Tillbaka i Sverige

Än en gång blir det bara en snabb uppdatering.
Funderar faktiskt på att lägga ned bloggen eftersom jag inte hittar tiden till att skriva regelbundet. Eller kanske gör en veckogrej så länge det känns roligt.
Det är ju inte så många som läser ändå. Men jag tycker väldigt mycket om er som orkar titta in här då och då! :D

Ungern resan var helt fantastisk.
Än en gång tog jag med på tok för mycket saker.
Jag är så värdelös på att förutse vad man egentligen behöver. När jag packar tycker jag jämt att jag bara tar det absolut mest nödvändiga.
Nu var jag ju även lite nervös över vad Ungern hade för barn utbud så jag tog ju med leksaker en del mat osv... helt i onödan. Allt som finns här finns där med.
Nemi var helt underbar på resan. Hemresan var hon en aning retlig på planet för att hon hade fått nog av att vara stilla. Men fick hon bara stå upp i sätet och prata med grannen bakom så var hon nöjd.

Vi gjorde dock bort oss totalt på en punkt.
Planet var försenat med en halvtimme, så när vi väl kom av på vägen ned hade vi grymt bråttom till bussen (som inte går särskilt ofta) vi haffade väskorna fort som tusan och rusade ut till taxin som skulle ta oss till busstationen. När vi väl åkt en stund inser vi att vi glömt vagnen!
Det var inte så mycket att göra, välja mellan att åka tillbaka och krångla oss igenom kontroller och annat för att få hämta den, och missa bussen och bli rejält försenade. eller åka vidare och hoppas på att vi kunde få tillbaka den på vägen hem.
Vi valde det senare.
Men det var otroligt frustrerande.
Som tur är hittade vi dagen efter en barnaffär med en vagn som kostade runt 400 svenska kronor. och det var det värt alla gånger.
På hemresan sen fick vi ut den gamla vagnen och hade med andra ord två vagnar med oss hem.
Så nu ser det ut som ett vagnlager här i hallen.

Lilla stålmormor sköter fortfarande nästan hela hushållet själv, odlar grönsaker och städar och fixar. Hon får lunchen hemlevererad på vardagarna därför att det är så viktigt att hon äter regelbundet och diabetes vänlig mat. En tant kommer och hjälper henne städa en gång varannan vecka men mer än så är det inte.
Hon är så cool! 88 år och fortfarande helt med i huvudet, går långa promenader med oss och fixar och donar jämt.
Nemi fick en docka och en nalle som hon hade sytt och när vi var där tog mormor alla mått på henne så snart kommer det nog ett paket med hemsydda kläder också.

Vi hade mellan 30-35 graders värme och sol varje dag förutom en kväll då det var lite regnigt men det var så sent att vi knappt märkte det.
Mellan måndagen och söndagen så var vi hemma hos mormor, sov på ofantligt obekväma sängar hela bunten, promenerade runt den lilla byn, lillan fick leka med grannens sandlåda och vi köpte en uppblåsbar pool till henne som hon lekte glatt i när det var som varmast. Brorsan och han tjej var där mellan måndagen och torsdagen och allt flöt på i ganska lugnt och behagligt tempo. Inga gigantiska utflykter eller äventyr den här gången, mest sitta i trädgården och mysa.

Efter en vecka hos mormor åkte vi upp till Budapest och stannade där i två nätter.
En helt fantastisk stad. Stockholm känns som en liten fjantort på landet i jämförelse. Budapest är så otroligt stort. Brorsans tjej tyckte att det påminde om New York. Har aldrig varit där så jag vet inte.. Vi försökte hålla oss borta från de stora gatorna eftersom trafiken är verkligen hysterisk där och låter som tusan. Något som är underhållande med staden är att det är en sån extrem blandning mellan nytt och gammalt. Man kan gå i ett kvarter som liknar våran gamla stan för att helt plötsligt se ett stort glaskomplex hypermodernt centrum inklämt mellan två uråldriga hus. Samma sak med lyxkåkar och fattimanshus.
Vi utforskade bara en liten bit av deras gamla stan, men hjälp vad vackert det är. och så mycket intressant historia. Mamma guidade oss och berättade historier. en den väggar har fortfarande kulhål i sig från kriget.
Mycket håller på att renoveras upp, man kan se lyftkranar och byggarbetare i stort sett överallt.

