Hoppsan sa, här blev allt upp och nedvänt på några sekunder känns det som.
Hade tänkt att skriva ett inlägg här i fredags morse då jag till min förvåning upptäckte att vi inte hade något internet. tydligen hade min gravida hjärna sagt fel flyttdatum till bredbandsbolaget så både internet och telefon försvann på fredagen typiskt nog.
Allt är mest ett suddigt minne av flyttkartonger och folk som springer fram och tillbaka från den här helgen. På fredagen kom Mamma och hjälpte till att packa i vanlig ordning, underbara fina mamma. Kan inte sägas tillräckligt många gånger, men hon är bäst!!
Jag fick sitta och titta på och peka vilket är helt otroligt stressande! kan man knappt tro, men det var bland det mest stressande jag varit med om. Att sitta passivt bredvid och se alla andra svettas.
Vilka fina underbara vänner och familj man har...
Kommer att vara evigt tacksam till alla som ställde upp där på lördagen!
vi var sammanlagt 9 personer, om man räknar med mig och pappa som inte kunde göra ett skvatt. och ändå tog det hela dagen och kvällen att få allt klart. Vi tog förvisso både lunch och middagspaus samt åkte och hämtade möblerna från affären. Men ändå, jag fick höra många svordomar om hur mycket saker jag har samlat på mig under åren.... ja, jag skäms och har dåligt samvete för det....
För mig var det helt vidrigt, jag ville så gärna göra saker själv, det är ju mina saker (och lite som var M's) som alla andra sprang omkring och bar på upp och ned för de där 4 trapporna, men varje gång jag böjde mig ned ilade det till i magen och så fick jag sammandragningar. Ett tag var jag till och med orolig för att behöva be om skjuts till förlossningen mitt i allt. Det skulle just varit snyggt, mitt i flytten säga till alla andra att; fortsätt ni bara, jag åker in och föder lite barn nu, men jag är nog hemma till middag.... Hur absurt hade inte det varit?
Att komma ihåg!
Blir jag någonsin gravid igen, flytta INTE den sista månaden, dumhuve!!!
Jag var tvungen att stanna kvar i nya lägenheten efter först lasset och försöka ta det lugnt för mitt hjärta rusade och jag började bli yr, samt att jag klarade inte av att säga hejdå till mina fina fina lilla etta. Min lilla etta som varit mig trogen och fungerat som min skyddande borg de sista tre åren. Min, bara min! Kan erkänna att jag saknar den redan, trots att fördelarna med den här slår högt när man ska ha barn.
Men hade jag inte varit gravid och desperat hade jag aldrig flyttat hit. Lägenheten i sig är jättebra planerad men helt utan charm och området gillar jag inte alls. Upptäckte dessutom till min stora besvikelse att det inte finns någon riktig frys! bara en sån där eländigt fånigt litet frysfack, helt värdelöst!!! att jag inte sett det tidigare...
Någon som vet om man kan kontakta hyresvärden och be om ett nytt kyl/frys skåp? trots att den gamla fungerar??
Sen är det sjukt lyhört. M tycker jag levt ett skyddat liv som inte är van vid att kunna höra varje gång grannen går på toa och det är mycket möjligt. Jag har levt i villa större delar av mitt liv och de tre lägenheter jag bott i har varit gamla rejäla kåkar med seriösa betong eller tegelväggar. Jag antar att det är en vanesak så snart har jag väl slutat tänka på det.
Men jag ska inte bara klaga, det finns några grymma fördelar också. Balkong!!! jippie! och badkar, superjippie! trots att jag med min mage är för tjock för att sitta bekvämt i det, men ändå!! så skönt. Och aldrig trodde jag att jag skulle uppskatta ett riktigt kök så mycket, sitter nu där och knappar på datorn med radion på och det är riktigt mysigt. Hittills har vi bara ätit i köket också, vi som var helt beroende av sitta vid tv'n och äta förut. Nu känns det riktigt vuxet att faktiskt sitta vid ett köksbord, äta, diska och sen gå och sätta sig i vardagsrummet. För mig känns den här lägenheten stor som en tre balsalar där jag kan "springa" fram och tillbaka mellan olika rum. Och att M eller jag kan ligga ostört i sovrummet medan den andra är uppe och gör något annat utan att behöva oroa sig för att låta för mycket. LYX!
men, men allt har sina för och nackdelar, kommer nog inte att bli alltför långvariga här, kommer förmodligen att flytta tillbaka till Råsunda en vacker dag, eller inte, det får tiden utgöra. Jag ska ge det här stället en chans i alla fall.
På söndagen gick vi runt som två zombies, stirrandets på varandra med rödsprängda ögon och undrade vad som hade hänt det senaste dygnet, det tog ändå tre vänder med flyttbilen och de sista vännerna åkte härifrån vid två på natten så vi var rätt slut i kolan. Vi tog oss i alla fall med Mammas och Pappas hjälp till Jysk och beställde sängar. Ironiskt nog är leveranstiden på två veckor så sängarna borde komma lagom till att vi ska in på karolinska och kejsarsnitta fram lilltjejen. Kan bli spännande.
Måndagen gick åt till att åka till barnmorskan för att kolla blodtrycket, som fortfarande var lite för högt, (förmodligen pga stress igen) sen vidare till Ikea och köpa lite smått samt några trådbackar vi kan ha kläder i inne i klädkammaren. igår möblerade vi om ett par gånger, svårt att få till det och idag blir det nog bara småplock och vila. Ska försöka hitta lite viktiga papper och posta men annars ska jag nog försöka ta det väldigt lugnt. om det går.... :D
onsdag 16 januari 2008
Flyttkaos!
kl
08:52
Upplagd av
Lisolelo
Etiketter: vardagsliv
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar