. Kanske en gång i kvarten eller liknande vaknade man antingen för att man själv hostade eller att M eller Nemi hostade.
När vi vaknade klockan nio av Nemi var det bara att bita sig själv i tungan för att inte börja tjura av trötthet. Planen vart att vi skulle beta av alla ärenden så tidigt som möjligt för att sen på eftermiddagen kanske kunna ta igen oss allihop en stund. Så vart det dock inte.
Vi hämtade lillans pass, gick till banken osv men i bilen fick Nemi ett hostanfall som pågick nästan en halvtimme. Hon hostade och grät, hostade och grät lilla liten.
Ingenting verkade kunna få stopp på det. Tillslut när vi tog ut henne i friska luften så lugnande hon ned sig. När vi kom hem var det bara att ringa läkaren. För det här var läskigt. och tanken på en till natt som den förra var bara skrämmande. Läkaren skrev ut superduper hostmedicin till mig och M men lillan var för liten för att få de vanliga hostdämpande så hon fick något som hette Desentol som tydligen enligt apotekarien egentligen är till för allergiska reaktioner med symptom som tex hosta, man blir tydligen lite trött av den och ska inte ges till barn under ett för då kan de få andningsuppehåll.
Skitläskigt lät det när hon berättade. men hon var så gullig och dubbelkollade allting i fass och på flaskan och vad läkaren hade skrivit säkert 4 gånger. Hon sa att det inte skulle vara någon fara, men om vi var osäkra och ville kolla hur hon reagerade först kunde vi ge henne bara halva dosen och testa oss fram.
Vi bestämde oss snabbt för att inte använda medicinen förrän i absoluta nödfall. Så himla vidrigt nojjig man blir när det gäller ens barn.
Men nu när lilla skrutt somnade så vaknade hon 6 gånger på 15 minuter av hostan, och började även gråta såklart. Så vi gav henne halva dosen och nu sover hon som en stock. Jag går in och kollar henne stup i kvarten och har även satt igång vårt älskade gamla andningslarm. Gud vad jag älskar den där aparaten. Jag skulle inte kunnat sova hälften så mycket som jag gjort under det gångna året om det inte vore för den.
Helt klart dom bästa 1500spänn jag lagt ut på någon barn grunka. Dom förhindrar ju inte att barn plötsligt kan sluta andas, men dom väcker åtminstone föräldern så att man har en sportslig chans att faktiskt kunna göra något i fall nu det värsta skulle inträffa.
Jag vet att dom här larmen är omdebatterade och många är kritiska till dom. en del hävdar att man inte får lika naturliga instinkter kring sitt barn för att man förlitar sig på ett larm. Det kallar jag bullshit! Andra hävdar att det inte spelar någon roll om man har larm eller inte därför att drabbas ditt barn av plötsligt spädbarns död så finns det inget du kan göra i alla fall. det har jag svårt att tro på också.
Jag vet att sådana här larm används på sjukhus i alla fall. och har man tur så kan det röra sig om att barnet när de är riktigt små, faktiskt bara glömmer bort att andas därför att de inte riktigt har koll på hur man gör än, då kan man faktiskt "väcka" dom ur andningsuppehållet. Men den stora hjälpen man har från de här larmen är just att man själv kan slappna av lite grann i alla fall. Man behöver inte hålla sig vaken bara för att lyssna ifall bebisen fortfarande andas.

Jag måste passa på att göra lite reklam för andningslarm.se.
Dom är helt underbara, jätteproffsig och vettig personal som man kan ringa och bara rådfråga om man så vill. helt fantastisk service helt enkelt och jättesnabb leverans. Vi hade först ett litet larm som man sätter i byxlinningen på barnet. Respisense heter det. Vilket är grymt praktiskt när barnet sover mellan föräldrarna eller i soffan eller vart som helst helt enkelt. Vi var väldigt nöjda med det. Tyvärr gick det sönder när lillan var runt tre-fyra månader. men då ringde jag bara dit och dom erbjöd sig att byta ut den mot en ny likadan, eller så kunde vi välja ett annat larm som bättre passar barnet när de blivit rörliga. för det var det som var nackdelen med det här lilla larmet att när väl ungen börjar röra på sig ramlar det lätt av och falsklarmar. Så då gick vi på det istället. Ett babysense II, som är en platta man lägger i botten på sängen så känner den av andningsrörelserna.
Jag tycker i alla fall att det är världens bästa uppfinning, i alla fall för sådana som jag, som är notoriskt oroliga för minsta lilla.

