Uppdatering igen.....

Oj oj oj, nu har jag varit en dålig bloggare.. Jag har blivit alltför bekväm med att inte skriva, trots att jag tycker det är så kul. Fy på mig!

Så här kommer lite uppdateringar igen för den som är intresserad.
54 dagar kvar till 6 feb då bebis är beräknad.
Har fortfarande inte fått något datum för kejsarsnitt, får det förhoppningsvis innan jul.
Börjar bli grymt nervös för operationen och nervös över i stort sett allt som har med lilltjejen att göra. Läskigast är väl tanken på att något ska vara fel eller ska gå helt fel. Lilltjejen växer tydligen för fort dessutom.
Dom mäter ju magen varje gång man går till MVC och måtten ska överensstämma med en kurva, jag har hela tiden legat i överkanten men sist jag var där hade kurvan tydligen gjort ett litet hopp uppåt. Trots att mina sockervärden är helt normala ville barnmorskan kolla så att det inte var diabetes som spökade, hon misstänkte väl det bara för att jag var en tjockis redan innan graviditeten.
Jag fick i alla fall gå till vårdcentralen ta et blodprov, dricka universums vidrigaste sockerlösning (2-3 deciliter sockervatten) som man skulle svepa sen sitta i väntrummet i två timmar och därefter ta ett nytt blodprov. Det var ingen rolig dag kan jag säga. Men resultatet visade i alla fall att jag inte hade diabetes, såååå sköönt!
Så riktigt varför lilltjejen växer för fort vet jag inte. Hoppas på att få lite svar på det nästa gång jag går till Mvc (nu på tisdag). Hon kanske bara är en liten tjockis.. Men lite nojjig och orolig blir man ju. I samma veva har lillskrutt börjat ta det väldigt lugnt därinne i magen, känner rörelser väldigt sällan. Har hört att det är vanligt att dom små liven tar det lite soft så här mot slutet när det börjar bli ont om utrymme. Tycker att alla andra pratar om vilket jäkla liv deras knoddar för därinne hela tiden, medan min mest verkar sova och kan tänka sig att bjuda på en buff först efter lite provokation. Hon kanske blir en liten tjock filosof som sitter med basker på huvudet och funderar på livets gåtor i någon park när hon blir äldre. Allt är säkert superduper normalt, men eftersom man aldrig varit gravid förut så är allt nytt och lite läskigt.

Nu om lägenhetsdramat.
Ibland är det svårt att förstå sig på myndighetsnissar och deras anställda.
Vi är tre parter i det här bytet. Vi har Vaxholmskillen som vill komma närmare stan och jobbet och flyttar alltså in till Danderyd, Danderydsparet som vill flytta till min lägenhet för att de vill ha en äldre lägenhet med charm och komma lite närmare stan och M och jag som vill ha större och komma närmare familj och vänner i Vaxholm. Det är väl inget som är konstigt med det eller?
För det första har en av handläggarna hos Danderydsvärden varit sjuk i cirka två – tre veckor och det var tydligen omöjligt att lägga över vårt ärende på någon annan.. suck..
Sen häromdagen fick jag ett mail från Danderydsparet, ena hyresvärden hade tydligen tyckt att vårt byte såg misstänksamt ut! De kunde inte förstå varför Jag och M ville flytta så långt bort och varför Danderydsparet ville flytta till en mindre lägenhet… Jag kan inte fatta vad dom har med saken att göra egentligen, huvudsaken måste väl ändå vara att deras nya hyresgäster har tillräckligt bra ekonomi för att klara hyran, vad spelar det för roll varför man vill flytta dit!? Det är ju bara löjligt.
De skulle förhoppningsvis höra av sig om ett beslut i nästa vecka iaf. Vi får väl se om det verkligen blir så. Jag hoppas verkligen att bytet går igenom, hur ska vi annars göra? Visst man överlever ju men det kommer bli ett hellskotta fram tills vi hittar en annan lägenhet. Ska vi leva två vuxna, en skrikande spädis och två katter på 44kvm utan en dörr att stänga om sig när M ska sova på dagen. Samt att bo på fjärde våningen utan hiss och utan utrymme för barnvagn på bottenplan. Det är inte säkert att jag och M kommer stå ut med det särskilt länge utan att börja slänga möbler i huvudet på varandra, så då blir det till att leva i kappsäck och spendera halva tiden ute hos MaPa. Smått kaotiskt.

