Knarkande fjärilar i gardinen...

Jag har äntligen fått sova lite både igår och idag. M tog lillan direkt på morgonen och så har han låtit mig sova hela förmiddagen. det har behövts kan jag lova, så skönt! jag kommer få ha det så imorgon också förhoppningsvis sen på onsdag så ska han jobba igen så då får jag ta henne på heltid igen. om han nu inte har gått och blivit alltför sjuk. Han ligger här på soffan och har ont i halsen och snorar. Hoppas bara att han inte smittar ner liten.

Nyheter om min pappilapp då...
Hans började bli bättre i början på förra veckan och det såg lovande ut, sen på onsdagen kom ett bakslag och han fick blodförgiftning, hjärtflimmer och åkte på någon smittsam bakterie. Han blev flyttad till en övervakningsavdelning där dom kunde hålla lite bättre koll samt isolera honom så han inte smittade andra. Men han blev allt piggare och piggare och började tala tydligare. MEN....
Nu har han satt igång och prata gojja... han har värsta hallisarna. När jag och Mamma var där så bad han mamma skaka på gardinen för att de knarkande fjärilarna med påsar på huvdet skulle trilla ned....
Okej, det låter sjuk jäkla absurt och roligt, men det är fasiken inte kul att se sin far helt seriöst säga en sån sak.
Det är väl det mest galna han sagt hittills men det är inte det värsta. han har blivit helt personlighetsförändrad, sitter och är misstänksam mot alla, har fått för sig att jag och mamma förskingrat hans pengar han vunnit på lotto. han tror inte på att han ligger på danderyds sjukhus utan på något annat ställe som är byggt precis som danderyd.
Nojjorna är många och det är grymt tufft att tackla som anhörig. För han tror ju på fullaste allvar att det är sant och han är kristallklar när han pratar om det. läskigt...
Idag var mamma där igen och hälsade på och hon sa att han verkar mycket bättre. Jag garderar mig dock, vågar inte längre hoppas för mycket. vi får helt enkelt se hur det går.


Calles begravning var i fredags, det var självklart tungt som bara den, men minnesstunden efteråt vart riktigt bra och om man kan säga så, riktigt trevlig. Hans bästa kompis höll ett underbart tal och spelade sen lite musik till bildspelet vilket såklart inte blev riktigt som jag ville,(hann inte fixa allt) men det blev väldigt uppskattat i alla fall, och det är ju ändå huvudsaken.
Det var galet mycket blommor och säkert över hundra pers i kyrkan och en otroligt vacker kyrka. Men när jag sen kom hem på kvällen och lät tankarna vandra fritt så hann jag tänka så långt som att jag måste ringa Calle och berätta hur det var i kyrkan, sen kom den där isande känslan i magen och insikten av att det inte går...

Ja, ja, bara tuta och köra...
Nu till någonting mindre sorgligt och tragiskt!

Jag har världens coolaste bäbis! de senaste dagarna har hon varit så himla duktig, hon kan alltså redan somna själv och dessutom utan napp! jag ligger brevid henne en stund tills hon har kommit till ro och är lugn, men fortfarande vaken, sen går jag ut ur rummet med dörren på glänt och efter tio minuter har hon somnat! sån otrolig utveckling på den lilla damen, för bara ett par veckor sedan kunde man inte lägga henne ifrån sig ens fem minuter och nu somnar hon själv och dessutom har tröttnat på att sitta i famnen. hon vill nästan jämt sitta i sin babysitter och protesterar högljutt när man vill gosa lite i knät. knasiga unge... hon skriker mindre, tror värsta kolik perioden är över men hon får fortfarande attacker då hon bara gråter och skriker och det inte finns något vettigt sätt att trösta. Men jag tror att det är gaser i magen som spökar. för det är oftast efter maten som det inträffar. Men nu är hon betydligt oftare glad, ler och sprallar så otroligt mysigt!
Däremot har hon börjat suga på tummen, vilket jag inte är så överdrivet glad över. Jag kan bara tänka mig att det är så himla mycket svårare att vänja dom av med det när dom blir äldre, och sen när hon kommer igång och börjar krypa runt på smutsiga golv och stoppar sen tummen i munnen direkt, kan inte vara särskilt hälsosamt, eller?
Men hon är ju brutalt söt när hon ligger där och är så nöjd över att hon hittat tummen och suger på den. Man känner sig rätt taskig om man petar bort den. Helst av allt vill hon ha både tumme och napp och så blir hon förbannad över att hon inte får plats med båda, den lilla knäppskallen.

Jag har börjat bli trakaserad av alla försäkringbolag nu också, alla vill självklart att vi ska välja deras barnförsäkring. och barnförsäkring ska vi ha men vilken? jag har hört att trygg hansa ska vara bra så jag tror vi kör på den, vad har ni? om ni har någon??

Vi har även bestämt oss för att ha lillans namngivningsfest/dop/vad det nu kallas... den 12 juli. det blir nog inte kyrkligt då jag tycker att hon ska få bestämma själv om hon vill gå med i kyrkan eller inte när hon blir äldre. Förmodligen något hemma hos mina föräldrar, men än så länge har vi inte bestämt annat än datum. ska börja kolla runt lite om hur en namngivningsfest kan gå till.
Jag velar dock fortfarande om hennes namn, Jag känner att Nemi inte stämmer riktigt, eller så har jag bara fått en rejäl dos av beslutsångest eftersom det är en så stor grejj, det är ju något hon ska dras med resten av sitt liv. Evelina känns för tillfället bättre men nu har vi ju redan sagt till alla att hon ska heta Nemi... och det är bara jag som velar. M tycker om båda men föredrar Nemi, men säger att det är okej om jag hellre vill ha Evelina... usch... vad jobbigt det ska vara då... ;)
Hon ska heta båda två i alla fall det är bestämt, men vilket som ska bli tilltalsnamnet är det som är svårt...
jag hatar att ta beslut.....

Kräm och kram
L