Godnatt på er, imorgon ska jag försöka jobba, känner mig en liten gnutta friskare nu och har inte råd att stanna hemma en sekund till.

Vårt lilla miniväxthus

Här är lite bilder från våran absolut första odling!!
Det växer så det knakar!!

Så här ser den lilla innomhusodlingen ut. Än så länge har inte Nemi fått tag på den. Får hoppas på att hon inte kommer göra det heller.

En kaxig liten solros har börjat titta upp.

och isbergs salladen verkar gå på speed så snabbt den växer.

En väldans aktiv men fortfarande sjuk dag

Som rubriken lyder. Diagnos; Fortfarande skitsjuk!
Tänker inte smitta ned bloggen med fler detaljer kring världens mest envisa förkylning.
Vi trotsade den idag i alla fall.
Pappa fick lite impulsivt låna ett släp idag, så mitt under våran promenad ringde han och talade om att han var på väg hem och att vi skulle skynda oss så att vi kunde åka och hämta sängarna från lägenheten. Så in i bilen med barn och mutor till barn blev det fort som ögat.
Och efter mycket hostande, svettande och lyft fick vi med oss en jäkla massa grunkor från lägenheten. Inklusive de efterlängtade sängarna!!! SÅ SKÖNT!
Väl hemma vart det en akut om möblering medan mamma tog skrutt och vips så är sängarna på plats. Fortfarande har vi inte fått upp de förbaskade listerna i sovrummet som jag tjatat om men nu orkar jag inte bry mig på ett bra tag. Sängarna är på plats och för första gången på tre evigheter ska jag och M sova i samma säng, Jippie!!!
Eventuellt får skruttan sova emellan oss om hon vaknar, det ska faktiskt bara bli mysigt.
Hennes fantastiskt dåliga humör fortsätter som aldrig förr. Hon bits, rivs och nästan slåss faktiskt. Och vi ajjar och skäller och förklarar. Jag undrar hur länge en sån här period kan hålla i sig. Eller om hon är arg för att hennes tänder värker eller något liknande. Börjar fundera på att ringa BVC och fråga ut dom för det här känns aburdt. Hon är ju inte arg hela tiden, utan får antingen korta utbrott eller så kan hon gå och sura lite längre perioder Mest irriterande är att hon tar våra glasögon från ansiktet och slänger iväg. Jag undrar om hon gör så bara för att testa vad hon kan komma undan med, eller om hon provocerar för att få en reaktion. för just den grejjen vet hon mycket väl att hon inte får göra.
Förgrymmade unge!

Men hon har varit duktig idag också, när vi gick på promenad gick hon själv bredvid en riktigt lång sträcka och började till och med skjuta på vagnen. Såg riktigt roligt ut eftersom hon inte når upp till handataget så gick hon och puttade på varukorgen. Tillslut vart hon trött i benen och satte sig i gruset allt fler gånger och man riktigt såg hur trött hon var, men ville så gärna fortsätta. Men då fick hon åka lite vagn istället och vart nöjd med det.

Imorgon ska vi förhoppningsvis åka och hämta lillans pass, göra lite bankärenden och sen fortsätta våran om möblering här. På torsdag och fredag jobbar jag. Lördag Söndag ska vi göra iordning lägenheten och på Måndag kommer lite släkt ut hit och umgås. Båda mina farbröder och min faster. Ska bli riktigt roligt då jag inte sett någon av dom på länge. Så det är med andra ord fullt upp för oss sjuklingar.

Nu ska vi se om jag idag lyckas stänga av datorn och göra något annat av min kvällstid. Igår när jag skulle pärla på kvällen gick det åt skogen. Fastnade helt framför datorn som vanligt.
Min dator förresten, som seriöst skulle behöva blåsas om, det strular nu dagligen. Men jag har inte alla program eller tid för att göra det heller. Skulle vilja typ lämna in den eller nått, men det kostar för mycket pengar istället. Usch och fy! Dator dum, dom ska ju bara fungera inte trilskas.

Nej godnatt nu!

Lite av varje

Hit med alla huskurer som ni har i era gömmor!!!!
Jag står snart inte ut längre........
Ingenting förändras, statusen på oss alla är detsamma fortfarande. Nemi har inte haft någon jättefeber men det är den enda förbättringen. Är så grymt uttråkad av att bara gå hemma och vara trött och grinig. Vi surar verkligen hela familjen. Speciellt den lilla damen. Jag vet inte vad som flög i henne idag. Hon har varit kolossalt arg, bitit och rivit, slängt sig på golvet och sparkats. en riktigt nanny-akuten-unge! Vi har lekt detektiver hela dagen för att luska ut varför hennes humör är så i botten, men utan resultat.
Kan ju vara tänderna, dom där 4 stycken som är på väg upp. Men annars vet jag inte.

