Amningshysteri och förlossningsrädsla

Grrrr.. ibland blir man bra tokig!
Som ny på det här med att vara gravid så läser man ju oftast allt. Och när jag idag gick in på aftonbladets sajt och tittade under rubriken amning så kunde man läsa dessa artikelrubriker:

Barn ammas för ofta, Proffesorn säger: Riskeras att bli feta senare i livet.

Nästa rubrik lyder; fri amning ger småätande barn.

Än så länge verkar det röra samma ämne, men om man tittar några rader ned så ser man rubriken;
”Amning motverkar feta barn”

Öööh okej, hur ska ni ha det egentligen??

Att det måste vara en sån jäkla debatt och ångest kring allt som har med barn att göra. Inte konstigt att det finns dom nyblivna mammor som läggs in på psyket för de inte kan amma. Alla ska ha så förbaskat mycket åsikter och pracka på att göra det enda rätta, sen vad detta rätta är verkar ju variera lika ofta som kungen klipper invigningsband.
Varför inte bara låta folk göra som dom vill, låt dom gå efter sina egna instinkter.
Ingen kan göra allt perfekt, ibland är det rätt att låta någon med förlossningsrädsla få ett kejsarsnitt ibland kan inte mammor amma sitt barn.
Det betyder inte att man inte älskar sitt barn lika mycket!! Fatta det!! Man gör så gott man kan, för en del verkar det vara en tävling i att vara så duktig som möjligt. Men vad är det som är så duktigt med att tvinga sig igenom en vanlig förlossning för att sen ligga där på bordet och sparka personalen i nyllet så fort dom kommer i närheten? Jag vet att risken att jag gör något sådant är rätt stor, och hur kul skulle mitt barns födelse bli då?
Förmodligen skulle dom bli tvungna att söva ned mig och göra kejsarsnitt ändå. Jag skulle inte kunna koncentrera mig för fem öre på att andas och få ut bebisen när det springer in folk som ska pilla och peta mellan mina ben, det är så jag funkar och jag tänker inte fortsätta att be om ursäkt för det eller skämmas.
Jag är så jävla trött på att alla ska ha sina åsikter om hur jag ska föda mitt barn.
Låt mig va! Ni luktar illa!

Så nu har jag fått vara lite arg också.. men det är en het potatis som alla ska ha något säga till om. Och även jag rynkar lite på näsan och blir störd när jag hör talas om dom som absolut ska ha kejsarsnitt för att det passar deras schema bättre, jag vet inte riktigt vad jag tycker om det men får dom den beviljat så visst, då ska jag inte lägga mig i. jag tycker det ä bra att man måste gå till någon för att prata igenom förlossningsalternativet innan man får kejsarsnitt beviljat, det jobbiga är att jag som har en grym jäkla fobi måste sitta och försvara mig för andra för att dom har hört att det är den senaste modegrejen att planera in sitt barns födelse och att kändisar gör det för att det är det mest bekväma.

För att försvara mig lite kan jag säga att läkarna jag pratat med tvivlande inte en sekund på att ett kejsarsnitt är det bästa för mig så om det inte uppstår några medicinska hinder så är det det jag kommer att få och det är jag grymt lättad över. Men visst, jag sörjer lite att man kommer få andra nackdelar som att vara sängliggandes och att inte få sitta och gulla direkt med krypet, jag försöker inte måla upp en glorifierad bild av kejsarsnitt, absolut inte! Det finns många nackdelar och komplikationer som kan uppstå, men för mig är det det bästa alternativet.

Mitt bästa tips om någon skulle komma och säga att de var gravida är; Läs inga tidningar om de senaste forskningen, lita på din instinkt och lyssna inte på muppfolket som inte bara kan glädjas med dig utan tror på fullaste allvar att du inte är kapabel till några egna bra beslut och därför måste hjärntvättas till den enda rätta sanningen! Halleluja!

Ultraljud

Var på ultraljud i måndags och har äntligen fått tummen ur och fotat av ultraljudsbilden vi fick med oss. det var verkligen så grymt häftigt att se det lilla krypen ligga där och röra på sig.

Går inte att beskriva hur coolt det var. Det finns verkligen en bebis i magen, det är inget jag bara inbillat mig!

På den här bilden har den tummen i munnen.

Krypet ville absolut inte avslöja sitt kön för oss, trots att vi puffade och knuffade för att få den i rätt läge så otålig som jag är så beställde jag tid för nytt ultraljud så fort jag kom hem. 24 oktober får vi förhoppningsvis reda på vad det är för något. Vill veta nuuuuuu!!!!!

Blir det en tjej så blir det troligtvis en Nemi Evilina M'sdotter

Och blir det en kille så ser det ut att bli en Gabriel Henrik

Men man vet aldrig, vi kommer säkert att ändra oss några gånger till. men det här känns bäst just nu iaf..

