Det finns bra människor ändå...

Äntligen!
Äntligen har jag lite tur. Var på det fruktade rehab-mötet idag. Det började självklart riktigt illa. Skulle varit där kl 09.00 vaknade 08.45, hade tydligen stängt av klockan i sömnen och till råga på allt så var M vaken men så uppslukad av datorn så han glömde helt bort att jag skulle upp. Jag kände mest för att knäppa honom på näsan och fräsa ur mig otrevligheter men det hann jag inte. Kastade mig in i en taxi och självklart var taxichaffisen ny och visste inte vägen. Grrrrr.....
Inte glad!

Kom fram 09.15 och öste ur mig ursäkter och var otroligt generad, speciellt över att det var det här som var den nya personalplanerarens första intryck av mig. men efter fem minuter kändes allt bra igen när jag upptäckte att den här nya personalplaneraren faktiskt var en människa, som skojjade. fråga väsentliga frågor kom med bra förslag och framförallt lyssnade på mig!

Detta beslutades på mötet:

Ska jobba 25%

Jag behöver inte jobba några helger!!!!!! Förklarade hur viktigt det var för mig att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj just nu.

Han ska försöka hitta något receptionsjobb åt mig, men det finns inget ledigt just nu, så efter att jag kommer hem från Ungern så kommer jag förmodligen få sitta inne på kontoret och registrera nycklar, dom gör en inventering då och då tydligen och att ska in i en databas. tjoho! vilken dröm! :) Nä, inte världens bästa och mest stimulerande arbete, men det är under en kort period och fördelen är att jag får bestämma tider själv och slipper ha uniform på mig. Så det kanske inte är så fy skam ändå.

Jag behövde inte jobba något den här veckan!

Nästa vecka får jag gå lära, på samma ställe jag har arbetstränat jihuu! (snälla Angelika säg att du inte har semester på måndag tisdag nästa vecka... tänk om jag får sitta med muppen?!)

Kors i hela taket, men han tyckte bara att det var kul att jag var gravid och gratulerade så mycket, han sa även att han verkligen skulle anstränga sig för att hitta stillasittande jobb åt mig så jag slipper springa runt så mycket med min onda rygg.

Dessutom blev det klart att både jag och M får semester, så vi kan åka ned till Ungern! Underbart!
När jag kom hem hade M varit underbar och diskat, tömt kattlådan och städat. Att han inte väckte mig i morse gör inte så mycket längre. Han gjorde dessutom middag och tillsammans dukade vi fram maten och myste till det med avsnitt av en gammal favoritserie Cybil. Med andra ord, den här dagen har varit fantastisk!