Vi har planterade lite på skoj i lördags i en sån där grön stor låda med flera smålådor i som man sen sätter ett lock på och ställer inomhus i fönstret.
(fin förklaring va?)
vi satte solrosor, isbergs sallad och gräslök och OTROLIGT nog har isbergs salladen redan börjat titta upp. Kan inte fatta att det kan gå så snabbt. Grymt häftigt! Resten av fröerna ska vi sätta direkt utomhus när det blivit lite varmare och framförallt inga frostnätter kvar.

Jag ska jobba på torsdag så till vida jag inte är lika sjuk, men om vi har lite tur så kanske vi kan låna ett släp innan dess och hämta sängarna i lägenheten. I helgen planerar vi nämligen på att städa ur där så att det är klart tills tjejen ska flytta in där. Om vi bara får bort sängarna därifrån så har vi nästan hela sovrummet att proppa in saker från kök och vardagsrum får hoppas att allt får plats. Vore skönt att få hit sängarna också så att vi kan sova alla tillsammans. Det saknar man verkligen. Så trist att sova i olika rum hela tiden.

Resten av april och maj känns redan rätt fullbokat, i alla fall mina och M's dagar tillsammans, de dagar han jobbar har jag fortfarande väldigt lite att göra tillsammans med Nemi. Ska försöka ta mig ut till öppna förskolan och lite lekparker så fort det är bra väder så hon kan få träffa lite andra barn. hon gör det alldeles för sällan.

Nej, idag ska jag inte slösa hela kvällen framför datorn, utan försöka pärla lite istället. Så grymt länge sen sist.

Dagens gullunge-bild

Måste bara visa min underbara lilla tjej.
En bild från dagens äventyr i trädgården.

Mer hosta och bokade Ungernbiljetter

och förkylningen vill inte släppa.
Jag blir GALEN!
Nu har hela familjen fått M's hosta också, så vi hostar i kapp, en del hostar så de spyr andra som jag jag kan inte inta liggande positioner utan att få kvävningskänslor och börjar hosta.
Halsen gör fortfarande galet ont men så länge jag knaprar ipren och alvedon regelbundet så går det att leva med. Men hur länge ska det här hålla på?
Nemi hade börjat bli lite bättre, mindre snor och riktigt pigg, men igår hade hon helt plötsligt 39.5 graders feber igen. Och nu rinner näsan som aldrig förr... IGEN.. och hostar sig igenom hela natten. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att rådfråga om hon tyckte att vi skulle gå till läkaren igen. Nemi var inne på sin sista dag med penicillinet igår så jag var lite osäker. Jag passade på att fråga tanten om det bara var inbillning eller om det var en extrem vår/vinter med alla sjukdomar, jag tycker det har verkat som om alla legat däckade så jag var bara tvungen att fråga.
Hon sa att både magsjukan och förkylningsviruset hade varit extremt i år. Deras telefonköer var överbelastade och hon sa någon om att det var tredubbelt mot vad det brukar så här års. Runt mars april brukar det tydligen vara över med dom värsta epedemierna.
Min först tanke var, fan vad skönt att man inte har ett spädbarn just den här vintern, och att lillan är så gammal att hon ändå är. Tänk att sitta med en nyfödd på armen mitt i det här bacillkaoset. Jag skulle inte våga mig ut tror jag. Eller träffa någon för den delen.
Men i alla fall, hon tyckte vi kunde avvakta och se hur hon mådde i dag om febern var lika illa.
Och det har den inte varit, hon har varit grymt gnällig med lite feber och massa hosta och snor dock. Som oss andra med andra ord.
Trots detta så kom Nemis morbror och aunt A ut och hälsade på idag. Morbror fyllde år så det blev god mat och tårta och lite presenter. Dom försökte att inte krama och vara för nära någon av oss men vi får väl se om inte dom också åker på den här monsterförkylningen.
När vågar man egentligen gå tillbaka till jobbet när man så uppenbarligen smittar varandra i familjen hundra gånger om, det går ju bara i cirklar. När slutar man smitta egentligen?
Jag vill inte gå till jobbet och riskera att smitta alla där. Det känns ruskigt egotrippat.

