En veckas kaos

Satan i gatan vad mycket som kan hända på så kort tid! Världen står först still i några månader sen schoff och så trillar allt ned i huvudet på en under loppet av en vecka.

Sen senaste inlägget har detta hänt.
Var hos barnmorskan, min ordinarie var på semester så det här var en ny liten tant som var snäll men måste ha haft århundradets bacillskräck. Efter att vi tagit i hand och hälsat på varandra gick hon och tvättade händerna med alcogel! Sen under hela besöket sprang och fram och tillbaka och smorde in händerna i den där smörjan. Hennes händer måste vara bra uttorkade vid det här laget.

Strunt samma, hon mätte magen hon med och kom fram till exakt samma mått som min vanliga barnmorska gjorde två veckor innan… förbryllande men å andra sidan så mäter tydligen alla barnmorskor lite olika. Hon frågade om jag var intresserad av att gå på ett tillväxtultraljud, inte för att det var nödvändigt utan mest för att stilla min oro och för att kolla hur stor lilltjejen egentligen är. Jag tackade ivrigt ja och hon förklarade att det kunde ta ett par veckor eftersom det inte var något akut. Jag hann precis sätta foten innanför dörrarna till mataffären mitt över gatan till mödravårdcentralen när telefonen ringde. Det var dom från ultraljudet på KS som undrade om jag kunde komma dagen efter, tydligen hade dom fått en lucka i schemat eller nått.

Den 19 Dec klockan 13.30 fick vi se vårt lilla hjärta på den mystiska gråsvarta skärmen igen och barnmorskan fnissade nästan när hon bekräftade att vi minsann ska få oss en lite större krabat än medel. Sen fick vi siffror på det också, normalt brukar bebisen väga ca 2.0 kg i den veckan men vår tjockis till tjej vägde redan 2.6! oups!! BM-tanten var väldigt lugnande och förklarade att det inte var något fel eller konstigt utan bara det fakta att vissa barn föds större än andra och eftersom jag kommer göra kejsarsnitt så finns det inget att oroa sig för. Hade det varit så att jag skulle föda på naturlig väg hade dom förmodligen bokat in ett nytt ultraljud för att kontrollera att barnet inte var för stort.

När vi kom ut från KS och satt på bussen kom nästa stora grej. Jag fick ett sms från Vaxholmskillen som skrev att bytet var godkänt från alla värdar och att hans värd ville skriva kontraktet redan dagen därpå. Visst, självklart! Och in till stan bar det av och kontraktet skrevs klart på 10 minuter på torsdagen. Efter en jädrans massa telefonsamtal till hyresvärdar och till de andra i bytet så bestämde vi oss att själva flytten ska äga rum den 12 januari. Kontraktsskiftet är första feb men det blir på tok för sent för oss. Så min värd ska komma redan den 3dje jan och besiktiga lägenheten.. hjäääälp, jag som inte orkat städa lägenheten på två månader (okej, lite överdrift).
Någonstans bland dessa intensiva dagar fick M ett brev dimpandes ned i brevlådan dessutom, som informerade honom om att han skulle gå på en repetitionsutbildning på jobbet 29-31 januari. Åt detta bara garvade vi för nu börjar schemat kännas löjligt fullspäckat. M ringde jobbet och förklarade att vi förmodligen kommer få knodd just i dom dagarna samt vara mitt uppe i en flytt och att en utbildning mitt i allt skulle kännas lite överkurs. De verkade ha lite förståelse och skulle försöka hitta något annat tillfälle för M att medverka på den kursen (samma kurs går ett antal gånger per år så det borde inte vara alltför svårt).

Allt detta hände under tis, ons och tors. torsdag kväll blev M sjuk, feber, frossa, hosta hela rubbet. Fredag åkte vi ut till MaPa och skulle hjälpa till med Julförberedelserna. Pappa hade självklart trillat igen och nu var ryggen än en gång trasig, så M och Pappa låg hemma och var sjuka medan jag och Mamma var iväg och handlade julmat och de sista presenterna.
Lördag kväll var jag däckad, hostade och grät av smärta varje gång för att jag förmodligen överansträngt mina inaktiverade magmuskler så till den grad att det gjorde revolt och krampade varje gång jag tog i för att hosta. Och ingen kunde hjälpa stackars Mamma med julstöket.
Alla låg utslagna och tittade skuldmedvetet på medan mamma bakade, lagade mat, städade och pyntade, aldrig har jag haft så dåligt samvete tror jag. Natten mellan söndag och julafton hade jag någonstans över 39 graders feber och var inte många sekunder från att ge upp och åka in till akuten bara för att få lite antibiotika eller vad som helst, bara det hjälpte mot feberfrossan och hostan. Vid det här laget kunde jag inte få i mig någon mat annat än lite nyponsoppa då och då dessutom.
Tala om att vara bitter när Mammas underbara hemmagjorda julbord spränger kylskåpet och allt godis dessutom!
Åh, det gjorde ont i hjärtat att inte ha aptit till allt som erbjöds.
Julafton kom och gick, Bror och hans flickvän kom ut och sov över och det är alltid kul att träffa dem, fast även om febern höll sig nere och jag faktiskt fick i mig lite av den underbara julmaten så var jag i rätt risigt skick och ville mest sova. Det verkade förvisso resten av familjen också så det blev en rätt tidig sänggång för samtliga.
På juldagen var alla lika off som dan innan och det blev en stillsam middag med min farbror och min kusin som kom förbi med en rådjursstek.
Fick ett helt underbart litet gosedjur från bror i julklapp. Eller rättare sagt lilltjejen fick den. Han hade köpt den i Japan när han var där nu under hösten. Jag ska lägga upp en bild på den vid tillfälle men den ser ungefär ut som en elak version av Hello Kitty. Otroligt söt!!

Vi åkte hem på juldagskvällen och tanken var att vi skulle sätta igång och städa, röja och packa men ingen av oss hade någon kraft kvar, den förbaskade förkylningen hade tömt oss på all energi. I torsdags kom vi iväg för att köpa flyttkartonger i alla fall.
I Fredags blev en kartong packad och lördagen gick åt till att lite halvhjärtat städa. Min underbara Mamma hade lovat att komma hem och hjälpa oss under helgen eftersom jag är smått invalid med min stora mage men självklart har vi smittat ned henne så nu är det hennes tur att hosta lungorna ur sig. Stackars liten Mamma, hon skulle envisas med att komma under söndagen ändå, vi får väl se hur hon mår.
Önskar att jag kunde be någon annan om hjälp än henne men alla verkar upptagna med sitt och jag har lite svårt för det där att verkligen be om hjälp. Börjar få lite panik över allt som ska göras, men det ordnar sig säkert, eller hur, det gör det ju alltid på något underligt sätt.

Hoppas bara att jag inte blir skyldig värden alltför mycket för alla små fula hål i väggarna och dylikt, jag vet inte hur jag ska reparera det själv och har nog inte tid för det heller så han får väl säga mig en summa som jag kan betala istället.

Önska mig lycka till med att ro det här iland! Det kan behövas…
Godnatt

Uppdatering igen.....

Oj oj oj, nu har jag varit en dålig bloggare.. Jag har blivit alltför bekväm med att inte skriva, trots att jag tycker det är så kul. Fy på mig!

Så här kommer lite uppdateringar igen för den som är intresserad.
54 dagar kvar till 6 feb då bebis är beräknad.
Har fortfarande inte fått något datum för kejsarsnitt, får det förhoppningsvis innan jul.
Börjar bli grymt nervös för operationen och nervös över i stort sett allt som har med lilltjejen att göra. Läskigast är väl tanken på att något ska vara fel eller ska gå helt fel. Lilltjejen växer tydligen för fort dessutom.
Dom mäter ju magen varje gång man går till MVC och måtten ska överensstämma med en kurva, jag har hela tiden legat i överkanten men sist jag var där hade kurvan tydligen gjort ett litet hopp uppåt. Trots att mina sockervärden är helt normala ville barnmorskan kolla så att det inte var diabetes som spökade, hon misstänkte väl det bara för att jag var en tjockis redan innan graviditeten.
Jag fick i alla fall gå till vårdcentralen ta et blodprov, dricka universums vidrigaste sockerlösning (2-3 deciliter sockervatten) som man skulle svepa sen sitta i väntrummet i två timmar och därefter ta ett nytt blodprov. Det var ingen rolig dag kan jag säga. Men resultatet visade i alla fall att jag inte hade diabetes, såååå sköönt!
Så riktigt varför lilltjejen växer för fort vet jag inte. Hoppas på att få lite svar på det nästa gång jag går till Mvc (nu på tisdag). Hon kanske bara är en liten tjockis.. Men lite nojjig och orolig blir man ju. I samma veva har lillskrutt börjat ta det väldigt lugnt därinne i magen, känner rörelser väldigt sällan. Har hört att det är vanligt att dom små liven tar det lite soft så här mot slutet när det börjar bli ont om utrymme. Tycker att alla andra pratar om vilket jäkla liv deras knoddar för därinne hela tiden, medan min mest verkar sova och kan tänka sig att bjuda på en buff först efter lite provokation. Hon kanske blir en liten tjock filosof som sitter med basker på huvudet och funderar på livets gåtor i någon park när hon blir äldre. Allt är säkert superduper normalt, men eftersom man aldrig varit gravid förut så är allt nytt och lite läskigt.

