Åååååh va glad jag blir för alla kommentarer!!!! Nu känns det roligt att skriva igen! Mer sånt! :D
Här i lilla stugan är det tokigt förkylt!
Jag snorar och hostar, nyser och fräser mer eller mindre konstant. och har gjort hela helgen.
Jag verkar ha blivit av med febern nu men det jobbiga är att jag har sån grym värk i alla leder. vågar inte riktigt bära på Nemi som vanligt.
Trots förkylningen så tog vi oss till öppna förskolan idag ( jag vet inte så bra med smittorisk, men det verkar ju som om mitt är på väg att gå över och jag lovar att jag inte slämmade på någon annan!)
Grejjen var att det var fotografering där idag. Jag var så sjukligt nyfiken på hur proffsen gör så jag var bara tvungen att ta mig dit.
När vi kom dit så fick vi en nummerlapp, nr 14 blev vi. och då frågade jag hur lång tid det kunde komma att ta, eftersom lillan inte hade sovit något och var redan trött. Dom sa att det skulle gå snabbt och det inte var någon större idé att ta en promenad och få henne att somna.
Efter en timme så var dom på nr 13 äntligen, och just då bestämmer dom sig för att ta en paus och fota gruppbilden... Lillan var vid det laget så trött att hon bara stirrade tomt framför sig.
Vi frågade om vi inte kunde få gå före men det gick inte för sig...
När det väl var vår tur så försökte fotografen (som var jätteduktig med barn) att leka och stojja fram ett leende, men ingenting fungerade, varken leksaker eller fåniga miner. hon stirrade bara som en zombie på honom. Han försökte kanske i fem minuter, mer tid än så fick vi inte. Han tog ju några bilder och visade oss samtidigt, men helt ärligt vart det helt värdelöst.
tur att man inte förpliktigar sig att köpa någonting utan att man får välja själv vad man vill behålla. Jag nöjer mig gladeligen med mina egna bilder på henne.
Jag tänkte mer att det kunde vara en kul grej att ha ett riktigt porträtt på henne fotat av någon annan också och inte bara lekbilder. Men men, så viktigt är inte det.
Här kommer en äkta leende bild på stumpan istället när hon är i full fart i badkaret.
Spana in tänderna i överkäken! dom kan göra rätt ont numera.....
Måste bara säga också att hon har börjat härmas på riktigt.
Speciellt om man säger brr, sådär som man gör när man blåser ut så mycket luft att läpparna dallrar... låter skitroligt när hon försöker sig på det.
Sen så har hon börjat säga Nam Nam när hon är hungrig, och äter hon något som hon verkligen gillar typ fruktpuré så låter det Nam nam nam nam mellan tuggorn.
Nu har hon äntligen börjat sova ordentligt igen också, den där jobbiga mardröms perioden verkar vara över för den här gången i alla fall. Vi håller så smått på att lära henne att somna själv, men det är ingenting i stressar fram utan bara det att hon får stegvis vänja sig vid att ligga i sängen utan att vi sitter bredvid hela tiden. Vi går ju in då och då för att visa oss, och börjar hon skrika så sätter man sig kanske där en liten stund osv. väldigt lugnt ingen hysterisk metod utan väldigt enkelt efter hennes behov. två gånger på ca en vecka har hon somnat helt själv faktiskt.
Jag har kommit över den här utvecklingshetsen nu, när man jämför trots att man inte vill jämföra osv. Utan helt enkelt lärt mig att inte stressa, hon lär sig det hon ska när hon själv är redo, tror jag!
Som den här paniken jag hade förut över att hon inte kunde äta mat med större bitar i. 8månaders maten. Hon var helt enkelt inte redo när jag provade då. Nu funkar det galant!
Hon har fortfarande inte lärt sig krypa, men det är grymt nära nu, man ser hur hon står och laddar för fullt för att sen falla pladask på mage och bli skitarg. Men idag ställde hon sig upp på knä helt själv. hon tog sig upp med hjälp av fåtöljen och plötsligt stod hon bara där, föll självklart ned efter en stund och blev skitarg, men det var riktigt häftigt och se.
Nä, sängdax för snorigt folk!
Godnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar