tillbaka till vardagen

Phu...
Det är inte sådär jättelätt att få koll på vardagen när man ska vänja sig vid att ha två små kottar. dagarna går fruktansvärt fort för att det hela tiden är så myckt att göra. Alltid är det någon som vill ha något och jag älskar det, men det hade varit trevligt med liiiite egen tid i alla fall. men det kommer väl, om några år eller så. önskar bara att jag hade lite tid över för mitt fotande, jag kommer knappt ihåg hur man gör. jag behöver bröllop, barn, porträtt vad som helst egentligen så att jag kan hålla det vid liv. och visst jag kan fota mina egna barn, men det är långt ifrån samma sorts tänk man använder som när man gör det åt någon annan.

Vi håller fortfarande på att bestämma oss fö vad lillebror ska heta, det stora problemet är att vi har så otroligt olika smak jag och M. Mitt stora favvo namn är Milo, men M vägrar. Han säger att det låter som en hund....Vi har några kompromiss namn, men jag har lite problem att vänja mig vid något av dom. Men snart måste vi bestämma oss.

Storayster har klivit in i två års tyranniserandet ordentligt. Hon ska ha sin vilja igenom annars får hon vredesutbrott, hon har gått och blivit högljudd som tusan och har full rulle hela tiden. Precis som det ska vara med tvååringar som jag förstått. Men hon är samtidigt enormt hjälpsam och empatisk som helst. Hon älskar sin lillebror och vill helst att han ska vara hennes bäbis. Hon sitter till och med och leker med sina dockor att hon ammar dom och kopierar precis allt som jag gör. Men jag tror hon blir lite lättare att tas med när vintern är över och vi kan vara ute hela dagarna, hon blir väl tokig av att vara så mycket inne som man är nu. jag har lite dålig fantasi när det kommer till att hitta på lekar och pyssel som passar en 2 åring. någon som har bra förslag?

Nu har M gått tillbaka till jobbet efter 6 veckors föräldraledigt och jag har båda barnen själv hela nätterna (och dagarna) de 4-5 dygnen han jobbar, och det kan jag säga är inget jag kan rekomendera! i alla fall när ena ska ammas och den andra som vaknar av minsta pip och inte kan somna om. Mina nätter önskar jag inte ens min värsta fiende, det är vidrigt många gånger. Min största önskan på jorden jst nu är att M får ett dagjobb, men dom växer ju inte direkt på träd.
Måndagar och tisdagar går Nemi på dagis i alla fall så då har jag möjlighet att sova ut lite, när lillebror tycker att jag får sova, och på de flesta tordagar och helger kan jag ibland få en timmes barnvakt av mamma som tar Nemi en stund och åter igen, går lillebror med på det så kan jag sova en stund. Jag skulle kunna skaffa mig hur många barn som helst om jag bara var garanterad sömn! Men jag ska inte klaga, jag har två helt fantastiska, friska, vackra underbara barn! den ena pruttar oförskämt mycket och den andra är rätt trotsig men fortfarande helt underbara!

god natt på er
nu ska här kvällsammas sen ska jag försöka lägga lillebror utan att nemi vaknar.... med andra ord kommer jag väl att somna själv runt 2.30, upp igen vid 4 och 6 och gå upp 7-8 snåret. jippi!