Nu om lägenhetsdramat.
Ibland är det svårt att förstå sig på myndighetsnissar och deras anställda.
Vi är tre parter i det här bytet. Vi har Vaxholmskillen som vill komma närmare stan och jobbet och flyttar alltså in till Danderyd, Danderydsparet som vill flytta till min lägenhet för att de vill ha en äldre lägenhet med charm och komma lite närmare stan och M och jag som vill ha större och komma närmare familj och vänner i Vaxholm. Det är väl inget som är konstigt med det eller?
För det första har en av handläggarna hos Danderydsvärden varit sjuk i cirka två – tre veckor och det var tydligen omöjligt att lägga över vårt ärende på någon annan.. suck..
Sen häromdagen fick jag ett mail från Danderydsparet, ena hyresvärden hade tydligen tyckt att vårt byte såg misstänksamt ut! De kunde inte förstå varför Jag och M ville flytta så långt bort och varför Danderydsparet ville flytta till en mindre lägenhet… Jag kan inte fatta vad dom har med saken att göra egentligen, huvudsaken måste väl ändå vara att deras nya hyresgäster har tillräckligt bra ekonomi för att klara hyran, vad spelar det för roll varför man vill flytta dit!? Det är ju bara löjligt.
De skulle förhoppningsvis höra av sig om ett beslut i nästa vecka iaf. Vi får väl se om det verkligen blir så. Jag hoppas verkligen att bytet går igenom, hur ska vi annars göra? Visst man överlever ju men det kommer bli ett hellskotta fram tills vi hittar en annan lägenhet. Ska vi leva två vuxna, en skrikande spädis och två katter på 44kvm utan en dörr att stänga om sig när M ska sova på dagen. Samt att bo på fjärde våningen utan hiss och utan utrymme för barnvagn på bottenplan. Det är inte säkert att jag och M kommer stå ut med det särskilt länge utan att börja slänga möbler i huvudet på varandra, så då blir det till att leva i kappsäck och spendera halva tiden ute hos MaPa. Smått kaotiskt.

Nu har vi införskaffat lite möbler också, allt begagnat och mindre vackert, ska måla och klä om det mesta.
De blev ett stort utfällbart köksbord, brunt, ska målas om. Vet ej färg än.
Två köksstolar, (vi har redan två) ska också måla och kläs om. Förmodligen får varje stol en egen färg.. hihi (folk kommer kräkas på alla färger när dom kommer hem till oss)
En mörkt mossgrön sammetssoffa! som jag tycker e väldigt fin, tyvärr tycker ingen annan det, ;) Med en massa Indiska kuddar i den kommer det nog bli mysigt.
En väldigt fin gungstol som jag ska måla guldfärgad och byta tyget i sitsen och ryggstödet, har inte bestämt än vad det blir för färg på tyget, troligen lila.
För detta så betalde vi allt som allt 1650 kronor. Helt okej eller hur!
Möblerna står fortfarande kvar i affären för vi måste hitta någonstans att göra av dom tills vi flyttar, Papp känner ägaren så det är okej ett tag till iaf.

Förövrigt är det mesta kaos som vanlig, min ork är obefintlig, och nu gör det ONT att sova. Det är fysiskt omöjligt att sova på något annat sätt än på sidan och har jag legat på sidan i mer än en halvtimme så får jag så förbannat ont i höften, känns nästan som kramp. Så jag vaknar minst två gånger i timmen av att jag måste vända på mig sen vaknar jag även ett par gånger per natt för att jag måste gå på toa. Har lagt en extra madrass på min sida av sängen och det hjälper en aning samt att jag har en värmekudde på höften eller ryggen, beroende på vart jag har mest ont… det ska tydligen inte vara skönt att vara gravid. Men samtidigt kan jag inte klaga för mycket, är så tacksam över att jag har den här lilla krabaten i magen, och jag är ju inte som många andra råkar ut för helt invalidiserad. Jag vankar som en anka och ser ut som en träskpadda men jag kan fortfarande klara av att gå några timmar i centrum och handla julklappar, det måste man väl ändå vara tacksam över.
Dock har jag börjat få kraftiga sammandragningar väldigt ofta, kan komma var femte minut när jag är ute och går. Om jag sitter eller ligger ned kommer det bara några enstaka gånger, men promenerar jag så är det verkligen jämt. Och än en gång undrar man, är detta normalt?? Också en fråga att ta upp på Mvc nästa gång. Det hade kanske inte skadat att gå på några av dom där mammaträffarna ändå, eftersom man är så fylld av frågor, men jag har svårt för det där att sitta i ring och dela bekymmer med främmande människor. Det är ju mycket som surrar i huvudet och frågor man vill ställa, men gör man som jag och googlar det mesta på nätet så får man vanligtvis bara upp skräcksenarium (stvn?) och kontentan av det är att det inte hjälper ett jäkla dugg, man blir bara mer nojjig och frågvis.

Nä läggdags! Eller rättare sagt filmdags. Är ute hos MaPa och tänkte krypa ned i sängen med laptoppen och glo på en rulle, mysa lite för mg själv. M jobbar och även om jag saknar honom grymt mycket så är så skönt att få ha en liten stund för sig själv ibland. Ligga nedbäddad bland duntäcke och massa kuddar i mörkret, värmekudde på ryggen, hundratals självlysande små stjärnor i taket, en bra film och något gott att knapra på (som inte smular) samt en liten bebis i magen som buffar runt (ibland) i magen lite vänligt och håller mig sällskap. Det är mys det, underbart mys!

Puss och Kräm
/Lycklig liten Träskpadda

Uppdatering

Uppdatering. Såg att det var evigheter sen jag skrev sist, men det får bli en snabbis för jag är så rysligt trött.
Tröttheten är just nu ett stort problem, kan inte ligga bekvämt längre så jag vaknar hela tiden. Det längsta jag sover i sträck är kansket vå timmar. Men eftersom jag inte har något jobb att gå till just nu så blir det väldigt lätt att man sover så fort ögonlocken inte orkar hålla sig uppe längre vilket alltför ofta händer mitt på dan.

Nu har vi skickat in alla papper (18st A4 vardera) till de olika värdarna och väntar på att se om alla blir godkända eller inte. vi satte önskat datum för byte redan den 1 dec, men det var bara för att lägga lite extra press på värdarna, det lär ju inte bli av då och blir det det så kan det bli lite knas, det tar ju säkerligen en månad att säga upp alla abonemang etc och det kan man ju inte göra förän man vet om värdarna godkänner än eller ej.
Har haft grym flyttångest, vill egentligen inte flytta tllbaka till Vaxholm, känns som det stället är det förflutna och så bördet vara, jättetrevligt att hälsa på men mycket ångest att bo där. Men, men det får vara som det är, vi har bråttom att skaffa större och trivs vi inte där får vi äl börja leta nytt igen. huvudsaken är att vi har ett separat sovrum den dag lilltjejen kommer till världen.

Har bestämt mig för att den nya lägenheten inte kommer bli min designerdröm lägenhet,eller jag menar egentligen att jag kommer inte att lägga några större pengar på att få det att se ut precis som jag vill. kommer inte lägga någon större vikt vid att få allt att matcha och det blir inga nytillverkade möbler att inhandla utan bara begagnat. Kommer köpa nya sängar och en ny diskmaskin men det är det. Sen blir det loppisfynd för resten av slantarna. Men istället för att vara bitter över det så tänkte jag köra på att ha hippie-tema i lägenheten, massa galna färger och udda prylar, det passar oss det med och går att fixa billigt. Skälet till snålandet är inte det att vi är extremt fattiga utan att jag vill ta ut så lite mammapeng som möjligt för att kunna vara hemma med lilltjejen så länge det bara går. Drömmen vore att kunna vara hemma med henne tills hon är tre någonting men det är tyvärr omöjligt. Jag ska vara lycklig om jag lyckas ha råd att vara hemma två. Alla får självkalrt göra som dom själva vill men jag skulle tycka det känns galet att slänga in en ettåring på dagis, och man missar ju så himla mycket då.

Hade tänkt börja packa redan nu, trots att värdarna inte godkänt osv än eftersom jag blir mer och mer orörlig för varje dag som går. Ryggen håller på att gå i bitar och smidig kan man knappast säga att jag är.

Gäsp, måste försöka sova lite, ska bli bättre på att blogga oftare, och till alla er som jag lovat att jag ska höra av mig till vara sig det är mail, telefon eller träffas, förlååååt! Jag är så uppslukad av min lilla värld av flyttplaner, babyinköp och att försöka sova så dagarna bara springer förbi och plötsligt har det gått en månad sen jag lovade att ringa... Ska försöka bli bättre!!

Puss

mardrömmar

100 dagar kvar av graviditeten...
Fast det är nog mindre eftersom man brukar få göra kejsarsnittet ca 10 dagar innan bebisen är beräknad.
Bröt ihop totalt idag efter att ha drömt en vidrig mardröm.
Drömde att jag vaknade gick på toa och helt plötsligt forsade det ut blod och jag fick ett missfall. Så jäkla vidrigt.
Jag kan nte hjälpa det men tankarna snurrar alltför ofta kring allt hemskt som kan hända, och det här med plötslig spädbarnsdöd måste nog ändå vara bland det värsta.
Jag undrar om jag kommer kunna sova något överhuudtaget sen när tjejen kommer, eller om jag kommer sitta och stirra på henne och lyssna efter varje andetag så fort hon somnat.
Huuuu..... så jäkla läskigt!

Hur gör man för att inte gå åt av oro?

Nu vet vi vad det blir!!!!

Oj, oj oj den här veckan har det varit mycket, har inte ens hunnit sätta mig ned och smälta allt....

Vi var på ultraljud nr 2 i onsdags för att kika efter vad det var som bodde där i magen. Läkaren gick lååångsamt igenom allt och pekade och visade på alla ben, hjärta, urinblåsa, olika mått och såg att allt såg precis ut som det skulle.

Det är så märkligt att ligga där och se en pytteliten människoformad sak träda fram i gråskuggorna som är inuti ens egen mage. Man ser det på skärmen, men det går samtidigt inte att fatta att det är ett litet liv som lever där, någonting som ska bli en tänkande vuxen människa. Mycket mycket konstigt.

Läkaren sa plötsligt, nu ska vi se vad det är då...
Jag höll andan och vågade inte prata.
Det där är minsann en tjej!

och så visade han på skärmen hur man såg det. Jag frågade hur säkert det är och han svarade, bara 110% jag har då aldrig sett en kille med den utrustningen....

När jag väl insåg att det var en liten tjej, så kopplade min hjärna ihop det med att det faktiskt är ett barn inte en sparkande alien, att det faktiskt lever ett litet liv därinne och jag har aldrig i hela mitt liv varit lyckligare.

