bilder på liten

Lillans kattkorg

Mobilen över skötbordet

Sussa är skönt..

hmm... det är något blött här..

hallå, vad tittar du på?!

Litens mage gör ont

Okej, förlåt för att jag inte skrivit på länge, här har det varit helt galet!
Till att börja med har min 21 åriga kusin dött. Riktigt hur det gått till vet jag inte, det verkar som om han fick hjärtstillestånd bara sådär utan förvarning när han var och hälsade på släktingar i Indien. Det känns helt overkligt, såg honom sist i julas och nu är han borta. Det känns nästan värre nu när man har barn att inse att människor kan försvinna så utan förvarning, kan inte hjälpa att känna mig liten och osäker, som om framtiden är den stora stygga vargen som kan komma att ta en vilken sekund som helst. Å andra sidan lider jag av grym sömnbrist så min hjärna går på överlevnadsreserver just nu. Man kan bli rätt knäpp utav det.
Nemi verkar ha riktiga problem med sin lilla mage. Varje gång hon ska buppa (bajsa) så har hon så ont och skriker lungorna ur sig. Varje gång är det en lång process som tar cirka en timme av kämpande skrik och gråt. Större delar av natten verkar hon ha ont i magen och ligger och knorrar olyckligt i min famn och lägger man ned henne någonstans börjar hon skrika sitt absolut mest hjärtskärande skrik. Folk säger att jag skämmer bort henne som plockar upp henne jämt, men jag står inte ut med att låta henne ligga och gråta ensam. Det värsta är att Magnus börjat jobba igen och att jag får ta hans jobbdagar nästan själv. Han åker hemifrån klockan 20 och är tillbaka hemma igen vid 09 tiden (om det inte är helg, då är det mellan 19 och 09.30 ca) däremellan måste han sova äta duscha etc. vi har bestäm så att han tar henne en stund på morgonen när han kommer hem och en liten stund innan han åker. Men vi har inte fått någon riktig rutin på det än.
Än så länge har han bara jobbat två nätter, men det var vidrigt! Han ska jobba nästa gång på onsdag, så vi får se hur det går då. Men jag kunde alltså inte ens gå på toa utan att hon började skrika, eller göra någon mat och äta själv. Har överlevt på att ha smågodis i närheten som jag kunnat norpa åt mig av då och då. Jag har försökt sova när hon sover, men jag måste ju hinna med så mycket annat när hon sover, som att diska nappflaskor och så vidare, och hon vill ju såklart nästan bara sova på dagen, då har jag ju ändå Magnus hemma ifall det är något, men på natten när jag är själv och verkligen skulle behöva lite avbrott då är hon såklart i full gång.
Det mesta kan jag ändå hantera, men hennes magont är knäckande, när det inte finns någonting man kan göra för att få henne att må bättre. Vi har provat i stort sett allt. Minifom, Sempers magdroppar, byta ersättningspulver, massage, ja det mesta som går att göra när dom är så här små. (tack för tipset om Dr Brown flaskor, dom har faktiskt hjälpt lite!) Det ända som verkar hjälpa är att hjälpa till med att pressa benen bakåt och ta tempen. Känns så taskigt att göra men det hjälper i alla fall lite. Pratade med BVC och de sa att jag skulle prova komjölksfri ersättning, Nutramigen som är svindyr!! Men om det visar sig att det är det som är problemet så får man det på recept och då blir det lite billigare i alla fall. Problemet med det här pulvret är att det smakar blä, så man måste byta ut det successivt och det går inte att förbereda och ha i kylen utan måste blandas nytt för varje gång så att det är jättefärskt. Liten skrynklar ihop hela ansiktet och ser väldigt missnöjd ut när man ger det till henne, men hon äter det i alla fall.
Men jag ska inte bara klaga, hon är världens mysigaste bäbis och vi börjar så smått lära känna varandra. Bada gillar hon skarp och jag köpte för ett par dagar sedan en liten mobil att hänga över skötbordet och den älskar hon att titta på. Jag gjorde även ett impulsköp för en vecka sen. Var på Rusta och fick syn på en liten kattkorg i rosa plysch och tänkte att den där måste jag köpa och göra lite roliga bilder med Nemi i. Den gick på 120 spänn, men jag kunde inte låta bli. När jag kom hem var jag tvungen att testa den såklart och så fort jag hade lagt henne i den så somnade hon på två sekunder. Antar att hon gillar att den är så trång, påminner kanske om livet i magen, vem vet. Men när hon väl vill sova så är det där hon föredrar att vara. Är bara lite orolig för de luddiga kanterna, att hon ska hamna med ansiktet mot och andas in allt ludd och kvävas eller så.. kanske är lite överdrivet orolig, men jag är ny på det här… Hon får i alla fall ligga i den när någon av oss är vaken och kan se henne.
Är det någon som har några bra tips på böcker, det jag är ute efter är någon sorts manual med tips och råd om hur man gör med de här små sakerna. Typ det här är normalt i den här och här åldern, och det här kan du göra för att lösa det här problemet och vid de här sjukdomarna gör man si och så… finns det någon sån bok tro?? Tycker det finns så sjukt mycket böcker att välja mellan.
Nu ska vi se vad lillan vill, om det är magen som bråkar igen…

