mardrömmar

100 dagar kvar av graviditeten...
Fast det är nog mindre eftersom man brukar få göra kejsarsnittet ca 10 dagar innan bebisen är beräknad.
Bröt ihop totalt idag efter att ha drömt en vidrig mardröm.
Drömde att jag vaknade gick på toa och helt plötsligt forsade det ut blod och jag fick ett missfall. Så jäkla vidrigt.
Jag kan nte hjälpa det men tankarna snurrar alltför ofta kring allt hemskt som kan hända, och det här med plötslig spädbarnsdöd måste nog ändå vara bland det värsta.
Jag undrar om jag kommer kunna sova något överhuudtaget sen när tjejen kommer, eller om jag kommer sitta och stirra på henne och lyssna efter varje andetag så fort hon somnat.
Huuuu..... så jäkla läskigt!

Hur gör man för att inte gå åt av oro?

Nu vet vi vad det blir!!!!

Oj, oj oj den här veckan har det varit mycket, har inte ens hunnit sätta mig ned och smälta allt....

Vi var på ultraljud nr 2 i onsdags för att kika efter vad det var som bodde där i magen. Läkaren gick lååångsamt igenom allt och pekade och visade på alla ben, hjärta, urinblåsa, olika mått och såg att allt såg precis ut som det skulle.

Det är så märkligt att ligga där och se en pytteliten människoformad sak träda fram i gråskuggorna som är inuti ens egen mage. Man ser det på skärmen, men det går samtidigt inte att fatta att det är ett litet liv som lever där, någonting som ska bli en tänkande vuxen människa. Mycket mycket konstigt.

Läkaren sa plötsligt, nu ska vi se vad det är då...
Jag höll andan och vågade inte prata.
Det där är minsann en tjej!

och så visade han på skärmen hur man såg det. Jag frågade hur säkert det är och han svarade, bara 110% jag har då aldrig sett en kille med den utrustningen....

När jag väl insåg att det var en liten tjej, så kopplade min hjärna ihop det med att det faktiskt är ett barn inte en sparkande alien, att det faktiskt lever ett litet liv därinne och jag har aldrig i hela mitt liv varit lyckligare.

Saker må gå åt helvete med massa praktiska materiella ting men det spelar verkligen ingen roll.
Jag förstod inom loppet av någon sekund hur klychigt (stvn?)det än må vara hur otroligt kär man kan bli i den där bullen på magen.
Så hur jobbigt allt än är just nu, så kan jag ärligen säga att jag är lyckligast i världen!
skitsamma att jag har så ont i ryggen att jag inte kan sova, skitsamma i allt!
Jag bara tokälskar den där sprattlande lilla grejjen...

Konstigt hur så stora känslor bara kan hoppa på en sådär...

När vi gick därifrån vart våran tidigare ganska sketna dag bara helt underbar, en sån där allt-är-så-vackert-och-gulligt-att-jag-tror-jag-kräks dag.
Vi firade självklart med att köpa lite nappar och nappflaskor. :D

Dagen innan, dvs i tisdags hade vi visning av lägenheten som gick väldigt bra (förutom att killen råkade bli attackerad av min taklampa....ops!) och dom vill flytta hit.

I lördags köpte vi en "vuxen" säng till tjejens rum hos MaPa (eller ska jag börja kalla dom MoMo numera? MormorMorfar alltså). tanken är att den bara ska vara där inne tills vi känner oss bekväma med att låta henne sova ensam i rummet. då kommer vi flytta över den sängen samt köpa en till likadan så vi kan göra dubbelsäng i vårt rum. Nu står det bara en 120cm säng där och det är liiiite trångt.

Och i söndags vart det full rulle. Vi åkte ut till Vaxholm och tittade på en lägenhet, 2a på 60kvm med balkong och en klädkammare stor nog för att göra ett bebisrum utav. Allt var i princip nymålat och bra skick så vi kommer slå till på den. Nu ska dock alla papper skickas in från alla parter (triangelbyte) sen ska hyresvärdarna godkänna alla osv sen blir det klart, så vi får väl se hur snabbt det här kommer gå.