Saker må gå åt helvete med massa praktiska materiella ting men det spelar verkligen ingen roll.
Jag förstod inom loppet av någon sekund hur klychigt (stvn?)det än må vara hur otroligt kär man kan bli i den där bullen på magen.
Så hur jobbigt allt än är just nu, så kan jag ärligen säga att jag är lyckligast i världen!
skitsamma att jag har så ont i ryggen att jag inte kan sova, skitsamma i allt!
Jag bara tokälskar den där sprattlande lilla grejjen...

Konstigt hur så stora känslor bara kan hoppa på en sådär...

När vi gick därifrån vart våran tidigare ganska sketna dag bara helt underbar, en sån där allt-är-så-vackert-och-gulligt-att-jag-tror-jag-kräks dag.
Vi firade självklart med att köpa lite nappar och nappflaskor. :D

Dagen innan, dvs i tisdags hade vi visning av lägenheten som gick väldigt bra (förutom att killen råkade bli attackerad av min taklampa....ops!) och dom vill flytta hit.

I lördags köpte vi en "vuxen" säng till tjejens rum hos MaPa (eller ska jag börja kalla dom MoMo numera? MormorMorfar alltså). tanken är att den bara ska vara där inne tills vi känner oss bekväma med att låta henne sova ensam i rummet. då kommer vi flytta över den sängen samt köpa en till likadan så vi kan göra dubbelsäng i vårt rum. Nu står det bara en 120cm säng där och det är liiiite trångt.

Och i söndags vart det full rulle. Vi åkte ut till Vaxholm och tittade på en lägenhet, 2a på 60kvm med balkong och en klädkammare stor nog för att göra ett bebisrum utav. Allt var i princip nymålat och bra skick så vi kommer slå till på den. Nu ska dock alla papper skickas in från alla parter (triangelbyte) sen ska hyresvärdarna godkänna alla osv sen blir det klart, så vi får väl se hur snabbt det här kommer gå.

Erkänner att jag har lite ångest över att lämna stan, men därute känner man till dagmammor, skolor, har mina föräldrar runt hörnet samt halva bekantskapen bor ju där så det blir nog bäst så... men jag kommer sakna mitt älskade Råsunda....

På söndagskvällen åkte vi till andra sidan stan för att köpa världens finaste barnvagn (märke Kronan), hittade den på blocket för 3100:- och köpte en åkpåse som passade till för 400:- så sammanlagt betalade vi 3500:- för liggdel från -05, sittdel från -06, åkpåse, skötväska, 2 regnskydd, myggnät, pump till däcken, 2 olika tyger så man kan byta färg på liggdelen, en liten kudde, instruktionsbok och lite annat smått å gått.

Liggdelen är riktigt smart också, man kan fälla upp ett ryggstöd på den så man kan använda liggdelen mycket längre än vanliga. Kvinnan som jag köpte vagnen av sa att jag bör köpa ett sele till den, men jag vet inte riktigt vad för sort man ska ha?? hjälp någon? Sittdelen har ju ett "inbyggt" men vart hittar man lösa selen man kan fästa i vagnen?

Och det bästa av allt......

Liggdelen är tokigt rosa!!!! och sittdelen lila!!!!
Så himla fina...

Kommer passa bra till alla tuffa döskalleprylar osv, för det känns ju lite väl överdrivet om man ska spöka ut barn och barnvagn i bara svart, grått och brunt. tycker jag iaf. Jag tycker det är roligare att mixa extrema saker med varann, rosa lullull med coola balla svarta döskallar etc.

lite bilder:



Den rosa liggdelen med den lila skötväskan. Ska nog köpa en ny skötväska för den här var jag inte riktigt överens med.




Den lila sittdelen.



Okej, man ser inte så mycket av rummet, men det här är tapeten vi satte upp i tjejens rum hos MoMo. Nytt golv (vit ek) och nymålat tak också. Nu ska vi bara köpa lister och måla fönsterkarmarna vita.

Puss å Kräm

HormonHäxan äter pojkvän till frukost!

Okej, ännu mer gnäll!

Nu börjar det bli tragikomiskt alltihop, jag har förvandlats till en lat, otrevlig, gnällig, sur och grinig HormonHäxa!

Jag vet inte om jag kan rättfärdiga mitt beteende med att husköpet gick åt skogen, tre av fyra lägenhetsbyten floppade, jag kan inte sova mer än en två timmar i sträck, jag vet fortfarande inte hur det kommer bli med jobbet och läkaren vill inte sjukskriva mig på heltid och trapporna börjar bli mer och mer likt bergsbestigning av Mount Everest (stvn?) och riktigt jäkla irriterande är att jag endast har ett par byxor som passar (förutom mjukisarna), i tunt linnetyg, dvs snart blir dom skitkalla! Tydligen gör dom inte mammabyxor för dom som är tjockisar från början...
Dvs fettostorlekar finns inte för gravida! Om det är någon som hittar mammabyxor i större storlek än 48 så säg gärna till. Tur är väl att jag bara gått upp 2 kg hittills och kan ha illasittande mjukisar iaf..

anyway, för att återgå till mitt übergnäll...
Den här veckan som har varit har på många sätt påmint om värsta tonårstiden med aggroutbrott och slamrande med dörrar men droppen blev när vi efter två intensivt städande dagar (för att kunna visa upp plejset för dom som är intresserade av ett byte) åkte till Ikea.
Jag Mamma och M åkte dit på eftermiddagen för att köpa nya sängkläder och glutta på barnsaker. Väl där splittrar vi på oss och M försvinner iväg på egna äventyr, bra tänker jag eftersom han förmodligen skulle dö av tristess lyssnande på mig och Ma's dekorationsplaner och färgkombinationsmöjligheter.
Jag lärde mig dock en mycket viktig läxa för alla oss inredningsfreak... Släpp aldrig loss och ur sikte din partner med dokumenterat och fastställt annorlunda smak än din egen, på Ikea!!
Det är likamed kaos och i värsta fall krig!

Det gör ju inte saken bättre att jag är en egocentriskt diktator när det gäller hemmets utseende, inte en egenskap jag direkt skryter med men något jag accepterat och hoppats att pojkvännen ska ha överseende med, alla har vi våra dåliga sidor eller hur?
Inredning och pyssel i hemmet har för mig genom alla år varit ett sätt att koppla av, att finna ro i vardagen, en hobby och en fixering som kanske inte är den billigaste direkt men något som gjort mig lycklig och lugn. Tyvärr har det också utvecklats till en mani när något inte ser ut så som jag vill ha det.... Jag kan gå och störa mig och bli rabiat över att ett hörn i lägenheten inte tillfredsställer mina ögon, och jag samlar på mig alla pinaler jag någonsin ägt för att det kan ju komma att användas i ett senare skede i livet.. onödigt att slängas då, resonerar jag.

Men åter till den skräckfyllda ångestframkallande Ikea incidenten.
M gick omkring och plockade på sig lite småprylar som var smarta lösningar på det mesta, ingen fara skedd än så länge. Tills jag ser honom komma med VAGNEN!
När någon kommer med en Ikea-vagn och inte dom där gula-jag-handlar-bara-lite-påsarna så kan det innebära två saker. antingen ska man shoppa stort eller mycket.
Kalla kårar längs ryggraden och svetten börjar pärla sig på min panna.
Kontrollfreaket i min hjärna vaknar till liv och känner skräcken...
Jag ser en brun låda, inte jättestor, men med dagens Ikea-knep-å-knåp beskrivningar kan en tändsticksask förvandlas till en garderob på hjul med inbyggda mannekänger (stvn?), så att låda är liten är ingen garanti.
Jag försöker samla mig och att inte allför hetsigt fråga min älskade vad han har hittat nu...
Jag möts av svaret, "Du kommer bli arg nu"....
åshit!! redan gravidsvettig och hungrig försvinner mitt tålamod i samma sekund som han yttrar ordet "databord" och på min näthinna börjar visioner av rubriktexten på löpsidan kablas ut över sverige,
Hysterisk gravid kvinna i 26års åldern löpte amok inne på Ikea Barkaby med yxa! antal överlevande är ännu osäkert....
Jag hyperventilerar och väser ur mig något högst otrevligt och förmodligen drabbades stackars M av nu-ska-jag-göra-rebelluppror-mot-min-galna-diktator-flickvän och vägrade lämna ifrån sig det lilla bruna paketet.
Jag försökte andas och tänkte att okej, den kostar inte jättemycket pengar, nu ska jag försöka vara lite vettig och inte ställa till en otrevlig scen härinne bland folk, vi får prata vidare hemma och kanske, kanske är den inte jättestor och går att ställa undan, kanske han förhoppningsvis inser hur illa det ser ut när han väl packar upp den där hemma. Jag, menar, den är av svart plast och stål och ser ut som ett modernt tefat och hemmet är i stort sett bara fyllt med loppis möbler, afrikanska prydnader och mörkt trä, han måste väl inse hur illa det passar när han väl får se det, eller?
Jag bestämmer mig för att inte säga något mer.
Väl hemma börjar han montera upp den... bredvid sängen... tårarna börjar bränna bakom ögonlocken när jag inser fakta och förstår att han är jättenöjd. Han sitter där hur stolt som helst över sitt geniala inköp och stormtrivs.
Varje gång min blick vidrör det onda databordet ser jag återigen den där yxan och hur jag i ett vansinnesryck hugger sönder den till flisor.
Jag försöker behålla lugnet, säga saker som kanske får honom att förstå min passion för inredning, eller att vi snart kommer att flytta och då blir det andra lösningar, eller pekar på hur saker och ting passar och inte passar, men nej... Nu har han bestämt sig för att jag är ond och vad jag än säger är ett påhopp. och jag förstår honom, samtidigt som min käft inte kan sluta glappa och i min naiva hjärna pågår tankar som, men om jag bara säger det, eller det, eller det så kanske han ändrar sig..... och jag gräver min egen grav istället...
Jag försöker vara tyst, men då börjar det bubbla ur mina öron istället och jag vill bara skrika!!
Jag smäller i kylskåpsdörren så att josen skvätter och tillslut inser jag att jag inte kommer ur det här, jag kommer bara på en lösning..
Hålla käften och gå och lägga sig.
Och det är vad jag sysselsatt mig med de senaste dagarna, hålla käften, sova, försökt tänka på annat och att inte titta mot bordet.
Humöret har lugnat sig en aning och jag inser att jag är smått psykotisk och tycker väldigt synd om M, samtidigt som jag aldrig längtat så mycket efter ett större boende någonsin, där man åtminstone kan stänga in sig i ett annat rum när man är sur och grinig.
Men jag måste erkänna att jag oroar mig redan nu vart det där vidriga bordet ska ta vägen i vårt nya hem.... det ger mig gåshud!
Nu har jag flytt till mina föräldrar för här finns det fler ställen att gömma sig på, plus att jag slipper se på åbäket!!

