det ljuva språket

jag har ingen aning om vad en tvåårings kunskaper i språket ska vara, och helt ärligt bryr jag mig inte vad som är normalt eller inte. Men det är ju alltid kul när dagisfröknarna säger att hon är tidig i språket. och shit vad lilla fröken pratar och sjunger nu. Hon har redan memorerat hela blinka lilla stjärna, fast hon konsekvent hoppar över ordet lilla, hela imse vimse spindel, bäbä vita lamm, trollmors visa, och nu jobbar hon på ekorrn satt i granen och lille katt. Ungen kan med andra ord fler barnvisor än vad jag kan.
Sen tycker jag det är så härligt just det här stadiet när barn börjar prata och det ibland blir helt rätt och ibland helt fel och ibland väldigt konstigt.
Nemi kan säga helt klockrena saker som 'maten är klar' vilket hon ropar högt och tydligt när middagen är klar. Men sen blir det ju också sånna där sköna ordfattiga meningar som talar om precis hur mycket som helst. Idag kom hon hem från dagis med ett rivsår på näsan och jag frågade henne vad som hade hänt med näsan och fick till svar. Näsa, bula, blå, bordet.
Inte så svårtolkat tycker jag, antar att hon menade att hon fick en bula på näsan av det blå bordet på dagis.
Det är så häftigt att höra vad hon tänker på den lilla människan, nu när hon kan uttrycka sig. Hon har börjat tycka en del saker är lite läskigt också, speciellt en figur som dök upp när vi satte på en film för någon vecka sen, då säger hon läskigt gubbe tv, ingen fara. för att jag när det hände och hon blev rädd satte mig ned och förklarade att det inte var någon fara. Hela händelsen var så onödig, jag skulle sätta igång en film till pappa, och i menyn innan filmen var det som en röntgenbild av en skalle och den här såg Nemi i kombination med att volymen kickade igång på max. Inte konstigt alls att hon blev rädd. Men sen dess är hon lite oroligt inställd till tv'n.

Striden om namn...

Nu står det mellan två namn kan man säga... Milo som jag så gärna vill, och Liam som är ett kompromissnamn vi har haft länge nu. Vi har även haft olika former av Leo på tapeten Leonard, Leopold och min favvo Leon som M avskyr.
M har gått motvilligt med på Milo, men då känner jag mig bara taskig och envis så därför övervägs kompromissnamnen igen.
Det är verkligen sjukt svårt, så mycket enklare om man har ett namn innan födseln för då börjar man kalla honom/henne det där på en gång, då finns det ingen återvändo känns det som. nu när man velar och diskuterar så blir det så laddat och komplicerat nu vill man inte kalla honom något annat än lilla gubben som någon tjock pippi häst förrän man till två hundra femtio procent är säker. Sen när man har så vansinnigt olika smaker som vi har så är det nästintill omöjligt...
Vad tycker ni?

tillbaka till vardagen

Phu...
Det är inte sådär jättelätt att få koll på vardagen när man ska vänja sig vid att ha två små kottar. dagarna går fruktansvärt fort för att det hela tiden är så myckt att göra. Alltid är det någon som vill ha något och jag älskar det, men det hade varit trevligt med liiiite egen tid i alla fall. men det kommer väl, om några år eller så. önskar bara att jag hade lite tid över för mitt fotande, jag kommer knappt ihåg hur man gör. jag behöver bröllop, barn, porträtt vad som helst egentligen så att jag kan hålla det vid liv. och visst jag kan fota mina egna barn, men det är långt ifrån samma sorts tänk man använder som när man gör det åt någon annan.

Vi håller fortfarande på att bestämma oss fö vad lillebror ska heta, det stora problemet är att vi har så otroligt olika smak jag och M. Mitt stora favvo namn är Milo, men M vägrar. Han säger att det låter som en hund....Vi har några kompromiss namn, men jag har lite problem att vänja mig vid något av dom. Men snart måste vi bestämma oss.

Storayster har klivit in i två års tyranniserandet ordentligt. Hon ska ha sin vilja igenom annars får hon vredesutbrott, hon har gått och blivit högljudd som tusan och har full rulle hela tiden. Precis som det ska vara med tvååringar som jag förstått. Men hon är samtidigt enormt hjälpsam och empatisk som helst. Hon älskar sin lillebror och vill helst att han ska vara hennes bäbis. Hon sitter till och med och leker med sina dockor att hon ammar dom och kopierar precis allt som jag gör. Men jag tror hon blir lite lättare att tas med när vintern är över och vi kan vara ute hela dagarna, hon blir väl tokig av att vara så mycket inne som man är nu. jag har lite dålig fantasi när det kommer till att hitta på lekar och pyssel som passar en 2 åring. någon som har bra förslag?

Nu har M gått tillbaka till jobbet efter 6 veckors föräldraledigt och jag har båda barnen själv hela nätterna (och dagarna) de 4-5 dygnen han jobbar, och det kan jag säga är inget jag kan rekomendera! i alla fall när ena ska ammas och den andra som vaknar av minsta pip och inte kan somna om. Mina nätter önskar jag inte ens min värsta fiende, det är vidrigt många gånger. Min största önskan på jorden jst nu är att M får ett dagjobb, men dom växer ju inte direkt på träd.
Måndagar och tisdagar går Nemi på dagis i alla fall så då har jag möjlighet att sova ut lite, när lillebror tycker att jag får sova, och på de flesta tordagar och helger kan jag ibland få en timmes barnvakt av mamma som tar Nemi en stund och åter igen, går lillebror med på det så kan jag sova en stund. Jag skulle kunna skaffa mig hur många barn som helst om jag bara var garanterad sömn! Men jag ska inte klaga, jag har två helt fantastiska, friska, vackra underbara barn! den ena pruttar oförskämt mycket och den andra är rätt trotsig men fortfarande helt underbara!

god natt på er
nu ska här kvällsammas sen ska jag försöka lägga lillebror utan att nemi vaknar.... med andra ord kommer jag väl att somna själv runt 2.30, upp igen vid 4 och 6 och gå upp 7-8 snåret. jippi!