Erkänner att jag har lite ångest över att lämna stan, men därute känner man till dagmammor, skolor, har mina föräldrar runt hörnet samt halva bekantskapen bor ju där så det blir nog bäst så... men jag kommer sakna mitt älskade Råsunda....

På söndagskvällen åkte vi till andra sidan stan för att köpa världens finaste barnvagn (märke Kronan), hittade den på blocket för 3100:- och köpte en åkpåse som passade till för 400:- så sammanlagt betalade vi 3500:- för liggdel från -05, sittdel från -06, åkpåse, skötväska, 2 regnskydd, myggnät, pump till däcken, 2 olika tyger så man kan byta färg på liggdelen, en liten kudde, instruktionsbok och lite annat smått å gått.

Liggdelen är riktigt smart också, man kan fälla upp ett ryggstöd på den så man kan använda liggdelen mycket längre än vanliga. Kvinnan som jag köpte vagnen av sa att jag bör köpa ett sele till den, men jag vet inte riktigt vad för sort man ska ha?? hjälp någon? Sittdelen har ju ett "inbyggt" men vart hittar man lösa selen man kan fästa i vagnen?

Och det bästa av allt......

Liggdelen är tokigt rosa!!!! och sittdelen lila!!!!
Så himla fina...

Kommer passa bra till alla tuffa döskalleprylar osv, för det känns ju lite väl överdrivet om man ska spöka ut barn och barnvagn i bara svart, grått och brunt. tycker jag iaf. Jag tycker det är roligare att mixa extrema saker med varann, rosa lullull med coola balla svarta döskallar etc.

lite bilder:



Den rosa liggdelen med den lila skötväskan. Ska nog köpa en ny skötväska för den här var jag inte riktigt överens med.




Den lila sittdelen.



Okej, man ser inte så mycket av rummet, men det här är tapeten vi satte upp i tjejens rum hos MoMo. Nytt golv (vit ek) och nymålat tak också. Nu ska vi bara köpa lister och måla fönsterkarmarna vita.

Puss å Kräm

HormonHäxan äter pojkvän till frukost!

Okej, ännu mer gnäll!

Nu börjar det bli tragikomiskt alltihop, jag har förvandlats till en lat, otrevlig, gnällig, sur och grinig HormonHäxa!

Jag vet inte om jag kan rättfärdiga mitt beteende med att husköpet gick åt skogen, tre av fyra lägenhetsbyten floppade, jag kan inte sova mer än en två timmar i sträck, jag vet fortfarande inte hur det kommer bli med jobbet och läkaren vill inte sjukskriva mig på heltid och trapporna börjar bli mer och mer likt bergsbestigning av Mount Everest (stvn?) och riktigt jäkla irriterande är att jag endast har ett par byxor som passar (förutom mjukisarna), i tunt linnetyg, dvs snart blir dom skitkalla! Tydligen gör dom inte mammabyxor för dom som är tjockisar från början...
Dvs fettostorlekar finns inte för gravida! Om det är någon som hittar mammabyxor i större storlek än 48 så säg gärna till. Tur är väl att jag bara gått upp 2 kg hittills och kan ha illasittande mjukisar iaf..

anyway, för att återgå till mitt übergnäll...
Den här veckan som har varit har på många sätt påmint om värsta tonårstiden med aggroutbrott och slamrande med dörrar men droppen blev när vi efter två intensivt städande dagar (för att kunna visa upp plejset för dom som är intresserade av ett byte) åkte till Ikea.
Jag Mamma och M åkte dit på eftermiddagen för att köpa nya sängkläder och glutta på barnsaker. Väl där splittrar vi på oss och M försvinner iväg på egna äventyr, bra tänker jag eftersom han förmodligen skulle dö av tristess lyssnande på mig och Ma's dekorationsplaner och färgkombinationsmöjligheter.
Jag lärde mig dock en mycket viktig läxa för alla oss inredningsfreak... Släpp aldrig loss och ur sikte din partner med dokumenterat och fastställt annorlunda smak än din egen, på Ikea!!
Det är likamed kaos och i värsta fall krig!