Hej Bullen, jag har ett problem.....
Vad ska jag göra...........................

Puss och Kräm på er
/InredningsDiktatorn

Drömhus

Mycket på gång!

För en vecka sedan fick vi reda på att huset bredvid MaPa's hus är till salu och pappa har länge gått och suktat efter den tomten eftersom den är styckningsbar och på 3500m2 . Huset som ligger där är på 60m2 och har en fullt utrustad gäststuga på 30m2. Tanken var att Pappa skulle köpa tomten och vi skulle hyra det stora huset och sedan skulle pappa hyra ut gäststugan också för att finansiera det hela. Och om några å skulle vi stycka tomten och sälja ena delen och jag och M eventuellt bo kvar på andra.
Vi var på visning i söndags och jag föll pladask för huset. Det skulle verkligen vara helt perfekt! 3 rum med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, underbart! visserligen är allt tapetserat och målat i 70-talets mögelgröna och oranga färger men det är ju en skitsak i det hela.
Jag fick genast visioner om hur man sitter på trappan en solig vårdag och tittar på krypet när den leker på tomten och kände direkt att det inte spelar någon roll om vi får det snålt och måste dra in på alla kostnader, allt skulle vara värt det att krypet fick växa upp och leka där i skogsdungen. När jag stod i köket såg jag framför mig hur det var stora bullbak inför jul och mjölet yrde fram när krypet kladdade som bäst och M som några meter bort tänder en varm brasa i kaminen.
till saken hör det att jag är komplett inkompetent i ett kök och avskyr verkligen att laga mat, för att jag överhuvudtaget ska bli motiverad till att stå där så vill jag ha sällskap, inte vara instängd en husets mörkaste hörn, utan åtminstone kunna se och tala med den/dom andra i vardagsrummet.
Som sagt jag blev kär...
Först såg allt rätt ljust ut, det är bara fyra stycken som är intresserade bland annat, men idag pratade jag med Pappa och banken vill bara gå med på ett lån som är på ett ungefär hälften av vad huset är uppe i nu... Vi ska se vad en annan bank säger samt att jag ska fylla i låneansökan och försöka gå med som medlånarer, men vad är egentligen chansen att dom beviljar ett stort huslån till någon som är sjukskriven på 75%??
Så både det och att ingen bjuder över oss på huset måste klaffa annars är det kört.
Igår var jag jätteoptimistisk, nu är det raka motsatsen tyvärr...

Gamla bildfynd & ny teknik-kompis

Är så förbaskat trött idag så det blir inget längre inlägg.


Fick ett ryck och köpte en ny skrivare nu i eftermiddags, den gamla hade packat ihop och börjat sin långa vandring till teknik-himlen. Hittade en allt i ett skrivare för en femhundring så det fick det vara värt.


Med hjälp av våran nya lilla teknikpryl har jag så smått börjat scanna in en del gamla bilder och hittade bland andra dom här som är lite roliga.


Min kära mor är nog bland dom knasigaste varelserna jag känner...


När hon var gravid med mig och värkarna satte igång så är hennes första reaktion att sminka sig, tvätta och rulla upp håret...


För man måste ju vara fin när man ska föda barn...


Jag älskar hennes knasigheter!
Jag i magen....


Jag utanför magen...

Krypets rum hos Mormor och Morfar

Ute hos mina föräldrar finns det en liten stuga bredvid deras som jag bodde i som tonåring. den är rätt stor, 40 kvadratmeter med tre rum kök och badrum. Det mesta är i rätt dåligt skick efter att 3 katter har fått springa fritt och klösa och kissat lite överallt.
Men jag och M (eller mestadels M) håller så smått på att göra iordning lillstugan.
Ett av rummen ska bli krypets egna. M har rivit upp golvet och lagt nya spånplattor, slipat väggar och målat taket vitt. och nu i helgen tapetserade han och Mamma rummet i en väldigt snäll ljus lila färg.

Vi hittade även en fin bård som ska upp. Den är ljust gul och blå med små bruna nallar på. När det är klart ska vi lägga klickgolv i vit ek som ser lite gråaktig ut. Om vi inte får ett ryck och bestämmer oss för heltäckningsmatta i sista sekund.
Till en början kommer vi bara ha en 80 eller 90 säng och barnsäng i rummet, det är allt som får plats, sen när krypet har blivit lite större och vi inte känner att vi behöver ligga bredvid kommer vuxensängen ryka och ge utrymme för leksaker och en klädbyrå eller något sådant.

Har funderat lite på vad man kan sätta upp på väggarna och kom på att jag faktiskt kan måla någonting själv. Började leta lite inspiration och trillade över en svensk konstnär som gör helt otroligt mysiga barnmålningar.

http://www.camillafuchs.se/

Jag älskar att hennes grejjer är så barnslig och helt utan regler!
Så nu ska jag leta runt efter roliga ideér, färger och motiv att pryda krypets rum med.

Myspys och Jobbångest

Till skillnad från igår är jag på ett riktigt myspys humör idag, jag hostar fortfarande som en galning men jag blir alltid på gott humör när jag varit hos barnmorskan och fått höra krypets hjärtljud. För varje gång jag går dit blir det mer och mer verkligt, tänk det är bara 127 dagar kvar till dess att den är beräknad och det blir ju ännu mindre med tanke på att jag kommer göra ett kejsarsnitt.



Den här uträkning är tagen från min familjelivs sida.




Min graviditet - BF Ons 6 feb 2008

Uträkning utgår från dagens datum: Ons 3 okt 2007

Din graviditet startade Tors 3 maj 2007

Din menscykel är ca 28 dagar

Du blev gravid ungefär Tors 17 maj 2007 (ägglossningen)

Du har gått 153 fulla dagar av 280

Du är i vecka 22

Du har gått 21 fulla veckor och 6 fulla dagar (v21+6)

Du är i 5:e kalendermånaden

Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden),

Du är i trimester två

Du har 127 dagar kvar till förlossning



Jäklar, det har verkligen gått mer än halva tiden! Kan inte fatta att det har gått så fort, dom första tolv veckorna tog en evighet sen har det bara rullat på i världens fart.



Jag firade att krypet mådde bra och att allt gick som det skulle genom att gå till Lindex och köpa lite bäbis kläder. Hittade en overall som jag blev kär i, jag tror att den kommer få ligga i sängen med mig inatt, just för att det är så luddig och gosig.

Som att gosa med en björnunge!
Insidan är utsmyckad med små ugglor.




Sen kunde jag inte motstå den här lilla bruna (ja, jag har en förkärlek för brunt) bodyn med små robotar på. Den kostade 69,50;- och overallen kostade 199;-



Därefter blev det två par byxor ett par svarta och ett par bruna samt två par strumpor.
Overallen är i storlek 50 och resten i 56, och jag har börjat fundera nu på hur mycket kläder dom behöver i varje storlek? För visst är det så att dom snabbt växer ur stl 50 men sen då? hur länge kan dom ha 56 exempelvis?
Några tips eller råd gällande de första kläderna?

Det var rätt skönt att få prata av sig med barnmorskan angående jobbet också. Det här börjar ju bli löjligt, jag ringer jobbet varje dag och frågar; har ni hittat något ställe till mig än? och nu sist fick jag till svars, nej, eftersom du inte räknas som ett akutärende, du kommer ju ändå bara att jobba två tre månader till, så har vi varit tvungna att prioritera annat så vi har helt enkelt inte haft tid med att hitta något till dig än. Men vi ska försöka hitta något, du behöver inte oroa dig, pengar får du ju ändå.
Jaha, tack så mycket för den då?
Visst, det är skönt att höra att jag kommer få mina pengar men jag har ändå magknip och en orosboll i bröstet varje kväll innan jag går och lägger mig för att jag inte vet någonting om hur mina närmsta dagar kommer se ut!
Jag kan ju inte bestämma någonting i förväg, för tänk om jag har börjat jobba då?
Nä, jag måste få ett slut på den här ovissheten för det här känns inte bra.
Barnmorskan tyckte att jag skulle prata med min läkare om att sjukskriva mig på heltid istället så att jag kan ta det lugnt och inte ha panik varje dag.
Men jag har redan pratat med henne och hon tycker bara att det vore ett steg bakåt i min fina utveckling eller något sånt så det kommer hon inte vilja. Men jag ska försöka prata med henne igen.
Usch, fan, allt det här krånglet med jobbet har bara gjort att jag fått massa ångest igen, jag kan inte njuta av graviditeten för att det här ligger som en stor skugga över vardagen och blir bara större och större för varje dag som går.
Min gravida hjärna tycker att jag ska öva på att baka bullar och sticka strumpor men den instinkten håller i sig i fem sekunder sen går tankarna över i rykande ångest över jobbet.
Huu, det riktigt kryper under skinnet av bara tanken på att jag borde ringa dom imorgon.

men men, nu ska jag försöka tänka på något annat...... MAT! hjälp jag är hungrig igen... måste nog länsa kylskåpet snart. Ska kanske rädda bäbis kläderna från katterna först. Det tog cirka 3 minuter från det att jag kom hem tills det att katterna gosade in sig i krypets overall och tyckte att det var deras nya mysiga säng. Gosgalningar!
Det blir till att tvätta alla bäbis kläder innan den kommer, allt lär vara hårigt vid det laget.