Vi shoppade en hel del. Kläder smink barnsaker och sånt. För det är billigare än i sverige, men storstäderna är mycket dyrare än landet. Men man kan ändå bli förvånad. Mc donalds priser var inte långt från våra, men en kinakrog tog bara 20 spänn per portion. och det var stooora portioner.
Hotellet vi bodde på var underbart.
Det var egentligen inte ett hotell utan de hyrde ut små lägenheter, med fullt utrustade kök och badrum. Allting var väldigt enkelt men fräscht. (stvn?)
Priset var däremot oslagbart!
600 svenska kronor per natt för 3 vuxna och ett barn.
Dom hade alla möjliga sorters alternativ, hur stort man ville bo osv. Vi valde ett av de billigare rummen men det var perfekt för oss. Sen var det visst så att barn under ett bodde gratis och hon som bokade oss kände sig givmild och räknade Nemi som ett år.
Annars kostar det någon procent extra har jag för mig.
Lägenheterna låg i ett stort hus och på tredje våningen var det vanliga lägenheter, dvs som inte tillhörde hotellet. Där uppe bodde det en helt galen tant som stod och svor på balkong titt som tätt. Men hon var mest bara underhållande.
Vi önskade alla att vi hade haft mer tid att stanna i budapest eftersom det finns så mycket att utforska. Vi hann inte gå till något av de berömda baden ens.
Flyget var försenat hem också, det började bli lite oväder när vi kom in på svensk mark så det kändes lite som att åka berg och dalbana och min mage ville mest vända sig ut och in men jag klarade mig som tur var. Däremot var vädret så förbaskat trist, grått och blåsigt så vi ville helst bara vända om och åka tillbaka.
Nu längtar jag efter att få åka dit igen.
Älskar Budapest!

GODIS

åååååå jag vill han en kokosboll och coca cola!!!!!

HJÄLP!
hittils har det varit oförskämt enkelt att låta bli alla sötsaker. Men idag har det varit helt vidrigt måste jag säga. Men jag ger mig själv två gånger i veckan då jag får unna mig om jag vill. och hittils har jag valt att inte göra det för att jag inte varit sugen. så egentligen är det inget misslyckande om jag nu tar mig en mumsbit. Samtidigt känns det ungefär som för dom som försöker sluta röka. det är antingen allt eller inget. Väldigt få människor klarar av att bara feströka utan att trilla dit och börja röka på heltid.
Men äsch
usch
blä

Sockerfri!

Har nu fått tokspel och bestämt mig för att dra ned på sockermängden jag sätter i mig. Jag tänker inte kalla det för att banta, eller någon annan dum titel, jag går inte på någon diet och jag tänker fortfarande unna mig något gott om jag så vill.
Bara så vi har det klart.
Projekt leva hälsosammare kanske skulle vara en passande beskrivning.
Men för enkelhetens skull får jag väl kalla det "gå ned i vikt" som etikett...

Jag tänker vara helt ärlig och säga att jag väger just nu 98 pannor.... en hel jävla del med andra ord. Inte det mesta jag vägt jag tror personvärsta är på 113 kilo, men det var under den period jag var så deprimerad att jag inte gick ut från lägenheten för annat än att köpa cigg.
En mycket vidrig period i mitt liv som jag gärna inte tänker närmare på numera.
Innan jag vart gravid vägde jag 105 ungefär. och i nionde månaden tror jag att jag vägde 115 någonting.
Anledningen till att jag vägt så mycket är förutom olika varianter av depression, ett extremt konstant sockersug, för lite motion, för lite inspiration, slöhet och på tok för mycket mat som jag inte tycker är gott. Jag är nog en av de värsta människor du kan välja att bjuda på middag för jag äter i princip inga grönsaker som på något sätt att tillagade, ingen fisk, ingen svamp och inga kryddor. Jepp så där är min verklighet.
inte kul alls, men så illa är min smak.
Något jag alltid skämt över och därför gömt mig bakom allt som är lättlagat och färdigmat samt snabbmat.
Jag tycker helt enkelt inte om mat, eller något som har med mat att göra, det är för mig helt ointressant, mat är bara något nödvändigt ont.
Kul inställning va....