Det gör ju inte saken bättre att jag är en egocentriskt diktator när det gäller hemmets utseende, inte en egenskap jag direkt skryter med men något jag accepterat och hoppats att pojkvännen ska ha överseende med, alla har vi våra dåliga sidor eller hur?
Inredning och pyssel i hemmet har för mig genom alla år varit ett sätt att koppla av, att finna ro i vardagen, en hobby och en fixering som kanske inte är den billigaste direkt men något som gjort mig lycklig och lugn. Tyvärr har det också utvecklats till en mani när något inte ser ut så som jag vill ha det.... Jag kan gå och störa mig och bli rabiat över att ett hörn i lägenheten inte tillfredsställer mina ögon, och jag samlar på mig alla pinaler jag någonsin ägt för att det kan ju komma att användas i ett senare skede i livet.. onödigt att slängas då, resonerar jag.

Men åter till den skräckfyllda ångestframkallande Ikea incidenten.
M gick omkring och plockade på sig lite småprylar som var smarta lösningar på det mesta, ingen fara skedd än så länge. Tills jag ser honom komma med VAGNEN!
När någon kommer med en Ikea-vagn och inte dom där gula-jag-handlar-bara-lite-påsarna så kan det innebära två saker. antingen ska man shoppa stort eller mycket.
Kalla kårar längs ryggraden och svetten börjar pärla sig på min panna.
Kontrollfreaket i min hjärna vaknar till liv och känner skräcken...
Jag ser en brun låda, inte jättestor, men med dagens Ikea-knep-å-knåp beskrivningar kan en tändsticksask förvandlas till en garderob på hjul med inbyggda mannekänger (stvn?), så att låda är liten är ingen garanti.
Jag försöker samla mig och att inte allför hetsigt fråga min älskade vad han har hittat nu...
Jag möts av svaret, "Du kommer bli arg nu"....
åshit!! redan gravidsvettig och hungrig försvinner mitt tålamod i samma sekund som han yttrar ordet "databord" och på min näthinna börjar visioner av rubriktexten på löpsidan kablas ut över sverige,
Hysterisk gravid kvinna i 26års åldern löpte amok inne på Ikea Barkaby med yxa! antal överlevande är ännu osäkert....
Jag hyperventilerar och väser ur mig något högst otrevligt och förmodligen drabbades stackars M av nu-ska-jag-göra-rebelluppror-mot-min-galna-diktator-flickvän och vägrade lämna ifrån sig det lilla bruna paketet.
Jag försökte andas och tänkte att okej, den kostar inte jättemycket pengar, nu ska jag försöka vara lite vettig och inte ställa till en otrevlig scen härinne bland folk, vi får prata vidare hemma och kanske, kanske är den inte jättestor och går att ställa undan, kanske han förhoppningsvis inser hur illa det ser ut när han väl packar upp den där hemma. Jag, menar, den är av svart plast och stål och ser ut som ett modernt tefat och hemmet är i stort sett bara fyllt med loppis möbler, afrikanska prydnader och mörkt trä, han måste väl inse hur illa det passar när han väl får se det, eller?
Jag bestämmer mig för att inte säga något mer.
Väl hemma börjar han montera upp den... bredvid sängen... tårarna börjar bränna bakom ögonlocken när jag inser fakta och förstår att han är jättenöjd. Han sitter där hur stolt som helst över sitt geniala inköp och stormtrivs.
Varje gång min blick vidrör det onda databordet ser jag återigen den där yxan och hur jag i ett vansinnesryck hugger sönder den till flisor.
Jag försöker behålla lugnet, säga saker som kanske får honom att förstå min passion för inredning, eller att vi snart kommer att flytta och då blir det andra lösningar, eller pekar på hur saker och ting passar och inte passar, men nej... Nu har han bestämt sig för att jag är ond och vad jag än säger är ett påhopp. och jag förstår honom, samtidigt som min käft inte kan sluta glappa och i min naiva hjärna pågår tankar som, men om jag bara säger det, eller det, eller det så kanske han ändrar sig..... och jag gräver min egen grav istället...
Jag försöker vara tyst, men då börjar det bubbla ur mina öron istället och jag vill bara skrika!!
Jag smäller i kylskåpsdörren så att josen skvätter och tillslut inser jag att jag inte kommer ur det här, jag kommer bara på en lösning..
Hålla käften och gå och lägga sig.
Och det är vad jag sysselsatt mig med de senaste dagarna, hålla käften, sova, försökt tänka på annat och att inte titta mot bordet.
Humöret har lugnat sig en aning och jag inser att jag är smått psykotisk och tycker väldigt synd om M, samtidigt som jag aldrig längtat så mycket efter ett större boende någonsin, där man åtminstone kan stänga in sig i ett annat rum när man är sur och grinig.
Men jag måste erkänna att jag oroar mig redan nu vart det där vidriga bordet ska ta vägen i vårt nya hem.... det ger mig gåshud!
Nu har jag flytt till mina föräldrar för här finns det fler ställen att gömma sig på, plus att jag slipper se på åbäket!!

