Min söta lilla Mormor

E på riktigt pissigt humör idag.
Allt är bara fel.
Det ringde en tant från Ungern och frågade efter mamma. Jag kan ju bara ett fåtal ord på ungerska så jag kunde inte göra mig förstådd. Som tur är har vi nummerpresentatör på telefonen så jag ringde mamma på mobilen och gav henne numret så hon kunde ringa dit på en gång. Det visade sig att det var Mormors granne som ringde. Hon hade hittat mormor avsvimmad i morse och kallat på ambulans. Hon hade tydligen ett sockervärde på 30, normalt om jag förstått det hela rätt är runt 6. Så det var extremt högt. Hon åkte in till sjukhuset i alla fall och mycket mer än så vet vi inte. Mamma ska ringa imorgon och kolla.
Det känns så jävla typiskt. Alla vet att hon inte har långt kvar, men att hon ser fram emot att vi ska komma ned så hon får träffa Nemi. Jag tror hon hänger kvar mycket pga det. Det vore så förbaskat typiskt om det händer henne något nu när vi har bokat resan, det bara är en månad kvar till vi ska åka och hon får träffa henne.
Jag vill bara så himla gärna att hon ska få se henne. Hon är så stolt över sitt lilla barnbarnsbarn, visar upp bilder på henne för alla sina kompisar, håller på och stickar och syr små kläder och dockor och allting. Det vore så elakt om hon inte fick träffa henne innan hon trillar av pinnen.
Jag vet, ska inte ta ut något i förskott, hon år på sjukhuset och får all vård men jag kan inte låta bli att vara så grymt ledsen. Min fina söta lilla mormor, jag vill så gärna se henne en gång till.
BLÄ för den här dagen, BLÄ för att folk måste dö hela jävla tiden. Jag är så trött på det.

Dessutom så har M hostat sönder revbenet nu och är i konstant smärta, han var hos doktorn idag och konstaterade det, fick lite medicin mot hostan igen, men inget som kan påskynda läkningsprocessen direkt.
Jag har jämt ont i huvudet nu igen och lillans hosta vill heller aldrig ge upp så hon håller oss vakna om nätterna.
GNÄLL!!!
Livet är elakt och luktar illa, ibland!
Nu tänker jag gå och dra täcket över huvudet.