När vi var i Ungern hade pappa lite hyss för sig och gick och köpte en fin gammeldags vagga till krypet. Den behöver rustas upp lite. Jag ville självklart måla den svart, men det fick jag såklart inte... grrr... så vi låter den nog vara i sin orginalfärg kanske betsar den eller nått. Täcket i vaggan är det jag fick av Mormor.

Nä, fanken också, nu har jag inget annat val än att städa. har försökt komma på alla möjliga undanflykter. jag var självklart tvungen att ringa runt till halva bekantskapen för att prata skit sen vart jag tvungen att kolla lite mail och nu skulle jag absolut uppdatera bloggen... vad ska jag hitta på nu för att komma undan.... hmmm det kanske finns nått bra på tv, och är jag inte lite hungrig?

Nya bilder i portfolion

Har fyllt på min portfolio med lite bilder från bröllopet i lördags, ta gärna en titt och säg vad ni tycker här sen...
http://www.lofroth.fotosidan.se/

skuldkänslor och potatismos till middag idag älskling?

Suck stön pust och blä!
Har i stort sett haft migrän i en vecka nu, gör en inte direkt glad och social. Saken blir inte heller bättre av att jag inte har en aning om hur jobbet ser ut, varken var när eller hur jag ska jobba. Har telefonterrat personalplaneringen varje dag den här veckan men han jag ska prata med är antingen upptagen, ute eller som idag, på semester!? Vaffan, han hälsar via någon vikarie att han fortfarande inte vet vart jag sk ta vägen, men vad in i h¤%/#lvete, hur blir det med min lön då? Kommer jag få betalt för att gå hemma och såsa eller? Ska ringa imorgon igen och kräva lite svar. Har man en heltidsanställning och det inte finns något att göra för tillfället så måste man väl ändå få betalt eller? någon som vet?

Var på kvinnokliniken hos specialistbarnmorskan idag och pratade migrän, mediciner, övervikt, förlossningsskräck och fobier. Hon var väldigt bra att prata med, trygg och lite smårolig en lyckad cocktail. Jag ska få en remiss till migrän kliniken för att ha så mycket migrän som jag har nu är inte särskilt vanligt under graviditeter och det finns knappt någon medicin man får ta mot det heller. Troligtvis beror migränen på all stress och nervositet jag går och håller inne med, har så sjukt mycket att tänka på. och ingenting får plats på min hylla över saker som får tänkas på senare...

axplock ur min hjärnbark;
Lägenhet, snart kommer jag inte upp för dom här trapporna längre och det är bara att glömma att släpa en barnvagn upp sen.
Så det är leta leta leta som gäller, har satt in en annons på björns bytare (annons 272403) och vill egentligen inte flytta ifrån Råsunda, men Vaxholm känns ändå bättre för ett litet barn plus att man är nära vänner och familj som kan vara ganska skönt när man är nybörjare på bejby-fronten.
Jobbet, som skrivet tidigare, jag vet ingenting, nada, noll koll!
Pengar, har fått lägre lön på dom 25% som jag ska jobba och resten är sjukpenning men sen när mammapengen ska kicka igång så kommer den troligtvis att beräknas på den nya lägre lönen.. Sen har vi sjukt mycket utgifter som ska fixas också. M måste ta körkort och det borde jag också och en bil vore inte fel att ha när bebis kommer. Om vi ska flytta till något större så behöver vi antingen nya sängar eller en ny soffa eftersom vi nu sover i en knölig och hård bäddsoffa. Sen är det barnvagn och allt annat smått till bebisen.
graviditets nojjor, åt ganska starka mediciner innan jag fick reda på att jag var gravid och är ju lite nojjig över att det ska ha påverkat det lilla krypet sen är det det gamla vanliga, äter jag rätt osv. det råder ju sån hysteri på vad man får och inte får göra och äta så att man blir galen!
det är klart att man vill läsa på om graviditet och allt det nya men det blir ett sånt regelverk av det hela. Sen propagerar alla för att du ska minsann leva precis som vanligt.. Men hallå? e ni dumma i huvudet, det är inget vanligt någonstans! graviditeten är ett nytt kapitel i ens liv och plötsligt får man en fet bok över hur du ska leva ditt nya gravida liv och fy på hela dig om du avviker med något, då kan ditt barn döööööö.... jättemycket döööö....
sen ska vi nog inte ens nämna alla nya rön och forskningar som man självklart inte kan låta bli att plöja igenom så fort man ser dom. Och amningshysterin, om du inte ammar ditt barn kommer du döma ditt barn till ett liv i leda!! så det så!
skuldkänslor och potatismos till middag idag älskling?
Förlossning och sjukhus, stooort orosmoment. Jag avskyr sjukhus, har inget problem med att vara där med någon annan som blivit sjuk, det är jag van vid men att jag själv ska ligga där ger mig kalla kårar och sen ska vi inte ens gå in på förlossning. Det är min värsta skräck här i världen. Jag drömmer konstant mardrömmar om det och jag måste bara säga att jag beundrar något så förbaskat mycket alla kvinnor som går igenom det. Det är lite för privat att gå in på exakt vad jag har sån skräck inför här i en blogg men specialist barnmorskan verkade tycka att det vore bäst om jag gjorde kejsarsnitt. men det innebär ju en massa risker som inte är så kul, speciellt för mig som är överviktig.
Men trots det ser det ut som om det är det enda alternativet. Och jag tycker väl egentligen att kejsarsnitt inte låter mycket bättre än vanlig förlossning men det får bli som det blir. Det vore ändå en otrolig lättnad att få veta att det blir kejsarsnitt istället för då kanske jag kan slappna lite iaf.

på ett ungefär så ser mina tankebanor ut konstant. Stackars M får massera mina axlar varje morgon för att jag är så sjukt spänd att det känns som huvudet ska explodera i samma sekund jag slår upp ögonen.

Shit, vad jag klagar! jag är ett riktigt gnällmonster, tycker synd om alla vänner som får utstå mitt gnäll... men det är bara 21 veckor kvar av graviditeten, kanske ni står ut så länge. Annars får ni väl slänga på luren i örat eller slå mig i bakhuvudet med ett basebollträ.

Puss å godnatt

Bilder från Ungern

Här gick Mamma i gymnasiet i Veszprem


Stationen i Herend där Mamma, Mormor och
Morfar bodde på övervåningen.


Mina fina ryska dockor jag köpte i Tihany.


Kossa med horn, tydligen en fridlyst sort.


Mormor 18 år gammal.


Morfar, på den tiden han hade lite hår.


Mamma som 6 åring.


Översocial get.


Mormor visar stolt upp sitt lapptäcke hon sytt.


Ruinen i Csesznek.


Utsikt från ruinen.


Mamma och Mormor sitter och pratar i Mormors
mysiga trädgårdsland.

Rese Dagbok

Här kommer min lilla dagbok för Ungernresan. Skriver inte ned alla dagar här, det skulle bli för långtoch vissa dagar satt vi faktiskt bara på vora små mjuka rumpor och spelade spel med Mormor.

Dag 1 måndag 27/8
Det hela började med att vi åkte till fel terminal på Arlanda. När vi kom in på terminalen såg vi inte vår avgång någonstans så i full panik sprang vi ut igen för att få fatt på Pappa så han kunde skjutsa oss till den andra. Vägen till den andra terminalen var krånglig och jobbig och vi kom inte riktigt fram, det såg ut som om dom höll på att bygga om eller något. Väldigt ödsligt. Så vi vände, tillbaka till terminal 5. Vi gick in och frågade personalen, som spärrade upp ögonen och sa att vi var på fel terminal, att vi skulle till 2an och att vi måste skynda oss som tusan. Iväg sprang vi med väskor och vagnar och letade efter några hissar för att åka ned till bussen som går mellan terminalerna. Fram och tillbaka sprang vi som yra höns och tillslut hittade vi rätt. Men självklart när vi kom ned såg vi den förbaskade bussen åka. Fullt ös mot taxi-stolpen och in i en bil. Sprang fram till incheck, fixa biljetterna, slängde in väskor, sprang som speedade ekorrar till planet och där stod dom pinsamt nog och ropade våra namn och sist in i planet blev vi. 2 timmars flygresa blev det. Därefter, taxi till busstationen, 2 timmars bussresa, avstigning, påstigning på nästa och ytterligare 40 minuters bussresa. Sen var vi framme! Behöver jag säga att jag däckade halv åtta den kvällen…

Dag 2 Tidsdag 28/8
Aj, aj, aj, min rygg!!!! Mormor har världens hårdaste sängar och täcket liknar mer en tjock bäddmadrass än ett normalt täcke. Viker man det på hälften så står det upp som ett tält... Hela familjen går med krökt rygg och ojjar sig...

Dag 3 Onsdag 29/8
Vaknade sent. Mamma hyrde en liten Fiat Punto bil. Söt, men långsam var betyget Mamma gav. Vi åkte från Mormors hem vid 12-13 tiden och ut på landet.. eller jag menar, ännu mera landet. Till en liten liten by som heter Csesznek. Där ute mitt i ingenstans fanns världens finaste ruin. Många år har gått sen mamma var där, och numera har dom restaurerat den och det är en riktig väg hela vägen upp till den. Jag och M var som små barn och klättrade runt som apor och ville inte alls lämna vår nya kompis ruinen, trots att det regnade. Mormor förstod inte varför i hela friden vi ville titta på ett gammalt stenhus när man kunde se moderna, fina, ståtliga nybyggen istället. Så vi gjorde snällt som Mormor sa och åkte till ett prutt-tråkigt hotell. Roligaste med hotellet var att vi passerade några astuffa kossor med horn på skallen. När vi kom hem blev det middag, rummi och uno. Och på natten fick jag ett garvanfall för att Mamma snubbla på M tältsäng och minuter efter det så la M sig där och hela sängen brakade ihop…. Hysteriskt roligt!