Nä nu hör jag kylskåpet ropa mitt namn så jag måste nog gå och se om jag kan avlasta honom, han kanske får ryggskott av att stå och hålla i all den där goda maten. Stackars lilla kylskåpet Hans! jag måste nog hjälpa honom nu...

Snor och massa gnäll

Host, snörvel, pust och flämt!
Förbaskade förkylning somm aldrig vill gå över! Har varit däckad i snart två veckor. Blä! Varje gång jag hostar känns det som om den där lilla krabaten i magen hoppar och studsar och i vilken sekund som helst ska hoppa ut i ren irritation.
Tack vare förskylningen har jag inte haft någon ork alls, knappt orkat sätta mig vid datorn, vilket i sin tur har försenat precis allt om jag borde göra. så nu är min att-göra-lista enorm!
Måste, måste MÅSTE städa lägenheten så att jag någon gång kan visa upp den för de som är intresserade av ett byte. Någon som vill hjälpa till?? Jag bjuder på middag!
Måste göra klart en bunt bilder, förvisso roligt men extremt tidskrävande.
Måste ta tag i det faktum att vår hem telefon inte fungerar och förmodligen köpa en ny lur.
Å så en massa, massa annat, gnäll gnäll!
Om bara jag kunde få bli lite frisk! Jag blir alltid så himla bitter när jag är förkyld. Speciellt när onda läkare tvingar mig att äta äcklig antibiotika. Får jämt en massa biverkningar och blir ännu mer grinig. Läkaren lyssnade dessutom på mina lungor och hittade några irrierande pip-ljud så hon sa at det inte var konstigt att jag tyckte det var jobbigt att andas. Fick sätta mig i ett litet rum och andas någon konstig gas som förvisso gjorde det lättare att andas men jag fick en hysterisk hjärtklappning, så det var inge kul det heller.

Gnäll, gnäll och massa mera gnäll!
Jag vill bara skrika av mig en massa gnäll! Usch vad allt är jobbigt, stackars mig, oj, oj vad synd det är om mig, ja måste nog gnälla lite till........

Jag ser iaf fram emot att gå till barnmorska imorgon, hoppas jag får lyssna lite på krypets hjärta!

Å kan inte dom här månaderna bara susa förbi så jag får hålla i den där lilla guldklimpen snart!

Nä, nu är det dax att sussa, fast jag vill inte, har läst ut alla mina böcker och har bokbrist i hyllan. Har jag lite ork imorgon kanske jag tar mig in till SF-bokhandeln och rotar lite..

Natti natt

Amningshysteri och förlossningsrädsla

Grrrr.. ibland blir man bra tokig!
Som ny på det här med att vara gravid så läser man ju oftast allt. Och när jag idag gick in på aftonbladets sajt och tittade under rubriken amning så kunde man läsa dessa artikelrubriker:

Barn ammas för ofta, Proffesorn säger: Riskeras att bli feta senare i livet.

Nästa rubrik lyder; fri amning ger småätande barn.

Än så länge verkar det röra samma ämne, men om man tittar några rader ned så ser man rubriken;
”Amning motverkar feta barn”

Öööh okej, hur ska ni ha det egentligen??

Att det måste vara en sån jäkla debatt och ångest kring allt som har med barn att göra. Inte konstigt att det finns dom nyblivna mammor som läggs in på psyket för de inte kan amma. Alla ska ha så förbaskat mycket åsikter och pracka på att göra det enda rätta, sen vad detta rätta är verkar ju variera lika ofta som kungen klipper invigningsband.
Varför inte bara låta folk göra som dom vill, låt dom gå efter sina egna instinkter.
Ingen kan göra allt perfekt, ibland är det rätt att låta någon med förlossningsrädsla få ett kejsarsnitt ibland kan inte mammor amma sitt barn.
Det betyder inte att man inte älskar sitt barn lika mycket!! Fatta det!! Man gör så gott man kan, för en del verkar det vara en tävling i att vara så duktig som möjligt. Men vad är det som är så duktigt med att tvinga sig igenom en vanlig förlossning för att sen ligga där på bordet och sparka personalen i nyllet så fort dom kommer i närheten? Jag vet att risken att jag gör något sådant är rätt stor, och hur kul skulle mitt barns födelse bli då?
Förmodligen skulle dom bli tvungna att söva ned mig och göra kejsarsnitt ändå. Jag skulle inte kunna koncentrera mig för fem öre på att andas och få ut bebisen när det springer in folk som ska pilla och peta mellan mina ben, det är så jag funkar och jag tänker inte fortsätta att be om ursäkt för det eller skämmas.
Jag är så jävla trött på att alla ska ha sina åsikter om hur jag ska föda mitt barn.
Låt mig va! Ni luktar illa!

Så nu har jag fått vara lite arg också.. men det är en het potatis som alla ska ha något säga till om. Och även jag rynkar lite på näsan och blir störd när jag hör talas om dom som absolut ska ha kejsarsnitt för att det passar deras schema bättre, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det men får dom den beviljat så visst, då ska jag inte lägga mig i. jag tycker det ä bra att man måste gå till någon för att prata igenom förlossningsalternativet innan man får kejsarsnitt beviljat, det jobbiga är att jag som har en grym jäkla fobi måste sitta och försvara mig för andra för att dom har hört att det är den senaste modegrejen att planera in sitt barns födelse och att kändisar gör det för att det är det mest bekväma.

För att försvara mig lite kan jag säga att läkarna jag pratat med tvivlande inte en sekund på att ett kejsarsnitt är det bästa för mig så om det inte uppstår några medicinska hinder så är det det jag kommer att få och det är jag grymt lättad över. Men visst, jag sörjer lite att man kommer få andra nackdelar som att vara sängliggandes och att inte få sitta och gulla direkt med krypet, jag försöker inte måla upp en glorifierad bild av kejsarsnitt, absolut inte! Det finns många nackdelar och komplikationer som kan uppstå, men för mig är det det bästa alternativet.

Mitt bästa tips om någon skulle komma och säga att de var gravida är; Läs inga tidningar om de senaste forskningen, lita på din instinkt och lyssna inte på muppfolket som inte bara kan glädjas med dig utan tror på fullaste allvar att du inte är kapabel till några egna bra beslut och därför måste hjärntvättas till den enda rätta sanningen! Halleluja!

Ultraljud

Var på ultraljud i måndags och har äntligen fått tummen ur och fotat av ultraljudsbilden vi fick med oss. det var verkligen så grymt häftigt att se det lilla krypen ligga där och röra på sig.

Går inte att beskriva hur coolt det var. Det finns verkligen en bebis i magen, det är inget jag bara inbillat mig!

På den här bilden har den tummen i munnen.

Krypet ville absolut inte avslöja sitt kön för oss, trots att vi puffade och knuffade för att få den i rätt läge så otålig som jag är så beställde jag tid för nytt ultraljud så fort jag kom hem. 24 oktober får vi förhoppningsvis reda på vad det är för något. Vill veta nuuuuuu!!!!!

Blir det en tjej så blir det troligtvis en Nemi Evilina M'sdotter

Och blir det en kille så ser det ut att bli en Gabriel Henrik

Men man vet aldrig, vi kommer säkert att ändra oss några gånger till. men det här känns bäst just nu iaf..

När vi var i Ungern hade pappa lite hyss för sig och gick och köpte en fin gammeldags vagga till krypet. Den behöver rustas upp lite. Jag ville självklart måla den svart, men det fick jag såklart inte... grrr... så vi låter den nog vara i sin orginalfärg kanske betsar den eller nått. Täcket i vaggan är det jag fick av Mormor.

Nä, fanken också, nu har jag inget annat val än att städa. har försökt komma på alla möjliga undanflykter. jag var självklart tvungen att ringa runt till halva bekantskapen för att prata skit sen vart jag tvungen att kolla lite mail och nu skulle jag absolut uppdatera bloggen... vad ska jag hitta på nu för att komma undan.... hmmm det kanske finns nått bra på tv, och är jag inte lite hungrig?

Nya bilder i portfolion

Har fyllt på min portfolio med lite bilder från bröllopet i lördags, ta gärna en titt och säg vad ni tycker här sen...
http://www.lofroth.fotosidan.se/

skuldkänslor och potatismos till middag idag älskling?

Suck stön pust och blä!
Har i stort sett haft migrän i en vecka nu, gör en inte direkt glad och social. Saken blir inte heller bättre av att jag inte har en aning om hur jobbet ser ut, varken var när eller hur jag ska jobba. Har telefonterrat personalplaneringen varje dag den här veckan men han jag ska prata med är antingen upptagen, ute eller som idag, på semester!? Vaffan, han hälsar via någon vikarie att han fortfarande inte vet vart jag sk ta vägen, men vad in i h¤%/#lvete, hur blir det med min lön då? Kommer jag få betalt för att gå hemma och såsa eller? Ska ringa imorgon igen och kräva lite svar. Har man en heltidsanställning och det inte finns något att göra för tillfället så måste man väl ändå få betalt eller? någon som vet?

