F-kasse strul

Måste få skriva av mig lite aggressioner mot f-kassan nu.... jävla puckon rent ut sagt.

Jag var på ikea idag med mamma, M var hemma med lillan och jag å mor min skulle gotta oss i lite inredningsmys. allt väl och bra fram till kassan då mitt kort inte ville funka. Eftersom det är den 25 idag vart jag väldigt förbryllad då föräldrapenningen skulle ha kommit som vanligt idag.
tur var fick jag låna pengar av mamma och när jag väl kom hem kastade jag mig på telefonen efter att ha kollat mitt konto och konstaterat att inga pengar kommit in. Efter ca 35 minuters kötid (jag hann montera upp en komplicerad lampa under tiden, här spills inga dyrbara minuter minsann!) kom jag fram till en snorkig dam som tittade igenom mina uppgifter och sa; men lilla du (jag hatar när folk låter nedvärderande utan anledning!) du gjorde din begäran den artonde, det är alldeles försent så här i semestertider. vi har en handläggningstid på 4-6 veckor under sommaren...... Okej, men till mig sa ni i januari när jag frågade hur sent man kunde begära f-penningen att man kunde dröjja ända till den tjugonde med det när man gjorde det över internet. fick till svars... jamen duuuu.... det var ju i januari... det förändras nästan från dag till dag med sånt här...
jaha.. så att bara för att ni inte underrättar folket om era ändrade regler så kommer jag och min familj inte kunna betala hyran eller äta ett redigt mål mat den här månaden, är det det du menar??
börjar bli lite smått desperat där...
nja, njäe, alltså... hmm... okej.. nu har jag fixat så du får dina pengar på fredag, men du MÅSTE begära under längre peridor i taget för annars kan det bli så här..
(det tog henne alltså ungefär 3 sekunder att fixa mina pengar, som dom egentligen hade en handläggningstid på 4-6 veckor... MUPP!
Jotak, jag har lärt mig min läxa att aldrig mer lita på er, tack för besväret...

Jag blir så matt... man måste alltid superduper dubbelmubbel kolla allt vad andra ska göra åt en, och framförallt, ALDRIG lita på det dom säger när man frågar något.
Piss å pankaka på er!

Regndans

Idag har jag en sån där melankolisk dag när allt är segt som sniglar och ingenting vill sig. Inget särskilt som hänt, bara den där känslan av inte komma till rätta riktigt. Har inte så mycket att klaga över, livet rullar på men mitt sinne känns, jag vet inte.... fattigt kanske? trött, och sådär vill så mycket, skapa så mycket men finner ingen tid.
Det liksom kliar i kreativitetsfingrarna och konstnären i mig vrålar och gör mig taggig.
Men det är inte så mycket att göra något åt. Jag måste lära mig det här med disciplin i vardagen tror jag. så att jag kan få lite struktur på saker och ting.

Men det är idag det, som känns så här...
Igår hade jag glädjefnatt.
Var ute hos mapa. Jag, M och lillan var hemma där ensamma när regnet kom. Jag sprang ut för att rädda mammas kuddar från det blöta. När jag plötsligt insåg att jag var dyngsur och lika gärna kunde skippa kläderna.
så då gjorde jag det!
drog av mig alltihop, sprang runt och dansade i regn, hagel, blixtar och åska och bara njöt för stunden. Inget annat existerade. Ljudet av när regnet piskade ned, blåsten som drog igenom de tjocka granarna som omger huset. åskan som mullrade... allt var bara vackert.
M stod i dörröppningen till altanen med Nemi på armen och tittade, skrattade och skakade på huvudet åt mitt regnvrålande.
Jag kände mig väldigt väldigt levande och fri.
Tillslut hoppade jag i den iskalla poolen, en, två, tre gånger.
Kom upp med skakande tänder till M som stod där med handdukar och en varm famn.
Under den stunden fanns inga problem, inga räkningar, ingen död, ingenting annat än känslan av regn smattrande mot min hud.
Det var underbart och kan varmt rekommenderas!

Fast man måste våga frigöra sig från bekvämligheter helt och hållet för att det ska ha någon effekt. dvs, stå inte i dörren och titta på regnet för länge innan du ger dig ut! för då hinner du tveka, dra av dig kläderna annars kommer du störa dig på att dom blir blöta och tynger ned dig och du behöver inte oroa dig för att någon ska se dig så till vida du inte streakar inne i stan möjligtvis. Alla är så ockuperade med att gömma sig från regnet så du är i princip ensam där ute.

När du kommer in linda in dig i en massa handdukar och drick en kopp varmt te eller choklad.