Vi har bokat och köpt biljett till Ungern nu, JIPPI!!!
Lite läskigt tycker jag det är att resa med barn, har ingen aning om vad man bör tänka på osv. Hur gör man med barnvagn till exempel, det stod inget om det på flygbolagets hemsida om det räknas som special bagage eller som vanligt. Sen undrar jag om ni kan hjälpa mig, jag läste förut någonstans att man skulle ge barnet välling el nått sånt när planet lyfter för att minska trycket på öronen eller hur är det? någon som vet?

Ska bli så himla roligt att få visa upp Nemi för mormor, hon håller redan på att sy dockor och kläder till henne som hon ska få när vi kommer ned. Så gulligt. men det ska bli en utmaning att underhålla henne där bland mormors alla porslinsfigurer som är värda massa pengar och absolut inte får gå sönder. Vi får verkligen hoppas på fint väder så att Nemi kan vara ute mycket under dagarna. Vi blir borta från måndagen den 18 maj till onsdagen den 27 maj. vi hade tänkt oss bara en vecka, men nu när vi kollade priserna så vart det 2000kr billigare om vi åkte hem två dagar senare. antar att biljetterna började ta slut den måndagen vi tänkt åka hem. för några dagar sen när jag kollade så var det inte alls så dyrt.
Vi hoppas dessutom om vi har råd dvs, på att stanna i Budapest en natt på vägen hem. ta in på något hotell och vandra runt lite och titta på stan som är otroligt vacker.
vi får se om vi har råd.

bild från idag

måste bara slänga in två söta bilder från idag också.

den stora klumpen på mössan är lite mossa som hon på något sätt lycktas pynta huvudbonaden med. ;)

Blodig dag

Nu låter jag inte riktigt lika hemsk längre. Fortfarande hes men inte som en hormons-kaosande målbrottskille i alla fall. Fortfarande grymt ont i halsen och en riktigt jobbig hosta börjar ta sin form, men annars rätt okej.
Idag var en riktigt händelserik dag för lilla busfröken. Vi var ute hela eftermiddagen på tomten. Hon fick kratta och leka i jorden springa på altanen och snubbla i gräsmattan. Mycket nytt för lilla tjejen. Men för ramlade stackaran mot Pappas bil och slog till läppen så den började blöda, fick även en tjusig bula. Hon blev såklart jätteledsen men det gick över snabbt. Det var första gången som hon började blöda av en olycka så det kändes lite grann i nybörjarmammas hjärta men inte så farligt.

Värre var på kvällen då hon och jag skulle bada. Vi sitter där och har hur skoj som helst bland bubblor och leksaker när hon plötsligt halkar till och en duns hörs då hon slår huvudet mot badkarskanten. Jag drar upp henne snabbt och hon gallskriker såklart. Inspekterar snabbt huvudet, torkar bort lödder och det ser okej ut. Men sen någon sekund senare ser det ut att rinna blod från ögat. Då fick jag klump i bröstet och min hjärna gick först igenom mina få kunskaper i medicin över symptom på hjärnskador och dylikt om något matchade tårar av blod, sen hann den skena iväg till dagen då vi måste prova ut ett nytt porslinsöga till ungen på grund av ögat blivit mosat eller något liknande.

Men sen sa M något om att han såg det lilla jacket på ögonlocket, och då började jag lugna ned mig. Efter ett par minuter slutade det blöda och faran var över. Ett litet smalt ca en centimeters långt sår blev det precis i ögonvecket så man ser det inte ens när hon har ögonen öppna. Men shit vad läskigt det såg ut. Det rann förmodligen längs med ögats ovansida och därför tog det lite tid innan det syntes och sen började det droppa precis där i hörnet där tårar brukar komma. Huuuuuu... Usch vad jobbigt det var. Jag trodde på fullaste allvar för några sekunder att hon grät blod av någon invärtes skada.
Men det var ju som tur var ingen fara, PUST!

Nu måste jag försöka gå och lägga mig, Nemi däckade tidigt idag efter alla händelser plus att hon inte sov något eftermiddagen, så vi kan nog räkna med att hon vaknar tidigt. Imorgon ska vi städa och fixa på tomten vilket ska bli riktigt kul och på söndag kommer bror och hans flickvän ut eftersom han fyller år på måndag. Så det blir riktigt skoj.

Kram Kram Godnatt!

och nu kan jag inte prata

Fan också!
blev hemma idag igen...
Jag har nästan ingen röst kvar och halsen är tok tjock och huvudet vill implodera så fort en tanke far genom systemet.
Ringde till läkaren imorse föra att få reda på halsodlingen. Den visade ingenting så dår är det något virus man åkt på. Kvinnan jag pratade med rekommenderade att jag skulle stanna hemma idag igen och blir inte halsen bättre tills imorgon så skulle jag gå ned dit igen så dom kan titta en gång till. Så jag ringde jobbet och behövde bara presentera mig så sa dom; fy fan vad du låter, kom inte hit med dina baciller tack!
Så det blir en hemma dag igen. Mysigt iofs, men både M och Lillan är också sjuka så vi kan inte göra mycket mer än att hosta på varandra. Ska försöka ta en liten promenad sen om solen tittar fram.

Plaskpool och grönsaker

Febern gick ned i dag så imorgon ska jag jobba hade jag tänkt. Fast jag har knappt något röst överhuvudtaget och fortfarande skitont i halsen. Senaste timmen har det börjat kännas som om jag ska få migrän snart också... Men jag har verkligen inte råd att vara hemma en dag till även om det vore så himla mysigt nu när det äntligen blivit lite sol ute!!!
Vi gick ut på en mini promenad idag bara här på tomten med Nemi. Och hon ÄLSKADE det! hon sprang fram och tillbaka på altanen men när hon trillade i det blöta gräset och blev genomblöt om byxan tyckte hon att det var mindre roligt. haha mycket nytt att vänja sig vid.
Hon fick även idag en liten plaskpool som hon ska kunna ha i sommar. Bara på kul blåste vi upp den och hon blev alldeles till sig, hon hoppade och skrattade i den. Den var rätt så smart utformad, har en båge över sig som det hänger leksaker i och på sidorna finns det som små stavar (allting uppblåsbart) som man kan sätta ringar runt som man också fick med i paketet. Hela kittet kostade 159kr på jysk och kan varmt rekommenderas. Vi har dock inte testade den med vatten i än så länge. Hon tyckte den var hur rolig som helst utan vatten i alla fall. :D

Jag och M har bestämt oss för att odla egna grönsaker i år här på tomten. För mig som verkligen inte har gröna fingrar ska detta bli en riktig utmaning. Jag vet INGENTING! Så vi får väl se hur det går, men det ska bli riktigt roligt i alla fall. Vi måste bara komma på hur vi kan skydda odlingarna från alla vilda djur som går här. Vi har ju ett rådjur som mer eller mindre bor här på tomten som nog gärna skulle vilja äta våra grönsaker.

Noop hinner inte skriva mer ikväll, måste plums i säng för att komma upp till jobbet imorgon.

Projekt på gång

AAAAAjj.. min hals gör galet ont.
Borde egentligen gå och lägga mig men har så skönt framför datorn alldeles för mig själv.
Funderar på alla mina projekt jag vill ro iland.
När jag väl har en stund för mig själv så kommer jag aldrig till skott med det jag verkligen vill göra. Ska skriva en lista tror jag och sätta upp bredvid skärmen här så att jag ser den direkt när jag sätter mig vid datorn och börjar strösurfa. En favoritsysselsättning är att drömma mig bort på google earth. Men det är inte direkt produktivt.
hux flux så har en halvtimme försvunnit som jag hade kunnat spendera på något kreativt istället.

Några små projekt som ska upp på min lista är; (för den som bryr sig)

• En Nemi bok. En bildbok för hela hennes första år. med bild och text. STORT PROJEKT!
• Måla några fler barnsliga tavlor.
• Organisera om alla mina bilder på datorn. också megaprojekt. Speciellt eftersom jag vill bränna ut en backup på alla bilder till dvd... Detta projekt kommer jag nog aldrig att få till, då jag avskyr att sitta och bränna skivor. SÅ tråkigt!
• Starta en kassabok för alla våra utgifter och inkomster för att kanske komma underfund med vart alla våra pengar tar vägen. Finns en grymt bra sajt som jag blev tipsad om av J, som heter http://www.hemekonomi.com/ där man kan på ett mycket smidigt sätt lägga upp alla sina inköp och räkningar osv och få lite koll.
• Fota och lägga upp prylar på blocket och tradera. Sälja av gammalt skräp med andra ord.
• Rensa köksskåpen och alla andra lådor i huset för att göra plats för saker från lägenheten.
• organisera alla mängder av papper man har. pensionspapper, gamla räkningar, försäkringar osv, osv. Det tar aldrig slut.

Det där är väl ett axplock av det jag borde göra, sen kommer saker man har lust till också, typ göra smycken som jag inte tagit mig tid till på evigheter. Har lärt mig av en kompis hur man gör namnsmycken. Hur kul som helst, men jag har inte hunnit göra mer än ett halsband till M som det står Nemi och hennes personnummer på. Men det är flitigt använt i alla fall. Funderar på att testa att göra en sån där bloggtävling och ha ett av mina pärlsmycken som vinst. Bara på skoj, se om någon nappar. Men jag vet inte riktigt hur man går till väga.

