En blick bakåt...

Kl 10.46 imorgon är min lilla skrutt ett helt år gammal. Så svårt att förstå att det har gått så fort. Samtidigt som det känts väldigt långsamt många gånger när man varit full av irritation och trötthet. Nu har det där lilla byltet vi tog hem från BB blivit en liten person med en massa hyss och bus i sig. Igår tex hittade hon en målarburk vi hade ställt på en hylla. Hon tog med sig den ut i hallen och där tappade hon den mitt på det fina nya golvet och den gick självklart upp och ut rann det vit målarfärg i en stor stor pöl. Som tur var hann hon inte gegga med det och ännu mer tur var det att hon missade mattan med ett par centimeter. Så det var relativt lätt att åtgärda men ändå.... Nu måste man passa vartända steg hon tar. INGET går säkert!
Har jag sagt att hon går nu?
Hon bestämde sig helt enkelt för att börja gå bara sådär.
Jag hade verkligen sett fram emot hur vi (mamma och pappa, den där klassiska bilden) skulle sitta mitt emot varandra och hon skulle med stapplande steg gå emellan oss. Men noop, inte den här tjejen. Hon bestämde sig bara för att börja gå och så gick hon.
Helt otroligt, så seg som hon var på att börja krypa. Hon kanske helt enkelt inte tyckte att krypa var något för henne. Hon stod upp själv för första gången den 9onde januari och nu nästan springer hon fram.
Nemi verkar vara tjejen som inte gör saker på begäran utan bara när hon själv önskar det och då gör hon det med råge. tuffa lilla bruden!

Det har verkligen varit ett helt vansinnigt år det här.
Måste ju bara stylta upp det lite snabbt.
12 Januari 2008: Flyttade vi
30 Januari: Kom världens bästa tjej till världen
2 Februari: fick åka hem från BB.
5 Februari: fyllde jag år, märkte det inte ens allt var så kaotiskt runt omkring mig ändå.
8 februari: Gick min kusin hastigt och plötsligt bort. En otroligt chock för hela familjen.
10 Mars: Dog min föredetta, Calle, också det en galen chock.
17 Mars: Begravning för min kusin. Detta var även hans födelsedag.
19 Mars: inledde vi akupunkturen för lillan kolik. och detta blev vändpunkten för det.
30 Mars: började vi tömma Calles lägenhet. Jag hade mycket saker kvar hos honom. Detta var grymt tungt och jobbigt.
4 April: hamnade min Pappa i koma. och vaknade inte förrän 3 dagar senare. Detta också en vansinnig chock.
6 April: fyllde min bror 40 år. Detta firade vi med tårta inne på intensivvårdsavdelningen bland slangar och apparater väldigt absurt
11 April: var Calles begravning.
12 April: Firade vi min bror igen, denna gång på lite trevligare sätt. Överaskningsparty hemma hos honom som hans flickvän satt ihop.
16 April: tatuerade jag mig!
17 April: kom min Pappa hem från sjukhuset.
9 Maj: Åkte Pappa in på sjukhuset igen. Men denna gång var det inte ns i närheten av så allvarligt som första och han var hemma 4 dar senare.
16 Maj: Avlivade vi vår 16 år gamla hund Alice.
21 Maj: Avlivade vi mina katter.
Juni månade var relativt lugn. pappa fyllde år, det var midsommar och vi planerade och stökade inför dopet.
12 Juli: Hade vi dop/namngivningsceremoni. Hur mysigt som helst. med underbart väder och allt.
20 Juli: hade vi en mini överraskningsfest för Mamma som fyllde år dagen därpå genom att bror och flickvän till bror kom oanmält ut och hade med sig partyhattar.
23 Juli: inledde vi renoveringen av det lilla huset hos Mamma och Pappa. och detta tog upp hela semester som M hade samt många helger under höst och vinter.
7 Augusti: avlivade vi katterna som bodde hos Mamma och Pappa.
I början på augusti gick M's mormors syster bort också. av ålderdom.
6 September: fyllde M år.
September månad gick annars mest ut på att gå till tandläkaren för våra sparpengar.
24 September: firade jag och M vår 3 års dag.
I oktober köpte vi min lilla "husvagn" och målade om den, köpte även en värmepump till lilla huset.
23 Oktober: Var Calles urnsättning.
I november var det väldigt lugnt. Jag opererade bort några dumma födelsemärken. Eftersom min mormor har haft hudcancer ville jag vara på den säkra sidan och gick och kollade upp alla mina prickar. Dom tyckte en såg lite mysko ut men det verkar den inte ha varit för dom skulle ha ringt om proverna visade något.
December månad gick själklart ut på en massa julstök, men sånt är bara mysigt. Fick dock en chock till innan året var slut.
30 December: Ringer telefonen och en läkare meddelar att M's pappa har gått bort. M har inte träffat honom sen han var i 12 års åldern, men tydligen var han och hans halvbror de enda anhöriga. Dessutom hade pappan gått bort redan 25 november, men de hade inte hittat några anhöriga förrän nu.
Hans halvbror har han aldrig träffat, men nu har de pratat lite över telefon i allafall.
Däremot har vi haft full rulle med alla papper och ting som måste göras med dödsboet begravningen etc. Helgen som var tillbringade vi med att tömma lägenheten hans pappa bodde i.

Så vad säger man, fullspäckat år eller hur?
Jag hoppas innerligt att 2009 blir lugnare och betydligt mindre dödsfall.
Tycker att vi har fått vår beskärda del av begravningar och tårar så att det räcker ett bra tag framåt nu.

Godnatt godnatt