jäkla skit..

sorgen gör fortfarande ont ända ut i fingerspetsarna och jag vet inte vad jag ska göra med alla tankar, så jag försöker att tänka på annat... sånt som är roligt.
Därför tänkte jag att jag skulle lägga upp lite bilder på Lillan på bilddagboken och fixa lite. jag höll på i två evigheter och ladda upp, skrev bildtexter etc och självklart kom nästan ingen upp... det är alltid strul på den där sidan... funderar på att överge den.
Är det någon som vet någon annan sida där man kan lägga upp mängder av bilder, utan att behöva förminska ned dom, gärna något som man kan lösenordsskydda och bara dela ut lösenord till dom man känner. vad finns det för nått därute? är den här picasa något att ha eller den där flickr, jag är alltså ute efter något där man kan lägga upp vardagsbilder, inte "fin"bilder.

Eftersom jag inte orkat uppdatera så mycket på senare tid så kan jag tillägga att Litens kolik blivit sju resor värre.... och nu pyttelite bättre. i förra veckan skrek hon nästan oavbrutet i 6 tim på raken. Vi provade precis allt och till slut hittade jag den här specialkliniken som gör spädbarns akupunktur och det ser ut att faktiskt ha funkat, eller så är det bara önsketänkande, det här i alla fall blivit annorlunda, men vi ska göra några gånger till så får vi se om det blir mer förbättringar.
Jag har i alla fall inte kunnat få någonting vettigt gjort, inte hunnit svara på mail eller nått... när jag väl har haft lite tid över har min energi bara räckt till att kanske spela en patians eller liknande.. det jobbiga är att så fort jag inte har något rent praktiskt att göra så smyger sig sorgen på och min hjärna stannar, och gör ont...
det är tur att man har sin lilla tjej att glädjas åt och att mysa med, det gör det hela mycket lättare men också svårare. Det är lättare att hålla humöret uppe (dock inte under skrikperioderna) när man ser på henne, men det blir också mycket svårare för någonstans vill man gräva ned sig och få gråta ett par dagar men det är omöjligt...
Man kan säga att mitt liv känns aningens komplicerat nu, som om jag var på level två i ett tvspel och plötsligt har avancerat upp till level 9...
börjar jag svamla nu också??
för lite sömn gör sånt med än har jag märkt...
Nu ska jag i alla fall göra något riktigt terapi'igt och låta M och Mamma ta lillan och jag ska sjunka ned i ett varmt bubbelbad och läsa en sprojlans ny fototidning... alltså varken tänka på barn eller folk som dör... gu va skööönt det ska bli!!!!