Okej, jag börjar tappa tålamodet fullständigt med lilla fröken och hennes bitande!
Det är fan inte kul längre. Hur länge ska det hålla på? Mina armar är fulla med blåmärken, och idag bet hon så hårt i mitt lillfinger att jag på fullaste allvar trodde att det gått av.
Det gjorde så ont att jag började gråta som ett litet barn, kändes ungefär som att få en bildörr smälld över fingret. Nu är jag svullen och öm men inget verkar vara seriöst skadat. Men shit, vad damen kan bitas! och jag kan inte rå för det men jag skriker rakt ut, och bannar sedan ibland med lugnare ton om jag kan behärska mig.
Alla säger att det kommer gå över, att när barn inte kan uttrycka sig med ord än ordentligt, så blir de frustrerande och bits.
och det känns ju faktiskt rätt troligt eftersom hon för varje dag som går experimenterar med nya ord, men lyckas ändå inte riktigt få fram vad hon vill när hon är arg eller ledsen.
Men! varför biter hon nästan bara mig?
Hon har vid några tillfällen bitit M och Mamma, men aldrig någon på dagis eller sin Morfar. Och mig biter hon en fem tio gånger per dag.
Hon reagerar inte om jag skriker, och bryr sig inte när jag låter arg. Vad mer kan man göra?
onsdag 16 september 2009
Bitska prinsessor
kl
21:41
Upplagd av
Lisolelo
Etiketter: barnuppfostran
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bita tillbaka?
Ärligt... har ni provat med att försöka lära henne lite empati i stil med "Tycker du om när det gör ont på dig?" "Nehe, men varför gör du så det gör ont på mamma då?"
Det funkade bra på min bror då han var liten. När man väl fick honom att tänka på saken...
Skicka en kommentar