God Jul & Gott nytt år!

Årets julkort, fotat och photoshoppat av lilla jag såklart.

Inte mycket har hänt sen sist

Som rubriken lyder förutom att min lilla skrutt har kommit in i en riktigt jobbig period och vill inte somna på kvällarna. och när hon väl gör det så vaknar hon efter en halvtimme, sen efter ytterligare en halvtimme osv. Därför har jag lite svårt att finna tiden att uppdatera här.
Nu sitter hon på golvet bredvid mig och är aslack för att jag är tråkig och sitter vid datorn.

Jag vill helst att klockan ska bli ungefär 14. Då kommer min bror och då ska jag väcka M som jobbade inatt sen är det dags att Julaftna sig lite! Jihu!
Jag blir som ett barn igen på julafton, varje år. Älskar julen, älskar att köpa presenter till alla och se deras miner när man har kommit på något riktigt roligt eller bra som dom vill ha. såååå mysigt!

Jag ställde mig förrförra helgen utanför Willys och sålde lite smycken. Gick väl sådär, det var inte så många som kom fram men dom som väl gjorde det köpte faktiskt. Men det var grymt kul att bara stå där och inte behöva vara Mamma på några timmar. När det inte fanns något annat att göra så gjorde jag smycken där på plats så nu har jag ett litet lager.
Så om det är någon som är sugen på att köpa lite så är det bara att säga till. Ska lägga upp bilder sen vid tillfälle.
Nä nu håller Nemi på att få spatt på mig.

Jag önskar er alla innerligt en underbar fin mysig jul!
Många Julkramar
/L

Förkylningstider och dumma grunkor!

Känns som om jag inte har haft en lugn stund på evigheter.
Det började med att jag vart rejält förkyld sen smittade jag Nemi som i sin tur smittade mig tillbaka och även Mamma, sen blev Pappa sjuk och tillslut även M.
Så vart man än tittat den senaste tiden har det legat papperstussar, näspray och alvedon. Det är väl bara att vänja sig antar jag, nu när man har en liten så kommer det här vara mera vardag än vad man önskar.

För några veckor sedan var vi på BVC och vägde och mätte skrutt. 10,5 kilo och 74,5 cm lång har hon lyckats bli redan. följer sin kurva precis som hon ska. Håller fortfarande på som besatt med mina pärlor. Har meckat ihop lite hyllor äntligen och springer efter Nemi stup i kvarten när hon hittar på nya saker att krypa till/på/under/över/genom.


Blev smått ihjälskrämd häromdagen. Jag hade nattat lillan som vanligt. Gick sedan över till mamma och pappas hus och tar då med mig baby-watchen, (ni vet en sån där liten sak som ser ut som en walkitalki så man hör om barnet vaknar.)
Detta gör jag varje kväll inget konstigt med det. Den här gången började batteriet att pipa så jag lägger den på laddning inne i deras hus samtidigt som den är påslagen och jag sitter brevid och tittar på tv med MaPa.
När jag sen en timme senare ungefär runt 23 tar loss grunkan ur laddaren hör jag hur hon gråter helt hysteriskt. Ljudet kom liksom fram samtidigt som jag tog ur sladden. Då visar det sig att apparat jäveln inte funkar när den sitter i laddaren! trots att den är på....

Jag springer över och där i sängen står hon alldeles förstörd. Jag har ingen aning om hur länge hon har gråtit men hennes ansikte var svullet från gråten, kinderna dyblöta och hon skakade av rädsla. Jag tog upp henne, kramade allt vad jag orkade, sjöng och vjyssade så mycket jag bara kunde. Sen tog jag över henne till MaPa för att hon skulle få något annat att tänka på och hon lugnade ned sig.
Jag blev själv så skärrad att jag höll på att börja grina, det kändes som om jag svek henne fullständigt. Stackars liten måste blivit så rädd när hon ropade och ingen kom.
Hon kom inte till ro och somnade först vid 01,30 den natten.
och på morgonen så brukar hon vara världens gladaste bebis och ligga och skratta men då grät hon det första hon gjorde morgonen efter. Under dagen sen ville hon inte sova till vilket pris som helst. När kvällen kom så vart det som tur är ingen gråt men hon kämpade för att hålla sig vaken in i det sista.
Så kort och gott är nattningsrutinen nu helt pajj. det har blivit lite bättre, men man märker att det har påverkat henne. Hon är inte ledsen men hon är spänd och vägrar att somna. Nu är hela dygnet vridet och hon vaknar inte förrän vid 9-10 på morgonen för att hon försökt hålla sig vaken så länge på kvällen.
Idag somnade hon jättesnabbt av ren utmattning men vaknade sen en halvtimme senare och somnade inte om förrän vid 23.15.
Allt detta på grund av en jäkla mackapär!!!
Jag kan inte minnas att jag läst någonstans i instruktionsboken att grunkan inte ska funka när den ligger på laddning, men jag kan inte hitta boken så jag vet inte om det står. Men jag tycker det är så ologiskt att man kan ha den påslagen, allt ser ut som vanligt, men ljudet kommer inte ut.
Så grymt förbannad över det där.
Och tycker så himla synd om lillskrutt som måste trott att alla övergett henne mitt i natten.
Jag har försökt sen dess att bara ta det väldigt lugnt med henne, ge henne massa kramar och närhet, precis allt har fått vara på hennes villkor. Nu ska jag bara övertyga henne om att det är tryggt att gå och lägga sig. Som sagt hon skriker eller gråter inte men hon lever rövare när det är sängdax.
Vi får väl se hur det går. känner mig bara så himla skyldig... dumma grunka!

Tradera, krypande barn och pärlor

Måste bara slänga upp senaste nytt lite snabbt här innan sängdax.
igår KRÖP vår plutt för första gången!
Så duktig så!
kändes stort, nu kommer vår vardag att förändras för alltid....
Nu måste vi plötsligt börja tänka på allt vi har framme... pust stön stonk ;)
Jag har fortsatt med min pärlhysteri! riktigt beroendeframkallande. sitter och knåpar framför tv'n på kvällarna en sån avslappnande grej att pyssla med. Nu har jag äntligen tagit lite bilder på de smycken jag gjort. Kommentera gärna! är jättenyfiken på vad ni tycker!!
Jag har dessutom blivit av med tradera oskulden nu.
Jag har lagt några bud men inte vunnit än. Idag la jag upp min första försäljning också. lite nervöst såhär första gången när man inte har koll på någonting men det löser väl sig.
Det jag har lagt upp är ett armband jag gjort, Det turkosa som är på bild nedan.
Om det är någon som vill lägga bud ;)
så är länken:
http://www.tradera.com/Handgjort_trendigt_armband_med_akta_sotvattensparlor-auktion-76633717

Här kommer bilderna på smyckena, alla är armband med sötvattenspärlor och lite olika stenar.
längst ned är ett par örhängen som ni ser också... Så fram med lite konstruktiv kritik nu! :D

Nemi utveckling (eller någon annan bra rubrik)

Åååååh va glad jag blir för alla kommentarer!!!! Nu känns det roligt att skriva igen! Mer sånt! :D

Här i lilla stugan är det tokigt förkylt!

Jag snorar och hostar, nyser och fräser mer eller mindre konstant. och har gjort hela helgen.

Jag verkar ha blivit av med febern nu men det jobbiga är att jag har sån grym värk i alla leder. vågar inte riktigt bära på Nemi som vanligt.

Trots förkylningen så tog vi oss till öppna förskolan idag ( jag vet inte så bra med smittorisk, men det verkar ju som om mitt är på väg att gå över och jag lovar att jag inte slämmade på någon annan!)

Grejjen var att det var fotografering där idag. Jag var så sjukligt nyfiken på hur proffsen gör så jag var bara tvungen att ta mig dit.

När vi kom dit så fick vi en nummerlapp, nr 14 blev vi. och då frågade jag hur lång tid det kunde komma att ta, eftersom lillan inte hade sovit något och var redan trött. Dom sa att det skulle gå snabbt och det inte var någon större idé att ta en promenad och få henne att somna.

Efter en timme så var dom på nr 13 äntligen, och just då bestämmer dom sig för att ta en paus och fota gruppbilden... Lillan var vid det laget så trött att hon bara stirrade tomt framför sig.

Vi frågade om vi inte kunde få gå före men det gick inte för sig...

När det väl var vår tur så försökte fotografen (som var jätteduktig med barn) att leka och stojja fram ett leende, men ingenting fungerade, varken leksaker eller fåniga miner. hon stirrade bara som en zombie på honom. Han försökte kanske i fem minuter, mer tid än så fick vi inte. Han tog ju några bilder och visade oss samtidigt, men helt ärligt vart det helt värdelöst.

tur att man inte förpliktigar sig att köpa någonting utan att man får välja själv vad man vill behålla. Jag nöjer mig gladeligen med mina egna bilder på henne.

Jag tänkte mer att det kunde vara en kul grej att ha ett riktigt porträtt på henne fotat av någon annan också och inte bara lekbilder. Men men, så viktigt är inte det.

Här kommer en äkta leende bild på stumpan istället när hon är i full fart i badkaret.

Spana in tänderna i överkäken! dom kan göra rätt ont numera.....

Måste bara säga också att hon har börjat härmas på riktigt.

Speciellt om man säger brr, sådär som man gör när man blåser ut så mycket luft att läpparna dallrar... låter skitroligt när hon försöker sig på det.

Sen så har hon börjat säga Nam Nam när hon är hungrig, och äter hon något som hon verkligen gillar typ fruktpuré så låter det Nam nam nam nam mellan tuggorn.

Nu har hon äntligen börjat sova ordentligt igen också, den där jobbiga mardröms perioden verkar vara över för den här gången i alla fall. Vi håller så smått på att lära henne att somna själv, men det är ingenting i stressar fram utan bara det att hon får stegvis vänja sig vid att ligga i sängen utan att vi sitter bredvid hela tiden. Vi går ju in då och då för att visa oss, och börjar hon skrika så sätter man sig kanske där en liten stund osv. väldigt lugnt ingen hysterisk metod utan väldigt enkelt efter hennes behov. två gånger på ca en vecka har hon somnat helt själv faktiskt.

