Snart är det flyttdags!
Jag längtar så jag håller på att spricka tills på lördagkväll. Vi ska efter att alla lådor är på plats fira med att tända lite ljus och dricka lite alkoholfri cider i badkaret. Badkar!! för första gången på nästan 10 år kommer jag ha ett badkar, så himla underbart!
Det är min målbild nu när jag går omkring i lägenheten och snubblar över saker vart jag än sätter min fot, och min mage har ner grejer varje gång jag försöker vända mig om. Det är verkligen en labyrint att ta sig fram här. och packningen tar aldrig slut, hur mycket grunkor kan man ha egentligen, helt sanslöst. Problemet är att jag är värdelös på att slänga saker, är löjligt fäst vid alla mina pinaler och det jag inte är förälskad i är jag helt övertygad om att jag en dag kanske kommer att behöva... Ibland är man bra fånig.
Imorgon (eller lite senare idag med tanke på vad klockan är) så ska jag till barnmorskan igen och kolla mitt sockervärde. Är grymt nervös. Sen sist har jag verkligen försökt sköta mig på socker fronten men det har varit grymt svårt att hitta på riktig mat att äta när man knappt kommer in i köket och de flesta köksredskap redan är nedpacka.
Jag har lyckats byta ut allt småtugg och mellanmål till nyttigare ickesocker saker men det har varit värre med de stora måltiderna eftersom vi har haft begränsade verktyg och utrymme.
Idag hade vi inte mycket till alternativ än att gå och köpa pizza, riktig pizza inte nedfryst färdigrätt, men ändå. nyttigt är det ju inte.
Så vi får väl se hur det går.
Hoppas hoppas att sockervärdet är nere, annars måste jag ju göra det där vidriga glukostestet och det tar dessutom en hel morgon att genomföra och det har jag verkligen inte tid med just nu. Och jag pallar inte med att få en utskällning av barnmorskan igen. Jag börjar verkligen ogilla henne, skitjobbigt.
Var hos en annan barnmorska (på aurorakliniken) i måndags för att gå igenom hur kejsarsnittet ska gå till och jag fick tillfälle att ställa precis alla frågor jag hade samt fick vettiga svar. Och hon var så underbar och söt. Såg ut som en liten teskedsgumma och lyssnade noga, var lugn och sansad och tyckte inte att jag hade varit dum och en dålig mamma. Det var så skönt att få prata med henne och hon fick mig att för första gången känna mig lite trygg. Hon uppmuntrade det jag hade gjort bra och om det som var mindre bra sa hon bara försök igen, du kommer klara det. (ang socker etc) Hon hade en sån lugn inställning till allt att jag vart på grymt gott humör och kände mig så himla motiverad när jag gick därifrån. Hade jag inte fått träffa henne hade jag väl suttit och smällt i mig prinsesstårta i ren nervositet just nu.
Det har läskigt stor betydelse vilka människor man möter i sådana här situationer och hur mycket de kan påverka en själv.
Fast bra sugen är jag på både tårta och glass just nu..... får väl gå och tugga på en gurka eller nått... blä!
Nattinatt
onsdag 9 januari 2008
Mer om Flytt och Socker
kl
01:31
Upplagd av
Lisolelo
Etiketter: graviditet, vardagsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar