tävlar

Jag tävlar hos lindisen om en valfri Groovy Girls-docka från Little Fairies

En pinsam dag helt enkelt

Jag var i en lekpark en liten stund själv (!) med båda barnen idag, upptäckte än en gång att man inte bör ha bara babybjörnen med sig när man är ensam med två små.
Blev ganska avancerat när Nemi skulle i och ur gungan. De andra mammorna trodde jag var ett ufo som lyfte Nemi trots att jag hade Milo på magen, och för att tala riktigt mycket sanning, så kände jag mig som ett också.
Jag hade nämligen glömt bort att Milo var på magen när jag lyfte henne, så jag snabbt som tusan försökte spela cool när en mamma rusade till min undsättning när jag stod med två ungar på varandra i bredd villt flaxande, jag flamsade fram någonting i stil med att, man måste ju testa och se vad som funkar när man är nybliven tvåbarnsmor, och sen något korkat om att tur att även spädisar är tåliga varelser.... hrm.... jag vet inte vad som var mest pinsamt, mitt uttalade, min vägran till hjälp eller det faktum att jag glömmer att jag har en unge på magen........... tror jag behöver sova. ;)
jaja, de fick väl sig ett gott skratt och jag med för den delen, att se en rad ruffsiga mammamuppar stirra på en med klotögon ala chockskadad uggla är ganska underhållande...
Tur att jag inledde dagen med att av misstag gå förbi snickaren och hans lärling iklädd bröstmjölksfläckad t-shirt föreställande Homer Simpson naken vältrande sig i choklad och texten "simply irresistable" samt mina underbart vackra white trash mjukisbyxor med skönt fläktande hål, stort som en handflata, där både trosa och annat spännande tittar ut.
Håret i en otvättad tofs vars relation med borsten varit ytterst tveksam på sistone. Dessutom med ett skrikande spädbarn på ena armen i en för liten rosa kattkorg, en annan korg med prytlar på andra armen och en snyftande tvååring med pyamas, gummistövlar, prickig morgonrock och vintermössa surmulet traskande före.
Det kunde på nått sett inte bli mycket mer pinsamt den dan.

Sjukstuga!

Så fick han sitt namn
Ja det blev Milo trots allt.
Vi velade och tyckte så olika under så lång tid att tillslut var det inge roligt längre. M sa tillslut att om jag tycker så mycket om namnet så får vi väl ta det. Jag gick sen ett par dagar och velade lite till eftersom det kändes så taskigt, fråga M ett par till gånger och tillslut fick jag bara tillbaka svaret att nu heter han Milo punkt slut… mer eller mindre. Så papprena är inskickade och klara. Jag känner fortfarande ett visst tvivel, men det ordnar nog sig med tiden.
Nu ligger jag på golvet i vardagsrummet över Nemis sackosäck och har ont i magen. De senaste två veckorna har verkligen bara varit sjukdom.Det började med att Milo fick diare, men var förövrigt pigg. Sen fick Nemi plötsligt 40graders feber en dag, och var helt sänkt, vart bättre dan därpå, lite feber den tredje dagen. Stannade hemma från dagis på måndagen och hade sin feberfria dag. På tisdagen gick hon på dagis och var pigg medan jag hade hosta och halsont.
Samtidigt ramlade pappa när han skulle upp ur badkaret och spräckte förmodligen ena revbenet och ett ögonbryn sprutade blod. På onsdagen var jag på bättringsvägen och gick till tandläkaren för att slutföra min rotfyllning, det gick på den nätta summan av 2150:- bara den omgången! Sen gick jag dit igen och lagade ett mindre hål på torsdagen det gick på 650 för att jag kommit upp i så hög summa att allt jag gör resten av året går på halva priset. Så här ska fixas tänder!
När jag kom hem skulle vi påskpyssla men M fick plötsligt jättehög feber och yrsel. Senare på kvällen hade hans mage mer eller mindre vänt ut och in på sig själv. Pappa passade på att gå ut på altanen och snubblade på en skruv som stack upp och slog i glasögonen på någonting så de skrapade upp hans näsa. Jättesnyggt!
Fredagen spenderade M på toa medan vi fick plåstra om Mamma för att hon kört ned handen i en påse med en trasig kruka i och fick ett djupt jack i handen. Igår vart M lite bättre men Nemi fick tillbaka sin tokhöga feber, men denna gång utan snor eller hosta. Bara helt matt och helt aptitlös, inatt grät Nemi flera gånger trots alvedon, M var uppe och sprang på toa och jag hostade som en galning. Idag skulle min bror och hans tjej komma ut och fira påsk samt brorsans födelsedag som är på tisdag, men det fick vi avboka, försöka skjuta upp det.
Nemi har varit helt väck hela dan och vi bestämde oss för att åka till husläkarjouren med henne när hon inte ens ville ha isglass! Så jag ringde och fick en tid till 20.15. Jag brukar inte ge henne Alvedon när hon har feber annat än till natten, men nu behövde hon verkligen få i sig lite mat och dryck ordentligt så hon fick en. Och jäklar vad pigg hon vart, när vi väl kom till farbror doktorn så studsade hon fram. Hon var hur duktig som helst ändå och trots att vi fick vänta i 45 minuter på grund av akutfall på vår tur så var hon glad hela tiden. Och när doktorn, som var den sötaste lilla mysfarbrorn jag någonsin träffat, tittade i både öron, hals och allt så satt hon blickstilla och skötte sig exemplariskt.
Lilla fina tjejen visade sig ha halsfluss och vi fick åka hem med kåvepenin i pulverform som ska blandas ut med vatten. Kan säga att det gick åt skogen!
Försökte alla varianter men inget funkade, tillslut tog jag fram den där sprutan man får på apoteket och sprutade in i hennes mun, men mer än hälften spottade hon ut. Hur gör man för att tvinga ned dryck? Det känns ju helt barbariskt, måste komma på något snällt sätt att få ned den här sörjan.. Varför finns det inte penicillin som suppar???
När alvedonen slutat verka så rusade febern tillbaka upp till 39.5 och jag nattade henne och gav henne en ny. Hon har redan hunnit vakna två gånger och gnytt, verkar ha väldigt ont i halsen lilla gumman. Usch kan inte va kul alls.
Nu är jag lite rädd att jag fått M’s magtjafs, är väldigt orolig i magen och känner mig illamående när jag står och går. Men jag får verkligen inte bli sjuk, då blir det inte roligt här hemma.