Jag har kommit över den här utvecklingshetsen nu, när man jämför trots att man inte vill jämföra osv. Utan helt enkelt lärt mig att inte stressa, hon lär sig det hon ska när hon själv är redo, tror jag!

Som den här paniken jag hade förut över att hon inte kunde äta mat med större bitar i. 8månaders maten. Hon var helt enkelt inte redo när jag provade då. Nu funkar det galant!

Hon har fortfarande inte lärt sig krypa, men det är grymt nära nu, man ser hur hon står och laddar för fullt för att sen falla pladask på mage och bli skitarg. Men idag ställde hon sig upp på knä helt själv. hon tog sig upp med hjälp av fåtöljen och plötsligt stod hon bara där, föll självklart ned efter en stund och blev skitarg, men det var riktigt häftigt och se.

Nä, sängdax för snorigt folk!

Godnatt.

Mitt kontor är här!

Jihuu!!
Mitt lilla kontor har kommit på plats!
Fast det ser mer ut som ett utedass från militärförläggningen... än så länge ;) den är målad för att smälta in i skogen, dvs militärgrönt...

Det vart lite meckande och fixande för att få hit det lilla huset, vet inte om jag har skrivit om det tidigare. Vi har alltså köpt ett litet hus på hjul från min farbror. det var från början en husvagn som dom har byggt om till raka väggar och tak. Den är kanske 2 gånger 3 meter så det är inte så stor, men det räcker gott och väl för att jag ska ha som kontor/pysselrum/förvaring av pysselsaker och rekvesita.
iiiiii... är så glaaaaad!
Det är dock en del som ska göras iordning innan det går att använda. Den ska målas om både invändigt och utvändigt (jag vill göra det prickigt på utsidan!), lägga nytt tak, lägga in en heltäckningsmatta (vart kan man köpa sådana billigt???) Sen ska hela härligheten knuffas på rätt plats (nu står den mitt på gräsmattan) och stöttas upp på några ben eller liknande. Därefter ska jag inreda den med skrivbord och hyllor, SEN kan jag använda den.

Vad som är mindre roligt är att Nemi verkar vara inne i någon grymt jobbig period nu. Hon gråter till ca en gång i halvtimmen HELA natten! Hon verkar inte vakna (alla gånger) utan bökar omkring i sin säng med stängda ögon, piper och är orolig. oftast har hon tappat nappen och ger man henne bara den så lugnar hon ned sig och sover vidare. Jag däremot somnar inte lika lätt om och vaknar till vid minsta lilla pip. Just nu känns det inte som någon idée att ens gå och lägga sig för de senaste 15 minuterna har hon pipigt 6 gånger.
Igår natt gav jag upp vid 3-4 tiden och tog upp henne och la henne bredvid mig. Det brukar jag iofs göra på mornarna men det är först vid 6-7 tiden, så har vi det som en mysstund. Problemet när jag har henne bredvid mig är att jag inte sover något bra, antingen så domnar armar och ben för att jag ligger helt orörligt, ofta med en arm under hennes huvud eller så ligger hon och sparkas och knuffas. Så på det sättet blir det inte mycket sömn för min del heller, men då är hon trygg i alla fall och gråter inte.
Man ska väl egentligen inte gnälla över dålig sömn när man väl har bestämt sig för att skaffa barn, det kommer med paketet på nått sätt. Men det är lite svårt att låta bli framförallt eftersom jag har min jäääääkla migrän att försöka hålla i styr. Sover jag dåligt, så får jag migrän, får jag migrän kan jag knappt ta hand om Nemi. så det är lite problematiskt det där.

Nu ska jag försöka att inte göra upp för många planer de närmsta dagarna så att jag kan ta igen mig lite mitt på dagen med henne. Om hon har lust dvs. Hon verkar inte vilja sova på dagen heller. även om hon är astrött så ska hon leka in i det sista. idag tog det ca tre timmar från det att hon blev trött till att hon somnade på eftermiddagen, och då hade hon hoppat över förmiddagsvilat. Jobbigt nog är det redan inplanerat en del stora tunga saker den här veckan, Calle ska gravsättas, riktigt jobbigt. vill inte riktigt se hans namn på en gravsten...

Sen är det sjukgymnaster och tandläkare och egentligen ska jag försöka ta mig in till stan och träffa en kompis också men jag vet inte om jag kommer orka helt ärligt. samtidigt vill jag inget hellre än att träffa lite folk.
Tandläkaren kanske jag måste omboka för jag tror inte vi har råd den här månaden, ska göra lite beräkningar så får jag se.

det händer väl mycket just nu för lillskrutt kan jag tänka mig. säkert därför hon är så pipigt, väldigt snart kommer hon börja krypa har jag på känn och hela dagarna är ju stora upptäcktsfärder som säkert är läskigt för henne. Vem vet vad som kan lurpassa under pianostolen till exempel!

å förhoppningsvis kommer mina pärlor jag beställde snart!
så kan jag äntligen börja pula med mina smycken, ska bli sååååå roligt!!!
längtar......

och förresten, kommentera lite nån gång, jag börjar tro att det inte är någon som läser längre, hur får man fler besökare egentligen? det är ju inget roligt att skriva för noll och ingen...

Nähe, nu e det dax för sängen...

En massa tänder...

Ja lillan verkar inte kunna göra något i normal takt. :D

Hon har nu 4 tänder på gång. tre som redan tittat ut en som syns svagt och sen sina stora två framtänder som hon gärna stoltserar med. Inte konstigt att hon är skum i humöret, man vet ju själv hur man blir med tandvärk.

Själv så håller jag på att få nippran av att inte träffa folk, jag måste bli lite mer social!

Någon som vill leka??

Annars är det full rulle som vanligt, satte mig ned nu på kvällen och krev ned en lista med projekt jag vill slutföra, sån somjag kan göra på kvällen när skrutt väl har somnat. nu blir det inte så mycket tid över eftersom hon är inne i en period där hon har noll intresse av att somna på kvällen. Så när det väl har hänt så får jag lite black out och panik för allt jag vill hinna med innan jag själv stupar, och då blir det ingenting gjort istället. städar och småpular och vips så är klockan läggdags.

Jag har beställt lite pärlor på nätet (galet mycket billigare än panduro!) så jag tänkte sätta igång med min smyckes tillverkning igen. kan lägga upp lite bilder här sen när jag har gjort klart några.

Det ska bli lite julklappar osv. Sen ska jag göra ett kollage och en kalender i julklapp till MaPa.

Blir inte många julklappar till skruttan, hon kommer ändå inte att uppskatta annat än pappret. Funderar faktiskt på att slå in några av de leksaker hon redan har, för jag tror hon kommer tycka det är minst lika roligt och givande som att få nya.

Det kommer bli så mång jular med långa önskelistor framöver så det är väl lika bra att snåla när man kan. ;)

Sen håller jag på att så smått uppdatera min hemsida med nya bilder. Det är ett ganska stort och krävande projekt men det måste absolut göras för det som är där nu är rätt gammalt.

Länge sen jag la upp någon bild här, så här kommer två nytagna bilder på Nemi.

Vampyr-bebis!

Okej, jag har en lite udda dotter tror jag...
Idag upptäckte jag att hon håller på att få sina huggtänder i överkäken, men hon har inte fått framtänderna där än!
Hur normalt är det egentligen??? jag har då aldrig hört talas om det.
Så jag är nu övertygad om att hon kommer bli vampyr när hon blir stor. :D

Annars stressar jag vidare varje vardag, börjar äntligen bli klar med ett jätteprojekt som hängt över mitt huvud under ett års tid. Ett bröllop jag fotat. Så himla skönt att jag börjar komma ikapp.

Vad som däremot inte är skönt är att jag nu varit hos tandläkaren och fått reda på hur illa ställt det är med mina tänder och vad det kommer kosta!
Har redan dragit ut den värsta, en visdomstand som hade trasat sönder ända in till nerven. Inte konstigt att man har haft ont i huvudet.
Nu är det kvar två stora hål som måste åtgärdas omedelbart annars kommer det bli rotfyllning, en till visdomstand som ska dras ut, två eller om det var tre småhål och borttagning av tandsten. allt som allt kommer det gå på 7000 kronor! fy faaan vad det är dyrt! helt vansinne. Som tur är behöver jag inte göra allt på samma gång utan kommer sprida ut det över ett år ungefär, men ändå, det kommer bli tufft att kunna spara ihop några pengar för att resa till Ungern som jag så gärna vill göra nästa sommar, så att mormor hinner träffa Nemi innan hon kolarvippen. Mormor blev 87 nu i september. inte så dåligt krut i den gumman. Nu hade hon dock trillat och brutit handleden så hon klagade över att hon inte kunde släpa in någon ved i huset och var tvungen att fråga grannen om hjälp......

Håller som sagt på att beta av listan med saker jag måste göra som jag ligger efter med. svara på mail bland annat, städa datorn (har fått något virus skit i den tror jag) föra över allt av värde till en extern hårddisk, göra klart ett annat fotoprojekt (dock inte lika stort!) Sen ska jag även städa ur en massa skåp och skit här i huset. Sen är det dax att börja tänka på att köpa lite vinterkläder till Nemi, en ny sittvagn då den här är så himla stor och bökig att ta med, (ska försöka hinna kolla blocket innan jag går och lägger mig) vi måste börja barnsäkra här lite också, Nemi har inte lärt sig krypa än men hon rullar sig fram och tillbaka i alla hörn! och sen ska jag börjar tillverka lite julklappar. blir nog en snål jul med mycket hemgjort.
Sen ska en kompis son döpas snart också, hjälp! har ingen aning om vad jag ska köpa till honom! Nemi fick så många fina saker av dom så jag har lite ågren över vad jag ska hitta på. Någon som har några heta tips på något speciellt till en liten kille på 10 månader. inga kläder dock.

