måndag 11 maj 2009

Sockerfri!

Har nu fått tokspel och bestämt mig för att dra ned på sockermängden jag sätter i mig. Jag tänker inte kalla det för att banta, eller någon annan dum titel, jag går inte på någon diet och jag tänker fortfarande unna mig något gott om jag så vill.
Bara så vi har det klart.
Projekt leva hälsosammare kanske skulle vara en passande beskrivning.
Men för enkelhetens skull får jag väl kalla det "gå ned i vikt" som etikett...

Jag tänker vara helt ärlig och säga att jag väger just nu 98 pannor.... en hel jävla del med andra ord. Inte det mesta jag vägt jag tror personvärsta är på 113 kilo, men det var under den period jag var så deprimerad att jag inte gick ut från lägenheten för annat än att köpa cigg.
En mycket vidrig period i mitt liv som jag gärna inte tänker närmare på numera.
Innan jag vart gravid vägde jag 105 ungefär. och i nionde månaden tror jag att jag vägde 115 någonting.
Anledningen till att jag vägt så mycket är förutom olika varianter av depression, ett extremt konstant sockersug, för lite motion, för lite inspiration, slöhet och på tok för mycket mat som jag inte tycker är gott. Jag är nog en av de värsta människor du kan välja att bjuda på middag för jag äter i princip inga grönsaker som på något sätt att tillagade, ingen fisk, ingen svamp och inga kryddor. Jepp så där är min verklighet.
inte kul alls, men så illa är min smak.
Något jag alltid skämt över och därför gömt mig bakom allt som är lättlagat och färdigmat samt snabbmat.
Jag tycker helt enkelt inte om mat, eller något som har med mat att göra, det är för mig helt ointressant, mat är bara något nödvändigt ont.
Kul inställning va....

Men i alla fall. tragedi tragedi efter tragedi har fått mig att bli skitskraj för hur jag egentligen behandlar min kropp. Jag äter det som går fort och som har mycket socker i sig så att jag bli pigg, jag storröker, jag sover dåligt och jag bäljar i mig kaffe och huvudvärkstabletter för att hjärnan inta ska explodera på morgonen.
Men nu har jag fått nog. insett att det inte går att leva såhär om jag vill kunna se mina egna barnbarn en vacker dag. Så från och med i torsdags förr veckan alltså i fem dygn har jag håll mig sockerfri!
Jag tar ett steg i taget, det går inte att vända alla sina vanor på en gång det är rätt så dödsdömt.
Så nu börjar jag med socker och vitt bröd som är två stora fiender i mitt liv.
Jag tänker inte vara någon pedant som förbjuder precis allt som har socker i sig. som tex müslin (stavn?) på morgonen. Jag har tittat i affären efter den sort som har minst mängd socker i, och valde den framför att hoppa över fil och flingor helt. Jag har några droppar honung i teet för utan kan jag inte dricka det. Men förut kunde jag lätt ha 4-6 sockerbitar om det var en stor kopp. Jag dricker kaffet helt utan socker. Jag har tagit bort all läsk, sylt, kakor, bullar, glass och pommes, som jag tidigare kunde stoppa i mig tre fyra gånger om dagen en mumsbit eller en burkcola.
Jag äter fortfarande hamburgare på jobbet, men utan bröd, ketchup och pommes.
Som sagt ovan tänker jag inte sluta med socker för gott. Men fram till ungern har jag nolltollerans, dvs inget socker! (förutom dom där dropparna honung i teet och den där müslin) i ungern tänker jag ta en kaka eller liknande om jag blir bjuden, men inte köpa själv.
Därefter är mitt mål att jag får ta en läsk, eller en kaka två gånger i veckan. om jag känner för det. Men inte mer.
det känns så jäkla rätt, det är lätt att komma ihåg, inte någon avancerad diet som man ska hålla på och räkna massa grejjer på innehållsförteckningen. Jag ger mig själv tillåtelse att unna mig något litet två gånger i veckan och kan planera därefter. Ska jag fika med en kompis eller blir jag bjuden på en fest, så kan jag gott och väl ta en bit. bara det inte blir som förut och varje dag eller groteska mängder.
Min andra del i planen är att äta regelbundet.
Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, eventuellt en mellis till.
och som mellis käkar jag frukt eller knäckebröd.

Vi får se hur det går.
Det ska bli ett riktigt test att se hur jag klarar av att unna mig utan att svulla. än så länge går det sjukt bra. Har skött mig exemplariskt trots att hela kylen råkar vara full av colaburkar.
Jag äter väldigt regelbundet, det svåraste är väl frukosten, eftersom vi går upp när lillan vaknar. Som idag till exempel så sov hon från 21 till 01 hur bra som helst. sedan vaknade hon och trots alla möjliga försök så somnade hon inte om förrän 4.30! Då är det inte så konstigt om hela familjen sover till 10.30 eller hur.
Nu funderar jag dock på att ställa klockan på nio oavsett hur natten har varit. bara så att vi kan få lite rutiner på det här stället. Har det varit en jobbig natt så kan vi ju alltid gå och lägga oss igen så tillvida man inte ska till jobbet.

så. Där har ni min plan.
Så svårt verkar det väl ändå inte vara eller hur??
haha
vi får väl se som sagt....
Känns lite läskigt att skriva det här, då känns det som om misslyckas jag nu, så kommer alla få veta det. och tycka att man är en looser... eller nått... Man sätter lite extra press på sig själv genom att berätta sin plan...

Nu är jag hungrig igen vilket jag jämt är numera.
så det blir till en liten kvällsfrukt tror jag.

3 kommentarer:

Fröken L sa...

Så jäkla bra gjort av dig, starkt att våga försöka men jag lovar att det är värt det! För mig har de små valen gjort de stora skillnaderna... vägde drygt 90 när jag började och är nu nere på 75, det har tagit ett bra tag och jag har jojjat lite däremellan, men det går iallafall neråt och aldrig aldrig ska jag bli större igen. Då drar jag åt svångremmen, och för mig är nyckeln att tänka tanken "vill jag verkligen?" när jag är sugen, ibland är svaret ja, och då är det värt det, ibland är svaret nej och då skiter jag i det. =)Ofta blir svaret nej, för jag vill ju inte, det är ju bara en quickfix. Sen är den stora grejen att cola och socker blir asäckligt efter ett tag! Då är det lättare att stå emot. Puss!

Lisolelo sa...

Å gulle dig! tusen tack för stödet!
Jag tror du har rätt. Man måste få unna sig då coh då men att man kan låta bli många gånger bara man tar sig den där extra sekunden på sig att tänka efter först och fråga sig om det verkligen är värt det. eller som du sa, om man på riktigt är sugen. Imorgon tänker jag unna mig något gott tror jag! Som belöning för att jag stått ut en vecka! PUSS

Jenny sa...

Kul! Jag har gjort ungefär samma resa, tappade nästan 20 kilo på ett år. :)