lite bilder

Har fortfarande inte kommit tillrätta än, lilltjejen håller oss vakna dynget runt och även om varje sekund med henne är som dyrbara droppar så vill jag mest bara sova just nu... Det var min födelsedag igår vilket jag knappt hann registrera, ska försöka få till en familjemiddag nu i helgen annat önskar jag mig inte, vill bara umgås med underbara familjen och sussa lite...

Är bara så nyfiken på hur alla överlever de här första veckorna?? jag känner mig totalt förvirrad, vet inte vem jag ska lyssna på, BB-tanterna sa en sak, BVC en annan, kompisar en tredje och min egen hjärna har slutat fungera av sömnbrist. Lillan kan verkligen skrika! Det hela handlar om mat. Hur mycket är för mycket egentligen? hon kan äta kopiösa mängder, verkar inte finnas något stopp i henne. glömde bort att säga att det där med amning inte funkade för oss, så det är flaska som gäller. Men jag pumpar även lite så hon får ungefär hälften hälften. Men jag vet aldrig hur mycket mat jag ska göra för hon slutar inte äta. På nätterna kan hon hålla igång i evigheter trots att hon är nybytt, nymatat, nygosad osv, och då menar jag gallskrika! och många gånger kan extra mat göra henne lugn, men då får hon ju i sig för mycket.. eller??.....

ääääääsh.. jag är för trött för att skriva till och med. BVC-tanten kommer förbi imorgon, så jag ska se vad hon säger.

Fin är hon min lilla tjej med den stora rösten....

lite nya bilder på bilddagboken
http://lisolelo.bilddagboken.se/

Nemi Evelina Magnusdotter är hemma nu!

Är äntligen hemma nu!
kommer inte skriva många rader då sängen är alltför mjuk och fluffig och jag hör hur den kallar på mig efter dessa nätter på den hårda sjukhussängen. ville bara meddela er hur det gått.

Nemi Evelina (är fortfarande inte riktigt säkra på vilket som blir tilltalsnamnet, förmodligen Nemi)
Föddes klockan 10.46 den 30 Januari
var 50 centimeter lång och vägde 3850 gram.

Hon hade lite svårt att andas då hon hade kvar lite fostervatten i lungorna, inget ovanligt men jobbigt att se, jag hann bara pussa henne snabbt sen var dom tvugna att ta med henne ut och ge henne lite syrgas och lägga i en kuvös en stund. Under tiden syddes jag och blev ivägkörd till uppvaket, själv. M följde med lillan, vilket vi redan hade kommit överens om innan att vi skulle göra om något hände. Så det var inget konstigt, bara lite ledsamt att inte få dela den första stunden tillsammans.
Efter någon timme mådde hon bra och vi fick mysa tillsammas och gosa, gråta av lycka och begrunna vårt lilla mirakel. Självklart var hon det finaste barn man någonsin sett... inte för att man är partisk eller nått.. nej nej... :D

Så allt gick bra, sen att vi hamnade på BB-avdelningen från helvetet, är en annan sak... jag ska berätta allt sen när jag inte är så trött.

Här kommer lite bilder så länge!



Inte många minuter gammal!


Här är hon kanske någon timme gammal.


Bara för att man är liten behöver man inte alltid vara glad, man kan vara sur också!


Några till bilder på vår lilla tjej!