Ska nu titta på blocket sen SOVA!
Förhoppningsvis ska vi till öppna förskolan imorgon men dom har bara öppet mellan 9 och 12! är det bara jag som har svårt att komma iväg tidigt på morgonen med en bebis på armen?
Jag har ju iofs en lyxbebis som sover till 8-9 på morgonen, men ändå, tycker att morgonen alltid är så stressig eftersom hon bara någon timme efter frukost vill sova igen. så då ska man upp, mata, äta själv, klä på bebis och sig själv, göra iordning skötväska med två mål mat och sen vara ute genom dörren innan hon hinner bli grinig av trötthet igen.... får se hur det går imorgon,vore så kul för Nemi att få träffa lite andra barn, hon gör det alltför sällan.

Nattinatt natt..

schema

Här var det länge sen man skrev... igen...
Har satsat stenhårt på att ta all ledig tid till att komma ikapp med en massa bilder som jag ligger efter med. Annars har det bara varit leka med Nemi och sova samt komma iväg till diverse läkarbesök. Har bytt sjukgymnast och den här funkar mycket bättre, har fått börja med akupunktur via henne, har bara gjort det en gång än så länge så jag vet inte om det har någon effekt än. (för all min huvudvärk osv) Sen är det tandläkaren som kommer att ta mina pengar ett par gånger här framöver INTE KUL!
Har blivit lite mesig på senare år och har svårt för tandläkarn så jag ser inte fram emot torsdag då jag ska dit. samtidigt längtar jag efter att slippa ha ont hela tiden. Efter graviditeten har mina tänder kollapsat fullständigt. Lillan tog väl allt mitt kalcium eller nått, ;)
Samma sak hände Mamma efter brorsan och mig.

Nu har vi äntligen hittat ett schema som fungerar för lillskrutt.
Vid 7-8 vaknar hon, ja tar upp henne och vi ligger och gosar eller somnar om en liten stund.
8-8.30 får hon frukost, gröt.
Sen leker vi en stund och vid 10 brukar hon bli trött och sova kanske en halvtimme, nästan aldrig mer.
12-12.30 är det lunch, mat frukt och vatten.
Lekstund.
Promenad.
Runt 14.00 är det tupplur, som också bara brukar vara 30 min men ibland som idag var det två timmar!
Vid 16 tiden brukar hon få en halv flarra mjölkersättning som mellis.
Har hon bara sovit i haltimmes intervaller under dagen brukar hon få ta en tupplur till men det är bara i nödfall, sover hon för mycket här brukar det bli så sent med sänggången.
19.00 är det middag, mat frukt och vatten.
Eventuellt bad annars är det kvällsgos med hela familjen, alla turas om att mysa och leka med henne tills hon börjar bli trött.
Runt 20.30-21 brukar hon krokna. Då får hon en halv flarra mjölkersättning och så somnar hon i min famn sen är det bara lägga henne i sin säng och så sover hon oftast hela natten. Hon brukar nästan alltid knorra till nån gång innan jag hunnit säng, kanske mardrömmar eller så tappar hon nappen. Men oftast är hon väldigt lugn på nätterna. LYX!!!!!

Det där är det normala schemat men det förändras ju titt som tätt, nu i helgen har hon haft mycket mardrömmar och vaknat till, och varit konstig i magen så lite mer gnäll än vanligt.

Jag själv är bara så groteskt trött hela tiden, känner mig sjukligt trött. så min energi går bara till henne nu, orkar ingenting annat. som sagt försöker komma ikapp med bilderna men mer än så pallar jag inte. skulle så gärna vilja vara lite mer social, har tröttnat på att bara sitta hemma hela tiden, men det blir liksom inte av, dagen går så fortnär man hela tiden håller på med Nemi att man vid kvällens slut inser att an glömt öra allt man skulle och då är det ändå försent att ringa dom där kompisarna man så gärna vill höra av sig till.
Så om ni läser detta, var inte rädd för att ringa mig!!!! jag lovar ni ringer inte och stör, sover någon så är ljudet ändå alltid avstängt. Kom och lek med mig!!!!

Nä godnatt på er
nu ropar sängen på mig........

Gått under jorden...

Förlåt!!!

öppnade inkorgen för första gången på kanske två veckor (bland annat har det trådlösa internet strulat här ute, ingen som haft tålamod att titta närmare på det) och hade ca 60 olästa mail, okej erkänner, är inte riktigt så populär det mesta var reklam och annat skit men en och annan vän hade skrivit ett par ord. och som det känns nu orkar jag inte skriva tillbaka än.

Är fullkomligt skitslut!
I korta drag, har vi isolerat oss ute hos MaPa och röjt i lilla huset.
Vi tog bort katterna som bodde där, vet inte om jag nämnt det tidigare, orkar inte prat om det så jag har mest bara ignorerat det och behållit sorgen för mig själv. Sen dess har vi i alla fall sanerat ut fullständigt,tvättat och målat tak, (om ni nån gång målar obehandlade brädor med kvistar i, glöm för fanken inte kvistlacket!!!! det gjorde vi och det kommer vi få ångra bittert!) tvättat och målat väggar, lister har lackats, dörrar har målats, piano, bänk och bokhylla likaså, golv har lagts och allt har tvättats och tvättats och skurats. Allt var mer eller mindre obehandlats innan så det krävdes ca 3-5 strykningar överallt för att det skulle täckas. Men.. vi är inte färdiga för det..... såklart..
Det lilla pucka man är så flyttat jag och lillan in för tidigt, (förut sov vi på soffan i MaPas vardagsrum) och nu vågar jag inte måla klart för att det måste ju vädras ur ordentligt innan man kan ha en liten i rummen... och jag vågar inte ta över henne till soffan igen heller. kommer till varför senare.
Sen var det rengöring av möbler som skulle behållas, och utrensning av det som skulle väck.
Tömde mulltoan igår, väldigt otrevligt, ville helst duscha i fyra timmar efter... osv..
Något som är riktigt surt är att jag som är foto-tokig faktisk glömde helt bort att ta en "före" bild på eländet! Så jäkla irriterande!! Speciellt eftersom förändringen är så enorm!
Väggarna var mörk gul-oranga, taket såg ut som i vilken fjällbastu som helst, golven hade katterna kissat och klöst sönder. Listerna var bara obehandlade plankor, dörrar i någon konstig träfärg de med och bänkskivorna var den där brunrandiga 70-tals laminat standard färgen.. blääää!

Man kan säga att det har varit lite galet. Känner ett otroligt behov av social kontak efter det här men har ingen som helst ork i kroppen för att ta mig härifrån och det är inte många som orkar ta sig ut hit heller.
Min höft har trasat sönder sig ännu mer men det är nog för att jag inte vilat upp mig ordentligt.
Men nu börjar det bli fint här i alla fall. Vi har inte hittat någon soffa än, vi väntar på att det ska komma in någon lämplig på någon second hand butik, så nu har vi världens mysigaste uppblåsbara madrass istället. 140*200 så där ligger vi och lekar med lillskrutt så ofta vi kan. Det är så mysigt så vi har det nog kvar så ett tag till faktiskt.
Men, fröken lillskrutt har genomgått en personlighetsförändring utan dess like!
Hon är fortfarande en lite glad och gosig tjej men kan på ett nafs förvandlas till ett skrik-troll, arg som en hel armé och tycker verkligen att det är hon som bestämmer här i huset.
Vi har köpt en matstol med bricka framför på Ikea och i den stortrivs hon och där sitter och kastar saker hej vilt INTE min favoritsysselsättning att hämta saker som hon kastar.... Tillslut tröttnar jag och då får hon faktiskt sitta där och se trumpen ut utan grejjer. Än så länge tycker hon att det är så kul att bara sitta där och titta sig omkring så hon blir inte alltför arg när jag inte plockar upp saker åt henne, men det kommer väl, kan jag tänka mig. Hon verkar inte vara riktigt medveten om allt sånt än som tur är.
det stora problem är dock att sen vi flyttade in oss och började sova i lilla huset så har hon fått mardrömmar, vägrar in i det sista att somna och gråter i sömnen hela nätterna.
Det har blivit lite bättre för varje natt men man går ju på knäna av sömnbrist.
Inatt var jag vaken till fyra och tröstade henne, efter det vaknade jag kanske en gång i kvarten av en snyftning och fick sätta mig upp och klappa henne på kinden och sjunga några hesa verser för att lugna. Och det var ändå en bra natt!
Nu på kvällen fick jag henne att somna i sin vagga, men de senaste dagarna fick jag lägga henne antingen på soffan (uppblåsbara sängen) eller i min säng för att hon skulle kunna somna. och sen bära in henne. Några nätter gick inte det och då fick hon sova bredvid mig men då kunde inte jag sova för hon sparkas den lilla damen.
Har hört att det kan bli ännu värre om jag flyttar tillbaka till soffan när man väl påbörjat en sån här process också, så det törs jag inte riktigt experimentera med.
Vi får se hur det går i natt, det ser lovande ut i alla fall! hon somnade vid 22 och har bara gråtit till kanske två gånger än så länge.

Därav är jag kolossalt trött. M har varit en ängel och tagit henne på mornarna så jag fått sova en eller två extra timmar ostört, Men man blir ju helt koko och vresig utan dess like med så här lite sömn.
Dessutom har hon fått fnatt på matfronten också. Hon totalvägrar äta något annat än ersättning gröt och fruktpure. Vilket gör mig lite nojjig på att hon kanske fått smak på det här söta. Hennes gröt är det tillsatt socker i vilket jag tycker är lite mysko, jag trodde att man inte hade det i barnmat,, men det har man tydligen och det här är den ända hon kan äta som är helt mjölkfri men ändå innehåller alla vitaminer, järn osv.
Förhoppningsvis är det bara en period. Ska ringa BVC så fort jag kommer ihåg det i samband med deras telefontid.

