Vitt, vitt och FÄRG!

Har så himla ont i magen... Vet inte riktigt varför, tror att min mage inte gillar hostmedicinen jag fick av läkaren, ska testa att låta bli den i några dagar och se om de blir bättre. Usch vad jag avskyr magont. Blir så grinig och handikappad av det.

Har suttit nu och tittat runt lite på andras inredningsbloggar. hämtat lite inspiration. Hjälp vad många duktiga pysslare det finns därute får nästan mindervärdeskomplex. Men en sak som gör mig riktigt mörkrädd är den här trenden med allting vitt.
Alla har rätt till sin smak och så men jag förstår verkligen inte hur man kan trivas i ett så kliniskt hem. Nästan helt utan färger. Jag har alltid haft svårt för det här med mycket vitt, för mig har det känts så oinspirerande och egentligen bara som en enkel väg ut i inredningsdjungeln.
(måla allting vitt så att det matchar, så är du klar)

Men nu när vi renoverade lilla huset var jag tvungen att vika mig och erkänna att vitt var den ända vägen att gå i det här pyttelilla utrymmet. Så det blev vita väggar, vitt tak och även vitt golv. Och jag erkänner, det känns väldigt fräscht, men hjälp vad tråkigt!
Så jag försöker slänga in lite färgkluttar här och där för att liva upp det. Sen har vi i och för sig tagit ut svängarna i sovrummet och lekrummet. Det är där utmaningen är tycker jag, att få ihop färger till enheter.
Vi lever ju fortfarande lite i kaos eftersom vi inte har hämtat sängarna än. Jag och lillan sover i vardagsrummet och M på en obekväm 90 säng i sovrummet. Men så fort vi har köpt lister till sovrummet och hämtat sängarna så ska jag snygga till vardagrummet/köket.
Jag inväntar även lite bättre väder så att jag kan måla utomhus.
Det jag nu sitter och funderar över är om vad för skojjig färg jag ska måla alla köksluckor i eller om jag ska fega ur och måla dom vita. Då blir M glad i alla fall. Fick han bestämma så skulle nog allt vara just vitt.
Men alltid brukar han bli överaskande nöjd när jag har gjort något förändring, trots att han varit väldigt mot det från början.

Jag är grymt förtjust i den indiska stilen, och det som så gulligt kallas chabby chic eller något sånt. Men jag kan bli lika förälskad i det superdesignade, retro, antikt och en bunt till stilar. Jag tror att det som är klistret i min förälskelse för inredning och även fotografier är FÄRG! hur man kombinerar, hur man kan lyfta fram ett föremål genom färgväl, placering och belysning.
Min kära lilla Mamma är min guru, och hon borde helt ärligt ha blivit inredningsarkitekt eller liknande. Hon kan ställa ihop de mest udda konstiga föremålen och tillsammas blir de en perfekt enhet.
Nu har min lilla Pappa en vidrig stor förkärlek för gamla antiksaker. Absolut inget fel med att gilla antikt. Men han går och köper just dom där fulaste och mest onödiga prylarna man kan hitta på loppisar. och blir sen helt förkrossad om han inte får ha dom framme.
De senaste åren har han samlat på kopparkärl, tunnor och små konstiga bakformar eller vad sjutton det nu ska föreställa och detta ska stå framme.
Annars bryter helvetet löst.
Så stackars Mamma står där och nästan kräks på dessa prylar, gömmer så mycket av dom som är möjligt, (han glömmer självklart vad han har köpt efter ett par dagar, och köper sen nya snarlika några veckor senare) och till resten lyckas hon trolla fram platser och får dom att faktiskt passa in. Nu börjar dock deras hem bli helt överfullt, så snart går det inte längre. Vi funderar faktiskt på allvar att ha en loppis på tomten i sommar.

Nä, det var dagens fundering, nu ska jag drömma mig bort bland inredningsbutiker.