Men i alla fall. tragedi tragedi efter tragedi har fått mig att bli skitskraj för hur jag egentligen behandlar min kropp. Jag äter det som går fort och som har mycket socker i sig så att jag bli pigg, jag storröker, jag sover dåligt och jag bäljar i mig kaffe och huvudvärkstabletter för att hjärnan inta ska explodera på morgonen.
Men nu har jag fått nog. insett att det inte går att leva såhär om jag vill kunna se mina egna barnbarn en vacker dag. Så från och med i torsdags förr veckan alltså i fem dygn har jag håll mig sockerfri!
Jag tar ett steg i taget, det går inte att vända alla sina vanor på en gång det är rätt så dödsdömt.
Så nu börjar jag med socker och vitt bröd som är två stora fiender i mitt liv.
Jag tänker inte vara någon pedant som förbjuder precis allt som har socker i sig. som tex müslin (stavn?) på morgonen. Jag har tittat i affären efter den sort som har minst mängd socker i, och valde den framför att hoppa över fil och flingor helt. Jag har några droppar honung i teet för utan kan jag inte dricka det. Men förut kunde jag lätt ha 4-6 sockerbitar om det var en stor kopp. Jag dricker kaffet helt utan socker. Jag har tagit bort all läsk, sylt, kakor, bullar, glass och pommes, som jag tidigare kunde stoppa i mig tre fyra gånger om dagen en mumsbit eller en burkcola.
Jag äter fortfarande hamburgare på jobbet, men utan bröd, ketchup och pommes.
Som sagt ovan tänker jag inte sluta med socker för gott. Men fram till ungern har jag nolltollerans, dvs inget socker! (förutom dom där dropparna honung i teet och den där müslin) i ungern tänker jag ta en kaka eller liknande om jag blir bjuden, men inte köpa själv.
Därefter är mitt mål att jag får ta en läsk, eller en kaka två gånger i veckan. om jag känner för det. Men inte mer.
det känns så jäkla rätt, det är lätt att komma ihåg, inte någon avancerad diet som man ska hålla på och räkna massa grejjer på innehållsförteckningen. Jag ger mig själv tillåtelse att unna mig något litet två gånger i veckan och kan planera därefter. Ska jag fika med en kompis eller blir jag bjuden på en fest, så kan jag gott och väl ta en bit. bara det inte blir som förut och varje dag eller groteska mängder.
Min andra del i planen är att äta regelbundet.
Frukost, mellis, lunch, mellis, middag, eventuellt en mellis till.
och som mellis käkar jag frukt eller knäckebröd.

Vi får se hur det går.
Det ska bli ett riktigt test att se hur jag klarar av att unna mig utan att svulla. än så länge går det sjukt bra. Har skött mig exemplariskt trots att hela kylen råkar vara full av colaburkar.
Jag äter väldigt regelbundet, det svåraste är väl frukosten, eftersom vi går upp när lillan vaknar. Som idag till exempel så sov hon från 21 till 01 hur bra som helst. sedan vaknade hon och trots alla möjliga försök så somnade hon inte om förrän 4.30! Då är det inte så konstigt om hela familjen sover till 10.30 eller hur.
Nu funderar jag dock på att ställa klockan på nio oavsett hur natten har varit. bara så att vi kan få lite rutiner på det här stället. Har det varit en jobbig natt så kan vi ju alltid gå och lägga oss igen så tillvida man inte ska till jobbet.

så. Där har ni min plan.
Så svårt verkar det väl ändå inte vara eller hur??
haha
vi får väl se som sagt....
Känns lite läskigt att skriva det här, då känns det som om misslyckas jag nu, så kommer alla få veta det. och tycka att man är en looser... eller nått... Man sätter lite extra press på sig själv genom att berätta sin plan...

Nu är jag hungrig igen vilket jag jämt är numera.
så det blir till en liten kvällsfrukt tror jag.

1 vecka kvar till Ungernresan!

Shit vad det är svårt att packa, jag är mästare i att ta med mig på tok för mycket saker. Jag vill alltid vara redo för nödlägen så jag tar med halva apoteket och alla bra-att-ha-grejjer som om vi skulle bo ute i skogen i 8 månader eller liknande. Dumt....
Nu är mitt lilla dilemma att jag inte vet hur mycket tekniksaker jag kan ta med. Jag vet, jag är en nörd som vill ha både kamera, mp3spelare, batteriladdare, 15 minneskort, samtliga objektiv och helst lite andra tillbehör.... hjälp!
Jag har grym ågren över att jag inte tar datorn.. haha...
Mest för att jag är rädd för att mina minneskort inte kommer räcka och har då ingenstans att ladda över bilderna när dom blir fulla... jag vet... snacka om lyxbesvär eller hur...
jaja livet är hårt.... ;)

Nemis första skinnjacka!

Världens bästa aunt A (brorsans flickvän) var här och hälsade på idag. Vi åkte till centrumet för att inhandla lite saker och jag var bara tvungen att visa henne en helt underbar läderjacka jag hittat på lindex till Nemi som jag inte kunde motivera pengamässigt att köpa. Den kostade förut 400 spänn och det känns lite väl mycket att lägga ned på ett klädesplagg som med lite tur räcker en halvår. MEN när vi kom dit in så hade dom bara ett ex kvar, och den var på rea för 279kr! och dessutom i Nemis storlek. Jag tyckte fortfarande att det var lite mycket speciellt nu när vi behöver pengar till Ungernresa osv. A sa då att vi kunde dela på kostnaden som en present från henne. Jaaaaa!!! Men när vi kom till kassan så tog hon jackan ifrån mig och betalade hela.

Så himla snäll!!!!!!

LYCKA!

Min unge har fått sin första skinnpaj! hihi

för er som känt mig länge är ni väl förvånade att hon inte fått det tidigare. När jag var yngre sa jag alltid att om jag skaffade barn skulle barnets första outfit vara skinnpaj, boots och tuppkam!

haha

nu behöver jag bara hitta ett par doc martins i miniformat så är hela bilden komplett. ;)
Inte världens bästa bild direkt, hon var inte så pigg på att fotas idag. Men så här ser den ut i alla fall.

Massa jobb jobb jobb

inte så mycket att rapportera egentligen.
Jobbade förra söndagen, sen tisdag och onsdag, vaccinerade lillan i torsdags och gick på världens mysigaste promenad med M och skrutt, satt ute i solen hela fredagen, jobbade häcken av mig i disken 10 timmar i lördags och 8 timmars diskande idag igen. Mina fingrar känns som sprucket papper och jag är helt slut i ryggen, men ändå så var det roligare än att stå i kassan hela dagen och memorera beställningar. Står man i disken så visst det är inte roligt när det är vansinningt mycket att göra och man känner att tallrikarna snart ska anfalla från både höger och vänster. Men samtidigt har man grymt roligt med kollegorna och man kan pausa när man själv vill, ingen som behöver ta över bara för att man måste på muggen etc. Sånt gillar jag. När man får bestämma lite själv.
Jag har kommit till insikt känner jag. Jag är en extremt rastlös människa, jag behöver omväxling. Jag klarar inte ett heltidsjobb fem dagar i veckan. Då klättrar jag på väggarna och blir sjukskriven pga ångest och depressioner. Men i den här takten fungerar det klockrent. jag skulle lätt kunna ta ett annat deltidsjobb och göra något helt annat i kombination. Visst det blir kruxigt med scheman och sånt men det gäller bara att planera. Så när lillan börjar på dagis när det nu blir så ska jag jaga lite andra jobb tror jag. kanske jag kan behålla mitt gamla men bara som deltidare.
MEN först körkort!!!!!!!
Måste ha!!!!

Annars är det mest Ungernresan som snurrar runt i skallen. Sitter mest och planerar packningslistor och vad man behöver ha i viken väska, ska man köpa ny väska, vad behöver man ta med, vad kan man köpa där. osv osv osv....

Nu ska jag bums i säng, för lilla skrutt kräver numera väldigt mycket underhållning och pigga föräldrar. hon är så jäkla skön den här ungen.
Om någon familjen lägger av en ljudlig prutt så springer hon efter och skriker BAJS! eller bajs i kombination med BLÄ!
Jag har ingen aning om vart hon har fått det ifrån, eller hur hon har fundera ut det, men grymt roligt är det i alla fall.

:D