Så det har varit lite mycket, hoppas ni har lite förståelse för det, varför jag inte hört av mig.
Har en miljon saker jag skulle vilja skriva men nu måste jag försöka komma i säng.
hinner inte mer än så här just nu.
Kram och Puss
Saknar er

Sömn och mat

Hur är det möjligt att en så underbar liten krabat som skiner som solen och bara är tokigt bäst kan förvandlas till en riktig liten pestråtta över en natt?
Jag vet, utvecklingsperioder osv, men ändå?
Idag har hon verkligen varit en liten terror med allt. Grinig sur rastlös trött och förbannad på allt hela dagen. Jag kände mest för att leta reda på någon garantisedel och lämna tillbaka ungen.
Kan bero på att jag haft en grym huvudvärk och tandvärk samt sovit dåligt också.....
Vi försökte leka, busa, mysa, gosa men noop inget funkade. Men när Mormor kom hem efter jobbet blev hon minsann glad den lilla förrädaren

Har inte fått något alls gjort idag på huset. Allt är upp och ned, men taket och väggarna är nästintill klara. vägglisterna ska bara målas en gång till. Sen är det lite dörrar och möbler som ska målas och golvet läggas sen är vi nog färdiga med grunderna.

Men jag har fått tag på barnläkaren i alla fall. Behövde diskutera det här med mjölfri mat osv. Hon rekommenderade Enago välling eller Sinlac gröt. eftersom hon måste börja få i sig järn nu när hon blivit 6 månader. Enago har vi försökt med men det avskydde hon så vi köpte Sinlac idag och kors i hela taket så älskade hon det. Så grymt skönt.
Vi fick en tid för ett allergitest, men först ska vi på 6 månaders kontrollen och se vad dom säger där. Pricktest är ju inte alltid tillförlitligt, inte på lång sikt i alla fall, men det visar vad om hon klarar mjölk nu eller om man ska vänta med det. Fick ett recept på Nutramigen 2 också. rätt galet att om inte jag hade sagt att hon efter 6 månader ska gå över till tvåan så hade hon fått fortsätta med ettan. För dom verkade lite förvirrade på det där stället. och det var jag som sa att jag läst om att man måste byta. Det gäller alltså att man själv håller stenhård koll och inte litar fullt ut på läkare.. en aning läskigt.

Jag själv börjar bli en gnutta slut i huvudet och skulle desperat behöva lite tid för mig själv, mitt tålamod börjar tryta och att sitta framför datorn i tio minuter känns som en lyx. Jag har en miljon bilder jag ligger efter med som verkligen behöver göras men jag hittar inte tiden för även om M tar lillan så blir jag så distraherad av dom att jag inte kan koncentrera mig ett dugg. Och när man väl har lite tid så ska man städa och fixa mat. jag förstår inte hur folk gör!
Jag antar att jag har ett ganska så extremt sömnbehov men ändå, hur hittar man tid för sig själv så att man inte blir galen?
Nemi är förvisso ganska kass på att leka för sig själv, jag antar att jag måste bli lite hårdare där och låta henne ligga och gnälla lite längre på sin filt annars vänjer hon väl sig aldrig, men det känns så elakt vet inte om det är ja som är mesig där kanske.

Just nu har Nemi vänt på dygnet också och somnar inte förrän vid 22-23 på kvällen. Jag har ingen aning om hur jag ska rätta till det heller. Jag följer ju efter hennes rytm och sover när hon sover och är det inte grymt taskigt att gå upp tidigare och väcka henne, Har försökt hålla henne vaken vid olika tillfällen för att vända det hela men det hjälper inte särskilt mycket heller verkar det som eftersom hon då vill sova igen efter en halvtimme och får hon inte det så gallskriker hon bara tills hon däckar.
Hon sover hela nätterna i alla fall och för det är jag evigt tacksam, hon kan drömma mardrömmar ibland börja gny och vilja ha nappen, men eftersom hon ligger så nära min säng så behöver jag bara sätta mig upp och trycka in proppen och så är hon lugn.
Nä, det här var all tid för mig själv den här dagen, nu ska det diskas och fixas sen sova.
Godnatt gonatt....

Bäbis livet

Fortfarande är det lite full rulle här. Nu har M semester och vi ska fortsätta på lilla huset och pula. dock har inte Mamma ledigt längre så nu måste vi turas om att ta lillan medan den andra målar så det kommer gå på halvfart, men det får bli som det blir. Pride har börjat också, vi var där idag och hälsade på och det kändes grymt konstigt att inte jobba i år, och även om det hade varit möjligt att en av oss skulle kunnat jobba så valde vi att prioritera den här tiden med Nemi istället. hon är väldigt mammig just nu och det skulle vara tråkigt om M jobbade där på sin efterlängtade semester när vi egentligen behöver få vara lite tillsammans och bara vara familj ett tag. sen har vi det här stora projektet med huset också som måste fixas innan hösten sätter igång. Men usch vad jag saknar pride, alla människor som man lärt känna och bara får träffa under en vecka per år, underbarare, finare, mysigare människor får man leta efter. och stämningen där är också helt oslagbar!
Vi kanske ska åka in och titta på paraden på lördag och gå in i parken som gäster på söndag för första gången någonsin, det ska bli lite spännande. att inte vara stressad och bara gå runt och mysa där istället.

Jag blir verkligen mer och mer kär i lillan för var dag som går. Nu börjar hon bli mer medveten och har små hyss för sig. Hon har lärt sig sitta, hennes två första tänder har kommit, hon äter ett mål riktig mat per dag, eller riktigt vet jag inte om man kallar det, mosad till oigenkännlighet men hon älskar det. har försökt introducera välling men det gillar hon inte än så länge. Hon verkar fortfarande vara känsligt för komjölk så vi försöker hitta mjölkfritt men det är svårt, med gröt och välling som är det. Det finns men är sjukt dyrt.
Ska försöka ge henne lite komjölk snart igen för att kolla tolleransnivån. Hoppas bara att hon inte blir allergisk, fy fan vad jobbigt det skulle va.
Hon har gjort några tappra försök till att krypa men kommer inte längre än att snurra runt och sprattla hej vilt med sina små knubbiga ben. Vi har hittat nya ställen som går att kittla och hon är fullkomligt tokig i att bada. Varje gång börjar hon darra på läppen och gråta när man plockar upp henne ur badet, trots att hela hon ser ut som ett russin.

Mer och mer personlighet börjar titta fram, alla ljud hon gör blir lättare att läsa.
Hon sover hela nätterna, har ett uppehåll med mat upp emot 12 timmar många gånger. det ända som är svårt ibland är att lägga henne. Hon somnar ganska ofta rätt snabbt vid 21 tiden, men vaknar gärna efter en halv timme timme och vill vara uppe ett tag till. ibland är det riktigt tufft och hon gråter och gnäller och kommer inte till ro förrän vid 24 och det kan vara ganska påfrestande. Men jag känner mig ändå så otroligt tacksam eftersom jag fortfarande har kolik tiden i färskt minne. Vilken verkligen var en mardröm. Så nu tycker jag att jag har en lyxbäbis!
Vi hade till för några dagar sedan helt perfekta matrutiner men dom gick åt skogen självklart, men det vet man ju med sig att det där med rutiner ändrar sig jämt så det är bara att acceptera.
Så nu vill jag bara njuta av varje dag, uppleva varje litet framsteg och bara leva...
Nu är en underbar period och jag vill inte missa en sekund av den eftersom jag vet att det kommer perioder framöver som inte är så rosenskimmrade.

Data-Paus

Har inte haft möjlighet att ens titta åt datorn på sistone då vi nu är mitt uppe i att renovera lilla huset hos MaPa. Huset ska tillvidare fungera som vårt sommarhus eller vad man nu kan kalla det. Vi ska bo där när vi är där och hälsar på i alla fall. Och eventuellt om allt blir bra och fungerar så kanske vi flyttar dit när MaPa går i pension

Vi får se, än så länge diskuterar vi bara det. och det är MYCKET kvar att fixa i huset. allt måste målas om, lägga nytt golv, byta ut kök och badrum och ska vi en dag bo där permanent måste vi bygga ut, minst ett rum till. dessutom måste vi göra oss av med de tre katterna som bott där de senaste tio åren, innan vi vågar ta lillan in dit. Så det är låååångt kvar.

Men i alla fall så ligger datorn på hyllan just nu så att ni vet varför jag inte svarar så ofta på mail eller skriver här.

Här kommer två glada bilder ni kan titta på så länge! :D

Nemi Kalas! eller namngivningsceremoni om ni hellre vill kalla det det.

I lördags hade vi vår egen variant på dop här ute hos mina föräldrar i deras trädgård. Allt gick verkligen helt perfekt, kunde inte blivit mycket bättre, fint väder, mysiga människor, en massa musiker som sjöng och spelade, god mat och mycket tårta som helst!
det var bara synd att det var ganska många som inte kunde komma, en del som jobbade andra som var på semester etc. Hade jag vetat det lite tidigare hade jag kanske kunnat bjuda fler som jag egentligen ville ha där, men vi var ju tvungna att plocka bort några för annars hade vi inte fått plats. men men, man kan inte få allt. Jag är så otroligt tacksam och glad över att det ända var så många speciella underbara människor som faktiskt kunde komma. Vi vart ändå 30 pers!
Eftersom vi ville att Nemi själv ska få välja när hon blir äldre om hon vill gå med i kyrkan eller ej så gjorde vi som så att, vi höll ett litet tal (var grymt nervös för det!) där vi förklarade varför vi valde de namn hon fått. sen förklarade vi att vi ändå valt att ha två personer som gudföräldrar eller faddrar eller vad man nu ska kalla det, som tänker lite extra på henne och framförallt kan vara där för henne då hon vill vända sig till någon annan vuxen än oss. Sen fick gudföräldrarna plantera ett litet äppelträd som kan växa med henne. Sen vart det mat och tårta. Min farbror spelade lite fiol, en väldig god vän till mig sjöng ett vackert stycke och kors i hela taket så vågade jag mig själv på att sjunga, den där Nocturne, som på min arm.... ni vet...
Är så stolt över att jag faktiskt vågade!! jiiiiii
Alla fick skriva i en liten bok, som hon ska få när hon blir äldre, några visdomsord eller vad som, sen ta ett självporträtt med vår lilla digitalkamera som jag kommer klistra in på den sidan de skrev. Poängen var väl att hon skulle få något som hon faktiskt kan a del av sen, eftersom hon inte kommer minnas ett dugg av dan annat än bilderna vi visar.
Här kommer lite bilder, kommer förmodligen lägga upp några sen med deltagarna på, på bilddagboken lite senare.



Hennes eget äppelträd


Skylten vid ingången


Nemi boken som alla fick skriva i. En lite udda men väldigt kul grejj som jag diktade ihop. på sidorna fanns det som formulär med tre frågor, namn, hur känner du min mamma och pappa och skriv gärna några visdomsord till mig. Hur enkelt som helst. Dessa sidor hade jag bara gjort i datorn sen skrivit ut och klistrat in.


Tältet! som var inklätt med rosa och lila tyg på insidan, samt vår egen variant på taklampa, första bilden är lite suddig eftersom den tog nattetid och jag inte var så säker på handen.

Mysigaste tältet i världen tror jag...
Och nej, vi hade inte köpt allt tyg för den här festens skull, mycket tyg hade vi sen innan, bland annat har jag använt det som bakgrund när jag fotat i hemmastudion.



Värmesljustakar som jag gjort, en del av gamla barnmatsburkar andra är billiga genomskinliga från ikea och coop, jättebilliga som jag målat med glasfärg och på en del står det Nemi såklart!


I ett körsbärsträd hade jag hängt upp massor av bilder på henne som jag laminerat för att klara av eventuellt regn, (jag vet... ganska överambitiöst, men kul!) Det här var bara en rolig idé jag fått för att piffa till lite.


Kanske lägger upp ett gäng till sen om jag får tid!

Första tandenoch en stilla bön för fint väder

Igår kom den första lilla tanden framkrypandes. Började precis undra varför hon betett sig så surt och irriterat de senaste dagarna när jag igår kände en hård vass liten kant skrapandes mot mitt finger när hon skulle nafsa i vanlig ordning.
Har ingen koll på om det är tidigt eller sent ute hon är med sin tand, förvånad blev jag i vilket fall.
Här är det pysselverkstad inför kalaset på lördag och vi är lite smått hysteriska med allt pynt. Men det stora problemet är vädret.
Enligt prognosen (som inte alltid stämmer såklart) så ska det självklart regna! Inte alls frustrerande, nädå...
grymt nervöst!
Mamma gick omkring idag och sa saker som, snälla lilla gubbe i himlen gör så att det inte regnar, jag kan offra nästan vad som helst, inga kroppsdelar eller människor jag känner, men annat går bra....
nja, typ så där har det låtit hela dagen från alla familjemedlemmars munnar...
Vi har satt upp världens finaste tält och pyntat, förhoppningsvis ska det klara regnet men det är så mycket annat som vi har planerat som blir förstört. Vi får helt enkelt planera om och räkna med regn, mycket annat går det inte att göra... men usch vad irriterande!!!!
Nån gång kan man väl få ha TUR med vädret.... grrrr

Pysslar för fullt

Håller på i full rulle och pular inför namngivningskalaset som blir den 12 juli. Förvånadsvärt få har svarat på inbjudan. Jag satte OSA till den 5 juli, kanske lite i senaste laget, tänkte inte riktigt på alla förberedelser som måste göras. Mat att beräkna etc. men men gjort är gjort.
Jag har bara några få timmar på kvällen att pyssla allt jag vill få till, men de senaste kvällarna har sett likadana ut. Jag kämpar med Nemi för att få henne att sova (hon har kommit in i en ond cirkel och somnar inte förrän 22-24 nu) sen när det väl är gjort så är jag helt seg och slut och orkar bara städa undan dagens stök och surfa lite på nätet... så dumt att jag fastnar där när jag har en miljon småsaker jag borde göra... suck!
noll disciplin.

Igår var vi i alla fall och köpte en klänning till mig i Täby Centrum. skulle bara di en snabbis, skulle bara köpa EN klänning, skulle snåla osv... allt gick åt skogen i vanlig ordning. Det var ju rea, alltså kom jag hem med mer kläder en jag har råd med, upptäckte att det var fler saker som skulle köpas, och råkade bara gå in i ett par affärer för mycket alltså tog det 5 timmar istället för 2.. och sen skulle lillan matas och bytas mitt i allt så det blev en heldagsutflykt istället. ja, ja sån händer.
Klänningen jag köpte älskar jag, fast jag tror jag aldrig haft något så mönstrat på mig någonsin. Vet inte om det mer liknar en julduk än klänning, det lär visa sig vad folk tycker. lite hippi mönster kan man säga. köpte lite fina ballonger och andra roliga dekorationer. fast det mesta kommer jag göra själv. Älskar ju att pyssla.. stackars min plånbok att panduro har öppnat i täby... inte billigt.
Både Mamma och jag är ju galna i att dekorera och pyssla så något som skulle vara ett litet kalas för dottern börjar mer och mer likna värsta sortens bröllopshysterin i pynt och fix räknat.
Ska inte avslöja mer om det är folk som läser bloggen som kommer komma. Ni får se sen, ;)
Har många roliga idéer, får se om jag hinner genomföra alla.
Nä, ska väl se om jag hinner något ikväll eller ej.......

F-kasse strul

Måste få skriva av mig lite aggressioner mot f-kassan nu.... jävla puckon rent ut sagt.

Jag var på ikea idag med mamma, M var hemma med lillan och jag å mor min skulle gotta oss i lite inredningsmys. allt väl och bra fram till kassan då mitt kort inte ville funka. Eftersom det är den 25 idag vart jag väldigt förbryllad då föräldrapenningen skulle ha kommit som vanligt idag.
tur var fick jag låna pengar av mamma och när jag väl kom hem kastade jag mig på telefonen efter att ha kollat mitt konto och konstaterat att inga pengar kommit in. Efter ca 35 minuters kötid (jag hann montera upp en komplicerad lampa under tiden, här spills inga dyrbara minuter minsann!) kom jag fram till en snorkig dam som tittade igenom mina uppgifter och sa; men lilla du (jag hatar när folk låter nedvärderande utan anledning!) du gjorde din begäran den artonde, det är alldeles försent så här i semestertider. vi har en handläggningstid på 4-6 veckor under sommaren...... Okej, men till mig sa ni i januari när jag frågade hur sent man kunde begära f-penningen att man kunde dröjja ända till den tjugonde med det när man gjorde det över internet. fick till svars... jamen duuuu.... det var ju i januari... det förändras nästan från dag till dag med sånt här...
jaha.. så att bara för att ni inte underrättar folket om era ändrade regler så kommer jag och min familj inte kunna betala hyran eller äta ett redigt mål mat den här månaden, är det det du menar??
börjar bli lite smått desperat där...
nja, njäe, alltså... hmm... okej.. nu har jag fixat så du får dina pengar på fredag, men du MÅSTE begära under längre peridor i taget för annars kan det bli så här..
(det tog henne alltså ungefär 3 sekunder att fixa mina pengar, som dom egentligen hade en handläggningstid på 4-6 veckor... MUPP!
Jotak, jag har lärt mig min läxa att aldrig mer lita på er, tack för besväret...

Jag blir så matt... man måste alltid superduper dubbelmubbel kolla allt vad andra ska göra åt en, och framförallt, ALDRIG lita på det dom säger när man frågar något.
Piss å pankaka på er!

Regndans

Idag har jag en sån där melankolisk dag när allt är segt som sniglar och ingenting vill sig. Inget särskilt som hänt, bara den där känslan av inte komma till rätta riktigt. Har inte så mycket att klaga över, livet rullar på men mitt sinne känns, jag vet inte.... fattigt kanske? trött, och sådär vill så mycket, skapa så mycket men finner ingen tid.
Det liksom kliar i kreativitetsfingrarna och konstnären i mig vrålar och gör mig taggig.
Men det är inte så mycket att göra något åt. Jag måste lära mig det här med disciplin i vardagen tror jag. så att jag kan få lite struktur på saker och ting.

Men det är idag det, som känns så här...
Igår hade jag glädjefnatt.
Var ute hos mapa. Jag, M och lillan var hemma där ensamma när regnet kom. Jag sprang ut för att rädda mammas kuddar från det blöta. När jag plötsligt insåg att jag var dyngsur och lika gärna kunde skippa kläderna.
så då gjorde jag det!
drog av mig alltihop, sprang runt och dansade i regn, hagel, blixtar och åska och bara njöt för stunden. Inget annat existerade. Ljudet av när regnet piskade ned, blåsten som drog igenom de tjocka granarna som omger huset. åskan som mullrade... allt var bara vackert.
M stod i dörröppningen till altanen med Nemi på armen och tittade, skrattade och skakade på huvudet åt mitt regnvrålande.
Jag kände mig väldigt väldigt levande och fri.
Tillslut hoppade jag i den iskalla poolen, en, två, tre gånger.
Kom upp med skakande tänder till M som stod där med handdukar och en varm famn.
Under den stunden fanns inga problem, inga räkningar, ingen död, ingenting annat än känslan av regn smattrande mot min hud.
Det var underbart och kan varmt rekommenderas!

Fast man måste våga frigöra sig från bekvämligheter helt och hållet för att det ska ha någon effekt. dvs, stå inte i dörren och titta på regnet för länge innan du ger dig ut! för då hinner du tveka, dra av dig kläderna annars kommer du störa dig på att dom blir blöta och tynger ned dig och du behöver inte oroa dig för att någon ska se dig så till vida du inte streakar inne i stan möjligtvis. Alla är så ockuperade med att gömma sig från regnet så du är i princip ensam där ute.

När du kommer in linda in dig i en massa handdukar och drick en kopp varmt te eller choklad.

Och våga skrika dig hes!

detta är mitt tips på regndans med andra ord. :)
Tyck att jag är galen om du vill, men jag lovar att om man bara vågar så ångrar man sig inte...

kamera och sömn

okej, det kanske verkar som om vi skiter pengar, men det gör vi verkligen inte! hur vi ska få ekonomin att gå ihop i framtiden vet i fanken men det får gå som det går. Har i alla fall köpt en ny kamera. galet! jag vet.. tagit på avbetalning för första gången någonsin. vad den kostade tänker jag inte tala om annat än att det blev mycket. Men det får det vara värt. Jag skulle inte fungera utan en kamera, så illa är det.
Fick hem den redan dan efter att jag beställde den! Jiiiiihiii... glaaad... och oj va fin den e och oj oj oj vad fina bilder den tar!!! sååå lycklig!
kommer några exempel nedan...

Nu vet jag inte hur jag ska få ihop dygnet för lillskrutt... sen i onsdags då vi var på ångbåtens dag i Vaxholm så har hon vridit runt dygnet ett halvt varv. Vi var ju ute till rätt sent, kom inte hem förrän vid 22-23 tiden och hon hade svårt att sova i vagnen så hon var ju skit trött och hade grymt svårt att somna när vi kom hem. sen dess har det varit en mardröm att få henne att sova på kvällen och hon vaknar väldigt sent på morgon också, och det är ju förvisso skönt, men det betyder att jag inte får några egna timmar alls på kvällen, vilket kommer bli ett helvete från och med imorgon då M börjar jobba igen. Hur gör man för att vrida tillbaka dygnet för dom små?
ett plus i den här röran är visserligen att hon slutat äta på natten, men jag vet inte riktigt vad det beror på. hon har varit allmänt grinig och sur de senaste dagarna, tror det är värmen. hon har varit oregelbunden med maten, sömnen, bajjet.. ja allt faktiskt...

Hur gör ni andra när ni tar med ungarna ut på kvällen? vi har ju även det problemet att tajma våran hemresa när vi har varit hemma hos MaPa att funka. för oftast brukar vi ju äta middag här sen åka hem, men det blir ju liksom mitt i hennes nattning som är vid åtta tiden. Har hört att rutiner är bra för småfolket men det känns som om det kan vara rätt handikappande att ha för hårda rutiner. eller??...

Idag introducerade vi potatis för lillskutt också, hon tyckte inte att det var särskilt spännande utan tyckte mest att det smakade blä och nästan grävde ut maten ur munnen efter.. såg grymt roligt ut. Men jag tänker inte försöka tvinga i henne det utan hon får smaka lite då och då olika smaker så får vi se. huvudsaken är väl ändå att hon tycker det är roligt.
här kommer lite bilder från nya kameran....


Ööh mamma... vad ska det här vara bra för??


Blomman kittlar bakom örat



Nemi med sin mor


Mormor badar i poolen... visst ser det skönt ut...


Väldigt bestämd blick


Lillan i party-stassen


Mormor badar lillan

Mer gnäll...

Jag vet, jag gnäller jämt och beklagar mig...
Men ibland så tycker jag det är befogat att återgå till femårs stadiet och tycka livet är orättvist. Ni vet den där känslan av att vilja kura ihop sig hos mamma och be henne göra allting bra igen.
Just nu är jag där och har varit i den känslan sen igår då min fina gamla trotjänare, min stolthet och favoritsak gick sönder.
MIN KAMERA!!!!!!!!
Helt plötsligt från ingenstans, medan jag höll på att fota lillan så fick den spatt och det gick inte längre att fokusera med den. snyft!
Jag vred och vände, försökte trycka på alla knappar, byta batterier, byta objektiv, och tillslut skaka den lite våldsamt men nej... den är trasig.
Vad ska jag göra nu???
Jag känner mig tom och eländig och önskar intensivt att jag tagit mer betalt när jag fotat åt andra så jag hade haft råd att köpa en ny. den började förvisso bli rätt gammal och skruttig, men jag hade hoppats på att den skulle hålla tills jag började jobba igen och alla saker som behövts köpas till hemmet var avklarade. Det är ju inte direkt så att man prioriterar sig själv längre och köper en ny kamera när man har barn och ett halvfärdigt hem. Känns inte som det är någon större idee att lämna in den på lagning heller eftersom den är så gammal och det skulle förmodligen bli väldigt dyrt. då är det lika bra att köpa en ny. Men eftersom jag har så mycket tillbehör som bara passar till den här modellen och senare så vill jag inte köpa någon annan variant heller som är billgare. Den jag har heter canon eos 10d, och skulle jag köpa en ny så heter den canon eos 40d. då passar fortfarande de svindyra batterierna etc.
Funderar faktiskt på att köpa en kamera på avbetalning. har aldrig gjort det förut och tycker det är skitläskig, men vad ska jag annars göra.. jag vill ju kunna ta riktigt fina bilder på lillan medan hon är så här liten. Det är nu jag verkligen har använding för en sån för min egen räkning. Tidigare har jag bara fotat andra och deras ungar och nu när jag vill fota min egen då säger kameran upp sig. är inte det elakt så säg!?
bläää usch och skit
här kommer några av de sista bilderna jag hann ta...

Jag är så grymt ledsen...

blocket oskulden är nu väck

Jäklar, bara några minuter efter att jag la in annonsen på tv'n fick jag 4 mail. och på morgonen så ringde telefonen ungefär var femte minut under en timme. galet!
vart tvungen att stänga av telefonen för att kunna få sova, jag hade sovmorgon för M tog lillan. När jag väl gick upp började jag ringa runt till alla. Jag förklarade att det var många som var intresserade och att den som bjöd högst skulle få den. Jag fick både positiv och negativ respons. En herre skällde ut mig för fullt och började babbla om att det inte var någon kossa försäljning eller vad det nu var han sa... jag förklarade att jag skrev i annonsen 600 eller högstbjudande, så han kunde stoppa upp sina kossor där det är mörkt och trångt..... (nja, jag uttryckte mig väl inte riktigt så, men liknande) Efter ett par samtalblev det ett jäkla liv och folk verkade mer eller mindre vilja slåss om tv'n.... tokar.... Det slutade i alla fall på 900:- hade kunnat få 1000 men då hade jag redan lovat bort den till han som skulle ge 900 och han var redan på väg hit... lite irriterande men en hundring kan jag bjuda på med tanke på att han redan hade hämtat tv'n när klockan inte ens hunnit bli 12 på dagen.
Nu fick jag blodad tand och vill lägga ut mer, men jag kan inte komma på vad... har inget v riktigt värde, och småsaker verkar jobbigt att hålla på och posta och grejja... men jag ska spana bland allt skrot vi har.
Imorgon ska jag till sjukgymnasten för första gången, lite läskigt men är väldigt nyfiken på vad de kan åstadkomma med min dumma höft. och så ska jag till föräldragruppen. så det lär inte bli mycket städa av i morgon heller.... blääää... har inte fått så mycket gjort igår eller idag vilket betyder att jag bara har imorgon och torsdag (torsdag också fulltecknad med tvättstuga och en kompis som kommer över) på mig innan M börjar jobba igen och jag har lillan på heltid.
Vilket betyder att jag inte kommer lyckas med mitt mål att få lägenheten presentabel innan onsdag nästa vecka när det är ångbåtens dag här i vaxholm och vi hade tänkt ta över lite folk till oss, om lägenheten var i någorlunda form.... det ser mörkt ut på den fronten..

Lillan är inne i en sån där kläng period nu. lugn, mysig och underbar så länge hon sitter i knät eller famnen, men försöker man lägga henne i babysittern eller vagnen får hon fnatt och börjar skrika.. om man inte är på promenad dvs, det kan hon acceptera minsann.
Stackars liten, hon vart livrädd för hissen idag. hon har åkt den en massa gånger men plötsligt så vart hon rädd och började gråta när hissen startade..
Antar att hon är i en sån där utvecklingsperiod och världen har plötsligt blivit mycket större och skrämmande.
Men det är ju övergående. och egentligen vill jag inte klaga alltför mycket, hon är fantastisk och jag är så kär så kär. Men det kliar en aning i fingrarna när jag ser alla kartonger som vill bli upplockade och jag sitter där med henne i famnen och hon bara tokvägrar låta mig sätta ned henne. kan ju tyvärr inte heller ha sele eller sjal (tror jag, har inte provat sjal) för min rygg kollapsar av minsta belastning, surt men det ska det bli ändring på!

Nu ska jag krypa ned bredvid min vackra sambo och njuta av det liv vi faktiskt har och inte tänka på ett endaste litet problem. gräset är inte alltid grönare på andra sidan, och det finns alltid dom som har det värre.... klyschor som faktiskt stämmer...

puss på er alla fantastiska människor där ute!
(och nej, jag är inte hög, bara fått ett släng av tacksamhet)

bilder

glada gardiner i köket




Morsdagspresent jag gjorde till mamma, armband med lillan, hon valde dock att sätta bilden på ett av sina halsband....


Morsdags firande med glad bebis (hon har en sån där presentros i pannan, ;)



Bullar och familj

Något annat än hemskt

Ska försöka blogga om något annat än bara tragiska saker för en gång skull, den här gången, ;)
men först vill jag bara säga till er som undrar. Det gick bra med katterna, eller bra och bra... nu är det gjort i alla fall. så hemsk som jag kände mig den dagen hoppas jag att jag aldrig mer ska känna mig, det var fullkomligt vidrigt, och nu vill jag aldrig mer prata om den saken. De har en liten grav på mina föräldrars tomt och när jag känner mig redo ska jag plantera lite blommor där, men än så länge kan jag inte ens gå i närheten.