Var på kvinnokliniken hos specialistbarnmorskan idag och pratade migrän, mediciner, övervikt, förlossningsskräck och fobier. Hon var väldigt bra att prata med, trygg och lite smårolig en lyckad cocktail. Jag ska få en remiss till migrän kliniken för att ha så mycket migrän som jag har nu är inte särskilt vanligt under graviditeter och det finns knappt någon medicin man får ta mot det heller. Troligtvis beror migränen på all stress och nervositet jag går och håller inne med, har så sjukt mycket att tänka på. och ingenting får plats på min hylla över saker som får tänkas på senare...

axplock ur min hjärnbark;
Lägenhet, snart kommer jag inte upp för dom här trapporna längre och det är bara att glömma att släpa en barnvagn upp sen.
Så det är leta leta leta som gäller, har satt in en annons på björns bytare (annons 272403) och vill egentligen inte flytta ifrån Råsunda, men Vaxholm känns ändå bättre för ett litet barn plus att man är nära vänner och familj som kan vara ganska skönt när man är nybörjare på bejby-fronten.
Jobbet, som skrivet tidigare, jag vet ingenting, nada, noll koll!
Pengar, har fått lägre lön på dom 25% som jag ska jobba och resten är sjukpenning men sen när mammapengen ska kicka igång så kommer den troligtvis att beräknas på den nya lägre lönen.. Sen har vi sjukt mycket utgifter som ska fixas också. M måste ta körkort och det borde jag också och en bil vore inte fel att ha när bebis kommer. Om vi ska flytta till något större så behöver vi antingen nya sängar eller en ny soffa eftersom vi nu sover i en knölig och hård bäddsoffa. Sen är det barnvagn och allt annat smått till bebisen.
graviditets nojjor, åt ganska starka mediciner innan jag fick reda på att jag var gravid och är ju lite nojjig över att det ska ha påverkat det lilla krypet sen är det det gamla vanliga, äter jag rätt osv. det råder ju sån hysteri på vad man får och inte får göra och äta så att man blir galen!
det är klart att man vill läsa på om graviditet och allt det nya men det blir ett sånt regelverk av det hela. Sen propagerar alla för att du ska minsann leva precis som vanligt.. Men hallå? e ni dumma i huvudet, det är inget vanligt någonstans! graviditeten är ett nytt kapitel i ens liv och plötsligt får man en fet bok över hur du ska leva ditt nya gravida liv och fy på hela dig om du avviker med något, då kan ditt barn döööööö.... jättemycket döööö....
sen ska vi nog inte ens nämna alla nya rön och forskningar som man självklart inte kan låta bli att plöja igenom så fort man ser dom. Och amningshysterin, om du inte ammar ditt barn kommer du döma ditt barn till ett liv i leda!! så det så!
skuldkänslor och potatismos till middag idag älskling?
Förlossning och sjukhus, stooort orosmoment. Jag avskyr sjukhus, har inget problem med att vara där med någon annan som blivit sjuk, det är jag van vid men att jag själv ska ligga där ger mig kalla kårar och sen ska vi inte ens gå in på förlossning. Det är min värsta skräck här i världen. Jag drömmer konstant mardrömmar om det och jag måste bara säga att jag beundrar något så förbaskat mycket alla kvinnor som går igenom det. Det är lite för privat att gå in på exakt vad jag har sån skräck inför här i en blogg men specialist barnmorskan verkade tycka att det vore bäst om jag gjorde kejsarsnitt. men det innebär ju en massa risker som inte är så kul, speciellt för mig som är överviktig.
Men trots det ser det ut som om det är det enda alternativet. Och jag tycker väl egentligen att kejsarsnitt inte låter mycket bättre än vanlig förlossning men det får bli som det blir. Det vore ändå en otrolig lättnad att få veta att det blir kejsarsnitt istället för då kanske jag kan slappna lite iaf.

på ett ungefär så ser mina tankebanor ut konstant. Stackars M får massera mina axlar varje morgon för att jag är så sjukt spänd att det känns som huvudet ska explodera i samma sekund jag slår upp ögonen.

Shit, vad jag klagar! jag är ett riktigt gnällmonster, tycker synd om alla vänner som får utstå mitt gnäll... men det är bara 21 veckor kvar av graviditeten, kanske ni står ut så länge. Annars får ni väl slänga på luren i örat eller slå mig i bakhuvudet med ett basebollträ.

Puss å godnatt

Bilder från Ungern

Här gick Mamma i gymnasiet i Veszprem


Stationen i Herend där Mamma, Mormor och
Morfar bodde på övervåningen.


Mina fina ryska dockor jag köpte i Tihany.


Kossa med horn, tydligen en fridlyst sort.


Mormor 18 år gammal.


Morfar, på den tiden han hade lite hår.


Mamma som 6 åring.


Översocial get.


Mormor visar stolt upp sitt lapptäcke hon sytt.


Ruinen i Csesznek.


Utsikt från ruinen.


Mamma och Mormor sitter och pratar i Mormors
mysiga trädgårdsland.

Rese Dagbok

Här kommer min lilla dagbok för Ungernresan. Skriver inte ned alla dagar här, det skulle bli för långtoch vissa dagar satt vi faktiskt bara på vora små mjuka rumpor och spelade spel med Mormor.

Dag 1 måndag 27/8
Det hela började med att vi åkte till fel terminal på Arlanda. När vi kom in på terminalen såg vi inte vår avgång någonstans så i full panik sprang vi ut igen för att få fatt på Pappa så han kunde skjutsa oss till den andra. Vägen till den andra terminalen var krånglig och jobbig och vi kom inte riktigt fram, det såg ut som om dom höll på att bygga om eller något. Väldigt ödsligt. Så vi vände, tillbaka till terminal 5. Vi gick in och frågade personalen, som spärrade upp ögonen och sa att vi var på fel terminal, att vi skulle till 2an och att vi måste skynda oss som tusan. Iväg sprang vi med väskor och vagnar och letade efter några hissar för att åka ned till bussen som går mellan terminalerna. Fram och tillbaka sprang vi som yra höns och tillslut hittade vi rätt. Men självklart när vi kom ned såg vi den förbaskade bussen åka. Fullt ös mot taxi-stolpen och in i en bil. Sprang fram till incheck, fixa biljetterna, slängde in väskor, sprang som speedade ekorrar till planet och där stod dom pinsamt nog och ropade våra namn och sist in i planet blev vi. 2 timmars flygresa blev det. Därefter, taxi till busstationen, 2 timmars bussresa, avstigning, påstigning på nästa och ytterligare 40 minuters bussresa. Sen var vi framme! Behöver jag säga att jag däckade halv åtta den kvällen…

Dag 2 Tidsdag 28/8
Aj, aj, aj, min rygg!!!! Mormor har världens hårdaste sängar och täcket liknar mer en tjock bäddmadrass än ett normalt täcke. Viker man det på hälften så står det upp som ett tält... Hela familjen går med krökt rygg och ojjar sig...

Dag 3 Onsdag 29/8
Vaknade sent. Mamma hyrde en liten Fiat Punto bil. Söt, men långsam var betyget Mamma gav. Vi åkte från Mormors hem vid 12-13 tiden och ut på landet.. eller jag menar, ännu mera landet. Till en liten liten by som heter Csesznek. Där ute mitt i ingenstans fanns världens finaste ruin. Många år har gått sen mamma var där, och numera har dom restaurerat den och det är en riktig väg hela vägen upp till den. Jag och M var som små barn och klättrade runt som apor och ville inte alls lämna vår nya kompis ruinen, trots att det regnade. Mormor förstod inte varför i hela friden vi ville titta på ett gammalt stenhus när man kunde se moderna, fina, ståtliga nybyggen istället. Så vi gjorde snällt som Mormor sa och åkte till ett prutt-tråkigt hotell. Roligaste med hotellet var att vi passerade några astuffa kossor med horn på skallen. När vi kom hem blev det middag, rummi och uno. Och på natten fick jag ett garvanfall för att Mamma snubbla på M tältsäng och minuter efter det så la M sig där och hela sängen brakade ihop…. Hysteriskt roligt!

Dag 4 Torsdag 30/8
Upp tidigt. BLÄ! Sov dåligt. Jäkla hårda säng. Åkte till Tihany som ligger vid sjön Balaton. Underbar liten turistort med massa souvenirer och konstiga småsaker att titta på. Köpte något jag alltid har förknippat med Ungern, men egentligen är ryskt. Nämligen dom där ihåliga trädockorna i olika storlekar som man stoppar i varandra. Jag hade sådana när jag var liten men dom är för länge sedan borta. Så nu har jag alldeles nya fina.

Dag 5 Fredag 31/8
Åkte till en liten stad som heter Herend. Som är känd för sitt porslin, självklart var vi tvungna att titta in i någon porslinsbutik och beundra. Annars hade väl Mormor fått spatt. Tråkigt och fult är väl vad jag har att säga om porslin i allmänhet. Men det som gör Herend riktigt speciellt, för mig i alla fall. Är att Mamma bodde där när hon var riktigt liten och framför allt. Huset de bodde i finns fortfarande kvar och har inte ändrats med en sten sedan dess. För 50 år sedan… tja, förutom det faktum att färgen flagnat och det ser grymt slitet ut. Dom bodde ovanpå tågstationen eftersom Morfar var stationschef. Jag kommer aldrig förstå hur de kunde sova där på nätterna när tågen åkte förbi bara några meter från huset stup i kvarten. Ett tåg passerade när vi var där, och det gick ju inte ens att höra vad man själv tänkte när man stod där. Nu är det ändå elektriska tåg, på Mammas tid var det ånglok.

Dag 6 Lördag 1/9
Slappar dag, gjorde inte mycket alls annat än att spela massa spel, rummi och uno! Mycket skojj. Jag hade mest ont i magen hela dagen, vilket jag haft till och från hela resan hittills. Det verkar som om min mage inte gillar något som ens anas vara annorlunda, utan slår bakut så fort det luktar nytt. Mormor visade även upp sina stoltheter. Lapptäcken som hon sytt. Och de hade varit fantastiskt vackra om hon bara kunde få ihop färgerna på något smakfullt sätt. Nu slåss brandgult med småblommigt gröngulligt och marinblått i samma stycke. Varför??? Det är ju så otroligt fint annars. Och en annan mystiskt sak. Nästan alla hennes fina tygstycken har inget användningsområde förutom att hängas på väggen och visas upp?? Jag vill verkligen ha saker som hon gjort själv, men jag vill kunna använda det. Inte hänga det på väggen, ge mig ett täcke, kudde eller till och med en grytlapp så är jag jättenöjd. Men att hänga tygbitar på väggen i kaosets alla färger har jag inte nytta av.

Dag 7 Söndag 2/9
Gick hem till några vänner till Mormor, en konstnärstant, med en divig ex-dirigent till man som var på tok förtjust i alkohol och försökta hälla alla möjliga drycker i M. I hörnet satt deras autistisk dotter med håriga födelsemärken och gungade fram och tillbaka. Ingen förstod ett ord engelska och jag och M ville mest fly fältet. Men höjdpunkten kom när vi skulle gå hem. På deras bakgård hade dom en åsna, några getter och får som vi fick hälsa på. Jag har då aldrig stött på en mer översocial get i hela mitt liv. Hm.. när jag tänker på det har jag inte stött på många getter som vill gosa överhuvudtaget. Åsnan var också hur mysig som helst, trots att den ville äta upp mina kläder. Men en där geten slår nog alla rekord. Den buffade och myste och följde efter vartenda steg man tog. En riktig gose-get!

