Bitska prinsessor

Okej, jag börjar tappa tålamodet fullständigt med lilla fröken och hennes bitande!
Det är fan inte kul längre. Hur länge ska det hålla på? Mina armar är fulla med blåmärken, och idag bet hon så hårt i mitt lillfinger att jag på fullaste allvar trodde att det gått av.
Det gjorde så ont att jag började gråta som ett litet barn, kändes ungefär som att få en bildörr smälld över fingret. Nu är jag svullen och öm men inget verkar vara seriöst skadat. Men shit, vad damen kan bitas! och jag kan inte rå för det men jag skriker rakt ut, och bannar sedan ibland med lugnare ton om jag kan behärska mig.
Alla säger att det kommer gå över, att när barn inte kan uttrycka sig med ord än ordentligt, så blir de frustrerande och bits.
och det känns ju faktiskt rätt troligt eftersom hon för varje dag som går experimenterar med nya ord, men lyckas ändå inte riktigt få fram vad hon vill när hon är arg eller ledsen.
Men! varför biter hon nästan bara mig?
Hon har vid några tillfällen bitit M och Mamma, men aldrig någon på dagis eller sin Morfar. Och mig biter hon en fem tio gånger per dag.
Hon reagerar inte om jag skriker, och bryr sig inte när jag låter arg. Vad mer kan man göra?

Ultraljud!

Igår var vi på det efterlängtade ultraljudet.
Så härligt och nervöst på samma gång.
Allt såg ut som det skulle. Blev framflyttad en dag. 3/2 är det som gäller.
och det visade sig vara en POJKE!
jag är fortfarande lite i chock, var helt inställd på att det skulle bli en tjej. Så det tar ett tag att vänja sig, men vad häftigt med en av varje egentligen!

Tror att Nemi kommer bli en underbar storasyster... åååå nu börjar dt bli sådär läskigt verkligt.
iiiiiiii.... hur gör man med två småttingar??

Scheman och dagis

Alltså jag är heeeelt färdig!
Min skalle känns som en påse jordnötter.
de senaste veckorna har jag inte haft en lugn stund för mig själv att sitta ned och reflektera utan bara kört full rulle så huvudet knakade.
Jag har med andra ord meckat och pulat med jobbet för att få ihop ett vettigt schema som funkar för alla parter. Detta visade sig vara omöjligt.
Så stackars lilla fina mamma kommer få leka räddande ängel mest hela tiden och hämta på dagis samt även ge henne middag och natta henne eftersom mina idiot-tider på jobbet kommer vara 12-20. plus en restid på minst 1.5 timmar.
Så med andra ord kommer plutt vara i säng innan jag kommer hem, M börjar jobba kl 21 så han åker 20, går upp runt 18-19 så han hinner precis ta Nemi en stund innan han måste åka iväg.
Jag kommer hem med tur runt 21.30, ska sen göra de vanliga göromålen plus helst duscha, äta osv. Sen sova. gå upp vid 7, för att hinna med 8.40 bussen till dagis. M kommer hem först 9 så honom hinner jag inte se alls, varken på kvällen eller morgonen.
Lämna på dagis 9.15 ca, och ta 10 bussen till jobbet igen....
Sen kommer jag gå till en sjukgymnast och vattengympa varje tisdag, så dom kan jag inte jobba.
Intressant schema va!


Men okej så här illa kommer det inte vara, Jag har fortfarande inte fått mitt slutgiltiga schema än, men jag har bara sagt att jag kan 2-3 dagar i veckan och då varannan dag. Sen jobbar ju M 4-5 nätter och är ledig lika mycket. Men tänk själv, att försöka pussla ihop denna sörja av tider!
Varje vecka ser annorlunda ut!
Sån fruktansvärd tur att vi har möjligheten att jag bara jobbar halvtid samt att mamma kan hjälpa oss så mycket, annars skulle vi verkligen sitta i klistret.
Allt detta för att Nemi ska få lite socialt umgänge, komma in i dagis-svängen innan nr två kommer, och för att min SGI inte ska gå i botten och jag plötsligt står där sjuk utan ersättning en dag.

Dagiset är måttligt imponerade av att vi inte har kunnat komma med något schema än, de vill ju såklart planera, men jag har försökt så mycket jag kan. Hoppas få de slutgiltiga svaren nästa vecka.
Nu är inskolningen klar i alla fall. vi vart tvungna att skjuta upp den en vecka för att vi blev sjuka hela bunten.
Det har gått bra, bättre för henne än för mig, Jag tycker det är fullkomligt vidrigt att lämna henne, och ovanpå detta så blir det ungefär hundra gånger värre när hon börjar gråta. Hon gråter knappt en minut, men det är rena vrålen och skriker ut MAAAAAMMAAAA!!!!
Jag blir sjövild i hjärtat och vill gå tillbaka och ta mitt barn därifrån även om jag vet att hon är tillbaka till sitt glada jag någon minut senare. mammainstinkter antar jag.

Det hjälper väl inte direkt heller att jag ogillar hennes ena fröken, självklart den som har hand om just henne och de andra yngsta av barnen.
Jag får vibbarna av att hon inte riktigt tycker om sitt jobb längre. Hon nämner stup i kvarten att hon är van vid allt för att hon jobbat på dagis i 20 år. Hon suckar och stönar, är lite blasé och verkar tycka att föräldrars frågor bara är störande element.
de andra två som jobbar där är helt underbara, som jag kommer hur bra som helst överens med. Men den här tanten är lite knepig. Hade hon varit en dagmamma och ensam med alla barn hade jag nog faktiskt bytt, men eftersom det är andra där och Nemi verkar ändå trivas jättebra så får jag väl knipa min lilla käft.

Nä, nu ska jag försöka få mig själv i säng, imorgon är städ dag och på söndag fyller M år och vi ska fira det genom att åka till Kålmården hela familjen. Supermysigt! Hoppas bara att det inte regnar. På måndag är det ultraljud och jag tok längtar! Vill veta att allt är okej med nr 2 och så hoppas jag på att vi får se om det är en hon eller en han.
God natt på er!