Vi har lyckats med konststycket att köpa två tv aparater inom en vecka, så där hux flux...
Vi gick i ett par månader och spanade och velade om vi skulle lyxa till det med en liten platt tv i sovrummet eller, hade lite ågren över saken eftersom vi behövde pengarna till viktigare saker. Men efter många om och men, så bestämde vi oss för att köpa en 22tums för 3000 kr. lite lyx i vardagen att kunna krypa ned och se en film i sängen. och ända sättet för mig att hålla mig vaken på natten medan jag matar Nemi. Det går säkert emot alla vi-kan-allt-om-barn'are att titta på tv medan matar, (för man måste ju absolut ha ögonkontakt med barnet när dom äter, annars kan dom dö i pest eller kolera!!!) Men så är det för mig, det ända som funkar.
Vi hann precis börja diskutera att en vacker dag när allt annat som ska köpas är köpt så borde vi skaffa en platt tv till vardagsrummet också, för att bli av med den där bumlingen som tar så vidrigt mycket plats, när telefonen ringer. En av mina bästa vänner ringer och frågar om vi är intresserade av deras 40 tums plattis inklusive dvd och drulleförsäkring för 7 loppor. Jag hoppar högt och önskar intensivt att jag i samma sekund ska vinna på lotto. Säger till min vän att vi vill haaaa men att pengar inte finns. lägger på och berättar för M om det grymma erbjudandet. Han håller på att gå i taket och springer sen iväg. Jag följer efter och undrar vad han gör när han plockar fram en bunt pengar och säger; körtkort kan jag spara ihop till senare men det här erbjudandet kan man inte gå miste om!
Så jag slängde mig på luren och sa att vi hade fem nu och att vi kan betala resterande lite senare. och klappat och klart några dar senare har vi superduper jättetv'n här! jihuu!
Kan tyckas vara ett idiotiskt drag från en fattig småbarnsfamilj men eftersom både jag och M är vansinnigt förälskade i att titta på film osv så är det värt det. Vi får skjuta upp Ikeafärden till senare helt enkelt.
Jag ha även lyckats få ett nytt kylskåp utav hyresvärden. (tack Linda för tipset!) det är större men inte riktigt vad jag hade tänkt mig kanske, frysdelen är fortfarande liten men den är större än den gamla och framförallt är frys och kyl separerade, vilket det inte var på den gamla, om man ville ha det riktigt kallt i frysen så frös hela kylskåpet till is. riktigt irriterande Måtten stämde inte riktigt på det nya så det är en glugg mellan skåp och kyl, men vi ska täcka det med en plankbit eller nått sen.

Hemmet ser fortfarande helt galet ut, men nu börjar saker hända i alla fall. Jag städar och städar så fort jag har en chans. Problemet är att vi (läs jag) har för mycket prylar. Jag är okapabel till att slänga saker som inte är trasiga, jag är en riktig saksamlare. och är det helt och inte ligger för mycket sentimentalt värde i så tänker jag jämt att jag borde sälja det, men det hinner jag aldrig sätta mig in i hur det fungerar, med tex tradera... är det inte skitjobbigt att hålla på och posta och grejja? jag skulle vilja syssla med det men det verkar så krångligt...
Jag har i alla fall lagt ut min första blocket annons. säljer vår gamla tv till skambud för att den måste väck fort. nu står den bara på golvet i vardagsrummet och äter utrymme.
32 tums widescreen Sony för 600 spänn, någon som är intresserad? utmärkt bild, men stor. Vi kan inte leverera den för som sagt... inget körkort...

Vi har fått papper på att Nemi heter Nemi nu. Så nu kan alla som tycker det är fult sluta dissa namnet, för så heter vår dotter och vi är nöjda med det.
Tyvärr fick jag fira min förstamors dag utan M för han jobbade, det var lite ledsamt. Men vi hade myspys ute hos mapa istället och min bror och hans tjej kom dit. Det var meningen att jag och Nemi skulle ta en tupplur innan dom kom, istället blev jag väckt av att min jobbiga bror filmade oss med sin nya mobil.. suck.... ;)
I sängen satt då hela familjen och stirrade på oss, och i mitten låg en korg med nybakta bullar. Inte helt fel faktiskt. Jag fick en solros av Peter och Amalia (bror och hans tjej) och en liten t-tröja till Nemi. Jag fick även en blomma och ett par skor av mamma dagen innan och innan M började sin jobbvända fick jag ett snö armband och en fin liten ring. Tror jag blev lite överkompenserad eftersom jag knappt fick några födelsedags presenter. hmmm.... Det är faktiskt inte en dum idé nu när jag tänker efter... jag kanske borde strunta i min födelsedag och fira mors dag stenhårt istället eftersom Nemi fyller år veckan innan mig så blir det lite kaka på kaka att fira två veckor i rad. Det tåls att tänka på i alla fall...

Nu har vi bott hemma i lite mer än en vecka och det börjar kännas väldigt skönt... kommer kanske sova hos mapa lite då och då när M jobbar men merparten av tiden ska tillbringas här hemma, så nu är det fritt fram att komma och hälsa på! det ser ut som fan, men det är inte nedlusat med katthår, piss, sand etc i alla fall. Jag har blivit helt pervers på att dammsuga bort det och skura golven. Det är väldigt svårt att få bort, men det blir bättre för varje dag.

Dags att sova och drömma om inredning.....

sista timmarna för mina katter

och eländet fortsätter..........
klockan 2 idag, kommer vi att avliva våra fina katter.
känns vidrigt, själviskt, elakt och förbannat hemskt.
Men jag har försökt allt, satt ut annons, ringt katthem, hört med alla vänner jag har osv. Jag kan inte göra så mycket mer. Det är ganska tydligt att Nemi är allergisk, hon mår dåligt varje gång vi kommer hem. ligger och gnuggar sig i ögonen, nyser blir täppt och får diare. Det är visst ingen ide att göra allergitest när dom är såhär små för det kan vara så missvisande.
Men det är ju inte bara det som spelar in, även om det väger tyngst. Katterna mår ju inge bra av att vara ensamma så mycket. Vi är ute hos mapa väldigt väldigt ofta, och även om vi har flyttat hem nu så kommer vi fortsätta åka dit titt som tätt och i långa perioder.Speciellt med tanke på att mamma behöver hjälp med pappa när han blir dålig. När vi har varit borta i långa vändor så har katterna ibland kissat inne för att visa sitt missnöje, trots att vi stup i ett åkt hem och bytt låda och gett mat etc.
Men trots dessa ganska starka motiv så har jag så förbannat dåligt samvete. Jag kanske skulle sätta ut fler annonser, fråga varenda människa jag ser utanför min dörr, tjata mig blå på mina kompisar osv.
Men det där är ju också ett beslut man måste fatta, visst man kan såklart alltid göra mer, men hur lång tid får det egentligen ta?
Igår när jag ringde vetrinären så bröt jag ihop och grät okontrollerat, jag fick klämma fram något om att jag skulle höra av mig senare. När jag väl pratade med henne andra gången så sa hon ett par tröstande ord som jag rabblar som ett mantra just nu. Katterna är ändå 7 och 8 år, vilket är ganska länge för en katt och förr eller senare hade den här dagen kommit i alla fall.
Nu vart det i förtid men jag har åtminstone försökt ordentligt att hitta en annan lösning.
Hon berättade att det tydligen finns så vidriga människor som kommer till dom för att avliva halvårsgammla katter utan att ens sätta ut en annons. bara för att de är lata.
usch, jag har sån ångest över det här, men för att ta mig igenom det så försöker jag tänka på alla smådetaljer som kommer bli så skönt sen. att det blir sista gången jag jagar katthår med dammsugaren, att slippa byta låda och ha kattsand i hela hallen, att kunna ha sovrummsdörren öppen, inga mer kattspyor osv...
Men samtidigt kommer tankar som, att de varit mina bästa vänner under så lång tid, hur Lillis låg och spann på min mage när jag var gravid, och lillan Drusilla som föralltid kommer se ut som en kattunge, och hur dom fick plats i min handflata när de var nyfödda..........å fy fan nu grinar jag igen... bläää....
jag har mest gråtit de sista månaderna verkar det som....

Vad tycker ni? gör jag rätt?

Hej då min vackra lilla hund...

Vi avlivade vår 16 år gammla hund idag. lilla Alice, hon började bli så gammal och sjuk så nu var det dags. känns fördjävligt. har grinat hela dagen både igår och idag. Hon har varit med i mer än halva mitt liv så det känns förbannat tungt.
Sitter här och försöker göra lite bilder och tänka på annat medan mamma gräver en grav, M sover för att han jobbade inatt och lillan ligger här bredvid i vagnen och jollrar...
Livet är bra absurdt ibland....

så jäkla trött....

attackerad av hund

Fy fan vad läskigt!
om precis tillbaka från en liten promenad och är helt skakig.
Jag gick här på småvägarna ute hos mamma å pappa och plötsligt ser jag en stor mörk lurvig sak (tror det var en blandning mellan schäfer och något annat) komma rusandes med en kedja flygandes efter. Först hoppade den upp på mig, sådär som överivriga hundar brukar göra och det hade väl inte varit så hemskt om det inte vore för att jag stod i nedförsbacke och höll i vagnen. Jag var nära att tappa greppet om vagnen men fångade de i sista sekund. Men sen hände något vidrigt! Hundjävlen hoppade på vagnen!!!!
inte så att den satte sig på den, utan slog till med framtassarna på sufletten och ville hoppa upp. Jag ryckte till i kedjan hunden satt fast i och försökte komma ihåg att man inte bör bli rädd utan bara vara lugn. Jag tittade mig omkring för att leta efter någon ägare eller vem som helst som kunde hjälpa mig, en inte en människa i sikte.
Den gjorde ett ryck och den var så stor att jag inte kunde hålla emot, och in med huvudet under vagnen där den fick tag på Nemis älsklingsleksak (ett par labanfigurer man hänger över vagnen). Jag höll på att bli vansinnig, drog tag i kedjan och röt; loss!! ett par gånger. tillslut löd den.
Jag tittade igen efter någon i närheten men fortfarande inte en själ i närheten.
Då sprang hundfan iväg en bit, och jag bestämde mig för att skita i om någon saknade den och bara gå. För det där tänker jag inte utsätta mitt barn för i onödan. så snabbt skyndade jag iväg på skakiga ben...
Jäklar vad det var läskigt. Jag brukar verkligen inte bli rädd för sådana här plötsligt situationer, men nu när man har barn är det en helt annan sak. skönt att jag vet med mig att jag inte får panik av sånt här i alla fall. jag reagerar först efter att kaoset lagt sig... men blääää... det här kommer jag att drömma mardrömmar om...