Dag 9 Tisdag 4/9
Åkte med buss till Veszprem. Där mamma gick i gymnasiet hon visade vart skolan låg och några favorit fika platser. Handlade såklart också lite grann.

Dag 11 Torsdag 6/9
Hemresa. Allt gick bra tills vi skulle landa då dom berättade att vi skulle landa vid terminal 2 men hämta väskor och gå ut vid terminal 5. Ringde pappa i samma sekund som planet stannade och han stod självklart och väntade vid 2an, stackarn fick krångla sig tillbaka till 5an. På vägen hem till MaPa så avslutades kvällen med att vi fick punka och fälgkorset vi hade i bilen passade såklart inte däcket. Fick stå och vinka på folk tills någon med passande fälgkors stannade… SUCK! Men annars gick det bra… :D

Stampat jordgolv, here we come!

Pust!
Har nu packat, och självklart packat för mycket, jag ska väl gå igenom väskan en gång till och försöka rensa. Det blir mycket hur man än gör eftersom både laptoppen och stora kameran ska med. Mamma höll på att garva läppen av sig när hon såg mig och M komma ned till bilen med våra väskor.

Har lite ågren över att vi ska lämna Pappa ensam, skulle helst vilja montera upp 13 brandvarnare i alla hörn av deras hus för att han inte ska råka somna med en cigarett i handen.. Helst av allt skulle jag vilja anställa en "föräldravakt", gärna en snäll liten tant med blommig kjol som kommer och lagar mat, vattnar blommor och tvättar lite kläder åt honom. Gärna någon som är lite barsk och kan läxa upp honom om han inte går och lägger sig i tid, äter för mycket skräpmat eller glömmer ta sina piller.
Om det är någon som har en liten tant liggandes och skräpar så skicka gärna hem henne till Pappa!

Ghaaa... Jag ska ut ur västvärlden, in i lilla huset på prärien och jag kommer inte komma åt internet hur mycket jag än försöker! Patetiskt nog känns det smått klaustrofobiskt.. Jag får väl helt enkelt klättra upp i ett träd och försöka tillverka en antenn av gafflar som jag kan koppla ihop med datorn... hmm... Mormors körsbärsträd blir nog bra.
Jag får sitta och låtsas blogga och sen lägga ut det när jag kommer hem, kanske det stillar abstinensen lite iaf.

Nu har jag en elak huvudvärk och borde verkligen lägga mig, men jag är inte riktigt redo att koppla ned än.... bara lite till..... liiiiiiite!!

BLÄÄ! Är dessutom lite låg idag, läste min kära vän A (Dixie) 's blog och fick reda på att dom plötsligt och hastigt vart tvungna att avliva sin ena katt, så himla vidrigt att det bara kan hända sådär. Just nu skulle jag bara vilja ligga och krama på helst alla fem kissar som jag har. (3 st bor ute hos MaPa).
A- jag tänker på er och skickar massa cyberkramar!

Nä nu får jag skärpa mig, klockan är 23.39, flyget avgår 08.50 och vi ska gå upp vid 06, så nu ska jag försöka lyfta min tunga rumpa och fixa lite av det sista, ta en huvudvärsktablett, sen sova!

Vi kommer hem sent torsdagen den 6 sept.. om det är någon som vill veta.

Gullegull på er, njut av ert internet!

Gother, Galenskap och Grobianer...

Fläskpaddan rullar vidare...

Känner mig verkligen inte snygg idag. Jag och M promenerade till Solna C och jag flåsade på som en fluktare hela vägen. Vägen hem var ännu värre, jag tog bussen halvägs för att jag var så trött men när jag klev av bussen kändes det som om gråt-släm-klump på tvären i halsen. Jag var på hyfsat gott humör men hela kroppen skrek efter att få grina lite. Grrr... så irriterande.
Men allt är inte pest och pina. Blev så himla glad idag... Jag ska få åka på en tidsresa tillbaka till dom arga tonåren, fast istället för ångest i magen så åker man dit med en härlig portion humor och en bebis i magen. Jag och A samt hennes pojkvän ska gå på Marilyn Manson i december!
hihihi, och inte blir det bara en bra show att vila ögonen på, man får även titta på små arga fjortis-gother och minnas den häriga svartklädda tiden då man inte behövde bry sig om att försöka färgkombinera kläderna innan man gick ut... Allt i garderoben matchade, det ni! Ljuva tider.

Jag både längtar och fasar inför Ungern resan, det ska bli underbart att få se Mammas hemstad med vuxna ögon, att vandra på dammiga gator och inte behöva bry sig om några vardagsbekymmer. Att få träffa Mormor för första gången sedan hon var här uppe och hälsade på för nästan 10 år sedan och att få ligga i samma hammock som jag älskade att leka i när jag var där allra första gången för säkert 23 år sedan. Men jag är lite lätt ångestladdad inför kära Mormors knasiga mat och att vara utan bredband i elva dagar. Kommer givetvis ta med mig laptoppen men att varje gång man sätter på den kommer mötas av ett meddelande som säger ”inga trådlösa nätverk i närheten” kommer vara riktigt deprimerande. Ja, jag erkänner, jag är en internet-junkie!

M hyrde film idag, eller jag bad honom att hyra parfymen. Det var min älsklingsbok i många år och även om det var ofantligt välgjord och vacker så fick jag inte alls samma känsla som i boken, jag tror även att dom har ändrat slutet, men jag är inte riktigt säker eftersom det var så länge sedan jag läste den. Någon som minns bättre än jag?

Måste säga att jag kände mig smått schizofren idag när jag gick fram till kassan med mina böcker i bokhandeln.
Dessa böcker blev det;
Den lilla fången, av Jane Elliott. (Någon form av biografi om hemsk barndom)
Blogg 2005-2007, Linda Skugge (som egentligen inte är så förtjust i, men ibland skriver hon rätt kul.)
Växa och upptäcka världen, Hetty van de Rijt och Frans x Plooij (en sån där lära dig hur ditt barn fungerar det första året, typ.)
Och sist men inte minst!
Lär känna psykopaten, Görel Kristina Näslund (titeln säger allt, faktabok om psykopater)

En fin cocktailmix av galenskap och babyskrik, eller hur?

Äsch, jag borde verkligen gå och lägga mig nu, men som vanligt har jag inte lust. Ska kanske kolla sista avsnittet av Cybill och måla naglarna eller något annat kreativt.

Grobian-Kramar
/L

Voodolls!

fick en sån här fin av min bror som han hade köpt i Thailand och nu verkar dom ha kommit till Sverige. och jag vill ha ALLA!!! Dom e så himla fina.
ta en titt:
http://www.voodolls.se/

så om det är någon som känner sig generös så.... :D

BM-besök och lite smått å gott

Cooooolt!!!!

Var hos barnmorskan idag tillsammans med M och vi fick lyssna på bebisen hjärtljud. först fick vi höra min puls dunka på i lugn takt och sen hördes ett jäkla ovänsen och det var krypets puls som brummade på som värsta trumvirveln
Krypets puls låg på 152, vilket tydligen är normalt. och om skrönorna stämmer så är foster med hög puls oftast en flicka, så då kanske det är en liten tjej som ligger där. Men man ska väl egentligen inte lyssna på alla dom där förutsägelserna som existera.
Jag ska inte hoppas på något i förväg!!!

Åh, en annan cool sak, eller nja, det kanske bara är coolt om man har haft samma musiksmak som jag hade i tonåren. Jag har fått reda på min blodgrupp, och komiskt nog är jag 0 negativ. Med andra ord, type O negative.... precis som mitt gamla favoritband heter. hihi lite skoj..

På måndag flyger vi ned till Ungern, äntligen. första gången jag åker dit på över 15 år. Ska bli grymt kul att träffa Mormor igen. Underbart att både jag och M fick ledigt och trots knaper ekonomi ska det bli riktigt riktigt kul! Kommer hem 6 sept, på M's födelsedag.
Det blir bara Mamma, M och jag som åker eftersom Pappa är flygrädd och vi har dessutom inte råd att bila ned.
Jag längtar verkligen, men för varje dag som går blir jag alltmer nervös för att äta Mormors mat.... Konstiga grytor med skumma ingredienser och kryddor. Läskigt!!!

Hot Mama

Hittade en gammal bild på mamma, den är förmodligen från början av 70-talet. Varför fick inte jag se ut så där???

Det finns bra människor ändå...

Äntligen!
Äntligen har jag lite tur. Var på det fruktade rehab-mötet idag. Det började självklart riktigt illa. Skulle varit där kl 09.00 vaknade 08.45, hade tydligen stängt av klockan i sömnen och till råga på allt så var M vaken men så uppslukad av datorn så han glömde helt bort att jag skulle upp. Jag kände mest för att knäppa honom på näsan och fräsa ur mig otrevligheter men det hann jag inte. Kastade mig in i en taxi och självklart var taxichaffisen ny och visste inte vägen. Grrrrr.....
Inte glad!

Kom fram 09.15 och öste ur mig ursäkter och var otroligt generad, speciellt över att det var det här som var den nya personalplanerarens första intryck av mig. men efter fem minuter kändes allt bra igen när jag upptäckte att den här nya personalplaneraren faktiskt var en människa, som skojjade. fråga väsentliga frågor kom med bra förslag och framförallt lyssnade på mig!

Detta beslutades på mötet:

Ska jobba 25%

Jag behöver inte jobba några helger!!!!!! Förklarade hur viktigt det var för mig att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt med min familj just nu.

Han ska försöka hitta något receptionsjobb åt mig, men det finns inget ledigt just nu, så efter att jag kommer hem från Ungern så kommer jag förmodligen få sitta inne på kontoret och registrera nycklar, dom gör en inventering då och då tydligen och att ska in i en databas. tjoho! vilken dröm! :) Nä, inte världens bästa och mest stimulerande arbete, men det är under en kort period och fördelen är att jag får bestämma tider själv och slipper ha uniform på mig. Så det kanske inte är så fy skam ändå.