det ljuva språket

jag har ingen aning om vad en tvåårings kunskaper i språket ska vara, och helt ärligt bryr jag mig inte vad som är normalt eller inte. Men det är ju alltid kul när dagisfröknarna säger att hon är tidig i språket. och shit vad lilla fröken pratar och sjunger nu. Hon har redan memorerat hela blinka lilla stjärna, fast hon konsekvent hoppar över ordet lilla, hela imse vimse spindel, bäbä vita lamm, trollmors visa, och nu jobbar hon på ekorrn satt i granen och lille katt. Ungen kan med andra ord fler barnvisor än vad jag kan.
Sen tycker jag det är så härligt just det här stadiet när barn börjar prata och det ibland blir helt rätt och ibland helt fel och ibland väldigt konstigt.
Nemi kan säga helt klockrena saker som 'maten är klar' vilket hon ropar högt och tydligt när middagen är klar. Men sen blir det ju också sånna där sköna ordfattiga meningar som talar om precis hur mycket som helst. Idag kom hon hem från dagis med ett rivsår på näsan och jag frågade henne vad som hade hänt med näsan och fick till svar. Näsa, bula, blå, bordet.
Inte så svårtolkat tycker jag, antar att hon menade att hon fick en bula på näsan av det blå bordet på dagis.
Det är så häftigt att höra vad hon tänker på den lilla människan, nu när hon kan uttrycka sig. Hon har börjat tycka en del saker är lite läskigt också, speciellt en figur som dök upp när vi satte på en film för någon vecka sen, då säger hon läskigt gubbe tv, ingen fara. för att jag när det hände och hon blev rädd satte mig ned och förklarade att det inte var någon fara. Hela händelsen var så onödig, jag skulle sätta igång en film till pappa, och i menyn innan filmen var det som en röntgenbild av en skalle och den här såg Nemi i kombination med att volymen kickade igång på max. Inte konstigt alls att hon blev rädd. Men sen dess är hon lite oroligt inställd till tv'n.

Striden om namn...

