En veckas kaos

Satan i gatan vad mycket som kan hända på så kort tid! Världen står först still i några månader sen schoff och så trillar allt ned i huvudet på en under loppet av en vecka.

Sen senaste inlägget har detta hänt.
Var hos barnmorskan, min ordinarie var på semester så det här var en ny liten tant som var snäll men måste ha haft århundradets bacillskräck. Efter att vi tagit i hand och hälsat på varandra gick hon och tvättade händerna med alcogel! Sen under hela besöket sprang och fram och tillbaka och smorde in händerna i den där smörjan. Hennes händer måste vara bra uttorkade vid det här laget.

Strunt samma, hon mätte magen hon med och kom fram till exakt samma mått som min vanliga barnmorska gjorde två veckor innan… förbryllande men å andra sidan så mäter tydligen alla barnmorskor lite olika. Hon frågade om jag var intresserad av att gå på ett tillväxtultraljud, inte för att det var nödvändigt utan mest för att stilla min oro och för att kolla hur stor lilltjejen egentligen är. Jag tackade ivrigt ja och hon förklarade att det kunde ta ett par veckor eftersom det inte var något akut. Jag hann precis sätta foten innanför dörrarna till mataffären mitt över gatan till mödravårdcentralen när telefonen ringde. Det var dom från ultraljudet på KS som undrade om jag kunde komma dagen efter, tydligen hade dom fått en lucka i schemat eller nått.

Den 19 Dec klockan 13.30 fick vi se vårt lilla hjärta på den mystiska gråsvarta skärmen igen och barnmorskan fnissade nästan när hon bekräftade att vi minsann ska få oss en lite större krabat än medel. Sen fick vi siffror på det också, normalt brukar bebisen väga ca 2.0 kg i den veckan men vår tjockis till tjej vägde redan 2.6! oups!! BM-tanten var väldigt lugnande och förklarade att det inte var något fel eller konstigt utan bara det fakta att vissa barn föds större än andra och eftersom jag kommer göra kejsarsnitt så finns det inget att oroa sig för. Hade det varit så att jag skulle föda på naturlig väg hade dom förmodligen bokat in ett nytt ultraljud för att kontrollera att barnet inte var för stort.

När vi kom ut från KS och satt på bussen kom nästa stora grej. Jag fick ett sms från Vaxholmskillen som skrev att bytet var godkänt från alla värdar och att hans värd ville skriva kontraktet redan dagen därpå. Visst, självklart! Och in till stan bar det av och kontraktet skrevs klart på 10 minuter på torsdagen. Efter en jädrans massa telefonsamtal till hyresvärdar och till de andra i bytet så bestämde vi oss att själva flytten ska äga rum den 12 januari. Kontraktsskiftet är första feb men det blir på tok för sent för oss. Så min värd ska komma redan den 3dje jan och besiktiga lägenheten.. hjäääälp, jag som inte orkat städa lägenheten på två månader (okej, lite överdrift).
Någonstans bland dessa intensiva dagar fick M ett brev dimpandes ned i brevlådan dessutom, som informerade honom om att han skulle gå på en repetitionsutbildning på jobbet 29-31 januari. Åt detta bara garvade vi för nu börjar schemat kännas löjligt fullspäckat. M ringde jobbet och förklarade att vi förmodligen kommer få knodd just i dom dagarna samt vara mitt uppe i en flytt och att en utbildning mitt i allt skulle kännas lite överkurs. De verkade ha lite förståelse och skulle försöka hitta något annat tillfälle för M att medverka på den kursen (samma kurs går ett antal gånger per år så det borde inte vara alltför svårt).

Allt detta hände under tis, ons och tors. torsdag kväll blev M sjuk, feber, frossa, hosta hela rubbet. Fredag åkte vi ut till MaPa och skulle hjälpa till med Julförberedelserna. Pappa hade självklart trillat igen och nu var ryggen än en gång trasig, så M och Pappa låg hemma och var sjuka medan jag och Mamma var iväg och handlade julmat och de sista presenterna.
Lördag kväll var jag däckad, hostade och grät av smärta varje gång för att jag förmodligen överansträngt mina inaktiverade magmuskler så till den grad att det gjorde revolt och krampade varje gång jag tog i för att hosta. Och ingen kunde hjälpa stackars Mamma med julstöket.
Alla låg utslagna och tittade skuldmedvetet på medan mamma bakade, lagade mat, städade och pyntade, aldrig har jag haft så dåligt samvete tror jag. Natten mellan söndag och julafton hade jag någonstans över 39 graders feber och var inte många sekunder från att ge upp och åka in till akuten bara för att få lite antibiotika eller vad som helst, bara det hjälpte mot feberfrossan och hostan. Vid det här laget kunde jag inte få i mig någon mat annat än lite nyponsoppa då och då dessutom.
Tala om att vara bitter när Mammas underbara hemmagjorda julbord spränger kylskåpet och allt godis dessutom!
Åh, det gjorde ont i hjärtat att inte ha aptit till allt som erbjöds.
Julafton kom och gick, Bror och hans flickvän kom ut och sov över och det är alltid kul att träffa dem, fast även om febern höll sig nere och jag faktiskt fick i mig lite av den underbara julmaten så var jag i rätt risigt skick och ville mest sova. Det verkade förvisso resten av familjen också så det blev en rätt tidig sänggång för samtliga.
På juldagen var alla lika off som dan innan och det blev en stillsam middag med min farbror och min kusin som kom förbi med en rådjursstek.
Fick ett helt underbart litet gosedjur från bror i julklapp. Eller rättare sagt lilltjejen fick den. Han hade köpt den i Japan när han var där nu under hösten. Jag ska lägga upp en bild på den vid tillfälle men den ser ungefär ut som en elak version av Hello Kitty. Otroligt söt!!

Vi åkte hem på juldagskvällen och tanken var att vi skulle sätta igång och städa, röja och packa men ingen av oss hade någon kraft kvar, den förbaskade förkylningen hade tömt oss på all energi. I torsdags kom vi iväg för att köpa flyttkartonger i alla fall.
I Fredags blev en kartong packad och lördagen gick åt till att lite halvhjärtat städa. Min underbara Mamma hade lovat att komma hem och hjälpa oss under helgen eftersom jag är smått invalid med min stora mage men självklart har vi smittat ned henne så nu är det hennes tur att hosta lungorna ur sig. Stackars liten Mamma, hon skulle envisas med att komma under söndagen ändå, vi får väl se hur hon mår.
Önskar att jag kunde be någon annan om hjälp än henne men alla verkar upptagna med sitt och jag har lite svårt för det där att verkligen be om hjälp. Börjar få lite panik över allt som ska göras, men det ordnar sig säkert, eller hur, det gör det ju alltid på något underligt sätt.

Hoppas bara att jag inte blir skyldig värden alltför mycket för alla små fula hål i väggarna och dylikt, jag vet inte hur jag ska reparera det själv och har nog inte tid för det heller så han får väl säga mig en summa som jag kan betala istället.

Önska mig lycka till med att ro det här iland! Det kan behövas…
Godnatt