Jag behövde inte jobba något den här veckan!

Nästa vecka får jag gå lära, på samma ställe jag har arbetstränat jihuu! (snälla Angelika säg att du inte har semester på måndag tisdag nästa vecka... tänk om jag får sitta med muppen?!)

Kors i hela taket, men han tyckte bara att det var kul att jag var gravid och gratulerade så mycket, han sa även att han verkligen skulle anstränga sig för att hitta stillasittande jobb åt mig så jag slipper springa runt så mycket med min onda rygg.

Dessutom blev det klart att både jag och M får semester, så vi kan åka ned till Ungern! Underbart!
När jag kom hem hade M varit underbar och diskat, tömt kattlådan och städat. Att han inte väckte mig i morse gör inte så mycket längre. Han gjorde dessutom middag och tillsammans dukade vi fram maten och myste till det med avsnitt av en gammal favoritserie Cybil. Med andra ord, den här dagen har varit fantastisk!

fiske fnatt

Är ute hos mina föräldrar, som för mig är paradiset på jorden. tyvärr tenderar man att bli rätt slö och bara ligga ute på altanen och göra ingenting. Men igår fick jag fnatt!

Bestämde att vi skulle gå ned till stranden och försöka fiska.

Jag och M letade fram pappas gamla fiskegrejjer och försökte klura ut vilket man använder till vad. Jag hittade ett jättefint rött kastspö som jag satte på en lina med massa krokar på och så tyckte jag att jag var klar. Pappa bara tittade på mig som om jag vore ett ufo och sa skrattandes att det där är minsan ett drag för strömming och inget som man hittar här nere vid sjön.

Skitsamma tänkte jag, huvudsaken för mig var att få iväg familjen till att göra något annat än att bara sitta hemma och rulla tummarna, spelar ingen roll om man får någon fisk eller inte.

Mamma bakade en äppelkaka och till stranden åkte vi.

Jag har aldrig fiskat från en strand, bara från bryggor och båtar så det här var något nytt. Ut i vattnet vadade jag, på vassa småstenar och slämmigt sjögräs. Mamma Pappa och M stod mest och flinade åt mig och mina knasig ideér. Särskilt roligt hade dom åt att jag mest lyckades på upp sjögräs i massor och konstant fick botten-napp.

Tillslut satt krokarna ordentligt fast i botten, och jag var helt övertygad om att det roliga var över och att jag skulle bli tvungen att kapa linan. Men efter lite lirkande fick jag loss den och till min stora förvåning satt en liten aborre fast i kroken också!!!

Mamma blev lite blödig och sprang och gömde sig, enligt henne är fisk och andra djur inte mat förän dom har dött ordentligt... :D

Kan väl erkänna att jag inte är så kaxig heller och vägrar ta loss fisken från kroken, det fick Pappa göra.

Två kast senare var det roliga över och kroken fastnade i botten utan att få loss, men katterna blev iaf mycket nöjda över att få lite färsk fisk till middag.

min fina fångst!

Inte en helt dålig solnedgång heller :D

Johnny Cash

Har upptäckt en underbar Johnny Cash låt.
Jag som annars tycker att han är väldigt tråkig.

låten heter God's Gonna Cut You Down
här kan ni se den:

http://www.youtube.com/watch?v=1e0EQlQXoEo

För mycket information....

Jag satt och pratade med min mamma ikväll och berättade att jag skrev en blog.
Eftersom hon ganska nyligen upptäckt Internet så visade jag hur den fungerade och vad jag hade skrivit. Hon berättade då att min generation ska skatta sig lyckligt som kan hitta så många svar på alla frågor om graviditet och dela funderingar med andra i diverse forum.
Hon sa att när hon var gravid med min bror (för nästan 40 år sedan) så satt hon ensam med alla funderingar och allt som barnmorskan sa var lag och den enda rådgivningen hon fick var från mormor. Idag kan vi läsa på Internet exakt hur fostret utvecklas i varje vecka vilket för henne är någonting helt nytt. Hon visste inte när hjärtat började slå, att den börjar röra på sig långt innan man kan känna det och graviditeten bekräftades av barnmorskan, inga enkla hemma tester fanns eller uppslagsverk över symptom.
För henne var graviditeten och förlossningen någonting man inte pratade öppet om utan bara något kvinnor gjorde och jämt har gjort.

Men jag vet inte om det är så himla nyttigt med att veta precis allt i förväg.
Självklart är det underbart att man via Internet kan dela sina erfarenheter och upplevelser med andra i samma situation, jag ska inte klaga.
Men... När man som jag är en konstant orolig människa, ett kontroll freak med gynekologskräck så tror jag att jag ändå skulle må bra mycket bättre om jag inte visste alla katastrofer och vidriga undersökningar som kan inträffa där på förlossningsbordet.
Jag menar, vad har jag för nytta av att veta att dom kan stoppa upp en ballong i muffen på en för att man ska vidga sig? att man faktiskt kan spricka upp hela vägen till bajjhålet, att dom ibland måste sätta en kateter i urinröret för att man inte kan kissa osv.
Jag behöver verkligen inte veta allt detta! för det gör ju så klart att jag målar fan på väggen och föreställer mig allt detta om och om igen i mitt huvud och tillslut är helt övertygad om att just det kommer hända mig.
Kanske chocken blir större om man inte vet om allt detta i förväg, men då slipper du oroa dig i 9 månader för att något sådant ska inträffa i alla fall. Jag tror att man är mer benägen att klara av situationen och anpassa sig därefter om man inte redan har hunnit föreställa sig och blivit rädd för allt detta.

Kanske man kan tycka att jag borde leva som jag lär och undvika allt vad information heter, men jag blir som besatt. Hittar jag något vidrigt och obehagligt så kan jag inte slita ögonen ifrån det. Jag måste bara veta mer!
Jag intalade mig förut att om jag bara hade mer information så skulle jag komma över mina rädslor, förstå bättre, förbereda mig.
Men jag börjar så smått inse att jag bara lurar mig själv. Jag blir bara mer och mer säker på att mina rädslor är befogade istället.

Summa summarum. Min kära mor led av för lite information, inte ha någon dela funderingar med och av att allt var så himla hysch pysch, och vi har fördelen av att saker och ting har utvecklats, att det inte är lika tabubelagt. Men istället vet vi redan i förväg allt som kan gå fel, vi jagar upp oss över saker vi inte kan rå över och skrämmer upp varandra med förlossningshistorier från helvetet.
Dock tror jag att det finns en gemensam nämnare som varit detsamma oavsett generation, årtionde, århundrade, kultur och världsdel för alla först föderskor.
Oron.
Oron över att något ska gå fel, känslan av att ge sig in på någonting helt nytt, oförutsägbart men ändå spännande.

Drömmar

Okej nu börjar jag få nog!
Inatt drömde jag att vårt barn blev så fult att vi inte vågade visa upp henne/honom.... Ögonen satt så tätt att den mera liknade en cyklop än en människa. Näsan var i storlek äldre man med röda fylletomte syndromet. Inget hår, gula tänder och konstant russin hy.
Stackarn var så ful att vi mer eller mindre dolde den lilla med tyger likt Michael Jacksson gör.
När jag vaknade var jag helt förstörd, tänkte tankar som, nä nu ger jag upp! Jag ber dom snälla människorna med kram-sig-själv-tröja att komma och hämta mig, gärna söva ned mig i ett par månader så jag slipper den här våndan över att något är helt galet med den lilla.
Men det är inte bara drömmarna om att något som är fel som cirkulerar i min vridna hjärna.
Nu ska vi se, Jag har drömt följande skumma saker.
1. vår bebis kommer ut som en fullvuxen Göran Persson.
2. vår bebis röker cigarr och ser ut som Winston Churchill (eller hur han nu stavas)
3. det är ingen bebis, det är ett gäng kattungar, som, OBS! klöser sig ut!
4. Grönsaker anfaller jorden och vi måste ta skydd i en specialgjord anti-grönsaks jordkällare.
5. Att M kommer hem en dag stolt som en tupp för att han köpt världens största dildo, den vägde bara 350 kilo och påminde mer om en ubåt istället för en snopp.
6. Mamma och Pappa går och dör, men lever vidare som två grymt irriterande spöken som förföljer mig vart jag än går, i drömmen slits jag mellan känslan av att inte vilja att dom ska gå utan vara med mig förevigt, och känslan av att vilja anlita en exorsist för att bli av med dom så att dom slutar följa efter mig in i sovrummet och på toaletten.'
7. Tänker inte gå in på några detaljer men jag kan säga så mycket som, SEX, men inget romantiskt myspys utan snarare jobba på bordell och vara hälften man hälften kvinna samt hänga i lampkronor och dingla med behagen....
8. tänk dig skräckfilms musik. En motorsåg. En gravid kvinna, och i huvudrollen som en psykopatisk tortyrälskande galning, ser man en gynekolog gå skrattande fram med sin blänkande instrument, munskydd, slaktar förkläde och galenskap i blicken till tortyrstolen, eller jag menar gynstolen! (märks det att jag har lite fobier för det där med gynekologer?)

Okej, vem tycker inte att jag ska läggas in på koko-hemmet?

Inatt ska jag strejka! Jag ska vägra drömma! hrm.. om det går... några tips?

Erkänner, har redan köpt babysaker....

Klart att man inte kan låta bli att köpa söta barnsaker.... Det här känns lite som att gå och vänta på julafton, bara det att det i 9 månader känns som dagen före julafton. Och alla som känner mig kan intyga att jag är värdelös på att vänta! Jag tenderar att jämt och ständigt tjata till mig minst en julklapp innan det är dags. och det har inte blivit bättre me åren. Jag kommer nog aldrig att sluta vara barnslig.

Så här kommer lite bilder på några av mina inköp för den som är nyfiken. :D

Mössan hittade jag på myrorna för 5 kr.

Klart att man som liten måste ha en tuffing body!

Jag hade nog köpt den här även om jag inte var gravid...