Nu står det mellan två namn kan man säga... Milo som jag så gärna vill, och Liam som är ett kompromissnamn vi har haft länge nu. Vi har även haft olika former av Leo på tapeten Leonard, Leopold och min favvo Leon som M avskyr.
M har gått motvilligt med på Milo, men då känner jag mig bara taskig och envis så därför övervägs kompromissnamnen igen.
Det är verkligen sjukt svårt, så mycket enklare om man har ett namn innan födseln för då börjar man kalla honom/henne det där på en gång, då finns det ingen återvändo känns det som. nu när man velar och diskuterar så blir det så laddat och komplicerat nu vill man inte kalla honom något annat än lilla gubben som någon tjock pippi häst förrän man till två hundra femtio procent är säker. Sen när man har så vansinnigt olika smaker som vi har så är det nästintill omöjligt...
Vad tycker ni?

tillbaka till vardagen

Phu...
Det är inte sådär jättelätt att få koll på vardagen när man ska vänja sig vid att ha två små kottar. dagarna går fruktansvärt fort för att det hela tiden är så myckt att göra. Alltid är det någon som vill ha något och jag älskar det, men det hade varit trevligt med liiiite egen tid i alla fall. men det kommer väl, om några år eller så. önskar bara att jag hade lite tid över för mitt fotande, jag kommer knappt ihåg hur man gör. jag behöver bröllop, barn, porträtt vad som helst egentligen så att jag kan hålla det vid liv. och visst jag kan fota mina egna barn, men det är långt ifrån samma sorts tänk man använder som när man gör det åt någon annan.

Vi håller fortfarande på att bestämma oss fö vad lillebror ska heta, det stora problemet är att vi har så otroligt olika smak jag och M. Mitt stora favvo namn är Milo, men M vägrar. Han säger att det låter som en hund....Vi har några kompromiss namn, men jag har lite problem att vänja mig vid något av dom. Men snart måste vi bestämma oss.

Storayster har klivit in i två års tyranniserandet ordentligt. Hon ska ha sin vilja igenom annars får hon vredesutbrott, hon har gått och blivit högljudd som tusan och har full rulle hela tiden. Precis som det ska vara med tvååringar som jag förstått. Men hon är samtidigt enormt hjälpsam och empatisk som helst. Hon älskar sin lillebror och vill helst att han ska vara hennes bäbis. Hon sitter till och med och leker med sina dockor att hon ammar dom och kopierar precis allt som jag gör. Men jag tror hon blir lite lättare att tas med när vintern är över och vi kan vara ute hela dagarna, hon blir väl tokig av att vara så mycket inne som man är nu. jag har lite dålig fantasi när det kommer till att hitta på lekar och pyssel som passar en 2 åring. någon som har bra förslag?

Nu har M gått tillbaka till jobbet efter 6 veckors föräldraledigt och jag har båda barnen själv hela nätterna (och dagarna) de 4-5 dygnen han jobbar, och det kan jag säga är inget jag kan rekomendera! i alla fall när ena ska ammas och den andra som vaknar av minsta pip och inte kan somna om. Mina nätter önskar jag inte ens min värsta fiende, det är vidrigt många gånger. Min största önskan på jorden jst nu är att M får ett dagjobb, men dom växer ju inte direkt på träd.
Måndagar och tisdagar går Nemi på dagis i alla fall så då har jag möjlighet att sova ut lite, när lillebror tycker att jag får sova, och på de flesta tordagar och helger kan jag ibland få en timmes barnvakt av mamma som tar Nemi en stund och åter igen, går lillebror med på det så kan jag sova en stund. Jag skulle kunna skaffa mig hur många barn som helst om jag bara var garanterad sömn! Men jag ska inte klaga, jag har två helt fantastiska, friska, vackra underbara barn! den ena pruttar oförskämt mycket och den andra är rätt trotsig men fortfarande helt underbara!

god natt på er
nu ska här kvällsammas sen ska jag försöka lägga lillebror utan att nemi vaknar.... med andra ord kommer jag väl att somna själv runt 2.30, upp igen vid 4 och 6 och gå upp 7-8 snåret. jippi!

jag lever!

Hallå därute!
jodå jag har inte gåt helt under jorden även om det känns så många gånger. Min vardag består i att få saker att gå frammåt, med en tvååring med massa attityd och åsikter och en liten en månders spädis som sitter på mina tuttar dygnet runt.
Mycket har som sagt hänt sen sist, och jag knappt hunnit borsta mitt eget hår de senaste månaderna.
Jag vill börja blogga igen, men skulle vilja lösenordsskydda bloggen på nått sätt så att bara folk man känner kan se den. mest för att jag har lite svårt för det här med att lägga upp privata bilder på nätet på barnen som vem som helst kan se, känns lite obehagligt. får se hur jag gör..
nu ska här ammas.... återkommer!