Nattningstrubbel

Igår var det lite släkt här. Alltid skoj. Speciellt roligt var det att se hur Nemi reagerade på alla människor. Hon valde direkt ut några stycken som fick bli hennes nya kompisar. Hon tog dom i hand och visade dom runt mer eller mindre. Verkligen bossigt den här tjejen. Eller så är det bara en sån period. Tycker de flesta 1-1.5 åringar verkar rätt kaxiga.

På kvällen gick M till jobbet för första gången på ett bra tag eftersom han varit hemma och varit sjuk och allt. Detta betydde att jag fick ta över nattningsritualen här hemma. Vilket gick åt skogen såklart. Tidigare innan vi hade fått ut sängarna hit så brukade jag ge mig så lätt och tillslut låta henne sova i min säng. M är den som har tålamod när det gäller nattningen så han har ju fått in snitsen på det där och kan få henne att somna på en kvart. Men nu har jag bestämt mig för att det är slut med trixandet när det är min tur. Så igår satt jag där i en timme utan att ta upp henne och tillslut somnade hon för att fem minuter senare vakna av ett hostanfall. Riktigt ordentligt också. Jag gav henne motvilligt lite av den där hostmedicinen sen somnade hon om. Klockan tre började hon hosta igen, och då så mycket så att hon grät emellan hostningarna. då plockade jag upp henne till mig men det tog ett bra tag innan hon somnade om.
Idag var hon mindre hostig men däremot en riktig "speedie" på kvällen. Hon skulle inte sova, så var det bara. Hon skakade galler, pratade, hoppade, rev runt bland alla lakan, kastade nappar och röjde riktigt ordentligt. Jag bestämde mig för taktiken att ställer hon sig upp så ignorerar jag henne och läser min tidning, lägger hon sig ned så får hon min hand som snuttefilt. Det funkade faktiskt rätt bra. Hon blev helt klart förbannad när hon såg att jag inte brydde mig om hennes upptåg men accepterade det ändå. tillslut la hon sig ned, fick min hand och somnade. Men det tog en timme igen. Får se hur morgondagen blir. det är nu man ångrar sig att man inte lärt henne från början att sova hela nätter i sin säng och gärna somna själv. det hade varit mycket enklare att ta itu med då än vad det är nu. Fast å andra sidan tycker jag det är helt underbart att sova bredvid henne, trots att man sover sämre. så jag är lite kluven. Vaknar hon på nätterna så får hon oftast komma upp om inte M är hemma och orkar trösta henne eftersom det går så snabbt för honom. Ser hon mig på natten piggnar hon bara till eller vill upp. Så nu märker man att jag har skämt ort henne lite när det gäller sömnen.... ajaj fy mig.
Jag tror det skulle vara lättare om vi hade lite mer fasta tider, men det är så svårt med alla våra olika krångliga scheman som man ska anpassa sig efter.

Våra små fina plantor håller på att ge upp. Dom är hur stora som helst, men dom vill ha mer ljus och behöver planteras om. Jag har fortfarande inte hittat något bra ställe för dom att sola på och just nu har vi inte råd att köpa krukor, så jag får hoppas att dom överlever tills vi har råd.