Hej Bullen, jag har ett problem.....
Vad ska jag göra...........................

Puss och Kräm på er
/InredningsDiktatorn

Drömhus

Mycket på gång!

För en vecka sedan fick vi reda på att huset bredvid MaPa's hus är till salu och pappa har länge gått och suktat efter den tomten eftersom den är styckningsbar och på 3500m2 . Huset som ligger där är på 60m2 och har en fullt utrustad gäststuga på 30m2. Tanken var att Pappa skulle köpa tomten och vi skulle hyra det stora huset och sedan skulle pappa hyra ut gäststugan också för att finansiera det hela. Och om några å skulle vi stycka tomten och sälja ena delen och jag och M eventuellt bo kvar på andra.
Vi var på visning i söndags och jag föll pladask för huset. Det skulle verkligen vara helt perfekt! 3 rum med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum, underbart! visserligen är allt tapetserat och målat i 70-talets mögelgröna och oranga färger men det är ju en skitsak i det hela.
Jag fick genast visioner om hur man sitter på trappan en solig vårdag och tittar på krypet när den leker på tomten och kände direkt att det inte spelar någon roll om vi får det snålt och måste dra in på alla kostnader, allt skulle vara värt det att krypet fick växa upp och leka där i skogsdungen. När jag stod i köket såg jag framför mig hur det var stora bullbak inför jul och mjölet yrde fram när krypet kladdade som bäst och M som några meter bort tänder en varm brasa i kaminen.
till saken hör det att jag är komplett inkompetent i ett kök och avskyr verkligen att laga mat, för att jag överhuvudtaget ska bli motiverad till att stå där så vill jag ha sällskap, inte vara instängd en husets mörkaste hörn, utan åtminstone kunna se och tala med den/dom andra i vardagsrummet.
Som sagt jag blev kär...
Först såg allt rätt ljust ut, det är bara fyra stycken som är intresserade bland annat, men idag pratade jag med Pappa och banken vill bara gå med på ett lån som är på ett ungefär hälften av vad huset är uppe i nu... Vi ska se vad en annan bank säger samt att jag ska fylla i låneansökan och försöka gå med som medlånarer, men vad är egentligen chansen att dom beviljar ett stort huslån till någon som är sjukskriven på 75%??
Så både det och att ingen bjuder över oss på huset måste klaffa annars är det kört.
Igår var jag jätteoptimistisk, nu är det raka motsatsen tyvärr...

Gamla bildfynd & ny teknik-kompis

Är så förbaskat trött idag så det blir inget längre inlägg.


Fick ett ryck och köpte en ny skrivare nu i eftermiddags, den gamla hade packat ihop och börjat sin långa vandring till teknik-himlen. Hittade en allt i ett skrivare för en femhundring så det fick det vara värt.


Med hjälp av våran nya lilla teknikpryl har jag så smått börjat scanna in en del gamla bilder och hittade bland andra dom här som är lite roliga.


Min kära mor är nog bland dom knasigaste varelserna jag känner...


När hon var gravid med mig och värkarna satte igång så är hennes första reaktion att sminka sig, tvätta och rulla upp håret...


För man måste ju vara fin när man ska föda barn...


Jag älskar hennes knasigheter!
Jag i magen....


Jag utanför magen...

Krypets rum hos Mormor och Morfar

Ute hos mina föräldrar finns det en liten stuga bredvid deras som jag bodde i som tonåring. den är rätt stor, 40 kvadratmeter med tre rum kök och badrum. Det mesta är i rätt dåligt skick efter att 3 katter har fått springa fritt och klösa och kissat lite överallt.
Men jag och M (eller mestadels M) håller så smått på att göra iordning lillstugan.
Ett av rummen ska bli krypets egna. M har rivit upp golvet och lagt nya spånplattor, slipat väggar och målat taket vitt. och nu i helgen tapetserade han och Mamma rummet i en väldigt snäll ljus lila färg.