Slänger upp en liten bild på pyret, hon har blivit så smal tycker jag, eller så har hon vuxit massor på längden eller nått. Hon hade iofs en hel vecka för ett tag sedan då hon inte åt annat än välling. Hon väger kring 12-12.5kg och är 79cm lång nu ungefär.

Tycker det är så kaxigt, hon har redan lyckats fundera ut hur man får både flöjt och munspel att låta. Hoppas lite på att våra musiker gener ska gå vidare. ;)

Förkylningen fortsätter

Är så vansinnigt irriterad och förbannad.
Hade sätt fram emot att jobba plus att vi verkligen behöver pengarna till Ungern resan. Men jag var tvungen att sjuka mig idag. Hade 38.5 graders feber när jag vaknade i morse badandes i svett. Lillan gallskrek hela kvällen igår och snyftade sig igenom natten. M hostade lungorna ur sig halva natten så vi är precis som resten av befolkningen verkar det som skitförkylda. Vi gick till doktorn hela familjen imorse och diagnosen blev nått virustjafs som inte går att antibiotika bort. Mina halsmandlar var stora som potatisar så fick ta ett halsprov som jag inte får svar på förrän på torsdag. M fick superhostmedicin och stackars lillan Nemi hade dubbelsidig öronflamation så nu fick vi en ny penicillinkur som vi ska försöka få ned i henne.

Mer funderingar kring livet

Ber om ursäkt för otroligt tråkiga och korta inlägg på sistone.
Det ser ut som om jag har blivit sjuk igen, halsen känns fylld av rakblad, M har en hosta som håller honom vaken 24 tim om dygnet och Nemi har ont i hela munnen av nya tänder som elakt nog tycker att dom ska komma alla FYRA på samma gång. Så just nu går all tid, energi och tålamod till att försöka bli friska.
Lite jobbigt bara för att jag jobbar, tis, ons och torsdag och vill verkligen inte behöva sjuka mig det första jag gör på nya jobbet. Men som det ser ut nu så kanske inte M kan ta Nemi medan jag jobbar för han är helt slut. Ska försöka få honom till doktorn idag, men först måste han sova lite efter nattjobbet. Sen ska vi även försöka hinna till Täby och skaffa pass till Nemi inför kommande Ungern resan.

Visste ni förresten att från och med i sommar så måste man lämna sina fingeravtryck i samband med att man skaffar nytt pass! Jag vet inte så mycket mer detaljer men jag tycker det låter rätt sjuk. Detta kontrollsamhälle vi lever i börjar bli mer och mer likt en Si-Fi film, där allt och alla ska vara under uppsikt och vartenda steg du tar ska registreras.

Jag som älskar att sitta och pula med min datorn borde väl vara den sista som säger det här. Men jag blir alldeles pirrig i magen när det är strömavbrott, och man måste göra en brasa, tända stearinljus och umgås istället för att titta på tv. Jag älskar det! När vi åker förbi ett gammalt skjul med trasiga fönster, där allt är snett och vint, där mossan växer på taken då kommer den där längtan av att ge sig ut till skogs och leva livet enkelt ett tag. Som när vi var i Ungern och åkte runt på landsbygden.
Jag satt hälften av tiden och tittade ut genom fönstret och drömde mig bort till en Astrid Lindgrens- värld, där mamma står och bakar bullar, pappan är ute och hugger ved medan barnen springer runt och hittar på egna lekar av simpelt material. Där kreativiteten är ens leksak inte färdigformade plastprylar direkt från fabriken. Jag tror på något sätt att man faktiskt var lyckligare förr, fattig som rik. Därför att man inte hade tid att fundera och vela så mycket. Man hade inte några miljoner alternativ över vad man kunde bli som stor.
Man var så illa tvungen att göra vissa saker. Hjälpa till, jobba hårt, försörja sig själv, laga maten från början till slut själv.
Man hade tydliga rutiner som präglade varje dags utformning. Kontentan av mitt dravel här är i alla fall att jag tror att en av anledningarna till varför så många människor blir olyckliga idag är att människans hjärna inte riktigt har hunnit med samhällets utveckling. Alla valmöjligheter, alla genvägar som erbjuds gör en tillslut passiv och deprimerad. För hur ska du kunna veta vilken väg som är den rätta? Hur ska du när du är 15 år veta vilket sorts liv du vill ha när du är 25. För det är i stort sett det beslut som vilar på dina axlar när du väljer gymnasium. Självklart, har man tillräckligt mycket vilja och kraft kan man alltid ändra sig men många flyter bara med strömmen, tar egentligen inge egna beslut för att det är så otroligt läskigt. Man går efter vad ens kompisar gör, eller vad ens föräldrar säger, eller inte säger. För många väljer sin väg bara för att göra uppror, visa att dom kan själva. När det precis är just det som dom inte gör, dom gör tvärtom därför att det är det som förväntas av dom. Sen har människan också blivit alltmer bortskämd, tänk bara på allt jobb du faktiskt slipper göra idag därför att du har en mackapär som gör det åt dig. Du behöver sällan gå till brevlådan därför att du kan skicka mail istället. För detta krävs endast att dina fingrar gymnastiserar i obekväma ställningar.
Hur många gånger plockar du ut mattorna och tränar armarna medan du piskar dom idag? Nä på sin höjd dammsuger du dom, och med senaste teknologin så behöver du inte ens göra det själv för det finns självgående dammsugare. Du har tvättmaskin, diskmaskin som sköter en hel del tidskrävande uppgifter åt dig, men likt förbannat har du mindre tid för barnen, därför att du måste jobba åt någon annan så att du kan ha råd med alla dessa prylar som ska sköta ditt hem.

Du springer och köper senaste inredningstidningarna så fort dom kommit ut på hyllan för att få idéer till hur du kan förändra ditt hem genom att köpa ännu mer saker som är i just din stil, men tillslut bryter du ihop och får en Ikea-blues därför att du inte vet vilken soffa som passar bäst, och den du tycker mest om är klart dyrast, samtidigt står den mindre entusiastiske parten bredvid dig, faller för dina tårar och går med på att köpa den dyra soffan på avbetalning, det krävs ju bara några få extra timmar jobb i veckan för att kompensera det. Förr i tiden var en soffa en soffa, ingen brydde sig särskilt vilket slags tyg soffjäveln hade, så länge den fyllde sin uppgift som soffa var det ingen som tänkte på att byta ut den. Jag kan fortsätta med det ena fyndiga exemplet efter det andra, men jag blir bara förbannad. Förbannad på mig själv att även jag har lurats in i den här ytliga världen, jag som sitter och dagdrömmer mig bort efter en enklare tid kan inte ens hålla på disciplinen och ge fan i den där inredningstidningen. Jag möblerar om, bryr mig om hur det ser ut, har miljoner prylar men inte fan gör det mig lyckligare i långa loppet för i slutändan måste man ju betala allt detta. När jag först började ta ut mammapengen så drabbades jag av många konstiga tankar, men dom är egentligen inte så dumma.
När vi handlade och stod där i affärer så kunde jag hålla upp en väldigt fin pryl som jag väldigt gärna ville ha och tänka för mig själv, att okej. Jag får en viss summa från försäkringskassan, det funkar lite som här är en bunt stålar, håll till godo så får du stanna hemma med ditt barn så länge du vill. Så när jag höll i den här fina fina pinalen gick tanken direkt till, Jag undrar hur mycket den här saken skulle kosta mig i tid som jag missar med mitt barn. Förstår ni? Desto mer saker jag köper för föräldrapenningen, desto kortare tid kan jag stanna hemma med mitt barn.
Och det där tänket fungerar även till vardags. Tänk vad mycket tid du får för din familj om du bara kunde ge fan i att spendera så mycket! Jag önskar att jag kunde leva efter det… försöker i alla fall en aning.

Men hjälp vad jag babblar, det var inte meningen, nu kom jag igång och skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men nu är det dags att bege sig ut och spendera… passet till lillan går på 400spänn… galet!

Inte konstigt...

att lilltjejen har en pest-period just nu..
Minst tre tänder är på väg upp samtidigt!
Samt att hon har någon variant av ögoninflammation.
Då får man vara sur och grinig.

En bunt funderingar och En otroligt grinig liten dam...

har jag här hemma.
Ingenting duger, och hon bryter ihop för minsta lilla motgång.
Hon var sjukt trött men ville inte under några omständigheter somna.
När jag nattade henne i sin säng, så satte hon sig upp ett par gånger för att minuterna senare falla ned på kudden i ren utmattning. Sen låg hon så en liten stund och samlade tillräckligt mycket energi för att orka sätta sig upp igen. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte börja garva högt när hon höll på så där.
Tillslut fick jag skrutt i säng i alla fall.
Men det är inte konstigt att hon är grinig. Hon är fortfarande lite sjuk, snorig och hostig. Och i morse upptäckte vi en ny tand som var på väg upp. Då får man vara lite tjurig.