Nu har vi införskaffat lite möbler också, allt begagnat och mindre vackert, ska måla och klä om det mesta.
De blev ett stort utfällbart köksbord, brunt, ska målas om. Vet ej färg än.
Två köksstolar, (vi har redan två) ska också måla och kläs om. Förmodligen får varje stol en egen färg.. hihi (folk kommer kräkas på alla färger när dom kommer hem till oss)
En mörkt mossgrön sammetssoffa! som jag tycker e väldigt fin, tyvärr tycker ingen annan det, ;) Med en massa Indiska kuddar i den kommer det nog bli mysigt.
En väldigt fin gungstol som jag ska måla guldfärgad och byta tyget i sitsen och ryggstödet, har inte bestämt än vad det blir för färg på tyget, troligen lila.
För detta så betalde vi allt som allt 1650 kronor. Helt okej eller hur!
Möblerna står fortfarande kvar i affären för vi måste hitta någonstans att göra av dom tills vi flyttar, Papp känner ägaren så det är okej ett tag till iaf.

Förövrigt är det mesta kaos som vanlig, min ork är obefintlig, och nu gör det ONT att sova. Det är fysiskt omöjligt att sova på något annat sätt än på sidan och har jag legat på sidan i mer än en halvtimme så får jag så förbannat ont i höften, känns nästan som kramp. Så jag vaknar minst två gånger i timmen av att jag måste vända på mig sen vaknar jag även ett par gånger per natt för att jag måste gå på toa. Har lagt en extra madrass på min sida av sängen och det hjälper en aning samt att jag har en värmekudde på höften eller ryggen, beroende på vart jag har mest ont… det ska tydligen inte vara skönt att vara gravid. Men samtidigt kan jag inte klaga för mycket, är så tacksam över att jag har den här lilla krabaten i magen, och jag är ju inte som många andra råkar ut för helt invalidiserad. Jag vankar som en anka och ser ut som en träskpadda men jag kan fortfarande klara av att gå några timmar i centrum och handla julklappar, det måste man väl ändå vara tacksam över.
Dock har jag börjat få kraftiga sammandragningar väldigt ofta, kan komma var femte minut när jag är ute och går. Om jag sitter eller ligger ned kommer det bara några enstaka gånger, men promenerar jag så är det verkligen jämt. Och än en gång undrar man, är detta normalt?? Också en fråga att ta upp på Mvc nästa gång. Det hade kanske inte skadat att gå på några av dom där mammaträffarna ändå, eftersom man är så fylld av frågor, men jag har svårt för det där att sitta i ring och dela bekymmer med främmande människor. Det är ju mycket som surrar i huvudet och frågor man vill ställa, men gör man som jag och googlar det mesta på nätet så får man vanligtvis bara upp skräcksenarium (stvn?) och kontentan av det är att det inte hjälper ett jäkla dugg, man blir bara mer nojjig och frågvis.

Nä läggdags! Eller rättare sagt filmdags. Är ute hos MaPa och tänkte krypa ned i sängen med laptoppen och glo på en rulle, mysa lite för mg själv. M jobbar och även om jag saknar honom grymt mycket så är så skönt att få ha en liten stund för sig själv ibland. Ligga nedbäddad bland duntäcke och massa kuddar i mörkret, värmekudde på ryggen, hundratals självlysande små stjärnor i taket, en bra film och något gott att knapra på (som inte smular) samt en liten bebis i magen som buffar runt (ibland) i magen lite vänligt och håller mig sällskap. Det är mys det, underbart mys!

Puss och Kräm
/Lycklig liten Träskpadda