Dag 4 Torsdag 30/8
Upp tidigt. BLÄ! Sov dåligt. Jäkla hårda säng. Åkte till Tihany som ligger vid sjön Balaton. Underbar liten turistort med massa souvenirer och konstiga småsaker att titta på. Köpte något jag alltid har förknippat med Ungern, men egentligen är ryskt. Nämligen dom där ihåliga trädockorna i olika storlekar som man stoppar i varandra. Jag hade sådana när jag var liten men dom är för länge sedan borta. Så nu har jag alldeles nya fina.

Dag 5 Fredag 31/8
Åkte till en liten stad som heter Herend. Som är känd för sitt porslin, självklart var vi tvungna att titta in i någon porslinsbutik och beundra. Annars hade väl Mormor fått spatt. Tråkigt och fult är väl vad jag har att säga om porslin i allmänhet. Men det som gör Herend riktigt speciellt, för mig i alla fall. Är att Mamma bodde där när hon var riktigt liten och framför allt. Huset de bodde i finns fortfarande kvar och har inte ändrats med en sten sedan dess. För 50 år sedan… tja, förutom det faktum att färgen flagnat och det ser grymt slitet ut. Dom bodde ovanpå tågstationen eftersom Morfar var stationschef. Jag kommer aldrig förstå hur de kunde sova där på nätterna när tågen åkte förbi bara några meter från huset stup i kvarten. Ett tåg passerade när vi var där, och det gick ju inte ens att höra vad man själv tänkte när man stod där. Nu är det ändå elektriska tåg, på Mammas tid var det ånglok.

Dag 6 Lördag 1/9
Slappar dag, gjorde inte mycket alls annat än att spela massa spel, rummi och uno! Mycket skojj. Jag hade mest ont i magen hela dagen, vilket jag haft till och från hela resan hittills. Det verkar som om min mage inte gillar något som ens anas vara annorlunda, utan slår bakut så fort det luktar nytt. Mormor visade även upp sina stoltheter. Lapptäcken som hon sytt. Och de hade varit fantastiskt vackra om hon bara kunde få ihop färgerna på något smakfullt sätt. Nu slåss brandgult med småblommigt gröngulligt och marinblått i samma stycke. Varför??? Det är ju så otroligt fint annars. Och en annan mystiskt sak. Nästan alla hennes fina tygstycken har inget användningsområde förutom att hängas på väggen och visas upp?? Jag vill verkligen ha saker som hon gjort själv, men jag vill kunna använda det. Inte hänga det på väggen, ge mig ett täcke, kudde eller till och med en grytlapp så är jag jättenöjd. Men att hänga tygbitar på väggen i kaosets alla färger har jag inte nytta av.

Dag 7 Söndag 2/9
Gick hem till några vänner till Mormor, en konstnärstant, med en divig ex-dirigent till man som var på tok förtjust i alkohol och försökta hälla alla möjliga drycker i M. I hörnet satt deras autistisk dotter med håriga födelsemärken och gungade fram och tillbaka. Ingen förstod ett ord engelska och jag och M ville mest fly fältet. Men höjdpunkten kom när vi skulle gå hem. På deras bakgård hade dom en åsna, några getter och får som vi fick hälsa på. Jag har då aldrig stött på en mer översocial get i hela mitt liv. Hm.. när jag tänker på det har jag inte stött på många getter som vill gosa överhuvudtaget. Åsnan var också hur mysig som helst, trots att den ville äta upp mina kläder. Men en där geten slår nog alla rekord. Den buffade och myste och följde efter vartenda steg man tog. En riktig gose-get!

Dag 9 Tisdag 4/9
Åkte med buss till Veszprem. Där mamma gick i gymnasiet hon visade vart skolan låg och några favorit fika platser. Handlade såklart också lite grann.

Dag 11 Torsdag 6/9
Hemresa. Allt gick bra tills vi skulle landa då dom berättade att vi skulle landa vid terminal 2 men hämta väskor och gå ut vid terminal 5. Ringde pappa i samma sekund som planet stannade och han stod självklart och väntade vid 2an, stackarn fick krångla sig tillbaka till 5an. På vägen hem till MaPa så avslutades kvällen med att vi fick punka och fälgkorset vi hade i bilen passade såklart inte däcket. Fick stå och vinka på folk tills någon med passande fälgkors stannade… SUCK! Men annars gick det bra… :D