Vi hittade även en fin bård som ska upp. Den är ljust gul och blå med små bruna nallar på. När det är klart ska vi lägga klickgolv i vit ek som ser lite gråaktig ut. Om vi inte får ett ryck och bestämmer oss för heltäckningsmatta i sista sekund.
Till en början kommer vi bara ha en 80 eller 90 säng och barnsäng i rummet, det är allt som får plats, sen när krypet har blivit lite större och vi inte känner att vi behöver ligga bredvid kommer vuxensängen ryka och ge utrymme för leksaker och en klädbyrå eller något sådant.

Har funderat lite på vad man kan sätta upp på väggarna och kom på att jag faktiskt kan måla någonting själv. Började leta lite inspiration och trillade över en svensk konstnär som gör helt otroligt mysiga barnmålningar.

http://www.camillafuchs.se/

Jag älskar att hennes grejjer är så barnslig och helt utan regler!
Så nu ska jag leta runt efter roliga ideér, färger och motiv att pryda krypets rum med.

Myspys och Jobbångest

Till skillnad från igår är jag på ett riktigt myspys humör idag, jag hostar fortfarande som en galning men jag blir alltid på gott humör när jag varit hos barnmorskan och fått höra krypets hjärtljud. För varje gång jag går dit blir det mer och mer verkligt, tänk det är bara 127 dagar kvar till dess att den är beräknad och det blir ju ännu mindre med tanke på att jag kommer göra ett kejsarsnitt.



Den här uträkning är tagen från min familjelivs sida.




Min graviditet - BF Ons 6 feb 2008

Uträkning utgår från dagens datum: Ons 3 okt 2007

Din graviditet startade Tors 3 maj 2007

Din menscykel är ca 28 dagar

Du blev gravid ungefär Tors 17 maj 2007 (ägglossningen)

Du har gått 153 fulla dagar av 280

Du är i vecka 22

Du har gått 21 fulla veckor och 6 fulla dagar (v21+6)

Du är i 5:e kalendermånaden

Du är i 6:e graviditetsmånaden (lunarmånaden),

Du är i trimester två

Du har 127 dagar kvar till förlossning



Jäklar, det har verkligen gått mer än halva tiden! Kan inte fatta att det har gått så fort, dom första tolv veckorna tog en evighet sen har det bara rullat på i världens fart.



Jag firade att krypet mådde bra och att allt gick som det skulle genom att gå till Lindex och köpa lite bäbis kläder. Hittade en overall som jag blev kär i, jag tror att den kommer få ligga i sängen med mig inatt, just för att det är så luddig och gosig.

Som att gosa med en björnunge!
Insidan är utsmyckad med små ugglor.




Sen kunde jag inte motstå den här lilla bruna (ja, jag har en förkärlek för brunt) bodyn med små robotar på. Den kostade 69,50;- och overallen kostade 199;-



Därefter blev det två par byxor ett par svarta och ett par bruna samt två par strumpor.
Overallen är i storlek 50 och resten i 56, och jag har börjat fundera nu på hur mycket kläder dom behöver i varje storlek? För visst är det så att dom snabbt växer ur stl 50 men sen då? hur länge kan dom ha 56 exempelvis?
Några tips eller råd gällande de första kläderna?

Det var rätt skönt att få prata av sig med barnmorskan angående jobbet också. Det här börjar ju bli löjligt, jag ringer jobbet varje dag och frågar; har ni hittat något ställe till mig än? och nu sist fick jag till svars, nej, eftersom du inte räknas som ett akutärende, du kommer ju ändå bara att jobba två tre månader till, så har vi varit tvungna att prioritera annat så vi har helt enkelt inte haft tid med att hitta något till dig än. Men vi ska försöka hitta något, du behöver inte oroa dig, pengar får du ju ändå.
Jaha, tack så mycket för den då?
Visst, det är skönt att höra att jag kommer få mina pengar men jag har ändå magknip och en orosboll i bröstet varje kväll innan jag går och lägger mig för att jag inte vet någonting om hur mina närmsta dagar kommer se ut!
Jag kan ju inte bestämma någonting i förväg, för tänk om jag har börjat jobba då?
Nä, jag måste få ett slut på den här ovissheten för det här känns inte bra.
Barnmorskan tyckte att jag skulle prata med min läkare om att sjukskriva mig på heltid istället så att jag kan ta det lugnt och inte ha panik varje dag.
Men jag har redan pratat med henne och hon tycker bara att det vore ett steg bakåt i min fina utveckling eller något sånt så det kommer hon inte vilja. Men jag ska försöka prata med henne igen.
Usch, fan, allt det här krånglet med jobbet har bara gjort att jag fått massa ångest igen, jag kan inte njuta av graviditeten för att det här ligger som en stor skugga över vardagen och blir bara större och större för varje dag som går.
Min gravida hjärna tycker att jag ska öva på att baka bullar och sticka strumpor men den instinkten håller i sig i fem sekunder sen går tankarna över i rykande ångest över jobbet.
Huu, det riktigt kryper under skinnet av bara tanken på att jag borde ringa dom imorgon.

men men, nu ska jag försöka tänka på något annat...... MAT! hjälp jag är hungrig igen... måste nog länsa kylskåpet snart. Ska kanske rädda bäbis kläderna från katterna först. Det tog cirka 3 minuter från det att jag kom hem tills det att katterna gosade in sig i krypets overall och tyckte att det var deras nya mysiga säng. Gosgalningar!
Det blir till att tvätta alla bäbis kläder innan den kommer, allt lär vara hårigt vid det laget.

Nä nu hör jag kylskåpet ropa mitt namn så jag måste nog gå och se om jag kan avlasta honom, han kanske får ryggskott av att stå och hålla i all den där goda maten. Stackars lilla kylskåpet Hans! jag måste nog hjälpa honom nu...

Snor och massa gnäll

Host, snörvel, pust och flämt!
Förbaskade förkylning somm aldrig vill gå över! Har varit däckad i snart två veckor. Blä! Varje gång jag hostar känns det som om den där lilla krabaten i magen hoppar och studsar och i vilken sekund som helst ska hoppa ut i ren irritation.
Tack vare förskylningen har jag inte haft någon ork alls, knappt orkat sätta mig vid datorn, vilket i sin tur har försenat precis allt om jag borde göra. så nu är min att-göra-lista enorm!
Måste, måste MÅSTE städa lägenheten så att jag någon gång kan visa upp den för de som är intresserade av ett byte. Någon som vill hjälpa till?? Jag bjuder på middag!
Måste göra klart en bunt bilder, förvisso roligt men extremt tidskrävande.
Måste ta tag i det faktum att vår hem telefon inte fungerar och förmodligen köpa en ny lur.
Å så en massa, massa annat, gnäll gnäll!
Om bara jag kunde få bli lite frisk! Jag blir alltid så himla bitter när jag är förkyld. Speciellt när onda läkare tvingar mig att äta äcklig antibiotika. Får jämt en massa biverkningar och blir ännu mer grinig. Läkaren lyssnade dessutom på mina lungor och hittade några irrierande pip-ljud så hon sa at det inte var konstigt att jag tyckte det var jobbigt att andas. Fick sätta mig i ett litet rum och andas någon konstig gas som förvisso gjorde det lättare att andas men jag fick en hysterisk hjärtklappning, så det var inge kul det heller.

Gnäll, gnäll och massa mera gnäll!
Jag vill bara skrika av mig en massa gnäll! Usch vad allt är jobbigt, stackars mig, oj, oj vad synd det är om mig, ja måste nog gnälla lite till........

Jag ser iaf fram emot att gå till barnmorska imorgon, hoppas jag får lyssna lite på krypets hjärta!

Å kan inte dom här månaderna bara susa förbi så jag får hålla i den där lilla guldklimpen snart!

Nä, nu är det dax att sussa, fast jag vill inte, har läst ut alla mina böcker och har bokbrist i hyllan. Har jag lite ork imorgon kanske jag tar mig in till SF-bokhandeln och rotar lite..

Natti natt