torsdag 8 april 2010

En pinsam dag helt enkelt

Jag var i en lekpark en liten stund själv (!) med båda barnen idag, upptäckte än en gång att man inte bör ha bara babybjörnen med sig när man är ensam med två små.
Blev ganska avancerat när Nemi skulle i och ur gungan. De andra mammorna trodde jag var ett ufo som lyfte Nemi trots att jag hade Milo på magen, och för att tala riktigt mycket sanning, så kände jag mig som ett också.
Jag hade nämligen glömt bort att Milo var på magen när jag lyfte henne, så jag snabbt som tusan försökte spela cool när en mamma rusade till min undsättning när jag stod med två ungar på varandra i bredd villt flaxande, jag flamsade fram någonting i stil med att, man måste ju testa och se vad som funkar när man är nybliven tvåbarnsmor, och sen något korkat om att tur att även spädisar är tåliga varelser.... hrm.... jag vet inte vad som var mest pinsamt, mitt uttalade, min vägran till hjälp eller det faktum att jag glömmer att jag har en unge på magen........... tror jag behöver sova. ;)
jaja, de fick väl sig ett gott skratt och jag med för den delen, att se en rad ruffsiga mammamuppar stirra på en med klotögon ala chockskadad uggla är ganska underhållande...
Tur att jag inledde dagen med att av misstag gå förbi snickaren och hans lärling iklädd bröstmjölksfläckad t-shirt föreställande Homer Simpson naken vältrande sig i choklad och texten "simply irresistable" samt mina underbart vackra white trash mjukisbyxor med skönt fläktande hål, stort som en handflata, där både trosa och annat spännande tittar ut.
Håret i en otvättad tofs vars relation med borsten varit ytterst tveksam på sistone. Dessutom med ett skrikande spädbarn på ena armen i en för liten rosa kattkorg, en annan korg med prytlar på andra armen och en snyftande tvååring med pyamas, gummistövlar, prickig morgonrock och vintermössa surmulet traskande före.
Det kunde på nått sett inte bli mycket mer pinsamt den dan.

måndag 5 april 2010

Sjukstuga!

Så fick han sitt namn
Ja det blev Milo trots allt.
Vi velade och tyckte så olika under så lång tid att tillslut var det inge roligt längre. M sa tillslut att om jag tycker så mycket om namnet så får vi väl ta det. Jag gick sen ett par dagar och velade lite till eftersom det kändes så taskigt, fråga M ett par till gånger och tillslut fick jag bara tillbaka svaret att nu heter han Milo punkt slut… mer eller mindre. Så papprena är inskickade och klara. Jag känner fortfarande ett visst tvivel, men det ordnar nog sig med tiden.
Nu ligger jag på golvet i vardagsrummet över Nemis sackosäck och har ont i magen. De senaste två veckorna har verkligen bara varit sjukdom.Det började med att Milo fick diare, men var förövrigt pigg. Sen fick Nemi plötsligt 40graders feber en dag, och var helt sänkt, vart bättre dan därpå, lite feber den tredje dagen. Stannade hemma från dagis på måndagen och hade sin feberfria dag. På tisdagen gick hon på dagis och var pigg medan jag hade hosta och halsont.
Samtidigt ramlade pappa när han skulle upp ur badkaret och spräckte förmodligen ena revbenet och ett ögonbryn sprutade blod. På onsdagen var jag på bättringsvägen och gick till tandläkaren för att slutföra min rotfyllning, det gick på den nätta summan av 2150:- bara den omgången! Sen gick jag dit igen och lagade ett mindre hål på torsdagen det gick på 650 för att jag kommit upp i så hög summa att allt jag gör resten av året går på halva priset. Så här ska fixas tänder!
När jag kom hem skulle vi påskpyssla men M fick plötsligt jättehög feber och yrsel. Senare på kvällen hade hans mage mer eller mindre vänt ut och in på sig själv. Pappa passade på att gå ut på altanen och snubblade på en skruv som stack upp och slog i glasögonen på någonting så de skrapade upp hans näsa. Jättesnyggt!
Fredagen spenderade M på toa medan vi fick plåstra om Mamma för att hon kört ned handen i en påse med en trasig kruka i och fick ett djupt jack i handen. Igår vart M lite bättre men Nemi fick tillbaka sin tokhöga feber, men denna gång utan snor eller hosta. Bara helt matt och helt aptitlös, inatt grät Nemi flera gånger trots alvedon, M var uppe och sprang på toa och jag hostade som en galning. Idag skulle min bror och hans tjej komma ut och fira påsk samt brorsans födelsedag som är på tisdag, men det fick vi avboka, försöka skjuta upp det.
Nemi har varit helt väck hela dan och vi bestämde oss för att åka till husläkarjouren med henne när hon inte ens ville ha isglass! Så jag ringde och fick en tid till 20.15. Jag brukar inte ge henne Alvedon när hon har feber annat än till natten, men nu behövde hon verkligen få i sig lite mat och dryck ordentligt så hon fick en. Och jäklar vad pigg hon vart, när vi väl kom till farbror doktorn så studsade hon fram. Hon var hur duktig som helst ändå och trots att vi fick vänta i 45 minuter på grund av akutfall på vår tur så var hon glad hela tiden. Och när doktorn, som var den sötaste lilla mysfarbrorn jag någonsin träffat, tittade i både öron, hals och allt så satt hon blickstilla och skötte sig exemplariskt.
Lilla fina tjejen visade sig ha halsfluss och vi fick åka hem med kåvepenin i pulverform som ska blandas ut med vatten. Kan säga att det gick åt skogen!
Försökte alla varianter men inget funkade, tillslut tog jag fram den där sprutan man får på apoteket och sprutade in i hennes mun, men mer än hälften spottade hon ut. Hur gör man för att tvinga ned dryck? Det känns ju helt barbariskt, måste komma på något snällt sätt att få ned den här sörjan.. Varför finns det inte penicillin som suppar???
När alvedonen slutat verka så rusade febern tillbaka upp till 39.5 och jag nattade henne och gav henne en ny. Hon har redan hunnit vakna två gånger och gnytt, verkar ha väldigt ont i halsen lilla gumman. Usch kan inte va kul alls.
Nu är jag lite rädd att jag fått M’s magtjafs, är väldigt orolig i magen och känner mig illamående när jag står och går. Men jag får verkligen inte bli sjuk, då blir det inte roligt här hemma.