Är det någon som vet hur man får bort hundbakterier från mjukleksaker??
Nemi brukar själv stoppa dom i munnen och nu när en främmande hund haft dom i sina käftar känns inte det så bra, är jag övernojjig???

ännu mera sjukhusvistelser...

Pust stön stonk… igen….
Natten till fredagen, där när pappa hade fått för sig att han skulle sova på soffan, så blev det om möjligt ännu mer virrigt. Pappa skulle som sagt sova på soffan och jag gick och la mig med lillan bredvid mamma. Mitt i natten vaknar jag av att någon står lutad över mig och drar i täcket.
Kan ni tänka er vilken skrämmande upplevelse det är? När allt man ser är en skugga som står över än. Fy fan! Säger jag bara.
Det var självklart pappa, ser jag efter ett par sekunder. Jag frågar honom om han inte skulle sova på soffa och visst, det skulle han och då går han istället runt sängen till mammas sida och börjar dra i hennes täcke. Jag fick mer eller mindre fnatt, tog lillan under armen och gick och la oss på soffan. Hade grymt svårt att sova den natten och liten ville upp och äta igen vid sju tiden. Kan knappast påstå att jag var pigg vid det laget. Pappa fortsatte och vara knasig under morgonen och både mamma och pappa ville vänta med att göra något tills de hade varit hos husläkaren klockan 16.
När pappa för tredje gången tog av sig kallingarna bara för att gå ut och röka så fick jag nog. Först försökte jag igen att övertala honom att vi skulle åka till akuten, men han hävdade stenhårt att husläkaren satt inne med alla svaren och att det skulle lösa sig bara han kom dit. Då försökte jag ringa till hans läkare, men hon hade inte telefontid förrän mellan 11 och 12. Så i ett desperat försök att få råd så ringde jag till den avdelning han låg inne på förra gången och där fick jag äntligen lite vettiga svar.
Problemet för människor med pappas åkomma är att om deras magen inte fungerar regelbundet så blir dom mer eller mindre knäppa. Om jag förstod det hela rätt så när man har en skadad lever och den inte kan ta hand om och rensa alla slaggprodukter och gifter så går de ut i kroppen, framförallt hjärnan och förgiftar den och ända sättet att förhindra det är om man går på toa helst två gånger per dag. Ingen på sjukhuset har förklarat vikten av hur otroligt viktigt det är för honom att han gör det, utan han fick bara något medel typ laxerande som han ska t varje dag utan någon vidare förklaring. Det här medlet hade dock ganska otrevliga bieffekter som man gärna inte vill ska hända ute bland folk. Ni kan nog räkna ut vad det är. Så han hörde med sin förbannade husläkare ett par dagar tidigare om han kunde minska dosen, och visst det var inga problem enligt henne. Så det var det som var felet, hon jag pratade med sa att vi kunde ju försöka få i honom mer av det här medlet men bäst vore om vi fick in honom på sjukhus igen eftersom om det går för långt kan det sluta illa och där är han ju övervakad hela tiden av kunnig personal också. Lättare sagt en gjort.

Jag pratade med både mamma och pappa om vad sjuksystern hade sagt och självklart blev de båda lättade av att veta vart problemet låg, men pappa hävdade fortfarande att han minsann skulle till husläkaren först. GHAAA! Det är svårt att inte börja skrika på någon som är så galet envis, men det löser ju ingenting eftersom han är så förvirrad att han på fullaste allvar tror att han är helt logisk.
Jag bestämd mig då för att jaga tag på den där läkaren och få henne att säga till pappa över telefon att han ska åka in. Snacka om att sådana här saker kräver tålamod. Med irritation bubblandes i kroppen fick jag vänta 39 minuter i telefonkö för att komma fram. Tillslut svarade hon och då hade jag hunnit bli så arg att jag hade svårt att hålla mig från att säga opassande saker. Men hon höll med och när jag gav telefonen till pappa så förklarade hon för honom att hon inte kunde göra något åt saken att han måste åka till akuten.
När jag fick tillbaka luren bad jag henne att göra något åt mamma också när jag ändå hade henne på tråden. Sjukskriva henne en vecka eller vad som helst, eftersom hon håller på att gå på knäna men väljer sig själv alltid i andra, tredje eller snarare fjärde hand. Och har universums största arbetsmoral och ringer inte in sig sjuk ens när hon har migrän och spyr det första hon gör på morgonen utan åker alltid oavsett vad till jobbet. Och jag ser ju på henne att hon inte orkar mycket mer.
Dessutom har hon haft problem med sin fot nu i snart två år och när hon kommer hem från jobbet kan hon knappt gå. Läkaren höll med men sa att hon hade väldigt ont om tid, men efter lite tjat från min sida så sa hon att hon kunde klämma in mamma direkt på måndag morgon. Så kanske äntligen börjar det hända något. Jag vill verkligen att mamma ska få ta igen sig lite, men jag tror nog att hon kommer slingra sig ur att bli sjukskriven men då har hon fått visa upp sin fot i alla fall. Alltid något. Därefter gjorde vi en liten familjeutflykt till akuten. Hela ligan åkte med. M tog lillan medan jag och mamma gick in med pappa. När M tröttnat på att sitta i huvudentrén och vänta så gick dom en sväng till Mörby centrum och handlade lite.
Men det tog faktiskt inte så vidare värst lång tid ändå. Två och en halv timme från det att vi gick in på akuten till att pappa kom upp på avdelningen, det är ganska bra. De tog lite prover osv men konstaterade ganska snabbt att det var det här med att magen inte fungerade som var felet.

Därefter åkte vi till Mörby centrum, mötte upp M och Nemi, gick in på lindex och tröstshoppade lite barnkläder (jag har blivit barnklädespundare!) sen förbi Mc Donalds så att mamma skulle slippa laga någon mat, sen hem. I lördags kom bror och hans tjej ut och hjälpte till att få igång poolen och klippte lite gräs. Skönt att få göra någonting helt annat och ha en trevlig stund med andra och inte bara sitta och oroa sig för ditten och datten. Vi hade galet mysigt i solen och jag ville inte att dagen någonsin skulle ta slut. Tyvärr gjorde den det (vid 2.30 kom jag i säng) och den här dagen började med kaos.

Sötnosen bestämde sig för att vakna klockan halv sju och jag hade jordens värsta migrän. Jag gick upp, matade och fick upp hoppet när hon somnade i min famn och så gick vi tillbaka till sängen. Jag hann precis krypa ned och sova i tio minuter innan hon vaknade igen och ville bli underhållen. Det var bara att ge med sig. Upp igen och underhålla. Nästa gång hon somnade vid tio tiden låg hon i vagnen och jag trodde att jag var jättesmart som ställde vagnen bredvid soffan och la mig där för en tupplur. Fem minuter senare börjar mamma och pappas hund att yla och gnälla. Självklart vaknar lillan och börjar gråta. Då var jag nära ett sammanbrott och jag skojar inte! Eftersom jag och M har delat upp hans lediga dagar så att jag tar natten och han förmiddagen så sov han fortfarande. Men jag klarade det inte längre utan vart tvungen att väcka honom och be honom ta över så jag fick gå och lägga mig en stund.
Jag satte klockans larm på en timme, men vaknade inte. M fick faktiskt gå in och stänga av den, jag bara sov och sov. Tre timmar senare väcker mamma mig och ber mig följa med och hälsa på pappa på sjukhuset.
Hans mage hade fortfarande inte kommit igång riktigt men han var ändå mycket bättre.
Så vi får se hur länge han blir där. I morgon ska dom stänga avdelningen han ligger på för strejk och då blir han antingen utskriven eller får flyttas till en annan avdelning. Jag tycker det är bra att de går ut i strejk men det är ju såklart jobbigt när man själv eller någon anhörig blir drabbad. Hoppas att dom faktiskt lyckas få sina löner höjda. Det är dom värda. Jag pratade med en syrra där som klagade på att de bara fick 30 kronor extra i tim på en lördag kväll, blev faktiskt lite förvånad.
Jag trodde det skulle vara mycket värre ärligt talat. Inte för att jag inte tycker de förtjänar bättre utan jag jämför bara med vad vi väktare har i OB, och det är riktigt skamligt! Jag tror vi får runt 20 kronor extra i timmen nattetid helger. (nu ska jag inte säga alltför mycket eftersom det var länge sen jag tittade igenom kollektivavtalet) Hon sa även att det är oproportionerligt mot det ansvar de måste ta, och visst det är inte samma sort ansvar kanske men vi är också ensamma nattetid och har fullt ansvar för säkerheten dessa tider. Men jag tror vårt fackförbund är för mesiga för att någonsin gå ut i strejk faktiskt. Väldigt synd, för det skulle verkligen behövas. Men, men, nu är jag föräldraledig och min sista tanke är den på jobb. Det känns som om det ligger så otroligt långt bort.

Hihi… Nemi ligger och fiser i sömnen… ;)