7 dagar kvar till bebis...

Känner mig lite konstig idag. Nedstämd men lycklig, harmonisk men ändå stressad, irriterad fast med ett lugn. Allt känns liksom lite overkligt och skumt. som om jag inte riktigt vaknat idag utan fortfarand ligger och försöker slumra.

Har så mycket att göra kvar på min lilla lista över "fix" innan bebis. Först har vi listan över saker att köpa... nu börjar pengarna dessutom tryta lite. sen har vi allt papperskaos, föräldrapenning och pappadagar, är det någon därute som kan förklara för mig???? Sen har vi ett par borde också. Borde städa, åtminstone dammsuga och byta kattlåda, borde tvätta, har tvättid på måndag och det blir nog mamma och M som får gå ned och tvätta, men jag borde åtminstone plocka ihop det jag vill ha tvättat. Måste packa BB-väska, har fortfarande ingen koll på vad jag ska ta med. Borde bränna en skiva med favvomusik att ta med till sjukan, Måste hinna åka till bror och låna filmkameran... har blivit övertalad om att låta filma operationen. Min sjuka bror verkar tycka att kapitlet när dom skär upp mig är det mest intressanta, ;) Han är knäpp. Men så länge ingen filmar mellan mina ben så går det bra för min del. Måste ladda batterier till vanliga kameran och plocka fram alla tillbehör till den. Pust... måste, måste, borde, borde, ska och orkar inte..
Jag stannar nog här med min stora mage och myser istället.
Jag har ont och kan inte röra mig mer än fem meter i taget, men jag har börjat gilla min mage väldigt mycket. Den stora runda kulan putar så fint just nu, och lilltjejen buffar och stökar lite då och då. Hon hälsar liksom på mig med en knuff här och var, och vi är än så länge ett. Jag behöver inte bry mig om blöjor och skrik än så länge, utan kan bara ligga här på soffan och småprata med henne när jag vill.
Men visst, jag är galet nyfiken på hur hon ser ut. och jag längtar efter att få hålla henne tätt tätt intill mig, tala om för henne att hon är världens vackraste och ge henne allt och lite till.
Mycket märkligt det här, hur otroligt kär man kan bli i någon man aldrig ens sett.

Imorgon ska vi till Karolinska och prata med narkos skötaren och få information om snittdagen. Spännande, är lite nervös även inför imorgon, varför vet jag inte. kan bero på att åka dit på den här infoträffen gör det hela så mycket mer verkligt.
haha, apropå det... Var hos barnmorskan igår och fick frågan; har du funderat ut några sista frågor till mig nu innan förlossningen?
Min reaktion var lika med frågetecken.... Jag så nog ut som en dum mört med ett gapande hål till käft. Vaddå? sista, va, hur, va, oj!
Tänkte inte så långt... ska det där vara sista gången hos barnmorskan... hur gick det till.... det är ju evigheter kvar, eller??
det där var jag inte beredd på, hade på något sett förträngt att det faktiskt skulle upphöra.
Så verkligheten har jag inte riktig koll på. Kan inte fatta att det bara är en vecka kvar, det går bara inte in i mitt huvud. får se i vilket tillstånd jag kommer vara i sista kvällen... kommer säkert ligga och gömma mig under täcket och vägra komma fram... ingenting skulle förvåna mig i alla fall.