Idag kom en tjej och tittade på lägenheten, och resultatet av det blir att i maj så får vi en inneboende!!
Så grymt skönt! Vi hyr ut halva lägenheten med andra ord, vi kommer ha sovrummet och klädkammaren och hon får vardagsrummet, kök, balkong och toa att göra som hon vill med. Vi behöver inget tillstånd från hyresvärden eftersom det inte rör sig om andrahandsuthyrning och vi kan sköta allt sinsemellan. Vi delar på hyran och på det sättet kan vi kanske äntligen få ihop tillräckligt med pengar för att både jag och M ska kunna ta körkort. Vilket vi desperat behöver!
Det känns som om att vi äntligen börjar få ihop en plan över närmsta framtiden. För mig är det extremt skönt och viktigt, annars ligger jag sömlös på nätterna och funderar vart vi är på väg och hur saker och ting ska gå till.
Min hemliga lilla dröm är att börja plugga igen. Men samtidigt vill jag inte utsätta familjen för att det skulle bli ännu mer trångt ekonomiskt. Det känns nästan själviskt att börja plugga nu när man har familj. Samtidigt kan jag ju jobba med något jag avskyr bara föra att få ihop pengar, då blir man olycklig. Det är en svår balansgång det där. Ett riktigt I-lands problem. Idag ska man ju vara glad bara man har ett jobb att gå till. Och jag har två, tre om jag startar eget också. Det kanske räcker så, jag kanske inte behöver plugga, jag kan ha två deltidsjobb och sköta min egen firma vid sidan av. men hur ska jag då få tid till att ta hand om och umgås med min familj?
BLÄÄÄÄ!!!!! Alla valmöjligheter gör en snurrig.

Jag tror att ett av de största skälen till att jag vill plugga är att jag vill träffa nya människor, skaffa fler vänner, inventera bland gamla vänner och skita i dom som man inte fungerar med längre. Men jag är helt vansinnigt dålig på att skaffa vänner, jag är feg och töntig när det kommer till den sortens uppvaktning. Jag sitter och blir nervös och undrar hur jag låter, om jag eller den andra ska ringa först, om jag verkar för påstridig om jag ringer en extra gång. För mig påminner det mycket om hur andra dejtar tror jag. För min egen del har det där med dejting aldrig varit på tapeten, antingen är man tillsammans eller ej. Totalt sett på (helt ärligt!) 15 år har jag varit singen sammanlagt 1-1.5 år! Jag vet inte riktigt hur det gått till, bara att jag varit i fasta förhållanden sen jag var 13. Det längsta jag varit singel i ett sträck, var när jag var i 18 års åldern. Då gick det ca 10 månader mellan två förhållanden. Jag vet inte riktigt hur jag började babbla om det här men, i alla fall...
Vad jag menar är att jag har alltid haft svårt att komma igång med en vänskap, när den väl sitter då sitter den som berg. (Oftast! Ibland har bästa vänner försvunnit utan att säga ett knyst.) Och sen tycker jag det är så himla jobbigt att ringa, innan jag vet var den andra står. Om personen tycker om mig eller om dom bara tycker jag är jobbig. Så många gånger har allt rasat pga att jag inte vågar ringa. Töntigt eller hur!? Jag blir som en liten skolflicka när det kommer till människor jag vill känna men inte känner så bra. Det där mittemellan bekant och vän. När det gäller folk jag inte känner alls, som när man jobbar och så då är det inga problem, men när man representerar bara sig själv, ska lixom sälja in sig själv som en jävligt kul prick att umgås med. Då spricker det och jag blir osäker och blyg. När det gäller vänner jag är säker på, som jag känner väl, då kan jag vara hur lugn som helst eller visa mina galnaste sidor, som bara ett fåtal människor får se faktiskt, som min otroligt sjuka humor tex. Jag kan vara en riktig "klassens clown" men det är inte många som får se det. Det är mest M och mina föräldrar som får smaka på min galna humor numera. Förut hade jag en vän jag kunde vara väldigt avslappnad med, men hon försvann utan en förklaring. Kontentan av hela mitt rabbel här är väl att jag har ingen aning om hur man gör i vuxen ålder för att hitta nya vänner, jag är många gånger blyg, och jag har grymt svårt för att lita på folk. Hur gör man då?
kanske skriver in till Bullen!
Hej Bullen, jag är en anonym tjej på 28 år. Jag vill ha fler kompisar. Hjälp. hälsningar /Fjärten