Hemma igen!

i söndags åkte vi hem med alla våra pinaler från MaPa, allt kändes rätt och bra tills jag kom innanför dörrarna och ser återigen röran. Jag fick en sådan panik att jag var nära på att vända och åka tillbaka för hur i hela friden ska jag kunna städa och fixa med Lillan på armen och M sovandes i rummet bredvid. Så min underbara finaste vackraste mor bestämde sig för att hjälpa mig. jag tror hon var kvar här till 23 tiden och städa och möblerade. medan jag försökte natta Nemi.
Så nu är hallen köket och sovrummet i hyfsad kondition dock är vardagsrummet fullkomligt vidrigt, med katthår möbler och kartonger överallt. Men men det löser sig nog om jag bara tar tag i det hela.
I måndags gick jag på en två timmars promenad (dumt gjort med tanke på min höft men jag fick spatt på att bara sitta inne) och satt mest i telefon resten av tiden. Försökte få tag på vår värdelösa hyresvärd angående ny kyl/frys (tack Linda för tipset!) och inkoppling av diskmaskin. Fick till svars att jag måste maila en gubbe som har hand om just sådana ärenden och självklart har han än så länge inte svarat. Jag får väl helt enkelt maila igen och tjata... suck.. Sen ringde jag några katthem för att se om de kunde ta våra små missar, detta misslyckades också eftersom et är fullt överallt och de tar bara emot helt hemlösa katter. Så jag provade att sätta in en annons på dom och har inte fått något svar där heller. högst otillfredsställande att när man väl kommer igång och får tummen ur så faller det på något annat.
Igår däremot fick jag åtminstone tid till att packa upp en kartong och bara det kändes grymt skönt, jag hann även rengöra lite möbler etc. Men det luktar fortfarande apa härinne alltså har jag inte hittat källan till odören än, men jakten fortsätter!

Jag kom på att jag faktiskt inte vidareutvecklat hur det gått med min far.
Han är faktiskt hemma från sjukhuset nu och första veckan var han riktigt klar i knoppen och det såg väldigt ljust ut, men nu verkar det ha blivit lite sämre igen. Men han ska till läkaren på fredag så vi får väl se då hur det går. Blir det värre men han fortsätter att vara hemma så är det möjligt att jag kommer åka tillbaka till dom och hålla honom sällskap medan mamma jobbar. Hon är jämt stressad och orolig när hon inte är hemma över att han kanske trillar eller blir sämre snabbt så jag förstår henne att on vill ha någon där. Jag ska försöka vara det så mycket det går, men eftersom han inte bör (men vill) köra bil så blir det väldigt omständigt att kajka fram och tillbaka på olika bussar med lillan och all packning varje dag så i såfall bor jag hellre där i omgångar när det behövs. Vi ska bland annat åka ut dit över helgen för att hjälpa till med allt som måste göras i ordning på tomten. Det ska klippas gräs, tvätta altanen få igång pumpen till poolen och röjas i allmänhet och mamma ska inte behöva göra allting själv på sina få välförtjänta lediga dagar så vi åker ut hela familjen. Jag, M, liten, bror och brors flickvän. Då borde vi kunna både få någonting gjort och ta hand om liten.

Förövrigt så mår jag grymt bra. förutom alla krämpor då, men mitt sinne känns lugnt och stabilt för en gång skull. i och med allt som har hänt har jag förändrats så mycket. Jag har blivit mer ödmjuk tror jag. Tacksam för det jag faktiskt har. Jag har dock både mer och mindre tålamod. Större tålamod i den bemärkelsen att jag inte får panik när lillan är skrikig och liknande och mindre tålamod för tjafs. Jag orkar inte hålla på och intrigera och haka upp mig på småsaker längre. Jag vill ha raka svar och mindre krångel. Jag orkar inte slösa energi på att vara sur för småsaker och jag tolererar inte längre att bli illa behandlad. Jag har blivit modigare tror jag och säger lättare ifrån när jag tycker något är orätt. Jag är inte längre helt livrädd för att ringa främmande människor och jag har lättare att prata överhuvudtaget, skäms inte lika mycket och blivit allmänt säkrare på mig själv och inte nervös över precis allting längre. Så man kan kort och gått säga att jag mår jäkligt bra.
Jag har fått en helt ny nyfikenhet på livet, jag vill göra så mycket mer, prova nya saker prata med nya människor. Det är så dags nu, när man inte är många år från 30 att börja sitt liv på riktigt. Men bättre nu än aldrig, eller hur?!
Å andra sidan är jag fortfarande ganska omväxlande i humöret. Ena dagen, som idag, är allt strålande och andra dagen kan vara ganska svart, men jag jobbar på det. Hoppas jag kan bli lite mer stabil.

Och så kan jag meddela att vi bestämt datum för lillans dop(eller namngivningskalas kanske man ska kalla det eftersom det inte blir kyrklig) till den 12 Juli. Förmodligen blir det hemma hos MaPa mer än så har vi inte bestämt än, men det börjar bli hög tid att göra planer. Inbjudningarna ska jag försöka få ut med vanliga posten. Det är ju så tråkigt att maila en sån sak och nuförtiden är det sällan man får någon kul post i brevlådan. Jag och Mamma går konstant och drömmer om hur vi kan duka och göra fint, funderar faktiskt på att hyra ett riktigt stort tält, men det beror lite på vad det kostar.

Oj, oj.. nu vaknade lillan!