Och våga skrika dig hes!

detta är mitt tips på regndans med andra ord. :)
Tyck att jag är galen om du vill, men jag lovar att om man bara vågar så ångrar man sig inte...

kamera och sömn

okej, det kanske verkar som om vi skiter pengar, men det gör vi verkligen inte! hur vi ska få ekonomin att gå ihop i framtiden vet i fanken men det får gå som det går. Har i alla fall köpt en ny kamera. galet! jag vet.. tagit på avbetalning för första gången någonsin. vad den kostade tänker jag inte tala om annat än att det blev mycket. Men det får det vara värt. Jag skulle inte fungera utan en kamera, så illa är det.
Fick hem den redan dan efter att jag beställde den! Jiiiiihiii... glaaad... och oj va fin den e och oj oj oj vad fina bilder den tar!!! sååå lycklig!
kommer några exempel nedan...

Nu vet jag inte hur jag ska få ihop dygnet för lillskrutt... sen i onsdags då vi var på ångbåtens dag i Vaxholm så har hon vridit runt dygnet ett halvt varv. Vi var ju ute till rätt sent, kom inte hem förrän vid 22-23 tiden och hon hade svårt att sova i vagnen så hon var ju skit trött och hade grymt svårt att somna när vi kom hem. sen dess har det varit en mardröm att få henne att sova på kvällen och hon vaknar väldigt sent på morgon också, och det är ju förvisso skönt, men det betyder att jag inte får några egna timmar alls på kvällen, vilket kommer bli ett helvete från och med imorgon då M börjar jobba igen. Hur gör man för att vrida tillbaka dygnet för dom små?
ett plus i den här röran är visserligen att hon slutat äta på natten, men jag vet inte riktigt vad det beror på. hon har varit allmänt grinig och sur de senaste dagarna, tror det är värmen. hon har varit oregelbunden med maten, sömnen, bajjet.. ja allt faktiskt...

Hur gör ni andra när ni tar med ungarna ut på kvällen? vi har ju även det problemet att tajma våran hemresa när vi har varit hemma hos MaPa att funka. för oftast brukar vi ju äta middag här sen åka hem, men det blir ju liksom mitt i hennes nattning som är vid åtta tiden. Har hört att rutiner är bra för småfolket men det känns som om det kan vara rätt handikappande att ha för hårda rutiner. eller??...

Idag introducerade vi potatis för lillskutt också, hon tyckte inte att det var särskilt spännande utan tyckte mest att det smakade blä och nästan grävde ut maten ur munnen efter.. såg grymt roligt ut. Men jag tänker inte försöka tvinga i henne det utan hon får smaka lite då och då olika smaker så får vi se. huvudsaken är väl ändå att hon tycker det är roligt.
här kommer lite bilder från nya kameran....


Ööh mamma... vad ska det här vara bra för??


Blomman kittlar bakom örat



Nemi med sin mor


Mormor badar i poolen... visst ser det skönt ut...


Väldigt bestämd blick


Lillan i party-stassen


Mormor badar lillan

Mer gnäll...

Jag vet, jag gnäller jämt och beklagar mig...
Men ibland så tycker jag det är befogat att återgå till femårs stadiet och tycka livet är orättvist. Ni vet den där känslan av att vilja kura ihop sig hos mamma och be henne göra allting bra igen.
Just nu är jag där och har varit i den känslan sen igår då min fina gamla trotjänare, min stolthet och favoritsak gick sönder.
MIN KAMERA!!!!!!!!
Helt plötsligt från ingenstans, medan jag höll på att fota lillan så fick den spatt och det gick inte längre att fokusera med den. snyft!
Jag vred och vände, försökte trycka på alla knappar, byta batterier, byta objektiv, och tillslut skaka den lite våldsamt men nej... den är trasig.
Vad ska jag göra nu???
Jag känner mig tom och eländig och önskar intensivt att jag tagit mer betalt när jag fotat åt andra så jag hade haft råd att köpa en ny. den började förvisso bli rätt gammal och skruttig, men jag hade hoppats på att den skulle hålla tills jag började jobba igen och alla saker som behövts köpas till hemmet var avklarade. Det är ju inte direkt så att man prioriterar sig själv längre och köper en ny kamera när man har barn och ett halvfärdigt hem. Känns inte som det är någon större idee att lämna in den på lagning heller eftersom den är så gammal och det skulle förmodligen bli väldigt dyrt. då är det lika bra att köpa en ny. Men eftersom jag har så mycket tillbehör som bara passar till den här modellen och senare så vill jag inte köpa någon annan variant heller som är billgare. Den jag har heter canon eos 10d, och skulle jag köpa en ny så heter den canon eos 40d. då passar fortfarande de svindyra batterierna etc.
Funderar faktiskt på att köpa en kamera på avbetalning. har aldrig gjort det förut och tycker det är skitläskig, men vad ska jag annars göra.. jag vill ju kunna ta riktigt fina bilder på lillan medan hon är så här liten. Det är nu jag verkligen har använding för en sån för min egen räkning. Tidigare har jag bara fotat andra och deras ungar och nu när jag vill fota min egen då säger kameran upp sig. är inte det elakt så säg!?
bläää usch och skit
här kommer några av de sista bilderna jag hann ta...

Jag är så grymt ledsen...